Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

militärer (personer) aateli asunnot huviretket illalliset kansanluonne kartanot kiintymys kirjat konsertit lausunta linnat lyriikka matkat musiikkielämä naiset näyttelyt onni pohjoismaisuus runot taidekokoelmat talous vapaa sivistystyö

Granbach d. 15 Aug. 1873.
Älskade Mamma!
Zol och värme" skref Mamma i sitt senaste bref,
på allt sätt men allt, utgöra de kungsådror för oss, hvarigen
den lifselexir flyter som håller mottagliga för allt skönt och
goult, Soil som skänker oss dessa högtidsstunder af ren glädje,
för hvilka vi aldrig kunna vara nog tacksamma. Då mås
är ung, borde väl dentligen alltid denna värmande sol omstråla
en, men medgifvas mäste dock att man ofta, då man blir
försatt inom lämplig atmosfer, kan känna sig mera uppva
mera lifvad än annars. Till dessa reflexioner tecks jag af den
utmärkt trefliga afton jag tillbragte hos Dantorns häromdagen
spekt afton, deras. Stråkqvartetten sammanträdde så hos
et var
De i trädgårdspavillonen. Det är ofantligt mycket roligare att
höra musik i hemmen, än att sitta uppsträckt i en konsettsål, med
det säkra medvetandet, att en hel hop elaka menniskor (annat kall
väl ej musik kritikerna kallas till sitter der bara föra att
mot den eller de, som siquerar musiken. De besande,: 2 direkte
der Heintze, far o. son, Doktorn och en yngling avarnström, hade
för tillfället öfvet in i qvartett ett stycke som Koksman kompo-
nerat åt Tante L., och detta var naturligtvis en stor surpris, som
genast från början gjorde stämningen lifvad. Mosartis och
mindelsohns musik bakom sig, blomsterdoft in under sig
En den blanka Vettern framför sig, återspeglande solens sista
strålar, allt detta kan bör väl bidraga till att göra en aftonen
augenäm. Doktorn var sjelf på det brillantaste humör, dref
oförskräckt med Schjobarna (så kallar han Heinrarne efter en
dansk bok, behandlande Anders Tikjobs resa till köp. hvan), och
pratade galenskaper, och berättade nu uttydningen, på det
mystiska brefvet, som jag talt om: fru Ramsay har näml
löt Haraldsbo af stadsfogden Moberger, för att i evinnerlig
tid residera der. – Reser man nu igenom brefvet, så
finner man äro dess dunkla innehåll också kan tydas
på detta sätt. – Förargligt var det då Johnsson kl. 110 vid
jag kom med sitt förargliga. "Det är framkördt, och nu var
det ej annat än att sätta sig i och rulla af till Gr.
Tante Iden och jag, som bevistade soni hade på en kom-
mit in till stacker för att följa med på en lusttur till
isingst, men som det regnade något middagstider, blef
resan inställd och vi i stället bjudna till hvar från Molar
direktörerna Heintre, far o. son, äro utmärkta typer hvar
dera, på samma gång de äro så hjertans beskedliga och oför-

argliga. Gubben påminner något, ju mycket litet om gubben
på sa
Forns Bergholm, och tyckes vara djupt musikalisk: åtminstone
kapten
följa minerna i hans lilla rödlätta anlete beständigt med
det skal
de himmelska toner han spelar och då han inte spelar ser här
ka lär
glad och nyfödde elt, som någon träffande uttryckt sig. Sonen
ströms
Heintre, som nyligen kommit från musikakade och n
samma,
till sin stora glädje blifvit anställd som musikdirektör på fört
jag viss
rejemente ser också rätt egen ut opraktisk och bortkommer
ollisis
e. Bland officerade och soldater har han alls ej slagit all
doktorna
emedan han alldeles saknar "fjor, och krigsmannaskick, och
för att
han har derföre varit föremål för den mest hänsynslösa drift
något
under hela skillingars-moted. Den enda försvarare han haft
sin resa
har varit doktorn, som tyckt, att det var synd om honom
njuta
och han, Heinere, ser derföre nu upp till Mobeck som till att
vår, de
högre väsende. – I alla bekymmer är nu doktorn hans råd.
Jegerfel
gafvare, och vid alla förföljelser hans försvarare. –
häromdagen
ak
äckte det stor bestörtning och förtvydelse hos herrarne Heinre,
som ej
att unge direktören vid öppnandet af en sin notbok märkte ej
herrar
den mest chikanos utgjutelse af en musikand, der stod näml.
med
Den största rackare, som jag haft till förmån och musikdirektör – börja
är den suggan Heirtze, skillingarna d. 1 Juli 12. –. Olyckligt.
vägen
vis hade kuntres unga fästrid från Stockholm också fått de den
runder
förskräckliga inskriften och blifvit förtviflad öfver den "opinion
o från
nationale" som uttalade sig deri. Fastän doktorn fullt upp
se som
skattade nedrigheten i den illustiga musikantens anslag, har
Ellen s
kan dock ej aktal för rof att låna boken och skicka den
Så lifver
hit ut till lemnget påseende. – – –
Oclencrautzes var
o
rar i tisdags om aftonen. Jag konverserade ofantligt
i
med fröken och unge herr Henning, och vidgår fortfarande
mina första intryck vis à vis den senare skicklig, men säker
till
och något öfversittare. – Fru Odendrants, som jag tycker är
Salon
utmärkt treflig och snäll på alla vis, gjorde sin en proposition
på att
att jag någon dag skulle komma ut till Torpa, för att sedan
af att
med Odeucrantses fara till Axamo, till Steijers, der jag
aflan
kunde få träffa unge v. Steyern, studenten, till hvilken jag
funnos
hade helsningar från lastren. Alla menniskor tukkom
och är
denne St. såsom en ovanligt hyggligt ungdom, och tante Eder
ej en
glädjer sig mycket åt att jag skall få göra hans bekant.
fick
skap. – Odentrantsarna hafva i år varit i Marstrand,
mid
och berätta mycket derifrån. Frenckells hafva naturligt-
vis gjort uppseende, och man behagar, att fru Laus i

är ej varit der. Fru Z., som har, likasom hemma mycket

intresserat månaden, och varit hjeltinnan så många viden.
Dott
derliga roman-historier, är naturligtvis hufvudparsonen
ing
Fvenskellska familjen, och då man nu talar om några
laskaf
andra Frencklar, titulerar man dem blott. Genevalskan
s
Zaumes mor, bror, syster o.s.v.
– Fröken Cronstedts ljusa
här, och fr. Guseffs ofantligt höga klackar och vän-
t
skapliga gång tillföljd deras hafva ockra talte om
ster

gubben
på samma gång alla tyckt att bröderna Krogius Assessorn och
truinstone
kaptenen, äro mycket hyggliga och trefliga. – Forts Lördagen d. 12.)
med
Det sista hörde jag af hofsällsrådet Grerfelt, som var här i
ser här
re samma gen som Gubben Kikinder, hofintenderiten och Er
som
ströms. Jag hade på f. m. fått bud från Delencrautzes, att de
le
och
samma dag ernade sig till Alami, och jag befann mig derföre, de
på finl.
Jag visste att Ekströms halla bådat sig hit, uti en häftiga pligt
ommer
kollision. Det är på mina bortavars på Torpa eller Ackus, som
atan
doktorn sittar i sitt bref, som jag i går morgse snappade åt mig
kick, och
för att skicka det till Mamma, som beklagat att Mamma ej har
i drift
något af hans kunde emellertid voro då nog artiga att skjuta
från haft
sin resa för min skull, och jag hade derföre lyckan att kunna
om
njuta såväl af det ena som det andra. Aftonen var mycket rolig
till att
e, då gubbarne G. felt o. Killander helt oförmodadt infunnit sig.
rar-
Gegerfelt är qvick och lustig (som Mamma vet, sitter han i 1sta kan
mdagen
h här isynnerhet ett slustigt satt att prata med hettanden,
Hendre
som stabbrar och rasonnerar förskräckligt. Sade dessa gamla
räckte en
herrar voro ofantligt vänliga mot mig, frågade om Mamma
rod namn.
midt under det Ekströms höll på med att sätta sig ner och
ekdirektör börja njuta af kaffat, synter en ryttarinna språnga från öfver
olyckligt.
vägen och sig i trädgården, der hon – i galopp kretsade kris
De den
ndeln framför verandan. Vi hade knappt kunnit hemska
Spirison
oss från vår förvåning då vi uti Amaronen igenkände Gustaf
tupp
ej som i all skicka. Skladt ut sig för att lifva societen. Fröken
ej, har
Ellen s. som i allmänhet är mycket glad och hurtig, blef nu
ha den
då lifvad af exemplet" så att hon fastän hon hade en snidde
i vår
sommarklädning ha sig, kastark sig upp i sadeles, och öfvade
sig under öfversten m. m. flick Leuhusens speciela led
i den ädla ridkänsten. Som hon i anserade till den snäll
ker
klädningen ej fick lemal, om sadelpinnen, satt hon helt läst i
saden, så att jag, för sakerhets skull måste sjunga
ville
på andra sidan kudasen, alltjemnt i hopp, att i kändelse
a.
af olaffall", få den ljufva borden i mina armar. –
enflan sedan var mycket rolig. Utom afsannämnde person
unnor här äfven Doktorna, och den ansiter Runeberg, helt ung
och allskullent i hofsätter. Mamsell Berg (syster tillsten som sig
sig med sina tandell svärmade som förut för Tyskland och dess talade
och fröken Er. – Doktorn och jag katblade emot. Mamma Berg är
mycket instrerat fruntimmer och mycket värderad af Vincrante
t.
och Ekströms, och om man talar förnuft, så har man bestämdt
men nytta af konversation med henne än med fröken Skatron –
shalls
Lyckad var den utläggning om vänskap, ser utspann mellan
till
Doktorn o. men jag Hon hade näml af löjtnand Munch fännerhär.
n
ring, som detta bjöd 20 sig för min som han påstad ni ej vilja sälja
sa någo
ränder 20 rikdokr efter som denna ring var ett minne. Som emeller
erkan
tick utredes, att ringens inköpsvala var så ore bevisar Dokt
i ljusa
följdriktig att en löjtnante vänskapet var vara mitonsaksaler
an
och 4 are, en samma, som naturaligtvis blef större ant som i lofvan
steg i graderna oglidan –
Hundels var då kapabella mig, som

finne, att läsa upp någon eller några af Fänriks ståls sägner, hvilket
jag också gjorde (d. v. s. Schwerine! Histolt. De möjliga gexpande
orden, unde, att G. med lärfyllda ögon tackade mig för upplösning
som han påstår fick ett mitt behag genom min finska brytning.
kan tyckes vara en varm och instruerad man, på samma gång
han är angenäma sällskapsonen. – Landsköldenskan Ekströms som
i allmänhet är mycket god och välmenande om vill att andra skall
ha roligt, hvar ute hon också lärer lyckas, bad oss mycket att ännu
en gång kamma till Ryhof, hvilket vi väl också kommer att
i slutet af nästan vecka. – Sant på qvällen, sedan vi alla, efter
souperna beundrat det vackra månskenet, som i måtta
drog sig öfver vettern, öfver ekar och lindar, berg och del, skila
vi åt och jag och anditörn som skulle stanna här öfver natten
kröpa upp till oss, der vi först efter långt prat in somnade –
Söndagen. d. 18. – – Sedan jag sist
nedlade hinnan, har jag haft nöjet mottaga 3 bref till mig
och ett hvara innehåll uteslutande rörde mig, ehuru adresser
ar Leuhusens. – d.v.s. ett från Morbror gustaf, som från
hjertligt få tacka för, ett från Axel Antell och ett från Berndt.
son som f.n. vistas i Falun. Det sista brefvet var från inten
tenten Ekenstjerna, som i de artigaste ord ber farbror
Leuhusen underrätta mig en att då jag är sinner att på
sjelfva slottet göra corian, ingen belåtelse af Riksmarskall
kerledet är af nöden utan eger jag rätt att när som
helst kommma, i hvilket fall talendenten lofvat skaf
för mig fritt logis uppe på sjelfva slattet, på det
genom att behöfva resa från och till mellan
t af
BStockholm eller Marigfred o. Gripsholm, må till skola
Så kan det hjelpa de
mig någon tillsförlust. –
ha rekommendationer Att dessa underrättelser
gladde mig mycket, behöfver jag väl ej säga, och
mu, då jag har utsigt till en säker ankomst,
har jag mycket funderat på en resa till Köpens
ham ellan menniskor här i trakten dels resa,
dels hafva varel reste till Kongens smukka Bye,
och det kan också hända att om jag reser
får ressällskap af Koktorn, som alltsamt
af sig dit, men ej kunnat komma för härifrån
Mamma skulle ändå vara så god och skicka
mig litet penningar, ty det är de visserligen
et (conditio sina qua hon för alla utflykter
jag måste äfven ha pengar om jag skakkur
komma till Gripsholm, ställa duk o. d.
n
ty i Stockholm (och dess nöjden står man sig
minst ut utan kassa. C. Holms panningar
vill jag ej tillgripa, och egen förmögenhet, ut
187 Caroliner, forutom flitik, som noglaser
taga en saka ända här. Det är väl bäst om
Mamma skickar af C. Holms utlofvade pengar!

skrifvit om man taflorna
PS. Nu har jag det. Att vet jag, hvarföre mitt lynne
för en eller annan dag känner mera nedslaget än an-
nais, och nu vet jag trott magten som vet att skingra
alla dystra fäntater, och förvandla allt i lif och färg
och glädje Mammas kära bref är det, som gjuter nytt
lif i mig, det kände jag bäst i afton då jag till
min stora glädje fick Mammas bref en dag förrän
jag väntat det. Berättelsen om Mammas sjukdom
kunde ej nedstämma det glada totalintrycket,
och det är visst marmernas glada, hurtiga sinne, för
hvilket vi alla böra tacka Gud, som gör, att de få råder
får från Mamma verka så upplifvande för mig.
Måtte den tid ej komma, då jag ej mera kan
korrespondera flitigt med det kära hemmet,
känner, att om jag någonsin i mitt lif kommer att
göra något godt och nyttigt, så skall alltid impulsen
dertill medelbard eller omedelbart komma från mitt
hem.
Jag kan ej satta mig in uti det förhållande.
att jag ej ni hela jorden skulle ha någon, som
böljde mina fjat med intresse, och jag kan kanske
nu ej fullt uppskatta, huru lycklig jag är, som
har på många, som bry sig om mig – Som sagdt,
ej kan öppet erkänna, att jag hvarje adel och gör
känsla hos mig är en remoniscens hemifrån, och
hvarje dålig handling, hvarje gå del tanke är något
som är främmande för tänker på hemmet, något, som
drar mig bort ifrån Er. – Måtte dock aldrig pigkomsterna
ett barndom och ungdom fördunklas, ty jag
från
är säker på att just dessa skola bli en hälltycket för mig
framstiden. – Jag har ofta, och mycket talt med
Dante Leuhusen om dessa saker, och jag känner
mig stolt öfver att säga, att det är ut i Mammas –
nycket som mitt hjerta klappat renast och starkart
för sanning och kall, för ljus och fosterland, och att de
varit just Mamma, som vetat att framlocka de skäraste
de varmaste känslor, som någonsin legat dolda i mig
Det kännes roligt för mig, att har
bröst.
på främmande ort, i främmande land finna så mycken
hjertlighet och vänlighet hos personer, som hvarken
genom blodsband eller pligt äro bundna vid mig
och jag kan ej gå ifrån, att det ligger något hjert-
ligt och varmt hos svenskarna i allmänhet, och

min oförgripliga åsigt är, att de eviga kyssarna
gjort att flere af de nordanländska dygderna
såsom: öppenhet, enkelhet o. a. begynt ställa till reti-
råd från vårt kära fäderneslande Att den djupt religen
så vackelse, som gått igenom det svenska folket, hos
detta samma folk stantligt, derom så ingen så
ga, och likaså säkert är det, att detta folk ännu
en gång skall hedra sig i historien, och också icke
4 slägtningens blodiga mark så dock på de freska
istrotterna vädrobalig vannen, som skall nu höjer
att ej sköld och spjut, nej de äro af oförgängligare,
adlare ämne än dessa, och de heter: Gudsfruktan,
frihet, och folkbildning. –
I afton hafva vi Tante och jag varit på Rykoff
Olyckligtvis) kommo vi dock til sende i gång, att
vart besök på stället var helt kort vi igen
måste fara hem kl. 8 tiden i följd af det infallande
mörkret. Mamsell Berg var ej rigtigt belåten
med att jag ej kunde sentera Fjalar Sch. signaturen
Fjalars) gentimentala förtviflan, men sig fick ute
dispylen om dessa saker en decideradt mindsförvåna
ute straken Ellan, som alls ej är lifvade för sentimenta
litet och känsoppink. Fröken Elisabeth tala var
också der: hon har något mycket fint och kapet i
sett utseende, men liknar förresten sin syster, fru
lygla, om Mamma såg henne. – Jag stannade
vid ankomsten till staden hos Doktorn, der jag
nu skrifver dessa rader, emedan han bedt mig
kinera har ifall vi i morgon skulle resa till
Köpenhamn. Min lätta packning best af 3 skjortor och
kragar, har jag redan i ordning, och pastar det
sig bra, saf har det således af i morgon för oss tre
gubben hellander, Doktorn och mig. Nog blir det
en rolig resa alltid. –
Det smärtar mig att Mam-
ma tror att jag stötat här i könköping, och detta
uppfattning måtte härleda sig från någon breda
i mina kassa-berättelser jag här i dag på f.m
i flere timmar räknad i hop allt hvad jag kommer
i nog att jag användt pengar till, och denna lista
skall jag visa vid hemkomsten, och inskränker
i af med 20 till
mig nu att namna, att jag får jag skrifver
130 Rde mellan hvarje
som Mamma säger i sitt bref. Taf festen fick

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt reflekterar över lyckan, där sol och värme utgör de kungsådror genom vilka livselixir flyter.

  • Edelfelt har varit på konsert hemma hos doktor Eljert Mobeck; en kvartett, bestående av två direktörer Gustaf och Wilhelm Heintze, far och son, en yngling Qvarnström samt doktor Mobeck, spelade ett stycke som Ludvig Nohrman komponerat åt Tante Adelaide Leuhusen; Mozart och Mendelsohn, blomsterdoften och Vetterns speglingar bidrog till att göra kvällen angenäm.

    Vättern Wolfgang Amadeus Mozart Adelaide Leuhusen Felix Mendelssohn Eljert Edvard Mobeck Gustaf Wilhelm Heintze Wilhelm Heintze Qvarnström Ludvig Norman
  • Doktor Eljert Mobeck var på sitt briljantaste humör och drev oförskämt med Gustaf och Wilhelm Heintze som han kallade Tikjobarna, efter en dansk bok om Anders Tikjobs resa till Köpenhamn.

    Kööpenhamina Eljert Edvard Mobeck Gustaf Wilhelm Heintze Wilhelm Heintze Anders Tikjøb
  • Morgonens brev fick sin förklaring; fru Ebba Ramsay har köpt Haraldsbo av stadsfogden Enoch Moberger.

    Haraldsbo Ebba Ramsay Enoch Gottfrid Moberger
  • Edelfelt blev besviken då Johnsson kom för att köra dem tillbaka till Granbäck; han och tante Iden (Adelaide) Leuhusen hade på förmiddagen åkt in till staden för att följa med på en lusttur till Visingsö; turen ställdes in på grund av regnet och de blev i stället inbjudna till Eljert Mobecks soirée, musikafton.

    Granbäck Visingsö Adelaide Leuhusen Eljert Edvard Mobeck Johnsson
  • Direktörerna Heintze är utmärkta, beskedliga och oförargliga typer; fadern Gustaf Heintze påminner om "gubben" Karl Bergholm och ser glad och "nyfödd" ut då han spelar; sonen Wilhelm Heintze är musikdirektör vid Jönköpings regemente, där han är illa omtyckt då han saknade "fjong" och krigsmannaskick; han har varit föremål för den mest hänsynslösa drift under Skillingaryds-mötet; den ende som stått upp för denne är doktor Eljert Mobeck; unge Heintzes fästmö från Stockholm hade blivit förtvivlad över den "opinion nationale" som riktats mot hennes fästman.

    Skillingaryd Eljert Edvard Mobeck Gustaf Wilhelm Heintze Wilhelm Heintze Karl Fredrik Bergholm (epävarma yhteys)
  • Herrskapet Odencrantz har varit på besök; Edelfelt konverserade med fröken Gertrud Odencrantz och unge herr Henning Odencrantz; fru Margareta Odencrantz är snäll och trevlig, och har bjudit Edelfelt till Torpa, för att med herrskapet åka till Steyerns på Axamo; det gläder tante Iden (Adelaide) Leuhusen att Edelfelt kunde få träffa den hygglige unge Fredrik von Steyern, till vilken han har hälsningar från Jonas Castrén.

    Torpa Axamo Adelaide Leuhusen Hartvig Odencrantz Jonas Castrén Jakobina Odencrantz Julius Vult von Steijern Henning Odencrantz Fredrik Vult von Steijern Gertrud Odencrantz Carin Magdalena Vult von Steijern
  • Herrskapet Odencrantz har under sommaren varit i Marstrand, där Frenckells väckt uppseende; man beklagar att fru Laura Zaûme i år inte var där; hon var huvudpersonen i frenckellska familjen, övriga "Frencklar" tituleras enbart som generalskan Zaûmes mor, bror, syster o.s.v.; hon har varit hjältinnan i otaliga roman-historier.

    Marstrand Theodor von Frenckell Waldemar von Frenckell Laura von Seüme Hartvig Odencrantz Jakobina Odencrantz Frans von Frenckell Markus von Frenckell Signe Ellen Olga Aimée von Frenckell Ida Mathilda Bublina von Frenckell
  • Andra nyheter från Marstrand handlade om fröken Elisabet Cronstedts ljusa hår och fröken Guseffs ofantligt höga klackar; bröderna Frans och Lars Krogius, assessorn och kaptenen anses hyggliga och trevliga.

    Marstrand Elisabet Cronstedt (epävarma yhteys) Guseff Frans Krogius Lars Krogius
  • Brevet fortsatt lördagen den 17 augusti.

  • Edelfelt hade ställts i en "pliktkollision" då herrskapet Odencrantz på Torpa bjöd honom med till Axamo samtidigt som familjen Ekström väntades till Leuhusens, vilket doktor Eljert Mobeck hänvisar till i ett brev till Alexandra Edelfelt; situationen löstes av att Odencrantz sköt upp sin resa och Edelfelt kunde närvara vid Ekströms besök; andra gäster var hovrättsrådet Herman Gegerfelt (som satt i 1sta kammaren i riksdagen), hovintendent Johan Killander, auditören [militärjurist] och auskultanten i hovrätten August Rundberg och mamsell Berg (syster till den som gift sig med Lina Sandell) som även denna gång svärmade för Tyskland; Gustaf Leuhusen hade klätt ut sig till ridande amazon och överraskade gästerna med att komma galopperande in på gården; fröken Ellen Ekström blev så livad att även hon hoppade upp i sadeln.

    Saksa Torpa Axamo Alexandra Edelfelt Adelaide Leuhusen Johan Fredrik Killander Eljert Edvard Mobeck Hartvig Odencrantz Gustaf Leuhusen Alexander Leuhusen Carl Ekström Hildegard Ekström Ellen Ekström Berg Jakobina Odencrantz Herman von Gegerfelt August Rundberg Carl Oscar Berg Carolina Vilhelmina Sandell
  • Mamsell Berg är ett "intressant fruntimmer" och högt värderad av både Odencrantz och Ekströms; hon hade fått en minnesring av löjtnant Bror Munck, vilken doktor Eljert Mobeck försökte köpa.

    Eljert Edvard Mobeck Hartvig Odencrantz Carl Ekström Hildegard Ekström Berg Jakobina Odencrantz Carl Bror Munck af Fulkila
  • Herman Gegerfelt bad Edelfelt läsa upp någon av Fänrik Ståls sägner; Edelfelt reciterade "Schwerin" och "No 15 Stolt".

    Wilhelm von Schwerin Herman von Gegerfelt Stål N:o 15 Stolt
  • Landshövdingskan Hildegard Ekström bjöd dem än en gång till Ryhof; efter soupéen hade de beundrat månskenet över Vättern före han och auditör August Rundberg, som skulle sova över, kröp upp till sig.

    Vättern Ryhof Hildegard Ekström August Rundberg
  • Brevet fortsatt söndagen den 18 augusti 1872.

  • Edelfelt har fått brev av morbror Gustaf Brandt, Axel Antell och Gunnar Berndtson, som för närvarande vistas i Falun.

    Falun Axel Antell Gunnar Berndtson Gustaf Brandt
  • Ett brev har anlänt till farbror Alexander Leuhusen, där intendent Fredrik Ekenstjerna meddelar att Edelfelt har tillåtelse att när som helst komma till Gripsholm för att göra sin kopia; intendenten har lovat ordna logi på slottet så att Edelfelt inte behöver resa fram och tillbaka till Stockholm eller Mariefred.

    Tukholma Gripsholm Mariefred Alexander Leuhusen Fredrik Ekenstierna
  • Då inkomsten är säkrad har Edelfelt funderat på att resa till Köpenhamn, "Konges smukke Bye"; han kunde få sällskap av doktor Eljert Mobeck som ännu inte kommit sig i väg till den nordiska konst- och industriexpositionen; för att kunna resa och för att i Stockholm kunna köpa material till arbetet på Gripsholm är det ett "conditio sine qua non" [en oumbärlig förutsättning] att Alexandra Edelfelt sänder pengar, hon kunde skicka av Calle Holms utlovade pengar.

    Tukholma Kööpenhamina Gripsholm Alexandra Edelfelt Carl Holm Eljert Edvard Mobeck
  • Alexandra Edelfelts brev gjuter liv i Edelfelt; han önskar alltid kunna korrespondera med hemmet; Edelfelt har talat med tante Adelaide Leuhusen om hur i Alexandra Edelfelts närhet hans "hjärta klappat renast och starkast för Sanning och Rätt, för ljus och fosterland".

    Alexandra Edelfelt Adelaide Leuhusen
  • Edelfelt jämför svenskarna med finländarna; det ryska inflytandet har börjat ställa de nordiska dygderna öppenhet och enkelhet på reträtt i Finland; svenskarnas främsta vapen är gudsfruktan, frihet och folkbildning.

  • Med tante Adelaide Leuhusen har Edelfelt varit på ett kort besök till Ryhof; mamsell Berg var missbelåten över att Edelfelt inte kunde sentera signaturen Fjalars sentimentala förtvivlan, Edelfelt fick flankstöd av Ellen Ekström; fröken Elisabeth Faxe var även där, hon liknar sin syster, fru Ida Uggla, förklarar Edelfelt för Alexandra Edelfelt.

    Ryhof Alexandra Edelfelt Adelaide Leuhusen Ellen Ekström Berg Elisabeth Faxe Ida Uggla Carl Östergren
  • Edelfelt kinesar [sover över] hos doktor Eljert Mobeck ifall de följande dag skulle resa till Köpenhamn tillsammans med "gubben" Johan Killander; det smärtade honom att Alexandra Edelfelt tror att han slösar pengar i Jönköping; han har fått 300 mark av Calle Holm till statyetterna och klarar därför Köpenhamnsresan; han hälsar till morbror Gustaf Brandt.

    Kööpenhamina Jönköping Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt Carl Holm Johan Fredrik Killander Eljert Edvard Mobeck