Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

akatemiat ateljeet henkilökuvat kartanot kirjeenvaihtajat luennot myynti näyttelyt opinnot osoitteet retket sanomalehdet taide taiteilijat talous tulevaisuus

Paris d. 13 Mars 1875
Älskade Mamma
Just nu hemkommen från en studiefärd till Asnières
fick jag Mammas bref med underrättelsen om Kia
las försäljning. Att denna nyhet, ehuru länge
enad, gjorde ett djupt intryck på mig behöfver
jag väl knappt säga. Det är mig rent af omöj
ligt att sätta mig in i de nya förhållandens
då jag icke, trots underrättelserna i brefven,
följt med hela det långa funderandet och köp.
slagandet. Kiala i främmande händer, mor-
bror Gustaf borta derifrån, vi sjelfva icke
mera hemma der – allt detta är svårt,
mycket svårt att tänka sig. Hvad det blir
annorlunda, då jag nästa gång kommer till detta
kära ställe: med tårar i ögonen skall jag betrakta
dessa stenar, träd, angår och äkrar som jag känner
så väl, och som hvar och en för mig bär med
sig ett minne; med Kiala är hela min barndom
och ungdom förknippad, och då man säger mig
att Kiala nu är såldt, så låter det i mina
öron ungefär som om man berättade, att Borgå
stad promenerat till Haiko eller något dylikt.
Jag försöker dock att skrifva min enskilda
kanske egoistiska sorg, om jag kan hoppas
att Morbror genom denna försäljning från

ljus i sina affärsbekymmer. Måtte så vara.
Men när skall Morbror flytta derifrån? Skall
han göra det alls? Huru är han till moder
och hurudant är möster Fannys humör.
Gubben Morbror August som blir qvar
kommer nog att få bra ledsamt, men tillska
bli bra förarglig för Mellin då och då, den
som det gör mig verkligen ondt om, det är
Tajta. Huru skall hon som hade så svårt
att skiljas från Mamma i Helsingfors, kunna
trifvas i dessa nya förhållanden. Älskade
Mamma! blir det någon möjlighet, så ställ
så till att hon får vara i Hfors så mycket
som möjligt. Det vore ju rysligt om
hon, som är så innerligt fästad vid oss
alla, på sin ålderdom vore dömd att vara
skild från dem hon håller af, vid hvilka
hon är fastvuxen. Den fatala nyhiken
sätter tusentals tankar i mitt hufvud,
Och om jag skrefve med dem alla, skulle
det bli lika så långt som osammanhängande.
Ett ber jag Mamma! Mamma får ej misströsta
om framtiden, om rum, om hyra o.d. det
att höra sådant tar
gör mig verkligen ondt, dets emedan,
såsom Mamma sjelf säger, vår Herre nog
hjelper oss, dels emedan Mamma då ej
det
g

are.
hans
ei morg

den
det är
e
slätt
het
det ringaske vill hoppas på att jag en gång
skall bli karl att få min egen gade Mamma
hit ut, för att inreda det så fint och
bra i min förmåga står. Måtte Gud höra min
börjer! Jag skulle gerna uppoffra allt
för att se denna framtids tanke realiserad,
jag vill arbeta, jag vill göra mitt bästa.
Det finnes ögonblick, då jag tycker mig
ha bordt bli affärsman, för att hastigt
kunna förtjena detta snöda guld, som i
sig sjelf är så lumpet, men med hvilket
man kan göra så mycket godt. Jag ber man
ma att icke anse det vara en radikal
omöjlighet att engå komma hit med sysko-
nen. Jag har gått och grubblat på denna
plan rätt länge, och allt talar för den
utom ett – kassan. Mamma är fria, rask
och frisk och intresserad, och skulle bestämdt
lätt sätta sig in i de nya förhållandena.
Se här hvad som bråkar i min hjerna:
En liten atelier vid yttre boulevarden,
Montmartre eller i trakten af Parc Mon-
ceaux, dertill (liten Salong, sängkammare
för Mamma, (för mina systrar och ett liker
kok, samt sist en kabutka för mig en alkor
bara, ty det är skadligt att lefva i samma rum

der man har oljefärger, terpentiner och fernissar.
En dylik våning vore alls ej omöjligt att finna
och om jag blir karl för min han och kan
lefva af min pensel så kan detta allt lätt
bli en verklighet. Kanske kommer vå-
ningen att ligga något högt upp, men
man vänjer sig vid trappor så tråkigt
det än är bästa beviset är fru Lindholm
som förut led af trappa) och om hela loget
är litet aflägset från Paris centran
Så finnes det ju sannibusar öfverallt
Under den hetatse tiden af sommaren
skulle vi draga oss ut till St Cloud
eller Fontainebleau eller till hafskusten
Lindholms concierge har berättat mig
att i samma hus borde i fjol den unga
målaren Prion (27 år) som fått 1sta medaljer
Han hade, sade
vid 1873 års expositionsitet pengar, och han bodde i
hon svårt att slå sig ut med sin mor, som
han tvingit komma hit från Toulouse, der
gumman lefvat i all sin tid, – nu har hans
genom sin utmärkelse på Salongen fått
en massa beställningar, och här, enl. Con-
ciergens utsågo hyrt en atelier med vå
ning till 3000 frcs. Man kan bestämdt
på en atelier med 3 à 4 rum för 1500 frs

och billigare. Tusen tillfällen finnas ju har för
flickorna att lära och gå framåt. För Etter mus
seerna, bibliothekerna, theatern, för de små
skolor och pensioner af alla möjliga slags
Det är dumt att skrifva ned dessa
utflygter i fantasin, hvarmed jag allt-
jämnt road mig sjelf, men jag känner det
i bland som en oemotståndlig lust att
meddels äfven mina djerfvaste planer
åt dem jag håller af. För att åter gå till
Kiala. Kommer Mellin sjelf att bo der?
Var icke köpessimman 255000 och just
så mycket som Morbror ville ha?
Ännu skall jag engång återkomma till Kiala,
för att göra någon tafla direkt efter naturen
med börgå och borgbacken i bakgrunden. Det är
en idé som jag har, och då, då jag ensam
går och tittar omkring der, skall jag sågo
mitt farväl att parken och karrbybacken
lustigkulla och Mossakragen åt den långa
kära alléen och den gamla, gulgra bygga
ningen, som engång i mina ögon varit
det största och präktigaste hus i verlden.
Barndomsminnen, barndomsfröjder, faren väl
Nu då jag förändrat mig i så mycket
annat, då jag sitter midt i Paris och då
jag snart blir myndig karl, är det ej skäl

att vara sentimental, och derföre rådligast
att i brefvet, (som i mitt lifs historie länge.
sedan skatt) diktera ljudeligt. Ny.
dens. Som gjort målningske i Dans foyern i
Boulanger som i dag korrigerade sister
(ty Gérôme är sjuk) gaf mig de amplaste
loford för min studie. Det var det bästa
någon lärar hittils sagt mig: Cela c'est vivant
on sent les musels et la vie au dessous
de la reau, le ton en est frais, Clair et
lumineux, et l'ensemble de la figure est
bon. Avec ein peu plus de modelé fin,
ex un peu de délicitesse dans le contour
vatre étude serait parfaite, vous n'avez
qu'à contincier, cela va bien! Och dock kän-
ner jag på mig att jag ingenting kan, isyn-
nerhet får jag ännu orimligt att göra med
teckningen. Jag har de sista dagarn varit på
Louvren och kopierat flere af Rafaels och An-
dren del Sartos croquiser och teckningar. Se
de karlarne kunde teckna! Jag beundrar dem
båda, nästan lika mycket hvardera. Jag tror
att ännu ingen menniska varit på samma
gång så ädel och så enkel i sin teckning som
Rafael. Hippolyte Flandren kan i många
fall ställas vid hans sida, oturen är blott
att Rafael kom först och Flandrin sedan,
och den största äran derföre tillkommer
den strålande ungdomsfursten vid
lev X
den
och n
sak,
orin
Rus
från
och s
andr
I så
efter
tu
ligt
gar.
lär k
upp t
deras
förtro
de v
hos d
i An
Bate
gansk
Dock
Siese
vår

grå

ligast
länge
i l
i after
laste
ista
vivant
ol
et
est
le fin
our
aver
k län-
ei ligga
å med
it på
ets-
. Se
dem
ag tror
sam
som
långa
alver
edan
Ledts hof. Pauline A. anser Flandrin var
den största konstnär som någonsin existerat,
och man vore ofta frestad att gå in på samma
sak, om det ej vore likaså vänskligt som
orimligt att jämnföra och klassificera genera
Rubens, Rafael, Van Dyck, Flandren, Rame
brandt. Delaroche huru olika äro de ej alla,
och dock stora hvar och en. Adla, mägtige
andar, slumren lugnt på Eder verk, ty
I han vissheten, att ännu många sekler
efter Eder död kunna väcka förtjusning
i tusentals bröst! Det är något egendom-
ligt att studera de stores skizzer och tecknin
gar. Under det att man i deras taflor och friska
lär känna deras, om jag så får säga, offentliga
uppträdandes förs man genom skizzerna in i
deras ateliern, och får höra dem språka
förtroligt om konst, de ge oss här sina råd,
de visa oss huru ideerna småningom vakna
hos dem. – I dag var jag, som jag omnämnt,
i Asnières (10 min från Paris) med Cartier och
Bates för att göra landskapsstudier. Det var
ganska blåsigt, och fingrarne blefvo snart sletat
Dock han jag göra en vi af scenen med
Suresnes och Mont Valerien i bakgrunden.
vårt är det att få effekt i landskaper,
då man ej är vän. min studie var derföre
grådaskig allt igenom, ty jag har ju al-

drig förr gjort landslag, om de ljusverkningar
som finnes i Guds fria natur äro bra
mycket starkare och kraftigare än de i en atelie
En misslyckad sandierera ha vi redan förut
gjort tillsammans. Jag skall berätta härom i
ett bref till Ellen. Weir håller på med ett
porträtt för Salongen, som sofvar bli bra.
Nu då flere af mina kamrater rusta till
för utställningen, är det allt litet svårt
att ej ha något (Bs för egenkärleken är det svårt.
Lindholms pojke är ej tillräckligt bra, ty jag
har der ej kunnat studera naturen som jag
velat, allden stund pojken ej sitter stilla ett
ögonblick, skriker och är utled vid mig. Det
är bättre att om något år exponera nå-
got dugtigt, än att nu skicka in något
skräp, som endera blir refuseradt eller
hängt så högt att ingen menniska kan
se det. – Jag har under sista tiden mycket
grubblat öfver min oförmåga att göra taflor
men jag tröstar mig med att alla äro barn i
börjar och att denna färdighet nog kommer
med tiden. Om Caros intagning i franska
akademin skall jag skrifva till Ellen. Mycket
har jag tänkt på en korrespondans till detta
om atelier lifvet och skall göra den färdigt
med det snabbaste. – Några ord skall jag tillägg
i morgon, söndag, nu blir sömner mig öfvermägtigt
(kl. är 12 på håller) och jag säger God natt.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Hemkommen från en studieutfärd till Asnières väntade Edelfelt underrättelsen om att Kiala sålts till Axel Gustaf Mellin; det är mycket svårt för Edelfelt att tänka på allt vad det innebär, det låter lika otroligt som att Borgå stad skulle ha promenerat till Haiko; han hoppas att försäljningen hjälper upp Morbror Gustaf Brandts affärsbekymmer;han undrar när de skall flytta och hur det är med Moster Fanny Brandts humör; "Gubben" Morbror August Streng stannar kvar; mest ont gör det Edelfelt om Tajta (Fredrika Snygg), han ber Alexandra Edelfelt ordna så att hon får vara i Helsingfors så mycket som möjligt; Mamma får heller inte misströsta om framtiden, dels får hon förtrösta på att Vår Herre hjälper, dels får hon hoppas att Edelfelt en gång blir karl nog att ha råd att försörja henne.

    Helsinki Porvoo Kiala Haikko Asnières Alexandra Edelfelt Fanny Brandt Gustaf Brandt Fredrika Snygg Axel Gustaf Mellin August Streng
  • Ibland tänker Edelfelt att han borde ha blivit affärsman för att hastigt kunna förtjäna guld, som i sig självt är lumpet, men med vilket man kan göra så mycket gott.

  • Edelfelt ser det inte som någon radikal omöjlighet att Alexandra Edelfelt och syskonen en gång skall flytta till honom i Paris; det enda som för tillfället hindrar en sådan åtgärd är kassan; han har tänkt sig att de kunde skaffa en bostad vid yttre bulevarden i Montmartre eller i trakten av Parc Monceaux; våningen skulle möjligen ligga högt upp, men man vänjer sig vid trappor (vilket fru Carolina Lindholm är ett bevis på), och även om bostaden är en bit bort från Paris centrum så finns det omnibussar; på sommaren skulle de söka sig ut till St Cloud, Fontainebleau eller till havskusten; Berndt Lindholms concierge [gårdskarl] har berättat om den unge målaren Louis Priou, som tvingade sin mor att flytta från Toulouse och efter att han fått första medaljen vid 1873 [1874] års Salong har beställningarna ramlat in och han har råd att hyra en ordentlig ateljé med våning; för Ellen skulle här finnas muséer, bibliotek och teatrar, för de yngre systrarna skolor och pensioner.

    Pariisi Saint-Cloud Montmartre Toulouse Fontainebleau Parc Monceau Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt Berndt Lindholm Carolina Lindholm Louis Priou
  • Kommer Axel Gustaf Mellin att bo på Kiala?

    Kiala Axel Gustaf Mellin
  • Köpesumman 255 000 mk var väl så mycket som Morbror Gustaf Brandt ville ha?

    Kiala Gustaf Brandt
  • Någon gång ska Edelfelt återvända till Kiala för att måla en tavla med Borgå och Borgbacken i bakgrunden; han ska då gå och säga sitt farväl till parken, kärrbybacken, Lustigkulla och Mossakrogen och andra kära ställen; i och med att Edelfelt sitter i Paris och snart är myndig karl finns det inte skäl att vara sentimental och därmed byter han ämne.

    Pariisi Porvoo Kiala Linnanmäki Kärrby Lustigkulla Mossaskogen
  • Gustave Boulanger, som gjort målningarna i dansfoyén på Nya Operan, har korrigerat studierna i ateljén eftersom Jean-Léon Gérôme är sjuk; Edelfelt har fått det bästa berömmet från en lärare någonsin; Boulanger tyckte hans studie var levande, man kunde känna musklerna och livet under huden, tonen var frisk, klar och lysande, och helheten var bra; med lite mera finmodelering, och lite finess i konturerna skulle studien vara perfekt.

    Parisoperan Jean-Léon Gérôme Gustave Boulanger
  • Edelfelt känner att han ändå inte kan någonting, i synnerhet får han arbeta på teckningen.

  • Edelfelt har varit på Louvren och kopierat flera av Rafaels och Andrea del Sartos croquiser och teckningar; han tror att ingen människa ännu har varit på samma gång så ädel och så enkel i sin teckning som Rafael; Hyppolyte Flandrin kommer nära men har oturen att komma efter den strålande ungdomsfursten vid Leo X:s hov.

    Louvren Rafael Hippolyte Flandrin Andrea del Sarto Leo X
  • Pauline Ahlberg anser Hippolyte Flandrin vara den största konstnären någonsin.

    Pauline Ahlberg Hippolyte Flandrin
  • Det är svårt att jämföra genier som Peter Paul Rubens, Rafael, Anthonis Van Dyck, Hippolyte Flandrin, Rembrandt och Paul Delaroche; genom att studera de storas tavlor och fresker lär man känna deras "offentliga uppträdande", medan man genom skisserna förs in i deras ateljéer och får höra dem tala förtroligt om konst.

    Rafael Rembrandt Peter Paul Rubens Anthonis van Dyck Paul Delaroche Hippolyte Flandrin
  • Edelfelt var på dagen till Asnierès (10 minuter från Paris) med Charles Cartier och Dewey Bates för att göra landskapsstudier; det var blåsigt men han gjorde en vy av Seinen med Suresnes och Mont Valérien i bakgrunden; det var svårt att få effekt i landskapen då han inte var van och studien blev grådaskig; han skall berätta mera om en annan misslyckad studieresa i ett brev till Ellen Edelfelt.

    Pariisi Asnières Seine Suresnes Mont-Valérien Ellen Edelfelt Dewey Bates Karl Cartier
  • Julian Alden Weir målar ett porträtt för Salongen.

    Julian Alden Weir
  • Det tar på egenkärleken att inte ha något att ställa ut på Salongen när allt flera av hans kamrater rustar för utställningen; Berndt Lindholms pojke är inte tillräckligt bra för att sändas till Salongen.

    Berndt Lindholm Ragnar Lindholm
  • Edelfelt ska skriva om Elme Marie Caros intagning i Franska akademien till Ellen Edelfelt.

    Ellen Edelfelt Elme Marie Caro
  • Edelfelt har tänkt skriva om livet i ateljén i en korrespondens till Helsingfors Dagblad.

  • Edelfelt ska lägga till några ord i morgon, nu är han för trött.