Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

akatemiat ammattitaitokilpailut bretonit germaanit hautaus historia Jumala kansat kaunokirjallisuus kevät kielet kirjeet kuolema laulelmat luennot lyriikka nationalismi näyttelyt opinnot politiikka posti ranskalaiset ranskan kieli ruotsin kieli sää sanomalehdet taiteilijat talous teatteritaide valokuvat

Paris d. 24 februari på aftonen
Älskade Mamma!
Iglar hette det, i mitt förra bref, skulle jag afsända
snad studier. Emellertid ha både Lindholm och Becker
försäkrat, att dessa skizzartade målade, nakna figurer
alls ej skulle tala till min fördel vid en taflan,
utan snarare tvärtom; dessutom bli de ej tillräckligt
förra förrän i öfvermorgon eller så. B. o. L. mina
båda att min iska tafla ensam skulle göra vida
bättre effekt. I alla fall ämnar jag skicka står
drinen med första till Mamma, ifall det ej, så
som några säger skulle stiga till 30 à 40 mk med.
pesten. Jag har olyckligtvis ej heller under
de sista dagarne kunnat måla det ringaste på
dem, ty vi ha haft concours des places. I mån-
perspekt
dag var det alla som i dag anatomi båda tvin
längd, som jag tror bra, i slutet på verkan få vi utstäl
Men har i dessa dagar målat färdig sin tafla
ör utställningen i New-York. Jag vet ej om jag
förut talat om den. Det är ett gammalt bretagniskt
pargen gubbe och en gumma, som sitta och prata vid spricka
den gamla gummen i sin stora hvita mossa, sitt blod
lif och sitt stora grå förklade, sitter och spinner,
hennes gamla man sitter och röker sin pipa
Pd, som kände konstdomaren derhemma äro alls annat än hvad
domarne här.

vid hården. Hela bilden är full af poesi, man
tycker sig höra deras stilla förnöjsamna prat och
syrsans säng i Spiseln. Men har kanske inspire
rat sig till stor del af en liten 2 strofig vet af.
Burns: "Sohn Andeson my Jon som verkligen
är utmärkt. Det är något af Andersens sagor om
två gamla som hålla af hvarandra ännu i lifvets
sen höst. Gumman var utmärkt bra, och säkert
är att detta är det bästa han målat. I tisdag
kom ramen, och lådan, i 15 unge målares
närvaro dracks gråfölet och då Robert, Ber
thoud, Weir och jag har ut kistan upp-
stämdes den bekanta versen ur Marlbourg
visan: "Il ful porté à herre
Miro ton ton ton mirotaine!!
Par quatre officiers. – När skall den
dag komma då jag får skicka hem något dugtig
Icke får den vara alltför aflägsen denna framtid.
vår skall jag om Gud vill måla mina krigare
färdiga (dem som Gérôme gick åt och bli de
bra, så blir fröjden stor.
Till Calle Holm och Morbror Gustaf har jag skrifvit
måtte nu allt gå bra! Jag ber Mamma no-
gå föra bok öfver utgifterna, och skrifva upp
dem på min räkning. –
de
och h
och g
Han
befin
lides
som
de
Des
Nans
glor
inkr
ung
9
äi

rar
ett
ai i
ton d
vans i
Sans
Jag

nan
rat och
inspire
af.
kligar
ågor om
ifvett
hest
tisdags
lares
ut, Bern
pp-
Louari
e den
Tålig
enter
igare
de
skrifvit
ra no-
va upp
I dag hela aftonen sen kl. 6 (vi åto tidigt
och kl. är nu 10) har jag läst musset, Barbe
och dikter af en alldeles ny och ung författare
Paul Deroulède. Jag har läst högt och vi
befinna oss ännu i en poetisk förtjusning. Derou.
ledes Chants de Soldat har jag fått af Hertzberg,
som ganska rigtigt anmärkte, att många saker
der frappant påminna om Fänrik Ståls Sägner.
Dessa "soldatsånger" ha väckt allmänt erkän
nande och blifvit belönta af franska chamein.
glöd, tapperhet, fosterlandskänsla och har till
inkraktaren: se der de känslor som eldat den
unge skalden. – Han har dericerat de två delar
af sin bok den förstå "à celle qui m'a appris
à aimerska patrie, à ma mère, den andra
à mes Camarades de l'armée". Jag vet ej om
jag varit mera blödigt än vanligt, men
flere af dessa enkla stycken har lockat tä-
rar i mina ögon; se här en som jag anser vara
ett mästerstycke i all sin enkelhet, Reveil
2
J'aiveu, j'ai souffest, je hais,
J'ai vecu, j'ai chanté, j'aimais
Enrolé pour sa délivrance,
Fou de joil, ivre d'espérance
Je sais que la France est me
Paris chercher ce qu'était la Fran
France
Sans savoir si j'étais Français
Je suis sur que je suis Fran
çais
J'ai vécu, j'ai chanté, j'aimais.
Jai vieu, j'ai souffert, je paris

Den som har ett hjerta, måste känna djupt den
två verser, måste förstå, att i denna lilla rätt
inrymmes taflan af ett folk, som genom lidan
det vaknat till medvetande om sig sjelft. Huru
mycket mera säga ej dessa några ord än de lång
pompösa och skrytande patriotiska tirader, som
uppfylla den gamla franska literaturen. –
Se
har en annan liten dikt: En avant!
Le Lambour bat, le clairon sonne.
Qui reste en arrière? Personne.
C'est un peuple qui se défend.
En avant.
Gronde canon, crache mitraille.
Fiers bucherons de la bataille
Ouvrez nous un chemin sanglant!
en avant!
Le chemin est fait, qu'on y passe.
Qu'on les écrase, qu'on les chasse.
Qu'on soit libre au soleil levant,
En avant!
Allons! "les gars au coeur robuste
Avançons vite, et visons juste,
La France est là que nous atterd.
En avant!
Leur nombre est grand dans cette plaine:
Est-il plus grand que notre haine
Nous le saurons en arrivant.
En avant!

leurs canons nous fauchent? Qu'importe!
Si leur artillerie est forte.
Nous le saurons en l'enlevant.
En avant!
Ou nous courons? Ou l'on nous men
Et si la victoire est prochaine
Nous le saurons en la trouvant,
En avant!
En avant, tant pis pour qui tombe,
la Mort n'est rien, vive la tombe,
Quand le Paysen sort vivant
en avant.
En säng "le Sergent, påminner mycket om
munter" och de öfriga fänrikarna. "Jeanne d'Hva
är full af patriotism och lif, se här några verser
från slutet: Car l'éternelle histoire est là que recom
rice
Ces jours là, ce sont ces jours-ce
'est den autre étranger, mais c'est la même France,
Et c'est le même peuple aussi
Ce peuple, qu'un frisson de vertige Herrasse
Que raniske en rayon d'espoir,
Qui faible par acces, reste vaillent par race,
Es perdant tout, peut toutravoir
Et reitres d'Allemagne, on routiers d'Angleterre,
Archers saxons on lansquenets
Quel que soit le vainqueur qui ditienne se terre
La France retourne aux Francais

Si longtemps que son pied hèse sur notre teste,
Si long que soit son châtement,
En vaire le conquérant l'appelle la conquete!
L'histoire est là que le dément!
Larssons donc railler ceuxqui, prompts à ces
"Sont lents à plier les genoux i distraire
Laissons la foule avengle ignorer sa querrée
Nous, les vainens, prostesnons-nous.
vonant notre expoir, consairons notre haine,
Consaisons nos coeurs receullis
A Jeanne la Française, à Jeanne la Corraine
La patronne des envahis!
Hvad tycker Mamma om det der? Natur
ligtvis får Mamma, genom dessa kosta utdrag
alls ingen bild af boken, men jag frågar
blott om sådana saker känna och skrifver
af ett folk, hvilket, som Eneberg säger
spelt ut sin rôle i verldshistorien? Eneberg
uttalar alltid (vanligen då han är förtretad
öfver att ej förstå ett ord då franska talas, lä
ses eller spelas) att de romaniska folken snar
ligen gå sin undergång till mötes, för att
lemna plats åt de garmaniska, att från
* Har afseende på dem som drifvit med den tremiets
ryttarstatyn af Leanne d'Arc, och finnet den bondaktig,
icke tillräckligt qvinlig o. s. v. (st. t.ex. Estlander)
no
B
n
ny
l
men
bigen
dit


ig
a
dag
mister
er
männen ej hafva kraft att höja sig o. s. v. Vidare
påstår han att de franska vetenskapsmän
nen äro charlataner, för det han gjort be-
kantskap med en ungrare, 2 tyskar en bornerare
här i den vetenskapliga verlden, och dessa
herrar ej fullt motsvara de fordringar på
Ljup som vår språnglande doktor ställer på
dem. – Hertzberg har nu, tillsammans med
en vetenskapsman dr Grünevald från Böhmen
begynt öfversätta Eurens grammatik till
franska, dertill uppmanad af flere veten-
skapsman här. De komma att få Statsan-
slag för utgifvandet af boken. Hertzberg så
ser flitigt franska, gör framsteg men har allt
änna sin alldeles fatala prononciation
speciel för honom), Cavien tycker att
man arbetar något för strängt på atelier
Pascal, der han nu är, och ids inte
gå dit alla dagar. Lindholm och Becker
måla flitigt dem ser jag ej så ofta.
Pauline, hos hvilken jag var senast
i går afton, har nu varit hos fotografier
men är hennes porträtt så totalt misslyckade
oigenkänneligt, att hon varit tvungen jag
det ånyo i dag. Som jag var upptagen af

concoursen i dag, kunde jag ej följa henne till
Caros föreläsning, och var mest ledsen deröfver
sjelf. Hertzberg var hennes cavalier, men jag
är illa rädd, att han som vanligt dabbat sig
på något sätt; han sjelf försäkrade att han
varit mycket artig, icke inledt några resson
manger, der han varat Paulines åsigter –
i ett eller annat o. s. v. – I afton äro finnar
ne på Français för att se den nya tragedin
af Vicomte de Bornier, la fille Roland,
som gjort furor. Der uppträde Carl den stort,
Kolands dotter spelas af Sarah Bernard o.s.v.
Pauline Ahlberg har proponerat att vet
någonsar tillsammans skulle gå och se på
mycket. Hertjlig komma kanske att öfversätta
det på svenska. – Jag skickar i morgon
ett minna af Figaro der Corots biografi fin
nes. Franska konsten har gjort en stor
förlust då den utmärkte landskapsmålaren
i förrgår gick till ett bättre land. I morgon
är hans begrafning, och hela Paris komma
att följa honom till grafven. I dessa
dagar får jag Eklöf hit. – Jag slutar,
är det är sent, och ber Mamma hjertligt
helsa alla, stora och små från
Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • I förra brevet skrev Edelfelt att han denna dag skulle sända sina studier, men Adolf von Becker och Berndt Lindholm har övertygat honom om att de skissartade nakna studierna inte skulle tala för honom i tävlingen; de menar att Calle Holms tavla ensam gör bättre intryck; om det inte blir för dyrt med posten skall han i alla fall skicka studierna till Alexandra Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt Adolf von Becker Berndt Lindholm Carl Holm
  • De har haft concours des places [tävling om platser]; i måndags var det perspektiv, idag anatomi; Edelfelt tror att båda gick bra.

  • Julian Alden Weir har målat färdig tavlan som han började på förra sommaren och som skall sändas till utställningen i New York; tavlan föreställer en bretonsk gumma och gubbe som förnöjda sitter vid spisen; Weir har kanske fått inspiration av Robert Burns "John Anderson my Jo"; det är något av Hans Christian Andersens sagor över de två gamla som håller av varandra ännu i livets sena höst; en ceremoni hölls när tavlan skickades iväg, gravöl dracks och då Paul Robert, Alfred Henri Berthoud, Weir och Edelfelt bar ut kistan med tavlan stämde de 15 unga målare som närvarade upp en vers ur Marlboroughvisan.

    New York Julian Alden Weir Alfred Henri Berthoud Paul Robert Hans Christian Andersen Robert Burns John Anderson
  • När blir det Edelfelts tur att skicka hem något "duktigt"?; om Gud vill ska han i vår måla färdigt sina krigare, dem som Jean-Léon Gérôme kritiserade.

    Jean-Léon Gérôme
  • Edelfelt har skrivit till Calle Holm och morbror Gustaf Brandt; han ber Alexandra Edelfelt föra bok över utgifterna och skriva upp dem på hans räkning.

    Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt Carl Holm
  • Hela kvällen har Edelfelt läst Alfred de Musset, Auguste Barbier och dikter av den unga författaren Paul Déroulède; han har fått Déroulèdes Chants de Soldat av Rafael Hertzberg; dessa "soldatsånger" påminner om Fänrik Ståls sägner och har rönt allmänt erkännande och har belönats av Franska Akademien; bokens första del är dedikerad till författarens mor, som lärt honom älska fosterlandet, den andra delen till hans kamrater i armén; flera av de enkla styckena har rört Edelfelt till tårar och han sänder några avskrifter; sången "le Sergent" påminner om "Munter" och de övriga fänrikarna; "Jeanne d'Arc" är full av patriotism och liv.

    Alfred de Musset Rafael Hertzberg Paul Déroulède Auguste Barbier Jeanne d' Arc Stål
  • *Många anser att Emmanuel Fremiets ryttarstaty av Jeanne d’Arc är bondaktig och okvinnlig, bl.a. Carl Gustaf Estlander.

    Carl Gustaf Estlander Emmanuel Frémiet Jeanne d' Arc
  • Alexandra Edelfelt får genom de korta utdragen ingen bild av boken som helhet, men Edelfelt frågar sig om sådana saker känns och skrivs av ett folk, som enligt Karl Eneberg, har spelat ut sin roll i världshistorien; Eneberg brukar säga att de romanska folken håller på att gå sin undergång till mötes för att lämna plats åt de germanska.

    Alexandra Edelfelt Karl Eneberg
  • Rafael Hertzberg och dr Grünwald från Böhmen översätter Gustaf Erik Euréns grammatik till franska.

    Böömi Rafael Hertzberg Grünwald Gustaf Erik Eurén
  • Karl Alfred Caveen tycker att man arbetar för strängt på Jean-Louis Pascals ateljé.

    Karl Alfred Caveen Jean-Louis Pascal
  • Berndt Lindholm och Adolf von Becker målar flitigt.

    Adolf von Becker Berndt Lindholm
  • Pauline Ahlberg har varit hos fotografen; Edelfelt kunde inte gå med henne på Elme Marie Caros föreläsning; Rafael Hertzberg följde med henne i stället.

    Pauline Ahlberg Rafael Hertzberg Elme Marie Caro
  • På kvällen är finländarna på theatre Français för att se den nya tragedin av Vicomte Henri de Bornier, la Fille Roland; i pjäsen förekommer Carl den Store; Rolands dotter spelas av Sarah Bernard; Pauline Ahlberg har föreslagit att de tillsammans någon gång skulle gå och se pjäsen; Rafael Hertzberg kommer kanske att översätta den till svenska.

    Théâtre-Français Pauline Ahlberg Sarah Bernhardt Rafael Hertzberg Henri de Bornier Karl Roland Berthe
  • Edelfelt ska skicka ett nummer av Figaro med en biografi över den utmärkte landskapsmålaren Camille Corot, som dog i förrgår; följande dag är begravning och hela Paris kommer att följa honom till graven.

    Pariisi Camille Corot
  • August Eklöf anländer snart; Edelfelt avslutar och ber Alexandra Edelfelt hälsa alla.

    Alexandra Edelfelt August Eklöf
  • *Edelfelt ber Alexandra Edelfelt skriva vad hon tyckte om utdragen ur Paul Déroulèdes dikter; han ber henne hälsa Ellen Edelfelt att han ska skriva så snart han får tid.

    Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt Paul Déroulède
  • *Det är fortfarande rätt kallt; Edelfelt önskar att våren ska komma.

  • *Edelfelt ber om förlåtelse för att han i brevet talat så mycket strunt, franska verkser och annat.