Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

religion (fenomen) operor (verk) amerikkalaiset ammattitaitokilpailut ateljeet fennomania hotellit jumalanpalvelus kirjeet kuvataideoppilaitokset musiikki naiset opinnot protestantismi ratsastus seuraelämä taiteilijat teatteritaide

Paris den 25 farand 18.
Förlåt detta slarfven
Älskade Mammas bref, ostilistiskt, dumt, –
Jag är trött
Tusen tack för Mammas bref i går morgse.
Brefvet till ministerstatssekreteraren skall
jag en dera dagen göra färdigt. Jag vet ännu
ej om det blir på franska eller svenska, – tro
ligen det förra. Sedan jag sist skref har
just intet anmärkningsvärdt passerad.
Dock – jag glömmer att jag i dag på afton
nen fått utslag i en concours i teckning
skolan (slöjdskolan om ni så vill, ty här gå
många dekoratörer, ornamentsbildhuggare och dyli
vid Rue de l'Ecole de Médaine och hade
2dra platsen af alla de täflande.
Som jag vid en föregående concours var
den 1ste, berättiga mig elessa platser till
st
en 1sta medalj vid årets slut, i Augusti
månad. Som en massa elever från Beaux
Arts deltagit i täflingen (bl. a Weir) så
har jag dock haft ganska skickliga
rivaler. Hvad betyder dock denna skolas
utmärkelser, då jag ej är karl att få en
medalj i Erôle des Beaux. Arts. Jag
har deltagit i 4 täflingar der (antik
och natur teckning) men ändå ej fått något.
1sta året är det också snart sagdt en
omöjlighet. Jag tror det helt enkelt

är omöjligt att på den jämnförelsevis
åt allvarsam tecknin
kosten tids perligt för at
kunna tafta med sådana som i åratat
gått på med att "rita gubbar" i Ecole det
Beaux Arts. Mamma kan ej tro hvad
jag bråkat med teckningen under senaste
höst, och jag är ännu i stor nöd vid
hvarje figur jag har att teckna. – Kommer
jag om något är tillbaka till Paris, så
går jag bestämdt åter in i Ecole des
Beaux Arts aftonskola, och håller
på der sålänge, tills jag får medalj
det må då raska 10 år. Utan teckning
kommer man ingen hvart; det är det
vigtigaste af allt. Jag har dock nu
kommit så långt att jag lider af
dålig teckning; jag ser t.ex. på Lilje
lunds saker, att han ej har sin tecken
från Paris, den haltar; man vet
ej om hufvudet i nästa ögonblick skall
resa af från kroppen, om armarne äro
slagrörda eller ej om figuren står på sina
fötter, med ett ord "ensemblen" detta
som fransmännen ställa öfver allt ännu
finnes der ej. Förut ansåg jag Lilje

Alen
antr
Jag
de s
Arts
Att
dels
att
lida
det

ecka

enaste
håller
nedalj.
teckning
det
å nu
atte
tecken
vet
k skall
äro
på sina
detta
Annu
ilje
lunds och Beckers teckning oklander –
lig; nu ser jag redan fel deri, och detta
bevisar att mina ögon blifvit öppna-
de. Dessutom tror jag, att jag nu små
ningom börjar inne af man man menar
med adelsteckning med idealiskt papp
fattad natur o.d. – Jag har i dag plå –
gats med en modellfigur i ateliern,
som jag tecknade om från början till
slut 5 går och ändå ej kick bra.
Hvad man hos oss litet fäster sig vid
teckningen! Hvad jag ännu i denna stund
förargar mig åt att icke vid min
första undervisning i teckning (hos
lära det som hvarje 15 år.
Sjösgra) fingo
prôle de medering kan, att få "ensam-
blen" god, att med de två tre första stråkigt
antyda figurens proportioner och rörelse
Jag har som sagdt gjort mitt bästa vid
de 4 Concourserna i Ecole des Beaux
Arts men märker dock till min fasa,
att mina teckingar höra till de me-
delmåttigas antal. Det är ett nöje
att se flere af medaljisterna och han
didaterna för Romarpriset teckna!
Det är just vara nordiska målares

största fel, är då ej kunna tyckena att
som fransmännen. I Sverige finnes ingen
som kunde kallas tecknare, och i Finland
ännu mindre! Se det kan då Gérôme,
det finnes då ingen af de moderna
som komponerar och tecknar som han,
I går, söndag på förmiddagen var
jag med fröken Gylden och 2 från Forsten
samt Filip och en hr Axel Gyldén och
hörde på Pressense. Det var egentlig
gen på mitt råd de gingo det, och tacka
de mig sedan derför. Jag blef rätt
förvånad, då jag i kyrkan kom att sitta
bredvid 4 af mina dagliga kurfåner
från ateliern, Christol, Burnand,
Beaumont och Robert, som jag hittils
ej vetat vara protestanter. Jag tycker
att man utgår "agrandi" från hvarje
af Ps predikningar. Hela Gudstjensten,
med sin vackra kyrkosång, den hyggliga
församlingen, lugnet och friden, enkelhe-
tin gör ett storartade intryck. Sedan
jag skiljts från fruntimren efter
Gudstjenstens slut, och talat med
fr. Gyldén om Mamma så mycket
man får det på en kort promenad

gingo Philip hr Gyldén (som studerat
i Ecole des Beaux orts i tiden skulptur
i Caveliers atelier) till Louvren stannade
der till 4, gingo så till mig, der jag
visade några studier, och presenterade
dem för Weir, och så klädde jag mig
för att gå med Philip och hans slägt
till familjen Enjolras, der jag skall
till sägandes ej varit ännu för att
tacka för sist. – Först gick jag med Gyl-
den och åt middag, och jag tyckte, att
han var en hygglig och bildad karl, med
mycket sinne för konst. – Hos Enjolras
var det ej så roligt. Sång af flere.
bl. a. af Anna Forsten, dessa eviga
arior ur mignon, Faust o.a, som
bör föredras utmärkt för att vara
något att höra få. – att för resten och
pratade med sna Forsten (dugtigt kokett
och med amerikanskan (Filips vän).
Trött kom jag derifrån, isynnerhet
som man af den dansat litet på afto-
nen. – Jag är ledsen öfver att ej
ha kunnat vara tillsammans med
Fröken Gylden mera än några flyktig
stunder. Hon ser så hygglig och treflig

ut, och talar om Mamma och hemmet,
hvilket naturligtvis är hennes största
förtjenst i mina ögon. Medge dock att
det är svårt att ofta träffas, då
man bor så ofantligt skildt från hvar
andra och då den ena jag varit uppta
gen från 8 morgon till 9 aftonen denna
vecka får jag mindre att göra, ty jag
går ej i aftonskolan 79 men frök
Gyldén reser också bort i öfvermorgon
i morgon skall jag trotsa afståndet
tid och väder och vind (ty det regnar
ohyggligt dessa dagar, och sticka mig
upp till henne för att få framföra
mundtliga helsningar till Mamma. –
Vi ha ju dock så fullkomligt reda
på hvarandras görande och låtande ge
nom brefvexling, så att fröken G. ej kan
berätta något nytt, annat än hur jag
ser ut o.s.v. – I onsdag är
hos middag
jag med Weir bjuden till en ung
Amerikanare, miljonär i Gs atelier,
Mason (Han är en af de vackraste
unge man man kan se. Han bad oss
komma för att se fadrens tafvelgaller
ty familjen bör i Paris sedan mycket
länge. Sedan äro vi bjudna att göra
f
än
var s
med
full
i d

mmet,
t
att
svar
sipta
te
ile
mycket
föra

honom sällskap och se demimonde,
och har han redan tagit biljetter
ifauteuil d'orchestre" åt oss detta
protesterade vi naturligtvis emot
ty det var alls ej var mening att
la en dyr plats eller låta oss
bjudas, men Mason skämtade
bort saken på sitt förbindliga sätt, och
vi komma sålunda att uppträda
som fint folk i onsdag afton. Weir
har engång förut varit på en enkel
middag hos Mr Mason, och påstår
att man är helt generad för de
fina betjenterna, som ha bättre klå-
der än man sjelf, och dock äro ens
ödmjuka tjenare. Unga Mason är
ej någon målare, utan mycket mera
sportman, men går i ateliern för mig
nöjes skull. Han är dock utmärkt
het enkel
om
kamratslig och vänlig trots sin rike-
dom, och skiljer sig derigenom
från den båle Stewart, också en ung
Amerikansk miljona. Det är något
låte
vackert att se den så unge Maron
med sitt genomfina ansigte, på sin
fullblöds rinkast göra sin promenad.
i bois de boulogne. – Vår jag väl varit

med från middagen skall jag skrifva derom
Anders Ramsay är ännu i stan.
Jag såg honom ett ögonblick på Hôtel
du monde i går, der man bad mig vänta
på Agilip som klädde på sig inne i hans
Huru (Ramsays). Han bjöd haffe X leker och
passade på att dricka brorskål med mig.
Icke en af mina favoriter, men artig
och vänlig annat han ej sägas. I dag
gick jag ett ögonblick efter middagen till
Hertzberg för att löpa tidningar. Studerar
lugnt, då Eneberg kommer in och börjar
fortsatte en dispyt med Hertzber ang. Koski
nen. – Jag följde ej med, men tillåt mig
att skratta då Eneberg framhöll Koski-
nen som en af Finlande allra största män,
och då blir smärtornas sorgsne son så
arg, att han ropar: Att ni inte skå
och slår dörre igen efter sig och var
försvunnen! Der stodo vi flata, mest
dock jag, som utan att mena något ondt
var orsaken till doktorns vrede. Jag har
alltid undvikit fennomani, och med tåligt
nedsvält yttranden af Eneberg om att alla
som ej äro finnornaner, ha ett uselt och
ändamålslöst lif o.s.v. – Hvar det honom
att bli förargad så må kan gerna bli
en något ondt.
det, dock har han orätt deri, ty jag menade verk-

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt ber om förlåtelse för sitt slarviga brev, han är trött; han tackar för Alexandra Edelfelts brev.

    Alexandra Edelfelt
  • Brevet till ministerstatssekreteraren ska han skriva färdigt.

    Alexander Armfelt
  • Edelfelt placerade sig på andra plats i concousen [tävlingen] vid teckningsskolan (slöjdskolan) vid Rue de l'École de Médicine; sammanlagt med den tidigare första plasen berättigar resultatet till en förstamedalj vid skolårets slut; flera av hans medtävlare, bland andra Julian Alden Weir, är elever vid École des Beaux Arts; fastän Edelfelt deltagit i fyra tävlingar vid École des Beaux Arts har han inte vunnit något där, detta är nästan omöjligt för en elev som studerar första året.

    École des Beaux-Arts skolan vid Rue de l'École de Médicine Julian Alden Weir
  • Alexandra Edelfelt kan inte föreställa vilket besvär Edelfelt haft med teckningen; om han kommert tillbaka till Paris om något år fortsätter han att försöka få medalj i École des Beaux Arts aftonskola.

    Pariisi École des Beaux-Arts Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt har kommit så långt att han lider av att se dålig teckning; det märks på Arvid Liljelunds alster att han inte lärt sig teckning i Paris; tidigare ansåg han att Liljelunds och Adolf von Beckers teckning var oklanderlig.

    Pariisi Adolf von Becker Arvid Liljelund
  • Edelfelt har denna dag plågats med en modellfigur som han tecknat om fem gånger utan att få det bra; han förargar sig åt att hans första lärare i teckning, Carl Sjöstrand, aldrig lärde honom något om att få en god "ensemble" [helhet, sammansättning], vilket varje 15-åring vid skolan vid Rue de l'École de Medicine behärskar; vid tävlingarna i École des Beaux Arts märker han till sin fasa att han hör till de medelmåttiga.

    École des Beaux-Arts skolan vid Rue de l'École de Médicine Carl Eneas Sjöstrand
  • De nordiska målarnas största fel är att de inte kan teckna; i Sverige, och ännu mindre i Finland, finns det ingen som kan kallas tecknare.

    Suomi Ruotsi
  • Ingen tecknar och komponerar som Jean-Léon Gérôme.

    Jean-Léon Gérôme
  • På söndagen var Edelfelt tillsammans med Filip Forsten, två fröknar Forsten, fröken Gyldén och herr Axel Gyldén och hörde på Edmond de Pressensé; Edelfelt blev förvånad över att se fyra kumpaner från ateljén i kyrkan; han visste inte att Frédéric Christol, Eugène Burnand, Auguste de Beaumont och Paul Robert var protestanter; efter gudstjänsten talade han kort med fröken Gyldén om Alexandra Edelfelt innan han skildes från "fruntimren".

    Jean-Léon Gérôme Filip Forstén Paul Robert Frédéric Christol Edmond de Pressencé Anna Forstén Sofia Gustava Gyldén Axel Gyldén Auguste de Beaumont Eugène Burnand Ina Lange
  • Edelfelt gick till Louvren med Philip Forsten och herr Axel Gyldén, som i tiderna har studerat skulptur vid École des Beaux Arts i Pierre-Jules Caveliers ateljé; de fortsatte hem till Edelfelt, som visade några studier och presenterade dem för Julian Alden Weir.

    Louvren École des Beaux-Arts Julian Alden Weir Filip Forstén Axel Gyldén Pierre-Jules Cavelier
  • Edelfelt åt middag med Axel Gyldén och gick sedan med Philip Forstén och hans släkt till familjen Enjolras; flera hade uppträtt med "dessa eviga arior ur Mignon, Faust o.a.", däribland Anna Forsten.

    Filip Forstén Enjolras Anna Forstén Axel Gyldén Enjolras Faust Ina Lange
  • Under kvällen satt Edelfelt och pratade med Ina Forstén, som är "duktigt kokett".

    Ina Lange
  • Edelfelt önskar att han haft mera tid att umgås med fröken Gyldén för att tala om Alexandra Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt Sofia Gustava Gyldén
  • Monsieur Mason, en amerikansk miljonär i Jean-Léon Gérômes ateljé har bjudit Edelfelt och Julian Alden Weir på middag för att visa dem sin fars tavelgalleri; sedan är de bjudna att göra honom sällskap till teaterpjäsen "Demimonde"; familjen har bott länge i Paris och Mason går till ateljén för nöjes skull; Mason är vänlig trots sin rikedom och skiljer sig därigenom från en annan amerikansk miljonär, Julius Stewart; Mason är vacker och det är en ståtlig syn att se honom på hästryggen på hans promenad i bois de boulogne.

    Pariisi Bois de Boulogne Jean-Léon Gérôme Julian Alden Weir Julius Stewart Mason
  • Anders Ramsay är fortfarande i staden; Edelfelt träffade honom ett ögonblick på Hôtel du Monde föregående dag; Edelfelt bjöds på kaffe och likör så länge Philip Forsten klädde sig; Ramsay hör inte till Edelfelts favoriter, men är artig och vänlig.

    Hôtel du Monde Filip Forstén Anders Ramsay
  • Då Edelfelt var hos Rafael Hertzberg för att läsa tidningar anlände Karl Eneberg, som inledde en dispyt med Hertzberg angående Yrjö Koskinen; Edelfelt skrattade då Eneberg framhöll att Koskinen är en av Finlands största män, vilket förargade Eneberg, som slog igen dörren och försvann,

    Suomi Karl Eneberg Yrjö Sakari Yrjö-Koskinen Rafael Hertzberg
  • Edelfelt har alltid undvikit fennomani och tåligt svalt Karl Enebergs yttranden om att alla som inte är fennomaner har ett uselt och oändamålsenligt liv; om det roar Eneberg att bli förargad så må han bli det, men Edelfelt menade inget ont med sitt skratt.

    Karl Eneberg
  • *Porträttet av Berndt Lindholms pojke anses likt, men är inte bra målat.

    Berndt Lindholm Ragnar Lindholm