Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

opera (konstart) sjukdom (tillstånd) bretonit etsaus filosofia historia imetys isänmaallisuus islam italialaiset kaunokirjallisuus keskiaika kevät kirjallisuus konsertit kristinusko kukat kuvanveisto kuvitus lapset (perheenjäsenet) luennot masennus melankolia miekat musiikki myymälät naiset nationalismi näyttelyt nimipäivät politiikka ranskalaiset ranskalaisuus saksalaiset sanomalehdet seuraelämä sodat taistelut talous teatteritaide tilaukset vaatteet veneet vuodenajat

Paris, tisdag d. 3 Maj 1875 kl. 12 på natten
Älskade Mamma!
I går afton fick jag Mammas bref, då jag
hemkom från Sargents dit jag var bjuden,
men der-förargligt nog – Miss Austin ej
var denna gång. Att jag nu alls ej är
sömnig midt i natten, och jag tagit mig
till att börja ett bref så har dags, kom-
mer sig deraf att jag just nu kommit
från Théâtre Français, der jag med
förjusning, hänförelse sett "la fille de
Roland". Ah, hvad jag gerna ville
att Mamma skulle ha fall se denna
trågade med mig. Karl den store
hans riddare och svänner, Bertha, Kolands
dotter, Ganilon, förrådaren från Rou-
cevaux, Ragenhardt, den ädla, färgue
Tachsaren – ja Mamma har troligen
läst en torr utläggning af pjesen som
Hertzberg någon gång skrifvit i Dagbla
det. – Det är roligt att i vår tid se
en pjes med bara ädla karaktären,
Gauelons brott ligger långt borta i
tiden, han sjelf har ångrat sig, men
förbännelsen hvilar öfver hans slägt

och hans tappre son, den unge
Viddaren Gerald, som slog Carrazener
blir en martyr för detta fadrens
brott. – Det är sannt att pjesen i
mycket och många är berättnad för
nuvarande förhållanden. Den glödande
patriotism som genomgår den, de
många antydningarna på att Frankrik
åter skall bli stort efter alla sina
olyckor – ete, har jag ej funnit annat
än på sin plats. Också är publiken
i extas och jag har kännt tårar
ögonen flere gånger under denna
herrliga afton. Aldrig i mitt lif
har jag sett en pjes bättre spelad (dock nu
säger jag för mycket, jag har sett flere
pjeser på Français, oöfverträffligt återgift
på tiljen. Sarah Bernhards-oh!
hon är alldeles förvånande. I medel-
tidsdrägt tar hon sig, trots sin okända
majerhet, utmärkt väl ut, och hennes
fina, lungsigtiga ansigte omslutet
ypperligt af slöjan och diademot. Charle
magne spelades storartadt väl af

laste
Manbant. – Mounet. Seilly, Gerald,
Laroche Sachsaren (L. är Paulines för-
tjusning, speciete i denna röll) – La mise
en scene är förträfflig kostymer, de
korationer allt! – Mamma skulle se
den patriotiska hemförelsen t.ex.
då Charlemagne slutar en utmärkt vacker
monslag "Ma France, ma douce Franc, må
france cherie, med orden
de sorte qu'un jour
tout homme puisse dire que la deux palice
la Franget la Sienne – –
då kunde jag ej låta bli att åtminstone
för det ögonblicket säga mig sjelf sejour
là est venu, och jag applåderade som
en ursinnig. Grikande scener finnes
der så t.ex. då Charlemagne och Bertha
betrakta kampen mellan Gerald och
Bs arrareniska hafdingen, – då det
gälde att taga Rolands berömda svåra
Durandal, som var i hedningarnes våld.
En utmärkt medeltids och riddag
stämning är det i scenen som föreställa
gastabudet hos Comte d'Amanry, der
Gevald sjungen en deklamerar legenden

om de två goda och berömda klingorna
Joyeuse och Durandal
"Le France dans ce siècle ent deux grandes epin
Deuxglaidesten royal et l'alstre fiodal
siva
to
Ou les voyait bien dans les sanglantismelier
L'un ent pour Horn foyense, et l'autre Duran.
Charle Rolandent Durandal, Charlemagne à
faljense
Asch nu kommer jag för min död ej
i hog mera – det slutar blott med att duran-
dal, till Frankrikes sorg ännu är i nedningar
hand, under det foyense strålar i tronen prakt
mais le soit différant laisse l'honneur
egal
Et la france, ésperant quelque chance meillau
Aime de même amour foyeuse et Durandel.
Slutet är utmärkt vackert. Gerald, sedan
han på sin bröllopsdag (med Bertha) fått
veta att hans far, som kallade sig comte
d'Amaury var förrådan Gaulon, afstå
från sin kärlek till Bertha – hon, tro-
lands dotter kunde ej gifta sig med
sonen till den som förrade honom lär
sous les grands arbses de Boncevaux"
Förgäfves bedja honom viddarne,
Bertha, alla att stanna qvar, men

ot

Gerald.
ran vill lida sträffat för sin olyckliga fars död, afstår från
sin lycka, och drar ut i verlden att utan rast och
ro kämpa förde värmlösa, skydda Kristerdomen och
oskulden och Lindra sorg och smärk. – Slutet är något
ståtligt att se. Bertha faller förkrossad i Karlden
Stores armar riddarne bilda en arekostaf sina värja
för Gerald, som drager bort, under det den aldrig
Kejsare reser sig och säger – – – chevaliers, inklinez vous
Pour celui qui part, il est plus grand nu
comtade någon
preste
Berth
den fängne Sachsaren
Sarah 18

Fortsättning, dagen derpå, d. 4 maj. Mamma torde för-
låta det bristfälliga både i styl och teckning hos
det föregående; skrifvet i nattens mörker och under
inflytandet af en ögonblicklig inspiration (sic) är det
både osammanhängande och dumt. Alltnog jag tyckte
om la fille de Koland, om man också kunde anmärka,
vid närmare granskning, att karaktären äro osannas
(d.v.s. för ädla, att sjelfva intrigen ej är ny o. s. v.
Mamma talar om kung Carls jagt. Det matto ha varit
ett evenement i Helsingforslifvet! Jag nu har ej att
jag bra gerna hade velat vara med om detta spikke
kel. – Eget nog var jag just samma afton, som
Kung Carls jag gick af stapeln, och hörde Verdis
Messa, anförd af kompositören sjelf. Som jag
sedan skref sista gången var jag bjuden af Pan-
line. Hon hade fått biljetter endast i tredje raden
hett, förfärligt hett. En ofantlig orkester (jag
räknade 50 violiner och 8 basfioler) en utom
ordentligt kor och sist en förträffligt qvartell
bildad af 2 tyska sångerskor Waldmann och
Stolk, samt italienska sångare. Hvad utför-
randet beträffar var denna konsert alldeles
mästerlig. Deremot måste jag tillstå, att
Verdis musik, så vacker den och är,
är böja originel, och icke en enda af melo-
eller
för
och
h
ty

orde för
hos
och under
är det
jag lycka
anmärka
enne

ant
ck
hn.
En
utom
artill
nn och
utför-
alldeles
ellerna i den långa messan fäster sig i minnet,
förföljer en, som fältet är med verkligt god mu-
ik. I söndags var jag hos Pauline på e. m.
Vi träffas fortfarande på Caros föreläsningar, regel-
bundet hvar onsdag) – Vi hade tänkt resa till Ver-
Eailles för att se "lisgrandes eaux" men ett
lort regn kom oss att andra beslut. Jag stan-
hade derför hos Pauline, der vi tillsammans
läste stycken nu Edgar aninets Ahasveras –
hårdsmält lektyr för mig – i samma stil som
Faust, här är det Mob-döden, Rachel den
fallne engeln, Ahasverus – den handrande
juden – menniska slägtet som samtala. Vackra
passager men ofta högst filosofiska och dunkla
Paulines smak är ändå så uteslutande
åt det spekulativa hållet, och hon ser äfven
i lyrisk och episk poesi först och sist och endast
på det rent filosofiska. Jag får rätt mycket
sitta och säga ju och jo o. d. v. Pauline talar
filosofi, dels är jag af samma åsigt i
fullkomligt klara saker, dels visa mina
tankar på långa resor åt andra håll. –
Under den sista tiden har jag i allmän
het varit dugtigt melankolisk emedan jag.
tycker att måleriet ej vill gå. Jag

går af pligtkänsla på ateliern, och gör der
bara dåligt, blir förargad, tar min portfarsta
under armen och går i Luxemburg trädgården
eller annarstädes för att göra aqvarellslirrer efter
naturen – men det vill ej gå, och då jag
slutligen kommer hem, sätter mig med en
penna i handen och tecknar kompositioner
målar skizzer eller något sådant, då är det
det värsta af allt. Jag vet ej om det är
vårluften, snufvar eller hvad det är som
gör detta. Lättja är det ej, ty jag skulle ingen
ting högre önska att dugtigt gå på och arbeta.
Jag har gjort några afskyvärdt misslycka
de teckningar för eau-forter och för jul
qvällen, den ena dumman än den andras
Vi skola dock hoppas att detta snart går
öfver. – Salongen är nu öppnad. Jag
har varit der två hela dagar, men
har naturligtvis ännu ej sett hälften af
taflorna. Några rigtiga mästerverk här
jag fäst mig vid. – t.ex. af Laurens Rober
den frommes exkommunikation" och
"Interdikt" – Bretons mästerliga mid-
sommarqualls i Bretagne Daubigny 3 och
Pelouses landskap. – Weirs por-

trätt har sig dåligt ut, är mycket högt upphängdt
och betraktas trol ej af många. Lindholms
ångrat som sägas ut genom isen har till
dragit sig en viss uppmärksamhet, åtmin
stora trade man om den hos Sargents.
utan att veta af hvem den var, och folk
står alltid och tittar på den. Häromdagen
vår Sarah Bernhardt på expositioner,
hon är sjelf exponent, (hon är både må-
anna och skulptuis) och har der en byst
som alls ej är illa. Det var roligt att se
på rigtigt nära håll denna utmärkta
aktigt som jag så ofta beundrat på scenen.
Han uttrade sig mycket lifligt om taflorna,
och bedömde med mycken säkerhet och
kunskap. Weir hade samma dag på utställe
ningen sett Victor Hugo arm i arm med
Gérôme, G. Dore m. fl. – och jag var rätt
ledsing att ej har sett den förstnämnde.
Becker har sålt sin mindre Salongs-
tafla temmeligen medelmåttig åt Hoving
för 1000 frcs. Han har tur i år. Nyss en
tafla åt Kejs. palatset 3. 600, en är för-
Selles sterbhus 2000 – sedan priset 1200 o. s.
Lindholm har ej gjort lika goda appor-

Mannes i e
o i dag
sorgliga
Arn ära mig
gonslor och
ögon

o
e
o af för att
o af sig att
– som så att
mot af jur
ja som sagommor



ostoj – många
f
gingom om någon aftonen
sande
une enda des de


oron hos Mme
at
mor som denna men jag
erbref de
mononerade om

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Alexandra Edelfelts brev väntade på honom då han föregående kväll kom hem från en bjudning hos Sargents: förargligt nog var miss Sarah Austin inte där.

    FitzWilliam Sargent Sarah Austin Mary Sargent
  • Anledningen till att Edelfelt skriver mitt i natten är att han just kommit från Théâtre Français där han med hänförelse sett "la fille de Roland"; han önskar att Alexandra Edelfelt kunnat se tragedin med honom, sett Karl den Store, Berthe (Rolands dotter), Ganelon (förrädaren från Roncevaux), Ragenhardt (den ädle, fångne sachsaren); hon har antagligen läst Rafael Hertzbergs torra utläggning av pjäsen i Helsingfors Dagblad; det är roligt att se en pjäs med bara ädla karaktärer, Ganelons brott ligger långt borta i tiden, men trots ånger vilar förbannelsen kvar över hans släkt och sonen, riddaren Gerald blir en frivillig martyr för faderns brott; pjäsen genomgås av en glödande fransk patriotism och antydningar om att Frankrike igen skall bli stort efter alla sina olyckor.

    Ranska Théâtre-Français Roncevaux Alexandra Edelfelt Rafael Hertzberg Karl Roland Berthe Ganelon Ragenhardt Gérald
  • Sarah Bernhardt är "alldeles förvånande" i rollen som Berthe; i medeltidsdräkt tar hon sig, trots sin ökända magerhet, väl ut, och hennes fina "lungsiktiga" ansikte omsluts ypperligt av slöjan och diademet; Charlemagne [Karl den store] spelas av Henri-Polydore Maubant, Mounet-Sully gör Gerald och Pauline Ahlbergs förtjusning Jules Laroche spelar sachsaren (Ragenhardt); le mise en scene [iscensättningen] är förträfflig.

    Pauline Ahlberg Sarah Bernhardt Mounet-Sully Karl Berthe Ragenhardt Gérald Jules Laroche Henri-Polydore Maubant
  • Alexandra Edelfelt skulle se den patriotiska hänförelsen; Charlemagne [Karl den store] slutar en monolog med orden: "...de sorte qu'un jour tout homme puisse dire qu'il a deux patries, La France et la sienne..." [av ett sådant slag att en dag skall varje man kunna säga att han har två fosterländer, Frankrike och sitt eget], Edelfelt kunde inte låta bli att för sig själv säga att det ögonblicket nu hade kommit och applådera "som en ursinnig"; en gripande scen var kampen mellan Gerald och den Sarrareniske hövdingen, då det gällde att återta Rolands berömda svärd Durandal ur hedningarnas våld; en utmärkt medeltidsstämning fanns i scenen om gästabudet hos greve d'Amaury, Gerald sjunger legenden om de två goda och berömda klingorna [svärden] Joyeuse [glädje] och Durandal, vilken slutar med att Durandal, till Frankrikes sorg ännu är i hedningars hand, medan Joyeuse strålar i tronens prakt; slutet är vackert: Gérald får på sin bröllopsdag veta att hans far, som kallade sig comte d'Amaury, var Ganelon som förrådde Roland i Roncevaux; Gérald avstår från sin kärlek till Berthe och lider straffet för sin olyckliga fars dåd genom att dra ut i världen och utan rast och ro kämpa för de värnlösa, skydda kristendomen och oskulden och lindra sorg och smärta.

    Ranska Roncevaux Alexandra Edelfelt Karl Roland Berthe Ganelon Gérald
  • Brevet fortsatt den 4 maj.

  • Alexandra Edelfelt får förlåta Edelfelts skrivelser och teckning från föregående natt; sammanfattningsvis tyckte han om la fille de Roland, även om vid en närmare granskning karaktärerna är osanna (för ädla) och intrigen inte är ny.

    Alexandra Edelfelt Roland Berthe
  • Alexandra Edelfelt berättar om Kung Carls jakt [opera], som måste ha varit en händelse i Helsingforslivet; Edelfelt skulle gärna ha velat vara med.

    Helsinki Alexandra Edelfelt Karl XI
  • Edelfelt har hört Guiseppe Verdis mässa, anförd av kompositören själv; han var bjuden av Pauline Ahlberg, de satt på tredje raden; där var en stor orkester, en ordentlig kör och en förträfflig kvartett bestående av två tyska, Maria Waldmann och Teresa Stoltz, samt två italienska sångare; konserten var mästerlig men Verdis musik är "föga originel".

    Pauline Ahlberg Giuseppe Verdi Maria Waldmann Teresa Stoltz
  • Edelfelt träffar Pauline Ahlberg regelbundet varje onsdag på Elme Marie Caros föreläsningar.

    Pauline Ahlberg Elme Marie Caro
  • I söndags tänkte Edelfelt bege sig med Pauline Ahlberg till Versailles för att se "les grands eaux", men de stannade p.g.a. en regnskur hos Pauline; de läste stycken ur Edgar Quinets Ahasverus, som går i samma stil som Faust, bara att Mob är döden, Rachel den fallna ängeln och Ahasverus den vandrande juden; det är vackra passager men ofta högst filosofiska och dunkla.

    Versailles Pauline Ahlberg Edgar Quinet Ahasverus Faust Mob Rachel
  • Under den senaste tiden har Edelfelt varit melankolisk; måleriet går inte som det borde; han går pliktskyldigt till ateljén, blir förargad över det dåliga resultatet och går till Luxembourgträdgården för att måla akvareller efter naturen, vilket inte heller blir bra; han har gjort avskyvärt misslyckade teckningar för eau-forter och Julqvällen.

    Luxembourgträdgården
  • Salongen är öppnad; Edelfelt har fäst sig vid Jean Paul Laurens "Robert den frommes exkommunikation" och "Interdikt", Jules Bretons mästerliga "Midsommarkväll i Bertagne", Charles-François Daubignys och Léon Germain Pelouses landskap; Julian Alden Weirs porträtt har en dålig plats; Berndt Lindholms ångbåt som sågas ut genom isen har väckt uppmärksamhet; hos Sargents talade man om den utan att veta vems den var, och folk står alltid och tittar på den.

    Bretagne Jean Paul Laurens Berndt Lindholm Julian Alden Weir Charles-François Daubigny FitzWilliam Sargent Jules Breton Mary Sargent Léon Germain Pelouse Robert II
  • Sarah Bernhardt besökte Salongen häromdagen; hon är själv målarinna och skulptris och har en byst utställd, som 'alls inte är illa'; det var roligt att se den utmärkta aktrisen på nära håll.

    Sarah Bernhardt
  • Julian Alden Weir har sett Victor Hugo arm i arm med Jean-Léon Gérôme och Gustave Doré på Salongen.

    Jean-Léon Gérôme Victor Hugo Julian Alden Weir Gustave Doré
  • Adolf von Becker har sålt sin mindre Salongstavla åt Victor Hoving för 1000 franc; hans år har varit bra med en tavla till kejserliga palatset för 3600 franc, en åt af Forselles sterbhus för 2000 franc och sedan priset på 12 000.

    Adolf von Becker Victor Hoving af Forselles
  • Berndt Lindholm har inte gjort lika goda affärer; Lindholms flicka är mycket sjuk; doktor Quist har förberett föräldrarna på det värsta; Lindholm har skaffat en tjock, duktig bretonsk bondkvinna till amma, men flickan har knappt kraft att "dia"; fru Carolina Lindholm visade Edelfelt det lilla, magra, bleka, dåliga barnet.

    Berndt Lindholm Carolina Lindholm Sigrid Lindholm Quist
  • Edelfelt hoppas Alexandra Edelfelt fått hans brev från Barbizon; han ber henne skicka pengar; han har redan blivit tvungen att låna av Julian Alden Weir.

    Barbizon Alexandra Edelfelt Julian Alden Weir
  • Edelfelt behöver nya kläder; de svarta byxorna som han köpte på Magazin du Pont Neuf var billiga men dåliga; parisarna har rätt i att man inte ska gå till de stora magasinen som säljer för underpris; *han funderar på att köpa en svart rock; det ombytliga vädret gör att han är ständigt förkyld; vackert är det med syrener i full blom och liljekonvaljer säljs överallt; han önskar godnatt och hälsar alla.

    Maison/Magasin du Pont Neuf
  • *Hjärtliga gratulationer på Alexandra Edelfelts namnsdag följande dag.

    Alexandra Edelfelt