Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) apurahat asevelvollisuus ateljeet fennomania juomat kahvilat karnevaalit kirjeet kuvataideoppilaitokset laskiainen luennot matkat melankolia myymälät naamiaiset opinnot osoitteet politiikka ranskan kieli ravintolat siivous sodat suomalaiset taide talous tanssiaiset teatteritaide vaatteet venäläistämispolitiikka viikkolehdet

Älskade Mamma. Paris 8 febr 80
Då jag, ledsamt jag kommit att skjuta upp
slefvarendet af ingeniga från bref är dagen
beklagar jag, att jag nu har att såsom detta
hufvudsak, och mig bref icke skall blå hvar
han längst eller stundligt. Jag fick det
onda – De då jag min Kansling Akt
berg får salong stillandan skul
berbinda fetteraturhistofiler föreläsning
på la for Forrar. Då man att
än sade skall stå det om slagnan sade se
och första gången varteraren från Sevilla
gafs intränga, krånger grefven literära verlden,
så kunde jag den senalpade hålla sång
tarne tillsammans taflor af derträckan
de mellan. Don lilla gamla auditoriesalen
Fick förre än varade Dig och sin hvilken skilnad
å staden tanta sig af har om prockfull, och
almascherande var tillföljt deraf tropisk
Professorn höll det glömd på jemnt half
andan timme. Rs farländer liknar gansk
mycket kamma i svar den ansen i Hfors)
Staller icke så bra der Carag d. v. s. mitt
så raskt och dugtigt, men har ett språk
sådant som man har förra det af profest
i fransk literatur med Hunderhemifrån
le
tekheten och Anniska hornet under tänkert Eder I alla

prafistorerna ad la Sorbonne, och Carl kommer i detta
afseende efter honom. – Caros sista lektion, der han
talade om le mal Social, det ämne han nu
under 3 veckor behandlat, berörde skildt kriget,
under det att den röstsista berörde revolutionerna
Båda dessa föreläsningar ha kande varit de
bästa han hållet, och talrika applåder afbröt
talaren. I sjelfva hans sätt att tala ligger
något så tilldragande, något så genom friskt
och manligt, att det ej kan annat än på
förhand stämma åhöraren angenämt. Under
veckan har Pauline varit på 3 föreläsning
gar om aftnarna i Salle des Conferens
Boul des Casines, och der bl.a. hört,
flammarson. Jag har åter hela tiden
arbetet, och äfven besökt aftonskolan
– 9, mera emedan Weir går det, än af egent
lust. I ateliern ha vi målat
en qvinnorygg, och Gérôme tyckte om
min studier. I dag tog jag med mig
en skizz som jag gjort när hemma
från 2-4 under de 3 sista dagarne.
Ämnet är följande. Det är afton,
på ett af de tyska slagfältena under
B0åra kriget. Drabbningen är slut, och
en ung krigare har gått ut för att söka
A

detta
lar han
den
riget
tionerna
I de
bröt
d
iskt
der
meri-
full

e
till vapen broder bland de fallna, han böjer
sig ned öfver ett lik, sinsvept i en trasig
svensk fana, som den döde ännu krampakten
trycker till sitt bröst, han kastar upp en
flik af fanan och ser sin vans bleka
ansigte. – Lindholm och Becker, åt
hvilka jag redan för några veckor sedan
visade en skizz haraf tyckte att detta
utkast var det bästa jag gjort eli. och Wer
rådde mig, trots min tvekan att visa det
åt G. – Den utmärkta kompositören sade
just hvad jag sjelf tänkt, ehuru det ej
var uppmuntrande: Le sujet n'est pas
mal, ou pourrait en lirer quelque chose, mais
l'esquisse n'a pas de plusionomie, ni
d'originalité, et manque completement
de distinction. Cête n'est pas un porten
drapeau mortason poste c'est tout bon-
nement un Jaquet. Il faut trouver
attre chose que cela!" Jag skall börja
om igen! Hvad det ändå är annat att
höra en rigtigt stor målare göra sina
om också stränga anmärkningar, än att
få nöja sig med sina landsmans osäkra,
tvekande ofta smickrande omdömen. –
kamraterna i ateliern menade också
att jag kunde göra bättre än så, och detta

gladdag dels förargade mig. I allmänhet är
det något egendomligt med atelier – eleverna
i Paris. Under det att desamma annorstädes
t.ex. i Antwerpen ofta gjorde utmärkta
briljanta saker i skolan, men voro fullkom-
ligt förlorade då det gällde att måla en tafla
hemma, så är det rakt tvärtom med dem
som studerar måleri här. Här, t.ex. i Gérôme
atelier finnes många, som ständigt skrapa
och bråka med sina skolstudier, på dem smutsiga
i färgen, rysliga, afskyvärda, men deremot
måla charmanta taflor för Salongen.
Så t. ex. en bekant till mig, schwerkaren
Burnand från Ginere. Hans studier äro
visserligen väl tecknade men ibland otäcka
hvad målningssättet beträffar. Nu bad B. mig
en dag komma hem till sig för att visa
en tafla som han gjort för salongen. Jag
kom och stod en lång stund hafen och
stum. Bilden, förest smulasnedrifvare som
nedstiga från en alp, och reda sina kräk öfver
snoskattenströmmar, i forden alper o. s. v. (fig.
ung 1 fot höga, och jag måste säga att den
var utmärkt bra målad. Hvarken Becker
eller Liljelund vore karlar att måla en så
sann, så frisk, och så fint tecknad tafla.
Så känner jag ännu Aublet, som måla

hade torstens atelier, men
mest förtjusande som landskap för Salongen
engelsmannen åkdon det och många andra
detta kort mig helt simpelt sagt att man
har ej bekymrar sig om att göra vackra
studier, utan dålig och sträffar på tusen
sätt för att känna något varit så t. ell.
gans i teckninge intet unde alt o.s.v..
I Antw. var förhållandet som sagdt del-
vis motsatt lof från flyssel son var
en så stor kolorist i akademing skall i
somras ha ställt ut att tafla i slut, som
var både dum sig uppfatting och skrädd i fär-
gen. – Att jag ännu ej gjort något dugtigt
hemma hos mig räknar jag här och hållet
såsom följd deraf att jag öfver hufvudtaget
så kort vid syssligt med målare sig hvad jag
gjorde i Helsingfors skan det föras till
kroquisens en småleriet fordrifter jag
måste mera studera de ganska mästarne;
jag har ännu aldrig gjort det litet är
ofantlig lidag i min artistiskt utvecklig
Jag ser sjelf huru stora fördelar det
medför. Min van Raben B. och som
ovilkorligen är en bland de sannt
artistiska, poetiska ungdomar jag kännt
(han har icke jag skam att bras på eller)

s
har gjort endast obetydligt atelierstu-
dier i München, men sedan vistets i
kom och Florens och der kopierat
och gått och sett på de gamle; och gjord
under hela sista året intet annat än
gick och betraktade skätterna på Louven
Hvad jag gerna ville ha den distimister
som hans saker ha! Det är en elegans
en fin känsla, ett ädelt och enkelt
framställningssätt, som icke har tecken
till vulgäst eller simpelt i sig. Han
är ännu nybörjare och alldeles ung, 20
är som jag, men jag tror att han kommer
att gå långt. I dag, då jag betraktade
mina skizzer här hemma, hade jag
rätt sorgsna reflexioner. Jag fann dem
allesamman så dumma som möjligt, då
ligt komponerade och icke naturliga.
men så ledsamt än resultatet af dessa
betraktelser var, så sade dock den inre rosten
hoppets röst inom mig: med arbete och
med kärlek till konsten kan äfven de en
dag göra något distingué". Men först måste
på lära mig teckna. Jag var, förrän
jag visade skizzen af Gérôme i dag
nog gafen att tänka på att börja på
med taflan i nästan vecka: nu heter det

erstu-
ty
vido
iden
nette
af
ået

if
å om igår, och der den således veran att
innan jag kan komma så långt Weir är olyc
för teckningen. Han har tecknat betydligt min
dre än jag, och har ofantligt mycket att lära i
den vägen. Ofta äro vi ganska nedslagna båda
två, då vi om aftnarna komma hem från
arbetet. Den magra trösten man har, är det det
finnes legio, som äro sämre än man sjelf. –
omtalade
I dag fick jag brefvet från Oskar Levin. Fröken
Viola tyckes helt och hållet bli lemnad åt
min ridderliga värd. Jag får ta emot henne
vid bangården, skaffa henne rum o. s. v.
Hvad som mest förargar mig är att
han ber mig göra Viola bekant med det
unga svenska fruntimmer, som jag är så sår
deles lierad med"! Huru vet han det?
och huru kan han vilja att jag skall söka
upp Pauline A. enkom för att lemna vid
lär hennes värd då jag sjelf ej har tid der
d. Att icke finska skyrelsen anställer
en guide i Paris för resande finnar! Det
vore tid på att skaffa någon som kunde
stå ut med att gå 5 gånger på Louver
och säga se här är en vacker Titian, och har
en vacker Rafael, och har är Rubens berömdt
dekorationer, eller på gatan: Se här är nya
Operan, och der är Madelaine, och der är Tuiler
trädgården och der är Place de la Concorde!
Dock, jag finner mig i min lott. Vårt lands


innebyggare komma väl att resa mer och mer, och
om några år är en resa till Paris ej mera något
så märkvärdigt. Jag ser till mitt nöje äro bör
jan redan är gjort till litet men storstadslif
finnarne emellan i Paris, ty här finnas nu
många ss Forselles, Wolff, Aliner, som
jag alls ej känner och aldrig sett, likaså ser
ej just till Ramsay. Filip och klienen
och Antell mycket sällan. – Eneberg är sur-
mulen och fennomansk och tyder helskrifter,
Hertzberg samma Tajta måtte som förr och när
allt går omkring så är Cavien den trefligaste
att måla med en stund af den finska kolonin
quartier latin, som dagl. ser sig församlad
vid middagen i Cremetie de Buci. Cavien
I dag har jag
utgör Weins ögonfägnad.

köpte mig ett har svarta byxor i Paris största
magasin la Velle fordinier (tänk i byx-
afdelningen fanns då jag värder 8000
ja attatusen har byxor, hvaraf 600 svarta.
jag tog ett par som passade bra, voro af godt
klädd och kostade 27 francs. Som man
får byta om skall jag ännu ytterligare från
gå Weir smak i morgon, ty nu är han
på amerikanarnes klubb. Weir här för
resten nu fått hit en goda vän en fransk
Amerikana Dubois (talar franska lika
bra som en Parisare) som hemtade honom
en massa fotografier från hans familj
varma helsningar o.d. – Tänk, Dubois
har en atelier här i Paris, och reser
I går om året till Amerika på någon
månad för att helsa på sina anförmande

och bort efter resa dem att tafla i går af
jag tillsammans med Weir, Dubois (från
stående målare, vän till Munkasky, 23 år
har studerat i Dusseldorf och Paris) Berthou
och Robert på Cremerie de Jacob, har
bredvid, der en del af eleverna vid risk i äta
Wei blef så lifvad att han bestod Cham-
pagne, och Berthoud sade med rätta att
de gamla murarne i crèmeriet frågade med
förvåning hvad en sådan lyx hade att betyder
Sedan gingo vi alla till ett café, utom
Robert, som var bjuden på bal till
en familj i Versailles, (derifrån han
kom med Burnand utdansad och half-
död af trötthet i dag morgse kl. 7). Vi
pratade hela aftonen om allt möjligt,
och jag höll på att bli om på Berthan
som unter uns ändå är en rigtigt sliste
i sina åsigter, tack vara sin vistelse i
Moskva. Det räcker ej länge mente han,
förrän ni han värnepigt i Finland, och
förrän kyrkan är införd i alla skolor – så
går det och så skall det gå, och Ryssarna
äro galna om de ej söka att russifiera
Finland och ni äro galna om ni ej sluta
er till Ryssland, ty ni skulle ha både komma
siela och finnela fördelar deraf. Han
har ofta sagt mig det och det förargar
mig i längden, likasom och hans ständiga
förvåning öfver min totala okunnighet ryska
språket och litteraturen. I morgon bittida
har Weir bedt Dubois, Berthand och Rober

Mamma som med balen af den dag har för den
som han har att bjuda folk hit och smaka på
hans morgonkaffe, fastän han vet att vi
bara ha 2 hoppar och 2 12 thesked, samt
att han hvar gång har ett förskräckligt behag
med att låna stillbebör af concierger o.d.
Talte jag om att vi åter tagit Conciergen
till håder och att han nu städar för 10 frcs
i månader (5 per man) nog gick städningen när
vi sjelfva hade den om händer, under 1sta må-
nade tid, men intet gick det bra. Isynnerhet
var det en förargelse utan like att bara ned
det smutsiga tvättvallnit 2 trappar med, då
det regnare hade vi tillfälle att låta det sin
na långsamt ned utefter taket, men i solsken
och vackert väder kunde man ej riskera det.
I nästa vecka ha vi lof i Ecole des Beaux
Arts i anl. af Carnavalen. Efter kriget lär
det ej vara "grand chose" i Paris. Jag tror
jag kommer att gå på någon bal masqué,
möjligtvis på någon af de billigare. Under
hösten hade jag ofta fribiljetter till balmargen
af en var och bekant i ateliern, Bourquin,
sorg till redanför Charivari och Fournalamusant.
Weir och jag voro flere gånger på Frascets
ing voro
a
och Vallatino, P. och sågo en nyårs pjes, mycket rigtig
theatern Folies Marigny, men vanligtvis
gaf jag biljetterna åt Hertzberg och Caver
ty Bourguier gaf mig 2 biljetter i går i veckan
Nog den Frascati grannt t. ex. Litolffs och
Arvans orkester, vacker lokal, granna maske
men damerna äro alla ur dem i monden.
Under sådana tider som carnavalen har
Bour quin naturligtvis inga fribiljetter.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har skjutit upp besvarandet av Alexandra Edelfelts brev 2 dagar och har huvudvärk när han slutligen kommer sig för att göra det.

    Alexandra Edelfelt
  • Huvudvärken hade Edelfelt fått på den berömda litteraturhistorikern René Taillandiers föreläsning, som han gått på tillsammans med Pauline Ahlberg; på grund av hettan i den lilla och proppfulla salen på la Sorbonne hade Edelfelt inte kunnat koncentrera sig på den intressanta föreläsningen om Pierre Beaumarchais liv och om första gången pjäsen 'barberaren från [i] Sevilla' gavs; Taillandier liknar kammarförvanten Paul Frans Vilhelm von Hausen i Helsingfors.

    Helsinki Sevilla Sorbonne Pauline Ahlberg Saint-René Taillandier Pierre de Beaumarchais Paul Frans Vilhelm von Hausen
  • René Taillandrier talar inte lika bra som Elme Marie Caro, men har ett språk som man kan fordra av en professor i fransk litteratur vid Pariseruniversitetet, han har mest åhörare av alla professorer vid la Sorbonne; Caros senaste föreläsningar har varit de mest intressanta.

    Sorbonne Elme Marie Caro Saint-René Taillandier
  • Pauline Ahlberg har under veckan varit på tre föreläsningar om kvällarna i Salle des Conférances på Boulevard des Capucines, där hon bl.a. hört Camille Flammarion.

    Pauline Ahlberg Camille Flammarion
  • Edelfelt har arbetat och även besökt aftonskolan, mera på grund av att Julian Alden Weir går dit än av egen lust; i ateljén har de målat kvinnorygg och Jean-Léon Gérôme tyckte om Edelfelts studie.

    Jean-Léon Gérôme Julian Alden Weir
  • De senaste dagarna har Edelfelt på eftermiddagarna arbetat på en skiss därhemma; ämnet är följande: "Det är afton, på ett af de tyska slagfältena under 30 årskriget. Drabbningen är slut, och en ung krigare har gått ut för att söka sin vapenbroder bland de fallna; han böjer sig ned över ett lik, insvept i en trasig svensk fana, som den döde ännu krampaktigt trycker till sitt bröst, han kastar upp en flik af fanan och ser sin väns bleka ansigte"; Berndt Lindholm och Adolf von Becker tyckte att det är det bästa han gjort, och Julian Alden Weir rådde honom att visa skissen åt Jean-Léon Gérôme; Gérôme ansåg att ämnet inte var dåligt, men att skissen varken hade fysionomi eller originalitet, och fullständigt saknade distinktion, "Cela n'est pas un portedrapeau mort à son poste, c'est tout bonnement un paquet [detta är inte en fanbärare död på sin post, det är helt enkelt ett paket]; Edelfelt får börja om på nytt.

    Adolf von Becker Jean-Léon Gérôme Berndt Lindholm Julian Alden Weir
  • Ateljéeleverna i Paris skiljer sig från dem i Antwerpen, där eleverna ofte gjorde utmärkta saker i skolan men var fullkomligt förlorade då det gällde att måla en tavla hemma; i ateljén finns många som skrapar och "bråkar" med sina skolstudier, medan de målar charmanta tavlor för salongen; schweizaren Eugène Burnand från Genève, vars studier ofta är väl tecknade men otäcka vad målningssättet beträffar, bad Edelfelt komma hem till sig för att se en tavla han målat för salongen; Edelfelt blev häpen över den utmärkt målade tavlan som föreställde mulåsnedrivare i alpmiljö; varken Adolf von Becker eller Arvid Liljelund skulle kunna måla en så sann, frisk och fint tecknad tavla; Albert Aublet målar mediokra saker i ateljén, men gör de mest förtjusande soliga landskap för salongen, likaså engelsmannen Johnsson och många andra; detta beror på att man i ateljén inte bekymrar sig för att göra vackra studier, utan strävar till att nå ett visst mål, t.ex. elegans i teckningen eller riktig ljuseffekt; i Antwerpen var det tvärtom; Jef Van Ryssen, som var en så stor kolorist i konstakademien, skall i Gent ha ställt ut en tavla som var "både dum till uppfattning och skral i färgen".

    Pariisi Antwerpen Gent Geneve Kungliga konstakademien i Antwerpen Adolf von Becker Arvid Liljelund Jozef Van Rijssen Johnson Albert Aublet Eugène Burnand
  • Edelfelt har inte hållit på tillräckligt länge för att utföra någon bra tavla hemma; de tavlor han gjorde i Helsingfors hör snarare till croquis'ens än måleriets område; han måste studera de gamla mästarna mera; hans vän Paul Robert har endast gjort obetydliga ateljéstudier i München, men har sedan sett och kopierat de gamla mästarna i Rom, Florens och senaste år på Louvren och det märks på hans distinkta sätt att måla; Edelfelt nedslås av de skisser han har gjort hemma, men hoppets röst inom honom sade att han med arbete och kärlek också en dag kan göra något "distingué".

    Helsinki München Firenze lukumuistit Louvren Paul Robert
  • Edelfelt måste först lära sig teckna; före Edelfelt visade skissen åt Jean-Léon Gérôme trodde han att han kunde börja på med tavlan nästa vecka, men nu måste han börja om igen; även Julian Alden Weir är olycklig över tecknandet och han har tecknat betydligt mindre än Edelfelt.

    Jean-Léon Gérôme Julian Alden Weir
  • Edelfelt har fått brev från Oskar Levin, som ber honom ta hand om fröken Viola Levin när hon anländer till Paris och presentera henne för Pauline Ahlberg; Edelfelt är förargad över att Levin har reda på att han känner Pauline och tycker att finska styrelsen borde anställa en guide i Paris för resande finnar; det vore på tiden att skaffa någon som stod ut med att gå fem gånger på Louvren och peka ut vackra verk av Titian, Rafael och Peter Paul Rubens, eller att på gatan visa dem Nya Operan, Madelaine, Tuilerieträdgården och Place de la Concorde.

    Pariisi Louvren Tuilerieträdgården Madeleine / Église de la Madeleine Place de la Concorde Parisoperan Pauline Ahlberg Rafael Peter Paul Rubens Tizian Oskar Levin Viola Levin
  • Edelfelt ser början till storstadsliv bland finnarna i Paris; där finns många, som Forselles, Wolff och Ullner, som han inte känner alls och aldrig har sett.

    af Forselles Ullner Eugen Wolff (epävarma yhteys)
  • Edelfelt ser nästan aldrig till Anders Ramsay och sällan Filip Forsten, Oscar Kleineh och Herman Frithiof Antell; Karl Eneberg är surmulen och fennomansk, Rafael Hertzberg samma ynkliga "Pajta Matti" som förr; Karl Alfred Caveen är den trevligaste att prata med i den finska kolonin i quartier latin, som dagligen samlas vid middagen på Crèmerie de Buci; Caveen är Julian Alden Weirs "ögonfägnad".

    Quartier Latin Crèmerie de Buci Julian Alden Weir Filip Forstén Herman Frithiof Antell Karl Eneberg Anders Ramsay Oscar Kleineh Rafael Hertzberg Karl Alfred Caveen
  • Edelfelt har köpt ett par svarta byxor i Paris största magasin La belle Jardinière.

    Pariisi Belle Jardinière
  • En god vän till Julian Alden Weir har anlänt, amerikanen Charles-Edouard Dubois, som talar franska lika bra som en parisare; Dubois är en framstående målare med egen ateljé i Paris och vän till Mihály Munhazky; Edelfelt åt föregående dag middag med Weir, Dubois, Alfred Henri Berthoud och Paul Robert på Crèmerie de Jacob, där elever vid École des Beaux-Arts brukar äta; Weir bjöd på champagne.

    Pariisi École des Beaux-Arts Crèmerie de Jacob Mihály Munkácsy Julian Alden Weir Alfred Henri Berthoud Paul Robert Charles-Edouard Dubois
  • Sällskapet fortsatte till ett kafé, med undantag för Paul Robert som var bjuden på bal till en familj i Versailles; han återvände därifrån tillsammans med Eugène Burnand kl. 7 följande morgon.

    Versailles Paul Robert Eugène Burnand
  • Edelfelt höll på att bli ond på Alfred Henri Berthoud, som med stöd av sin vistelse i Moskva uttalat sig om värnplikt i Finland och landets behov av att sluta sig till Ryssland och det berättigade i att införa ryska och i övrigt russificera Finland.

    Suomi Moskova Venäjä Alfred Henri Berthoud
  • Julian Alden Weir har bjudit hem Charles-Edouard Dubois, Alfred Henri Berthoud och Paul Robert på morgonkaffe, fastän han vet att de inte har tillräckligt med koppar, vilket alltid orsakar besvär.

    Julian Alden Weir Alfred Henri Berthoud Paul Robert Charles-Edouard Dubois
  • De har tagit conciergen [vaktmästaren/portvakten] till nåder och denne sköter nu städningen för 10 francs i månaden.

  • Följande vecka har de lov från École des Beaux-Arts med anledning av karnevalen; efter kriget har det inte varit någon stor sak i Paris; Edelfelt går troligen inte på någon bal masqué [maskeradbal], eventuellt på någon av de billigare.

    Pariisi École des Beaux-Arts
  • Under hösten fick Edelfelt fribiljetter till bal masquée [maskeradbaler] av en vän i ateljén, Gustave Bourguin, son till redaktören för Charivari och Journal Amusant; Edelfelt var flera gånger med Julian Alden Weir på Frascati och Valentino, samt teatern Folies Marigny, men vanligtvis gav han biljetterna åt Rafael Hertzberg och Karl Alfred Caveen; Frascati har vacker lokal, Henry Charles Litolffs och Jean-Baptiste Arbans orkester, men alla damer är ur demi-monden.

    Théâtre des Bouffes-Parisiens Café Frascati Salle Valentino Julian Alden Weir Rafael Hertzberg Karl Alfred Caveen Gustave Bourgain Bourgain Jean-Baptiste Arban Henry Charles Litolff
  • *Huvudvärken har försvunnit under skrivandet; Edelfelt hälsar syskonen och alla.

  • *Under veckan har Edelfelt skrivit brevet till Hans Excellens, greve och ministerstatssekreterare Alexander Armfelt på franska, där han ber ministerstatssekreteraren tacka kejsaren för summan på 800 francs han fått för sina studier.

    Alexander II Alexander Armfelt
  • *I miss Sarah Austins album har Edelfelt ritat en finsk pojke på skidor.

    Sarah Austin
  • *Alexandra Edelfelt frågar vilken väg Edelfelt tänkt resa hem; troligen resar han via Antwerpen, Haag, Amsterdam, Haarlem och Lübeck; om han har pengar skulle han gärna stanna en månad i Holland och Belgien; vägen över München är både lång och dyr.

    München Belgia Antwerpen Haarlem Lyypekki Amsterdam Haag Alankomaat Alexandra Edelfelt
  • *Berndt Lindholm har fått en dotter; frun Carolina var nära att dö men är på bättringsvägar; det blir avbrott i pojkens porträtt.

    Berndt Lindholm Carolina Lindholm Ragnar Lindholm Sigrid Lindholm
  • *Edelfelt har fått ett roligt brev av Lulle (Julian) Serlachius.

    Julian Serlachius