Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

religion (fenomen) sjukdom (tillstånd) etsaus Jumala jumalanpalvelus kahvilat kaste kirjeet kirkkokunnat kummit kuolema kuvataideoppilaitokset museot näyttelyt opinnot osoitteet pilailu protestantismi riidat sanomalehdet sodat teatteritaide tilaukset virret

Paris d. S. April 1895.
Älskade Mamma.
Ehuru jag några dagar skjutit upp att berg
mas bref hoppas jag dock att Mamma ej behöft vänta
förgäfves någon dag i det var om jag rått minnes kännt
för en vecka sedan jag sist skref. Tusen hit på
Mammas bref! Ledsamt att höra det ni kaffe
sådant fullständigt läsarett derhemma, och att det
nen varit sjuka, om också endast i misski
den rysliga händelsen med de Behrska bar en
som Mamma omtalar, läste redan flere dagar
förut med fara i de finska tidningar då vi
kunna nog har förstå huru ett dylikt död
skulle verka i Helsingfors. Jag kände den starkard
galna Bear, så tilldrade att jag varit skiljaren
med honom, ehuru han var en klass lägre än jag
Under den sista veckan har jag arbetet på
Cluny som Mamma vet och sedan från
aftonskolan. Jag har dessutom gjort en skade
som jag kanske kommer att utför rätt snart. –
En scen från 1830 talet. En sårad finska
svensk Tofficer, inqvarterad i ett tyckte det
sitter framför den stora öppna hamn och
beskrifver sina öden för en ung vänlig
fröken och hennes en liten bror. Den ung

Älska krigaren har venska armen i hand och
gestikulerar lifligt med den högra, den unga dam
klädd i ljusrödt sitter med händena der – Senast
och lyssnar, och hennes unga bra en 12–18 års
pojke i mörk sammetsdragt hänger sig öfver
stolkarmen, bakom tysters rygg och ser och hör med
förvåning på den tapper framlingens berättelse. –
Interieur skulle jag få helt och hållit från Cluny,
officerens enkla drägt skulle skicka af mot
fidnet och sammeten hos det tyska värdsfolket.
Hvad tycker Mamma om en sådan fundering.
Jag tror att om jag börjar på med denna tafla, den
kommer att bli antagen af Brummer. – Vi
kommo redan i somras öfveren som att något
som specielt skulle framställa något är
C. Brummers dödshistoria alltid skulle bli ett
obehagligt minne blott. Jag erbjöd mig att göra
en bild af hans begrafning med porträtter af
alla närvarande – afslog, och så hunno vi
att det kanske vore härt att taga högst helt
oberoende ämne, hvilket jag än ville. Således
är jag som Mamma ser ej mycket bunden.
Jag tror att en tafla som den äfvenomtalade
skulle gå lättare att måla än den med den döde
fankäraren på slagfälten, då jag aldrig sett
Gor


ett sådant och då jag aldrig förr har målat figur
i fria luften, hvilket är mycket svårt. –
Robert och Burnand ha denna vecka
varit bjudna till M. Girardet, en af Frank
iikes utmärktaste (om icke utmärktaste
gravör, boende i Versailles. Tänk, Roberts
farbror, Leopold Robert, har varit bjuden
till farfadren Girardet för att lära sig
etsning och nu var hans brorson hos sömn
görandet i samma afsigt. – Det är en 50 års
gammal konstnärsvänskap som gjort att Robert
är nästan som hemma i huset hos Grandets.
rusnand är åter mycket bekant, t. o. m. litet
slägt med familjen. Förtjusta kommo de
båda från Versaille i lördags på aftonen och
påstodo sig ha haft en utmärkt roligt vecka
De ha båda gjort hvar sin graver, och
som de teckna utmärkt bra och artistisk
tror jag nog det är bra. Dessutom ha
Sönerna Girardet, tvillingsbröder, söner till
Gravören, elever af Cabanel) sagt att dessa
herrars första försök lyckats öfver förväntan
Robert har lofvat lära mig procedier
helt och hållet, och jag skall väl rätt snart
göra ett första försök. Det är ju ingen –

ting blott men han teckna (det är frågan

tag i stället att rita

ritar man på en ins det och få med hoppar
klat med en nål. – Man kan
kan det ej gerna bli något af medalet
tilla kalas jag tänkt kall den och midt
då det sorgliga inträgligt att vet och en
hvad blifvit ovanarne att det att
vänskap och godt förstånd. Jag mäster helt och
hållet ge skullen är min som försten och
har hos oss retade Berthan måla farne
och dumt sätt, och sedan allt så rasande
då Bertha vade att jag säger ett sig i som
icke förstod skilnad medan allvar och skall
Berthand bad följande jag den förfäder
för några förståndpande flick som
han fälde, men min är om och
till det ytter försonade dock lif och
sted mat B. och underkar Norden. Hela
historien är så barnslig middag säga
föra förändra mig öfver att den säga
den så allvarsamt att skall lagar
t. o. m. talte om att utmärka Berthom
sitt vänligt kabbek, småla om man
lan, kan ju urasta till skan rasa yttrar

den, men icke behöfver denna öfversta
isynnerhet om de erkännas med angerfullt
sinne, lägger grund till stånd ig fundskap. –
och här, der det dock skälls så litet, i jämn
förelse med hvad man gör hos oss. Skulle
Vi så fästa oss vid orden som utländingara
göra så skulle vi få stå och slåss med värja
i hand hvarenda afton. – I student gräl t.ex.
huru gemena äro icke ungdomare der mot
hvarandra. – Nog säger man minsam här
i ateliern dumheter och sanningar åt hvaran
men det går på ett mera skämtsamt och mindre
elskt satt än hos oss. – I förrgår på lördags
aftonen tänkte Weir och jag gå på Français
för att se fille de Boland. – För ung. I vecka
sedan voro vi också der, och sågo då Raunes
Lither, som föreföll särdeles gammalmodig
på scenen, – och hvad sin bättre vår Un Caprice
af A. de Musset och en liten komedi la Gagen.
Jag har förut sett un Caprice med Gripen-
berg, fröken Molander och fr. Mellen. Nu
såg jag den med Croizette i fr. Molander
och göt i Gripenbergs. – Hvad de specte an-
norlunda. Icke allenast spelet, men uppfattar
gen var så olika att jag knappt kände igen pjeser

Alltnog, vi begåfva oss nu åter till
Theater Pancais, stodo de timme i quand
och fingo, framkomma till leckan den
glada underrättelsen att inga platser
mera funnos. Wien var förargad,
och jag med. Nåk, det blir till en annan
gån. Sarah Bernarde skulle jag vilja
se. – Pauline är alldeles förtjust
i Croizette; hon har sett henne i
Demimonden och påstår sig aldrig ha
sett något så väl speladt, likasom hos
sinser Croizett för en bland de vackraste
och elegantaste aktriser hon haft tillfäll
att se och höra. – – Weir begaf sig
till en engelsk familj på ett artighets
besök, och jag, som hade intet att göra
till Café snide, der jag visste det skull
vara stor finsk samling. En massa mår
varo der nu, inalles 17 finnar, bl. a.
ingen. Robert Runeberg, bosatt i Cherbourg
Fre Wolffar, Mrr. Lydecken och Hoving från
Viborg, doktorerna Härdh och Holsti-
målarer, och sade de andra. Runeber
kommer hit ibland på några dagar
och hörde nu redan vara bortrest.
et
är
a
söm
här
raska
gick

till
Ramsag var naturligtvis der, men hans
illa
är litet mera ensam nu än förde då Thilip
begynt draga sig tillbaka för honom, Ahrenberg
Kleinen likaså. – I går söndag var
jag bjuden till fadderför Lindholms
annan lilla flicka, som förut ej kunnat döpas
ilj
emedan den norska presten ej varit här
ust
på länge. Jag fick först stänka mig in
till Pauline för att säga att jag ej, som
ka
jag lofvat, kunde komma med henne
tig
till Boulognerskogen, emedan dopet
han
var just kl. 2 – Ledsamt för oss borda.
eglar
gjorde allt för att få ta i Philip och
be honom gå och våra Paulines kavaljer.
tighet
döpet försiggick i protestantiska
eld
kyrkan. Rue Chauchat. Faddrar. Lilja
Tsken
lund, Becker, baron Hermelin. Jag och
a niga
fr. Granstedt. Efter det den lika blifvit.
irvantligt döpt till Sigrid Helena,
lon
stannade vi alla, utom naturligtvis den

nydöpta och hennes sköterska i kyrkan,
som snart uppfylldes af mycket skandi-
nedig
naver. Den norska presten predikade
tag en
raskt, varmt och bra, åtminstone
gick hans kredikan mig till hjertat.

Det gjorde ett ofantligt djupt intryck
på mig att de sesalmer han valt voro:
vard Gud är oss en väldig borg, – och den
vackra Ack hör mig heder Jesu krist, gör
dag en säng illi mitt bröst, uti mitt hjerta blir
och bo, så får jag tröst och evig ro. – Efter
den verkligen högtidliga Gudstjenstens
slut gjorde vi herrar en lång promenad,
och bjödos sedan af Lindholms på middag
Weplers restaurant (mycket god i Baliga
Olyckligtvis hade jag tre – fyra dagar förut
lofvat en ung. Amerikana M. Farler, komm
ma och hemla honom för att gå till Austens,
och var derföre tvingen gå bort redan kl.
3. Döm om min förargelse då jag kom
men till Farlers bortad finner honom ut-
gången sen flere timmar, han hade trots glad
bort hela histori och jag sjelf kunde för min
död ej komma ihog adressen, och var
ej säker att hela fram utan den. Jag gick
hem, läste en stund och lade mig sedan
trött efter dagens vara. – Nu är det redan
sent, och jag tager derföre Mamma och
syskonen i famn och sönskar Eder Godnatt
Gud välsigne Eder alla Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har skjutit upp att besvara Alexandra Edelfelts brev i några dagar.

    Alexandra Edelfelt
  • Det har varit ett "fullständigt lasarett" därhemma; syskonen har legat sjuka i mässling.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt
  • De Behrska barnen, som Alexandra Edelfelt berättar om i sitt brev, har Edelfelt redan läst om i de finska tidningarna och förstår hur ett dåd som detta verkar i Helsingfors; Edelfelt var skolkamrat med den "stackars galna" Behr.

    Helsinki Alexandra Edelfelt Behr Behr
  • Under den senaste veckan har Edelfelt arbetat på Cluny och i aftonskolan.

    École des Beaux-Arts Musée de Cluny
  • Edelfelt har arbetat på en skiss som han hoppas utföra snart; det är en scen från 1630-talet, en sårad finsk-svensk ung officer i tyskt slott, berättar om sina öden för en ung vacker fröken och hennes lilla bror; interiören skulle han få från Cluny; officerens enkla dräkt skulle vara i kontrast till sidenet och sammenet hos det tyska värdfolket; han hoppas få tavlan antagen av Brummer; i somras kom de överens om att han inte skulle måla något från Carl Brummers dödshistoria, och är således är han, som Alexandra Edelfelt märker, fri att välja ett helt oberoende ämne.

    Musée de Cluny Alexandra Edelfelt Karl Gustaf Brummer Alexander Wilhelm Brummer
  • Tavlan han beskrev skulle gå lättare att måla än den med den döda fanbäraren.

  • Paul Robert och Eugène Burnand har under veckan varit bjudna till Monsieur Girardet, en av Frankrikes mest utmärkta gravörer, i Versailles; Roberts farbror Leopold Robert har varit bjuden till farfadern Charles Samuel Giradet för att lära sig etsning och nu var hans brorson hos sonen Paul Girardet i samma avsikt; Burnand är bekant och lite släkt med familjen.

    Ranska Versailles Paul Robert Léopold Robert Eugène Burnand Paul Girardet Charles Samuel Girardet
  • Tvillingbröderna Jules och Léon Girardet, söner till gravören Paul Girardet, är elever till Alexandre Cabanel.

    Alexandre Cabanel Paul Girardet Jules Girardet Léon Girardet
  • Paul Robert har lovat att lära Edelfelt etsning.

    Paul Robert
  • Julian Alden Weir och Alfred Henri Berthoud har blivit ovänner efter en onödig ordväxling; om vi därhemma skulle fästa sig vid ord på samma sätt som utlänningarna gör det skulle vi stå och slåss med värja varje kväll; studentgrälen hemma är gemena, i ateljén säger man också dumheter och sanningar till varandra men det görs på ett mera skämtsamt och mindre elakt sätt.

    Julian Alden Weir Alfred Henri Berthoud
  • På lördag kväll tänkte Julian Alden Weir och Edelfelt gå på Français för att se Fille de Roland; en vecka tidigare hade de sett Esther av Racine, Un Caprice av Alfred de Musset och komedin la Gageur.

    Théâtre-Français Julian Alden Weir Alfred de Musset Jean Racine Roland Ester Berthe
  • Edelfelt har tidigare sett Un Caprice med Gripenberg, fröken Molander och fröken Constance Mellin; nu spelades den med Sophie Croizette i fröken Molanders roll och Edmond Got i Gripenbergs.

    Sophie Croizette Edmond Got Gripenberg Johanna Molander (epävarma yhteys) Constance Ekelund
  • Platserna var slut när Julian Alden Weir och han kom till Theatre Français; Edelfelt skulle vilja se Sarah Bernhardt; Pauline Ahlberg är förtjust i Croizette, som hon sett i Demimonde.

    Théâtre-Français Pauline Ahlberg Sarah Bernhardt Sophie Croizette Julian Alden Weir
  • Medan Julian Alden Weir begav sig till en engelska familj på artighetsvisit gick Edelfelt till Café Suède där det var stor finsk samling; där fanns många nya: ingenjör Robert Runeberg, 3 Wolffar, herrar Lydecken och Hoving från Viborg, doktorerna Hårdh och Holsti; där var Anders Ramsay, som blivit mera ensam sedan Philip Forsten börjat dra sig undan honom; likaså fanns där Jac. Ahrenberg och Oscar Kleineh.

    Viipuri Café Suède Johan Jacob Ahrenberg Robert Runeberg Julian Alden Weir Filip Forstén Anders Ramsay Oscar Kleineh Robert Lydecken (epävarma yhteys) Walter Hoving (epävarma yhteys) Axel August Hårdh (epävarma yhteys) Hugo Östen Leonhard Holsti Eugen Wolff Victor Hoving Gustaf Alexander Gideon Wolff Rudolf Wolff
  • På söndagen måste Edelfelt ställa in ett möte med Pauline Ahlberg p.g.a. att han blivit ombedd att vara fadder till Berndt Lindholms lilla flicka; han kunde inte följa med Pauline till Buolognerskogen och försökte istället få tag på Philip Forsten som kavaljer åt henne.

    Bois de Boulogne Pauline Ahlberg Berndt Lindholm Filip Forstén Sigrid Lindholm
  • Dopet hölls i protestantiska kyrkan Rue Couchat; andra faddrar var Arvid Liljelund, Adolf von Becker, baron Olof Hermelin och fröken Hilda Granstedt; Berndt Lindholms dotter döptes till Sigrid Helena av en norsk präst.

    Adolf von Becker Arvid Liljelund Berndt Lindholm Hilda Granstedt Sigrid Lindholm Olof Hermelin
  • Efter dopet var det gudstjänst, den norska prästen predikade raskt, varmt och bra; psalmerna "Gud är oss en väldig borg" och "Ack hör mig Herre Jesu Krist" gjorde djupt intryck på Edelfelt; efter gudstjänsten gjorde herrarna en lång promenad och bjöds sedan av Lindholms på middag i Weplers restaurang i Batignolles.

    Batignolles Wepler Berndt Lindholm Carolina Lindholm Kristus
  • Edelfelt hade lovat att gå med amerikanen Frank Fowler till Austins, men amerikanen var inte hemman när han kom för att hämta honom; Edelfelt hittade inte dit på egen hand så han gick hem.

    Sarah Austin Elizabeth Austin Mary Austin Frank Fowler
  • Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt och syskonen godnatt och Guds välsignelse; *han hoppas att syskonen är friska hemma.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt
  • *Salongsjuryn lär vara sträng och alla är rädda; Jean-Léon Gérôme har avsagt sig jurymedlemskapet p.g.a. en resa till Konstantinopel; Julian Alden Weir är rädd för att bli refuserad.

    Konstantinopoli Jean-Léon Gérôme Julian Alden Weir
  • *Edelfelt blev inte lurad på 1 april, förutom en gång av Julian Alden Weir; annat var det med Pauline Ahlberg; i Paris hör man överallt talas om "poisson d'Avril" [motsv. "April, april din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill"]; sedan första april öppnar ateljen 7 på morgonen; Edelfelt har morgon och kväll arbetat på Ecole des Beaux Arts.

    Pariisi École des Beaux-Arts Pauline Ahlberg Julian Alden Weir