Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

ateljeet filosofia kaunokirjallisuus kielet kirjastot kuvataideoppilaitokset kuvitus lämpötila laulut luennot musiikki naiset näyttelijät opinnot ranskan kieli ruoka sää seuraelämä taide taidekokoelmat taiteilijat täysihoitolat teatteritaide vallankumoukset

Paris d. 1 februari 1895
Älskade Mamma!
I går afton, då jag hemkom från anting
Ahlberg, fick jag Mammas hålla bref och
ser deraf att Ni derhemma ännu ha att
kämpa mot köld och "ilakt var". Had
har visserligen den stränga temperatur
den något lagt sig, men ännu är det
kalte och otrefligt, och nu då men och
fer sitta och skrifva, ha vi en dugtigt
brasa, och paletierna på oss annars
vore det alltför friskt. Sista veckan
arbetade jag rätt flitigt i ateliern.
saken modell som alltid, hvadan
det är omöjligt som Mamma kropo-
nerar, att måla en tafla i atelier
Hvad undervisningen i Ecole des
Beaux Arts beträffar, så tyckes
jag den är så enkel och så många
Igånger af mig omtalare att jag ej
kan förstå huru den ännu ej är
fullkomligt klar för eder. På för-
middagen arbeta alla, målare,
bildhuggare och arkitekter i atelier
Ginalles). Der går det så till
att målarne och vildhuggaren
ha i modell som poserar midt
i atelierna hela veckan i samma

ette
ställning och man målar tecknar
(eller modellerar efter den. Arkitekter
na få åter hvarannan vecka ett
nytt programm att utföra f. n. t.ex.
en theater). Läraren kommer 2 ggr
i veckan och går då igenom allas
arbeten men rör dem aldrig, utan
säger då sitt omdöme. Vid dessa besök
bruka eleverna visa upp för honom
hvad de gjort hemma, taflor, skizzer
teckningar o.d. och säger han då sitt
omdöme inför hela ateliern. – På
eftermiddagen 4 – 6 är det teckningssk
Ja, hvarannan vecka efter naken mo-
delt, hvarannan efter antik, och der
är Yvon lärare. G. kommer två
gånger i veckan och korrigerar tio
dags och fredags e.m.). – I aftonsholm
Jag man hålla sig ytterst stilla
ty der sitter öfversurveillanten
den af alla kända pere Pécan,
och vallar oss. Uppstår icke desto
mindre skoj och dumheter bland
eleverna (de flesta omkr. 22 år) så
låter père Pecan skrufva ser gasen
på 10 minuter, eller slutar seance

Harom
p a
je
sean
n'ête
nous
Par
vil
pa

kitekte
ett
igga
dlas
utan
besök
honom
skizzer
sett
er
af
Häromdagen blef
det ett förfärligt
chahu, (nojs, pariseruttryck) och père
reser sig från sin högsat
– Père leran
der han sitter och studer
sin eviga "Petit moncteur",
ft
och säger med gravititeten
stämma Mme Si vous

ne cesser pas de haire du brust,
je me vois force de cerminer la
séance. Respectez vous messieurs, vou
n'êtes plus des enfants" – Resperton
nous, père perar le vent! ljöditet
Paiser vous, je vous en préc. – Våren
vuller, och stor tror nu la jolie
Parfunieuse: "Allez vous en de la noce
Retourner dans vos foyers
Lesuns vout en carosse,
Les autres vout à pied!
Paiser vous. Skrek père Pecen
blodröd i ansigtet, Lampiste, sam-
piste etegner le gas, la séance
ert terminée!" – Ah ça se com-
prend ljöd det från mängden "il a un
rendez-vous, le vieux, il ne faut
pas le faire perdre le temps, sor-
tons." Sådant der lif är det
på Ecole des Beaux Arts. Dock var
Ejvons klass hängd följande dag
i anl. af uppträdet. I ateliern

är man fullkomligt fri. Der sjung
och skrålas det så, som alla verlden
oljud skulle blifvit koncentrerade
der. Der söker man, förargar den
nya, låter den nya (le nouvez
(En ny kommer åtminstone hvad
bär
vecka) bestå "le melé-casise"
med thy åtföljande 5 cent: cigar
rer, låter honom sjunga eller hålla
tal förargar honom, gör visser och
ordlekar, diskuterar politik, liten
ratur theater och konst. Det är
ett lustigt lebens, och om man
och någongång är trött vid väsnandet
så har man dock vanligtvis hjerta
ligt roligt åt qvickheterna och
dumheterna der. Då jag får mig
tid skall jag skildra en vänlig för
middag på ateliern, med alla dess
calambourer, pariseruttryck och
visor. Tro dock ej att man ett
ögonblick försummar arbetet,
men vanan att måla midt under
sådant stoj är hos mig redan en
andra natur, ty i Antw. var
det likadant. – Från – 4 år ska

lans bibliothek öppet (det utmärkt
läste i verlden i sin genie och det
går jag ofta. Vidare hållas nu.
der denna tid föreläsningar i persp
anatomi arlkeologi, esthetik
men jag har besökt de sistnämnde
som hålles af den berömde skrifvelat
åren Saine (har Mamma läst nå-
got af honom?). – På aftnarne
har jag gått i en helt annan
skola vid Rue de l'Ecole de Medicin
och tecknat och modellent från 7,
då och då då det fallit mig in, och
då jag varit för trött.
Mamma mins att jag talte
om att jag var bjuden på middag
till Mason, för att se hans fars
tafvelsamling. Se den våningen
var fin. Salongen i blått sidan och
grund, stora majolska vaser, präktiga
mattor, och dyrbara taflor ss. orig
af Murillo, Velasquez, Rubens,
Teniers, ostade o.s.v. gissa hvad
allt detta kosta? Familjen M. är
mycket enkel. Fadren hade ungran
och sågs ej till modren, satt helt tyst

Tänkt uppen intet just, och sade om Ellan
3 systrar, hvaraf två gifta, voro spått
samma och glädliga fastän familjen
hade sorg efter någon farbror som dött
Jag satt vid middagen mellan de
två gifta systrarne (alls ej så varare
som brodren). Utom Weir och jag voro
två ungherrar inbjude, men dessan
tycktes höra till familjens dagliga

umgänge och voro ytterst intim
man såg tydligt att de ej det rin
gaste lagat något skildt i ordning
för oss, men ändå var middagen
superfin. – Utmärkta viner: äkta
scherry, bourgogne och sist Champag
vid dessasten. Unga Mason hade
talat om mig för sina systrar som
var rigtigt
en öfverdängare, och så
fat
generad öfver de kontplimenter
fick af mina båda fruar, som
jag
aldrig sett ett streck af min hand.
Som familjen redan 10 år varit
i Paris, så tala de bra franska,
och äro fullständiga parisare
Efter middagen sutto vi och prata
de en stund vid kaffet, och så bröto



a

vi upp, för att begifva oss till the
Français det unga de tvingade oss att
komma. Han hade redan två dagar
3 Lauteuils d'orkestre
förut hyrt
landstora hist oss). Vi togo afsked-
och stego ned för den eleganta
trappan (de bo i Champs Elysées,
aristokratiska qvarteret) och satte
oss i suis eleganta, kalesche, och
så klatschade den libreklädda
betjenten kusken med pisker och
vi foro af till theater français.
le Demi monde" gafs icke emedan tro.
tette blifvit sjuk" utan i stället
Phèdre och Philiberte. Talte jag
om att jag förut sett Plieder på från
lars, med Sarah Bernack och hon
är mästerlig. Derföre var jag ej
ledsen att se den engång till. Le
det är ett storartade intryck man
Får en sådan afton i Phillbert som
gafs efteris är en komedi Louis
XII, på vers, utmärkt spelad
Pauline A. här äfven sett flere
och påstår att hon sällan haft

en så sjukringsrikgräll. – Jag ville
Mamma skulle se Sarah Bernard
le charme de la Margreur" som hon
kallas. Hon är så mager och ser så
sjuk ut som möjligt men hvarje han.
nes rörelse är full af grace – och hvila
spel, hvilken deklamation.
Det är 3 de grå Weir såg heder
och var alldeles betagen ande.
Sedan spektaklet, var slut skilder
vi åt och tackade hjertligt den nyggt
ge mason. Förargligtvis tappade
jag i folkträngseln vid utgång
min Pince-ner, som dinglade på
björlet, och jag har med tungt
hjerta rott ut med 4. 50 fors
en ny. Hvad skall man göra.
följande dag var jag med Paris
line på Caros föreläsning, den
mest inspirerade han hållet, ty
han talte om "le mal social" om
revolutionerna, om deras orsaker
o.d. Parisine bjöd mig, Hertzberg
och Philip att om fredag kom-

Jagnots, der fröken
ma f
gråda ställt till en sorts miss
kalisk soirée. – Jag var således
der på fredagsqväller. Utom oss
voro der inga andra är en norsk
pianist larsen och Ole Buttis
son, en ungherrar som jag ej vet
hvad han gör. Det var bra roligt
Grabon sjöng utmärkt bra. Tills
excellerade i finska folkvisor. Fr.
Friberg och Gr. sjöngo duetter,
Larsen och Gr. detta och sist blef
stämningen så lifvad att vi
beslöto att sjunga i chos alla
och det gick utmärkt bra ss. t.ex.
Björneborgska marschin, som
lockade tårar är mina ögon-
Filip, Larsen, Grabon och Friberg
sjöngo i qvartells. Wermeland,
Kriställen den fina, djupt i hafvet
Seomis sång, mandom mod och
mycket mera. När 4 menniskor
med utmärkta röster och djup nu
sikalisk känsla sjunga om också
första gången tillsammans så
är det bra vackert ändå. Hvad-

ja var, lycksalig öfver all denna vackra med
sik!! Nära älskade hemtan aftoner, Eder
magt är stor? – Pauline tycker mycket
om Philis, men börjar bli genomtron
vid Hertzberg och det undrar jag ej på.
H. var så ytterst komlig der hos Jayer
nots, så att de allesammans dagen der.
på på skrattat ut honom alldeles
förfärligt. När han sitter på sin
stol och icke säger bu eller baga ty
conversationen föres mest på frans
med sina stora tjocka händer i Nors,
så ser han verkligen tafatt ut. Var
lez vous du Ponoch om de the, Monsie
var det enda Mme J. sade honom – intet
svar. M. P. upprepar frågan mycket
förbindligt och mycket långsamt.
Ah Ja, dedaran" svarar Hertzberg
orydd – – – Thé. Jag såg på Mme
Jaquinots min att hon tänkte
helt simpelt "pauvre bite, pauve
etrånger: Pauline kunde icke nog
förunder sig öfver att H. som snart
varit 3 månader i Paris ännu
intet har läst sig att säga du the
och s'il vous plait Madame. Philip
rodnade på As vägnar och jag lika.
så. Vid afskedet föll det sig

rätt lustigt, att Mme Jaquinot så enträget
bad Philip och mig komma tillbaka råd
snart, men åt St blott sade vensoir M.
Dessutom har Pauline nu så nog af
hans naivetet" och hans barnsliga
berättelser om små fasligt söta plu
ju de va nu så innerligt solon" o.s.v.
Hertzberg är en beskedlig och aktning
värd karl; men inte har han något
sätt, och låte har han några höga
stora vuer – Detta för all del
Endast unter uns. –
ett koncept till brefvet till den
helt på franska skref jag redan

förflere dar sin, men har ännu ej skrifva
rent det, emedan jag bett Enebergs språkta
rare gå igenom fraserna. – Geheime rad vet
jag ej hur man skall öfversätta. I mor-
gon får jag det tillbaka och då skickar jag
af det. – Nu har elden stocknat
i kaminen och ljuset brinner ser
lusstaken. Alltså godnatt allt
ja
de Mamma. Många helsningar till
Alla från Atte.
Pauline Ahlberg ber om sin helsa
Jag var der i går på söndagen i tvin-
mar, vi läste från Staels les passions
och dessuters om allt möjligt. Hon är

bra söt och treflig, trots hennes filosofi.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt fick Alexandra Edelfelts brev föregående kväll när han kom hem från ett besök hos Pauline Ahlberg.

    Alexandra Edelfelt Pauline Ahlberg
  • Hemma är det kallt och "ilakt vär"; hos Edelfelt har den stränga temperaturen lagt sig, även om han och Julian Alden Weir inomhus sitter med paletåerna på och har en "duktig brasa".

    Julian Alden Weir
  • Det är inte klart för Alexandra Edelfelt hur undervisningen i École des Beaux Arts går till, så Edelfelt förklarar; på förmiddagarna arbetar alla, målare, bildhuggare och arkitekter i ateljén; 1 modell poserar hela veckan i samma ställning; läraren kommer två gånger i veckan och ger sitt omdöme, vid dessa tillfällen kan eleverna visa upp vad de gjort hemma i form av tavlor, skisser och teckningar; på eftermiddagen är det teckningsskola, varannan vecka efter naken modell, varannan efter antik och Adolphe Yvon är lärare, som kommer två gånger i veckan och korrigerar; eftermiddagsklasserna övervakas av översurveillanten Père Pécan, som skruvar ner gasen i belysningen eller avslutar séancen om det blir för mycket "chahu" (parisuttryck för nojs); en gång höll eleverna sådant liv och retade Père Pécan till den grad att han körde ut dem och följande dag var Yvons klass stängd; i ateljén på förmiddagarna är man fullkomligt fri och det sjungs och skrålas; nykomlingar, les nouveaux, utsätts för prövningar; stojet har för Edelfelt sedan tiden i Antwerpen blivit en andra natur och det inverkar inte på arbetet.

    Antwerpen École des Beaux-Arts Alexandra Edelfelt Adolphe Yvon Pécau
  • Illustration: Père Pécau.

    Pécau
  • Mellan klockan halv 1 och 4 är skolans bibliotek öppet och Edelfelt går ofta dit; under samma tid hålls föreläsningar i perspektiv, anatomi, arkeologi och estetik; han har besökt de sistnämnda, som hålls av den berömde skriftställaren Hippolyte Taine, har Alexandra Edelfelt läst något av honom?; på kvällarna går han till skolan vid Rue de l'École de Medicine om det faller honom in och han inte är för trött.

    skolan vid Rue de l'École de Médicine Alexandra Edelfelt Hippolyte Taine
  • Som Alexandra Edelfelt minns var Edelfelt med Julian Alden Weir bjuden på middag till Mason; våningen var fin och i faderns tavelsamling fanns original av Bartolomé Murillo, Diego Velasquez, Peter Paul Rubens, David Teniers och Adriaen van Ostade; unge Mason har 3 systrar, varav två är gifta; vid middagen satt Edelfelt mellan de två gifta systrarna som inte är lika vackra som brodern; familjen har tio år varit i Paris och talar bra franska.

    Pariisi Alexandra Edelfelt Peter Paul Rubens Julian Alden Weir Diego Velázquez Bartolomé Murillo David Teniers Mason Mason Mason Adriaen van Ostade
  • Efter middagen åkte de med familjen Masons kalesch från bostaden i det aristokratiska kvarteret i Champs Elysées till Theatre Francais där unge Mason hyrt tre fauteuils d'orchestre (motsvarande länsstolar); "le Demimonde" gavs inte för Sophie Croizette hade blivit sjuk; i stället gav de Phèdre [Faidra] och Philiberte; Edelfelt har tidigare sett Phèdre med Sarah Bernard; Philiberte är en komedi à la Louis XVI på vers; Pauline Ahlberg har också sett Phèdre och påstår sig sällan haft en så "njutningsrik" kväll; om bara Alexandra Edelfelt kunde få se Sarah Bernard, "la charme de la maigreur" kallas hon och är så mager och ser så sjuk ut, men varje rörelse är full av grace; Julian Alden Weir såg Phèdre för tredje gången och var alldeles betagen ändå; i trängseln på vägen ut från teatern tappade Edelfelt sin pince-nez.

    Théâtre-Français Champs-Élysées Alexandra Edelfelt Pauline Ahlberg Sarah Bernhardt Sophie Croizette Julian Alden Weir Ludvig XVI Mason Faidra Philiberte
  • Edelfelt var med Pauline Ahlberg på Elme Marie Caros föreläsning om ”le mal social” [den sociala ondskan]; det handlade om revolutionerna och deras orsaker.

    Pauline Ahlberg Elme Marie Caro
  • Pauline Ahlberg bjöd Edelfelt, Rafael Hertzberg och Philip Forsten till madame Jacquinot, där fröken Mathilda Grabow hade ställt till med musikalisk soaré; där var också en norsk pianist Larsen och Ole Bulls son; fröken Grabow, fröken Marie Friberg, Filip och Larsen sjöng i olika konstellationer, i kvartett framförde de Värmeland, Kristallen den fina, Djupt i havet, Suomis sång och Mandom mod; i kör sjöng alla Björneborgarnas marsch, som fick Edelfelt att gråta; kära, älskade hemlandstoner har stor makt.

    Pauline Ahlberg Filip Forstén Rafael Hertzberg Mathilda Grabow Jacquinot Marie Friberg Larsen Alexander Bull Ole Bull
  • Pauline Ahlberg tycker mycket om Philip Forsten, men börjar tröttna på Rafael Hertzberg; hos madame Jaquinot hade han uppfört sig fånigt; han hade inte kunnat säga bu eller bä, i och med att konversationen gått på franska; på frågan om han ville ha punsch eller te hade han brydd svarat "thé"; Pauline förundrade sig över hur Hertzberg efter tre månader i Paris ännu inte har lärt sig att säga "du thé", och "s'il vous plaît Madame"; Hertzberg är en beskedlig och aktningsvärd karl, men inte har han något sätt, och inte har han några stora vyer.

    Pariisi Pauline Ahlberg Filip Forstén Rafael Hertzberg Jacquinot
  • Edelfelt har skrivit koncept till brevet till Alexander Armfelt, på franska; han har bett Karl Enebergs språklärare att gå igenom fraserna, sedan ska han skriva rent texten.

    Alexander Armfelt Karl Eneberg
  • Elden har slocknat i kaminen och ljuset brinner ner så Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt godnatt och hälsar alla.

    Alexandra Edelfelt
  • Pauline Ahlberg hälsar; Edelfelt besökte henne föregående dag; de läste och diskuterade Madame de Staels "Les passions"; Pauline är bra söt och trevlig, trots hennes filosofi.

    Pauline Ahlberg Germaine de Staël
  • *Det blir roligt att träffa Wilhelm Lagus och Jakob Estlander; Edelfelt ber om förlåtelse för att brevet är oläsligt.

    Jakob Estlander Wilhelm Lagus