Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

opera (konstart) amerikkalaiset ammattitaitokilpailut ateljeet filosofia isänmaallisuus Jumala kansalliskirjailijat kaunokirjallisuus kirjeenvaihtajat kirjeet lyriikka nationalismi näyttelyt opinnot sanomalehdet taide talous teatteritaide

Paris. Ingen d. 17 Januari, 1873
Älskade Mamma.
jort
Som jag fick Mammas kära bref i dag
på morgonen kl. 11 och jag måste bort
kl. 1/2 2, då jag lofvat sammanträffa med
Pauline A., så ser jag mig inst tvungen
att skrifva endast ett kort svar, men
lofvar derjämnte, att i öfvermorgon, eller
allra sut om onsdag skrifva ett längre
I morgon, måndag blir det mig omöjligt
ty vi ha först ateliern, så fr. 4. 6 Yvon
och fr. 7 –9 måste jag i teckningsskolan
vid Rue de l'Ecole de Medicine, för att
försöka få en medalj vid Concoursen.
Tusen, tusen Tack för brefvet! Tillöknar
gen i min kassa af 250 kbl faller
åter som en rigtig Guds skickelse öfver
mig. Oh hvad jag är tacksam derför
hvad jag mer och med börja inse
att sorger för morgondagen äro icke
allenast onödiga men orätta, syndiga
Det är väl i främsta rummet Lille
alles jag har att tacka härför, och
Jag ber Mamma vara god och fram-
föra min hjertliga tacksägelse
Jag trodde ej mina ögon då jag först
laste, underrättelsen, ty så mycken
lycka på en gång ansåg jag omöjligt

Jag är ännu i denna stund så nå-
ren och lycklig att jag ej är vet om
jag skall tro på en fur, som mor
bror Gustaf säger. Det ser ut som
om jag verkligen hade lyckas. Men
detta är Guds vilja, och kan han
ännu vända bladet och gör det ung
engång, ty ingen kan ju ha ett
lef utan stora och svåra sorger här
på jorden. Att jag alls ej förtjenar
det jag fått det inser jag nog
tillräckligt, ty jag har just de sista
dagarne gått och funderat öfver
mig sjelf och hurudant nöt jag är,
specielt i afs. är att komma mig
före med någon tafla till Hfors Expo-
sition. I går var det Concours i
målning hos Gérôme och blef jag
den 6te i första serien (jag var förut
den 5te). Detta kan emellertid ej anses
som något baksteg, emedan tvenne
gamla elever, som sista gången ej
deltogs i täflingen, nu infunnit
sig och fingo de två första rummen.
3. första serien voro således i Duffand, An-
dlet (har redan i 3 år exponerat i Salongen)
Christol, Brunet, Robert (schweitzaren.

men vän, brorson till den store acop. R.) jag och
Majoux. Hela första serien anses jemn
förelsevis som hedersplatser. Weir
är den 3 dje i andra serier. Det är ej
heller någon dålig plats att bland ett
iotal vara den 6te: Gérôme höll för
mig i anl. af min sista studie en lexa
som jag väl behöfde: vous êtes ha
bile, très-chabile, mais prenez garde
que l'habilité ne devienne une ma
nière. Votre étude est d'ensemble,
est bien dessinée, i bien peirite,
mais je ny trouve pas cette recherche
sérieuse, naive, pour ainsi dire, qui
est absulument hecessaire, pour
constilier un bon peintre et use peinte
original. Tackes déviter ces sons de
brun brillant, gul vous aver dans
la main. Ils sont très-jolie, mais
elles ne sont pas vrais. Je sais
que vous savez faire mieux que
ça, et votre figure la semaine pro
chaine sera meilleure, n'est pas, et
elle n'aura point ce défaut que je
vient de blancer." Det är en förunde
ligt skarp karl G.; och han är speciet
fför mig af utmärkt nytta ty han
vet så ypperligt väl min svaga sida
den att hellre göra ss. han säger det
telles choses que des bonnes choses"
Då man studerar är detta ett fel

som måste undvikas. "Ne penser pas à
ce que vous avez vu, ne cherchez pas
à imiter hel vil tel peintre, soyez
vous mêmes avant tout, et succes
les maitres dans leurs principes, dans
leur conceptions simple et large, mais
Jamais dans leur manière" nya gr
I sista thorsdags var jag af Paulne
Är bjuden på Romeo och ficka.
Tänk jag sätta på de bästa platser
sig i meatern 1sta radens fond, de
två första platserna i logen (de kostade
nog 10 à 15 frcs stycket tror jag. Hon skref
i sitt inbjudningsbref att hon ville
ha den glädjen att se mig. Hon hän-
ner sig så ensam stackars flicka, och
är nöjd och lycklig öfver att ha några
som förstår henne, och det påstor
hon att jag gör. Jag tog naturligtvis
vagn och hemtade henne till theaterna
men på återvägen ville hon nödvändigt
gå den långa packar. Aftonen var herrligt
och det var en utmärkt angenäm
vandring. Hon klagade öfver att i nästan
vinter måsta vara i Stockholm,
och icke i utlandet, och med hennes
fullständigt utländska tankes att
och sympathier tycker det alls
ej är underligt. Underligt är
det i lifvet, hon den rika, bildade
unga fruntimme, som haft allt

allt hvad hon önskat på jorden
sade att hon af undades mina lott.
Att har ett stort mål, att ha ett yrke
som man älskar, att ege en mor som
följer en med sitt hela intresse, sin
hela kärlek, att ha goda, rigtigt
goda vänner, det är i sanning en
oskattbar lycka det är mera än alla
jordens skatter, och jag kan den
fattiga målaren, egande endast
mitt hopp och Eder, jag kände mig
rik i jämnförelse med henne. Hon
hull
kunde aldrig nog tycka jag var lycklig
då jag sade, som sanningen är, att
jag ännu aldrig i mitt lif haft en
tråkig dag. Jag har haft sorger
jag som andra, men ledsnaden har
jag aldrig känt, och om samvetsqval.
om misströstan för en stund för magt
öfver mig vet jag ett medel, utom böner
det är arbetet. Det måste kännas
svårt äro ej ha något bestämdt mål,
att ej ha någon bestämdt verkningskrets.
Jag har rådt henne, efter all den
brokiga, djupa, hjertslitande och för
stånd utnötande lektyr hon i aft
under de sista tiderna att läsa den
största af alla skalder: Runeberg.
Det är endast hans stora, kyrka
gråda sängnio som han bringa

själler i jämnvigt, som han för ett
ögonblick förflytta en från denna
jordelifvels strid till en lugn och
ädel verld, der endast dike rege
rar, och der tviflet, sorgen
nöden och eländet för en stund
få ge vika för alla sent menskli-
ga friden och glädjen, efter en slutad
strid. Som hon snart sagt helt
och hållet glömt Rs episka likter
t.o.m. fänrik Stål, för alla verldens
tyska black studdare, har jag af
Ludholm skaffa mig Fulqvällen,
Palmerna, Hanna, Eljskyltarne,
Kjergn je salance o.s.v. Kanske
tycker hon ej som jag, men kung
beg är min förtjusning, man känner
sig man då man läst honom,
och hvarje gång jag öppnar denna
min barnoms mitt ungdoms
älskling skald, känner jag en fläkt
af, adelset, af lugn och samvets
frid komma öfver mig. – I dag
2 skall jag föra sin henne
böckerna. Jag läste här om dagen
högt fulqvällen hos Lindholm, och
fastän vi alla tusen gånger förut
läst dessa herrliga ord, stodo dock
lära i våra ögon. I mitt land,
jag känner att jag älskar den

al
Store Gud, jag tackar dag af allt
mitt hjerta att jag fått ett
fosterlan och en älskar mor
att lefva för! Aldrig har denna
Sanning, slätt så klar för mig
som då. O att jag kunde, i min
riga mon, genomandas af som
ma rena ädla flakt som vårt land
största son Runeberg, o att jag kan
de som han, fastän mina gåfva
äro små visa att jag älskar detta
dyra, heliga fädernesland. –
men tiden tid och jag måste
gå. – Jag ville så gerna så
innerligt gerna ännu en stund
tala med Mamma, men jag hin
ner nu ej. Alltså tills i öfver
morgon. – I afton är jag med
Wen inbjuden till en mycket
rik amerikansk familj, Sargent,
der jag känner, sanen. Jag har
varit der engång fort, men hinne
nu ej skrifver derom. De ha läst
fänrik Stål på tycka ack äro för-
tjusta der i Runeberg. Och nu
främrier, helsa alla, alla hjert
f.
Atte
Jag har i dag skrifvit af ett bref till
Dagbladet.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har fått brev av Alexandra Edelfelt men hinner bara skriva ett kort svar eftersom han ska träffa Pauline Ahlberg.

    Alexandra Edelfelt Pauline Ahlberg
  • Edelfelt skriver ett längre brev om några dagar; i morgon hinner han inte för han ska först till ateljén, sedan till Adolphe Yvons klass och på kvällen till teckningsskolan vid Rue de l'École de Médicine för att försöka få en medalj vid concoursen [tävlingen] där.

    École des Beaux-Arts skolan vid Rue de l'École de Médicine Alexandra Edelfelt Adolphe Yvon
  • Tusenfallt tackar Edelfelt för brevet; tillökningen med 250 rubel i hans kassa faller som en riktig "Guds skickelse" över honom; det är väl i främsta hand Henrik Wilhelm Zilliacus han har att tacka och han ber Alexandra Edelfelt framföra hans hjärtliga tacksägelse; han är ännu så häpen och lycklig att han inte vet om han skall tro på en "tur", som Morbror Gustaf Brandt säger.

    Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt Henrik Wilhelm Johan Zilliacus
  • De senaste dagarna har han funderat över sig själv och vilket nöt han är i avseende att komma sig för med någon tavla till Helsingforsexpositionen.

    Helsinki
  • Föregående dag hade de concours i Jean-Léon Gérômes ateljé; placeringen i första serien blev Jean-Baptiste Duffaud, Albert Aublet, Frédéric Christol, Jean Jacques Brunet, Paul Robert (schweizaren, brorson till den store Leopold Robert), Edelfelt och Louis-François Majoux; Julian Alden Weir placerade sig på tredje plats i andra serien.

    Jean-Baptiste Duffaud Jean-Léon Gérôme Julian Alden Weir Paul Robert Léopold Robert Frédéric Christol Albert Aublet Jean Jacques Baptiste Brunet (epävarma yhteys) Louis-François Majoux (epävarma yhteys)
  • Jean-Léon Gérôme gav Edelfelt en nyttig läxa med anledning av hans senaste studie; Gérôme sade att Edelfelt var mycket skicklig, men att han måste akta sig så att skickligheten inte blir ett manér; Gérôme hade i hans senaste studie inte hittat detta allvarliga, naiva sökande, som är absolut nödvändigt för att vara en god och originell målare; han visste att Edelfelt kunde bättre och att hans nästa målning skulle vara bättre; Gérôme är en förunderligt skarp karl, som ser Edelfelts svaga sida att hellre göra vackra saker än bra saker; det viktigaste var att Edelfelt var sig själv, han skulle följa mästarna vad gäller principer, samt enkel och stor uppfattning, men aldrig deras manér.

    Jean-Léon Gérôme
  • Pauline Ahlberg hade bjudit Edelfelt på teater, de såg Romeo och Julia.

    Pauline Ahlberg Julia Romeo
  • Pauline Ahlberg känner sig ensam och är lycklig över att ha någon som Edelfelt som förstår henne; hon klagar över att nästa vinter måsta vara i Stockholm; det är underligt att hon "det rika, bildade fruntimret", som haft allt vad hon önskat på jorden avundas Edelfelts lott, i och med att han har ett stort mål och ett yrke han älskar, har en mor som följer honom med hela sitt intresse och sin kärlek; Edelfelt har rått henne att efter all "djup, hjärtslitande och förståndsutnötande lektyr" läsa Johan Ludvig Runeberg; eftersom Pauline nästan helt och hållet glömt Runebergs episka dikter, t.o.m. fänrik Stål, har Edelfelt av Berndt Lindholm lånat henne Julqvällen, Psalmerna, Hanna, Elgskyttarne och Kungarna på Salamis.

    Tukholma Johan Ludvig Runeberg Pauline Ahlberg Berndt Lindholm Stål Hanna
  • Då Edelfelt läser Johan Ludvig Runeberg känner han sig som en man; då han läser sin barndoms älsklingsskald känner han en fläkt av ädelhet, lugn och samvetsfrid komma över sig.

    Johan Ludvig Runeberg
  • Idag skall Edelfelt föra böckerna till Pauline Ahlberg; föregående kväll läste han hos Berndt Lindholm högt ur Julqvällen; Edelfelt tackar Gud av hela sitt hjärta för att ha fått ett fosterland och en älskad mor som Alexandra Edelfelt att leva för; han önskar att han kunde genomandas av samma rena ädla fläkt som Johan Ludvig Runeberg; tiden går och han måste avsluta brevet.

    Johan Ludvig Runeberg Alexandra Edelfelt Pauline Ahlberg Berndt Lindholm
  • Julian Alden Weir och Edelfelt är inbjudna till familjen Sargent, som är rika amerikaner; de har läst Fänrik Stål på tyska och är förtjusta i Johan Ludvig Runeberg.

    Johan Ludvig Runeberg John Singer Sargent Julian Alden Weir FitzWilliam Sargent Mary Sargent Stål
  • Edelfelt har skickat en korrespondens till Helsingfors Dagblad.