Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

operor (verk) ammattitaitokilpailut arkkitehdit ateljeet henkilökuvat kadut kaiverrus kaunokirjallisuus keskiaika kevät kirjailijat kukat kuninkaat lyriikka matkat musiikki näyttelyt opinnot ranskalaiset ravintolat suomalaiset taide talous teatteritaide vaatteet viikkolehdet vuodenajat

Paris d. 3 Maj 18983
Goda, älskade Mamma
Ganska rigtigt kom Mammas bref, med
vexeln mig tillhanda just denna lära
dag, den 5te maj. Jag har minsann nog
tänkt på hemmet i dag. Tusen gånger
pa mina tankar flugit det ja, jag går
så långt att jag i rigtigt hög grad känna
hemlängtan i dag. Då jag i dag eft
dinern i kl. är nu 11 på aft. gick mig
ut i Finlerieträdjuden och kände den
förtjusande angen af syrenener och
och frisk granska betogs mig denna kände
alldeles oemotständligt min melankol
under de sista tiderna har funnit ett
uttryck i en ofantlig längtan till hem-
met, till det dyra det älskade hem-
met, till dess fred och ro, till dess
kärleksfulla härd. – Jag gick ensam
och funderade och tänkte med sorg
på huru ofantligt litet jag är
värd allt det goda som kommit på
min del. Mamma sitter hemma, har
sorger och bekymmer, känner hvarje dag

lifvets tunga och möda, får sällan sina
önskningar uppfyllda, och Mamma borde
ju ha allt godt, allt gladt på jorden.
Och Mamma finge det äfven om jag blott
kunde styra och ställa som jag ville. Jag
åter, uslingen, har ännu ej uttalat
en önskan utan att den gått i fullbor-
den, lefver ett sorgfritt lif, som jag alls
ej förtjenar. Det är min plåga att
tänka på att komma hem utan att
ha gjort något. Så fullkomligt "désilla
sioner som jag nu är, anser jag mig
dubbelt så ovärdig. – Gud gifve mig
bättre arbetskraft, Gud gifve att
min mors hopp ej komme på skam.
Jag vet ej om det är för att just
i dessa tider sett så mycket vackert,
på Salongen och på expositionerna i söten
Drouat) som jag nu specielt anser allt
hvad jag sjelf göra vara så under
all kritik. Jag har i dag tecknat
ett porträtt af Pauline – hon har
poterat här i min atelier, likt är
det ej, dåligt tecknadt oh, det
är sorgligt att man ej skall kunna

göra något. Jag talte häromaftonen
allvarsamt med Weir. Han sade ung.
följande om mitt måleri. De har stor skicklig
het och vana, du tecknar och målar
väl – men det som hufvudsakligast fattas
hos dig är ett rigtigt allvarsamt, kär-
leksfullt, naivt sökande efter ett visst
mål. Med dessa saker är det fallit
att man ej rigtigt vet hvad de velat
il n'y a pas des choses voulues), och
det är ett fel. Med den lätthet att ar-
beta, vore det synd om de ej kunde föra
äfven denna, den största förtjenstan
ja den enda i konsten. De åtnöjer
dig ofta med ett "à peu près" då
de kunnat göra bättre. Hans vänliga
upprigtiga ord gingo mig till hjertat
isynnerhet som jag med mig sjelf visste
dem vara sanna. – Jag skall söka
skarpa mitt öga saka mera än hittill
ate förstå naturen. I ett konstverk
måste det finnas något bestämdt som
artisten velat återge, vara sig i ämne
komposition, teckning eller färg, det
inser jag väl. Det finnes intet gemen

än det som är temmeligen bra på allt
sätt. Gérôme säger: faime mieux voir
det choses malfaites, naives. bêtes,
qui font voir le sincèrité de l'artiste,
jag recherske et son inspiration, que
les modents insignifiants d'une main
habile. Jag hoppas på att det skall bli
bättre för det är just min åsigt, och
jag finner mig tilldragen af konstverk,
som just genomandas af denna sincerité
trots möjliga bristfälligheter.
Efter min promenad i Tuilerie trädgår
den begaf jag mig till Café Suède för
att träffa finnar (Wen är näml.
på bal i afton hos en amer. Familj
Watts). Alltid samma erfarenhet med
finnarna en gros. – En och en äro de
nog trefliga men i sällskap talas det
mest om mat och dryck, gamla qvicka
ter från Finland o.d. – I allmänhet
tycker jag fransmänner äro roligare
i sin konversation, mera omvexlande
och mindre anspråksfulla. Dessutom
börjar jag, som småningom känner
Paris, bli led vid nya resande och så

dana saknas icke reflexioner: hotellpriser,
disputer om gators namn, diskussioner
om chateau d'eau är till höger eller
venster då man går från Louvern till
Boulevarden, samtal om biffstekar hos
Peeters och Champion (de dyraste restaur
ranter i Paris). – Vidare känna flere
af finnan blir dåligt till franska
språket, franska förhållanden och
franska litteraturen. – Jag steg derför
tidigt upp med Hertzberg och gorde med
honom ett slag på boulevarden ändå
till Madeleine. Det är ett lif nu, under
de vackra vår aftnarna som är obeskrifligt
De lysande butikerna, de lummiga
träden, de tusendetals promenerande
vagnarna, bullret, de illuminerade
skiäkran! Här kan man verkligen än
vända pasen från Mammas roman:
På explanaderne var det nu, som vanligt
mycket trångt, ty man från ibland nästa
armbåga sig fram. – En af mina
kamrater som jag mycket varit till-
summans med dessa tiden är Chevren
Ofta då vi komma ut från cours de som

intaga vi men middag har Madame sala
restaurant uteslutande beskat af elever
från Er. de St Crémerie de Buce eller cher Mlle
Anne (isynnerhet besökt af Cabanits elever
och logisterna, de som täfla om komar priset
Efter notre "repas frugal" gå på långa var
dringar och postar Chevreuil är som en
tefvande anthologi: han kan utantillst snäll
sagdt alla franska poeter, och läser utmärkt
bra. Det är ett nöje att höra honom lära
tex flere af V. Hugos Chauti de Crépusaste
amartine, André Chenie, Musset etc. Han
tog baccalauréaten just samma är
jag blef student 1871, och vi blefvo gick.
de i examen nästan samma dag omkr.
den 14 maj. – Latin kan han bättre än
bra många magistrar hos oss, och har
med sin ovanliga förmåga att lära utan
till, alltid citater till hands (fransmän.
men citera annars mycket gerna la tin,
både i skrift och tal. – Han har lånat
mig – blir böcker och jag går ofta
till honom för att frisk och öfva mig
i att läsa fransk vers. Intagen som
han är af Frankrikes medeltid, af den

rik den 4de och glansen vid Ludvig XII Hob,
är han royalist, men movererad och jag
talar rent ut med honom i politik. För
att kompletera beskrifningen af Chevreull
vill jag säga att han är en genomhederlig
(jag vore frestod att säger finsk) natur,
att han nu är massier, (kassa förvaltar
i ateliern, att han är ful man med ett
genomärligt, klokt utseende, att han
är närsynt och en fanatisk beundra
af Rafael, och att hans hoppa här
en egendom i Argenteuil, samt att
han har en stor insektsamling. –
Et puis, ma foi, voilà.
Jag tänker ofta med förtjusning på den
dag då jag får se mina kära systrar igen.
Få se om Butti genom den långa skils-
messan, skall vara främmande och blyg
för mig. Ellen har väl visit ett godt styrk
och Anni likaså. Hvad det vore roligt om
till Bertha verkligen vore musikaliskt
begåfvad. Någon af oss, barn, borde väl
ha ärft något af Mammas stora musikalis
talent och jag hoppas det blir lilla tjocka
utti. Hvad det är ledsamt att ej

ehela något instrument!
Mamma kan ej tro hvad jag är tacksam för
vexeln. Jag har just i dag betalat det sista af de
50 frcs jag lånade af Weri för reperation af
mitt likbyg skjortorna vis sönderriskade i kän-
terna, knapphålen stirrade stora och slitna, och
anningarna vid hals och armar voro tack vara
en usla, parisiska tvättmetoden alldeles söndrig
min svarta rock, som först var Pappas frack, sedan
blef min do och sistandrades till rock är bra dålig.
och har isynnerhet sedan jag reste ut, och sedan den
alltjemnt varit min sondagsblåsa, under snart sagdt 20
tid, blifvit så genomdåligt och möjligt, och man kan ju helle
ej begära att ett plagg skall raska mera än 6 år
Jag funderar derföre på en svart rock, af en sorts kan
igen
tyg som begagnas alldeles ofantligt mycket här, som är fästa
re än kläde och tar mindre bläckar. I Paris behöfver man
en bättre omgång sten fracken. Man kan begagna den alltid
då man går hit och riskerar ej att slita den så mycket, ensa
dan vi målare åtminstone, nästan alltid i ateliern ha
vara sämsta kläder på oss. – Här klä nästan alla målare om
sig om aftonen då de gå ut, ty i debetskostymen, vänta full
af flackar och dem, kan man ej gerna presentera sig.
Då jag haft endast en rock (tillhörande den kostym jag
lät göra i Antwerpen för ett år sedan) har jag alltid
en halftimmes göra förrän jag kan gå ut med att tvätta
ut oljefaig och elände som kommit derpå
Jag skickar nu till Mamma under korsband att min
mer af le monde illustré, deri finnes en alldeles
mästerlig trä gravyr utaf den utmärkta batals
nålaren Baron de Neuvillet tafla på Salongen
fjol i år har han en sitta god. Jag ber Mamma
acka god och låta någon rigtigt god bokbind.
klistra upp, detta mästerstycket på bristol-
papper, och sedan, då
ej kommer hem, skall
(jag tala sätta det i glas och ram. Benner
sanningen, lifvet parten i komposition, korren
attenderna, teckningen. Jag är rädd att planchen
skall bara alltför illa under vägen. Dock hoppas
allt en god bokbindare kan genom pressen
så skrynktorna bort. – – Och nu tar jag åter
Farväl af Mamma, med tanken uppfylld af
hemmet, af Eder alla mina käraste – gratur
cerar Mamma hjertligt och säga Eder goda
natt. Helsa Morbror mycket från

Atte.
Hvad det måtte ha varit utmärkt roligt på kung Carls
jagt se.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Alexandra Edelfelts brev med växeln kom på hennes namnsdag; tusen gånger har tankarna gått till hemmet denna dag, så till den grad att han känt hemlängtan; i synnerhet slogs han av hemlängtan när han efter middagen gick till Tuilerieträdgården och kände doften av syrén och grönska; hans melankoli den senaste tiden har tagit sig uttryck i en längtan till hemmet; han tänkte med sorg hur lite han förtjänat allt det goda som kommit honom till del, medan Alexandra Edelfelt sitter hemma, har sorg och bekymmer och sällan får sina önskningar uppfyllda.

    Tuilerieträdgården Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt vet inte om nedstämdheten och desillusionen beror på att han sett så mycket vackert på Salongen och på utställningarna i hôtel Drouot; allt han gör anser han nu vara under all kritik.

    Hôtel Drouot
  • Edelfelt har tecknat ett porträtt av Pauline Ahlberg; hon har poserat i hans ateljé; det är inte likt och dåligt tecknat.

    Pauline Ahlberg
  • Edelfelt har talat allvarsamt med Julian Alden Weir om sitt måleri; Weir anser att Edelfelt har skickligheten men att han saknar ett riktigt allvarsamt, kärleksfullt, naivt sökande, man vet inte vad Edelfelt velat med en målning; Jean-Léon Gérôme säger att han föredrar dåligt utförda, naiva och dumma saker som får konstnärens innerlighet, hans sökande och inspiration att synas, framför en betydelselös produkt av en skicklig hand.

    Jean-Léon Gérôme Julian Alden Weir
  • Efter promenaden i Tuilerieträdgården begav sig Edelfelt till Café Suède för att träffa finnar; Julian Alden Weir var på bal hos en amerikansk familj Watts; erfarenheten är alltid den samma när finländare samlas i grupp, fransmännen är roligare och mer omväxlande i sina konversationer; bland finländarna rör sig samtalet vanligen kring mat och dryck, samt gamla kvickheter från Finland; den som börjat känna Paris blir också led på alla nya resandes reflektioner om priser och om chateau d'eau [vattentornet] är på höger eller vänster sida då man går från Louvren till Boulevarden, om maten på Peeters och Champion, som är de dyraste restaurangerna i Paris; dessutom känner flera dåligt till franska språket och kulturen.

    Suomi Pariisi Louvren Tuilerieträdgården Café Suède Noël Peters Champion Julian Alden Weir Frances Watts Watts
  • Edelfelt gick med Rafael Hertzberg på bulevarden ända till Madeleine; det var liv och rörelse i den vackra vårkvällen; det var som taget ur Alexandra Edelfelts roman.

    Madeleine / Église de la Madeleine Alexandra Edelfelt Rafael Hertzberg
  • Edelfelt har umgåtts mycket med Léon Chevreuil; efter cours de soir (kvällslektionen) äter de middag hos Madame Nail, där elever från École des Beaux Arts äter, eller på Crémerie de Buci eller chez Madmoiselle Anne, som oftast besöks av Alexandre Cabanels elever och lagisterna, de som tävlar om Romarpriset; Chevreuil är som en levande antologi och kan utantill läsa dikter av Victor Hugo, Alphonse de Lamartine, André Chénier och Alfred de Musset; Chevreuil är betagen av Frankrikes medeltid, av Henrik IV och glansen vid Ludvig XIV:s hov och är rojalist; för att komplettera beskrivningen av Chevreuil nämner Edelfelt att han är genomhederlig på ett nästan finskt sätt och massier (kassaförvaltare) i ateljén, han är ful men med ett genomärligt, klokt utseende, han är närsynt och fanatisk beundrare av Rafael och har en stor insektsamling, hans pappa har en egendom i Argenteuil.

    Ranska lukumuistit École des Beaux-Arts Mère Nail Crèmerie de Buci Chez Mademoiselle Anne Argenteuil Victor Hugo Rafael Alexandre Cabanel Ludvig XIV Alfred de Musset Alphonse de Lamartine Léon Chévreuil André Chénier Anna Chomette Henrik IV
  • Edelfelt ser fram emot att träffa systrarna; Ellen har antagligen vuxit, likaså Anni; får se om Butti känner igenom honom; han hoppas att hon har ärvt Alexandra Edelfelts musikalitet.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt
  • Edelfelt är glad över växeln som Alexandra Edelfelt sände; han har betalat tillbaka lånet av Julian Alden Weir.

    Alexandra Edelfelt Julian Alden Weir
  • Edelfelts kläder börjar bli slitna; Carl Albert Edelfelts gamla frack som sytts om till rock börjar bli utsliten och Edelfelt funderar på att köpa en ny; i Paris behöver man en bättre omgång utöver fracken; de flesta målare klär om sig när de går ut på kvällen eftersom deras kläder blir så nedfläckade och dammiga i ateljén; Edelfelt har alltid ett bestyr att tvätta ut oljefärg och annat på den kostymrock som han lät göra i Antwerpen, innan han går ut.

    Pariisi Antwerpen Carl Albert Edelfelt
  • Edelfelt skickar ett nummer av le monde illustré med en gravyr av bataljmästaren baron Alphonse Neuvilles tavla på fjolårets Salong; detta år har en lika bra tavla utställd; han ber Alexandra Edelfelt låta en bra bokbindare klistra upp mästerstycket på bristolpapper; han tar farväl och gratulerar Mamma och ber henne hälsa Morbror Gustaf Brandt.

    Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt Alphonse de Neuville
  • Det måste ha varit roligt på Kung Carls jakt.

    Karl IX
  • *Familjen Zilliacus tanke om Lulle (Julian) Serlachius är riktig, bättre sällskap kan Conny Zilliacus inte få.

    Ida Charlotta Zilliacus Julian Serlachius Henrik Wilhelm Johan Zilliacus Konrad Zilliacus
  • *Ateljén börjar få sin sommarprägel; denna vecka reser Eugène Burnand, Paul Robert, Evert Van Meyden och Louis-François Majou hem.

    Paul Robert Louis-François Majoux Eugène Burnand Evert van Muyden
  • *Beskedligare karl och sämre arkitekt än Karl Alfred Caveen ser man inte lätt; han har ingen känsla för konsten, vilket förargar Edelfelt.

    Karl Alfred Caveen