Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

amerikkalaiset ammattitaitokilpailut ateljeet englannin kieli huviretket kahvilat kesä kirjeet kuolema kuvataideoppilaitokset lämpötila linnat marjat matkat naiset politiikka ranskan kieli sää saksan kieli sanomalehdet seuraelämä taiteilijat venäläiset venäläisyys vuodenajat ylioppilaat ystävät

Paris. Onsdag d. 9 Juni 75
Älskade Mamma
I går och i dag har jag fåfängt väntat
på bref från Mamma, men detta hindra
mig dock ej att nu, som efter vanlig
heten sälla mig ned att skrifva, möjligen
kommer Mammas bref i morgon
bittida och då får jag fortsätta. – Sedan
sist har jag alltjemnt, likasom alla
härvarande finnar varit med tankar
na i Upsala. Jag slukar de knapphan-
diga notisers som finnets i de svenska
de finska tidningarna, ser med nöje att
Donner talat bra och att ohsänga
skrifvit verser. Hvad de måtte ha gudden
sligt roligt de lyckliga unga, som fått
vara med om festen! Ahlqvist och
Mechelin! något bättre väl bland
professorer kunde de ej ha gjort.
Jag tycker hvad Mille, Edvard An-
tell, Berndtson fuslin m. fl. skall
vara utom sig af glädje. Jag går
alla dagar till Café de la Regener
för att ansa nordiska tidningar

men de komma så oregelbundet att jag
i dag t ex fick gå och betala mitt happa
förgäfves de inga nya avisor
funnes. – Paris är helt och
hållet i sommarskrud nu. Hett
Hett förfärligt hett? och folket
börjar allt mer och mer dra sig till
landet. Tänk efter: 34 grader
Celsius i skuggan ha vi haft
i dag. Det är förfärligt att arbete
i en sådan temperatur, och vi ha
concours både förmiddag och efter-
middag, så att man får gno på
sina modiga 7 timmar om dagen
i alla fall. – Boulanger sade
i dag att min studie var den enda
i ateliern som hade "karaktär"; i affär
skolan är jag åter nu som ofta
förtviflad. Jag bråkar så som man
det göra kan, med att lära mig
teckna, men långsamt och dåligt
går det. – Jag hade i går bref af
Estlande, deri han ber mig gå
till en konsthiliser M. Clement i
Journal de Debats, bör att af honom

hom
få ut tvenne teckningar är
den utmärkte målaren Gleyre,
(dog i fjol) hvilken denne skulle ha
testamenterat åt Biaudet i Hfors
som varit en intim vän till honom.
som jag naturligtvis var ytterst
nyfiken att se Gleyres qvarlaten
skap skyndade jag genast till den
omtalte M. Clement, till hvilken E.
dessutom gifvit mig ett personligt
rekommendationsbref, men fann
till min ledsnad att han sedan
1 vecka var rest till Schweitz
för att der tillbringa sommaren.
Dessa dagar har jag äfven vårt i
den ryska målarens. Huhns atelier,
ditförd af min vän S. Vereschagen,
elev af Gérôme, bror till målaren. – På
jag vet ännu ej om jag talat om att
jag under ett år varit slamret med
en ryss i atelier som kallat sig M.
Serge. Som Sergei blott är ett ryskt
förnamn, och personen i fråga dessutom
hade en massa fina bekantskaper,
ss. Furstinnan Frubetskoj, Boyelft

bor m.fl. så ånade jag redan sedan
länge att Serge blott var ett antagit
namn, – emellertid var mannen ett
original (han är redan 27 år) har gått
ästverlden oräkring
till föls från Rom till Wien ett
litet ruskijertlighet
skräckligt artig och förekommande men
envis som synden, i allmänhet en
beskedlig karl. En dag kom han i
gräl med Duffand i ateliern, kyssen
hade rätt och jag tog hans paste,
och detta gjorde att han kom och bad
att få aflägga besök hos mig. Jag
kom samma afton hem och jag ett
kort: S. Vereslezin. – Nu var således
bekantskapen gjord. Han vill ej vara
brodrens namn, emedan han tycker
sig ingenting kunna, fastän han
blott är få är yngre än Vasslij Veriskage
Gérômes förklarade gunstling. –
Wasclij skall snart komma hit och
då blir jag helt säkert bekant med
honom genom brodren. En stor
talent är det det är säkert, och
mycket har jag hört talas om honom

Han är nu som Mamma kanske vet
i Indien. – Utmärkta fotografier efter
hans målningar fr. Khivafalttåget när
har tilldragit allmän uppmärksam
het i Paris. En annan rysk målare
också blått några och 10 år, Harla-
moff har har ett namn. – Det är
en mycket lycklig imitalien af
Rembrandt – skada blott att Rembrandt
kommit först, och Harlamat Efter-
Huhns måleri som ryssarna så
mycket skriker om (de kalla honom
den ryska meissonnier) tyckte jag var
mera skralt hårdt och ängsligt utpeladt
den minsta detalj. Han målar mest
småtaflor med ämnen är franska bond-
lifvet. – I söndags var jag på en
rätt rolig utfärd till Versailles-
Weir har haft här en amerikansk
åga

familjt Van Wick, mer 2 sonar
2 döttrar och en fader o. modelles ung
och rik miss Huggius, hvilka han
alla känner från barndomen, så att
han t. ex. kallar dem vid förnämna
och är mycket familjer i allmänhe

sedan han nu under verkatal hängt hos
dem 2 à 3 ggr i veckan hade de bedt honom
bjuda mig till på det de måtte få se
mig som han så ofta talt om. Jag bordes
således och visades i söndags kl. 11. hvarker
vi åto frukost i deras hôtel. Mamma
kunde ej vara med om utfärden eme
den hon made illa, sonera ej helsa
em. de skulle på kapplöpningen ergo
foro vi två W. och jag af med de 3 unga
flickorna och kommo kl. 8 på aftonen
hem efter en mycket rolig dag. Miss
Jane Huggurs var mycket söt, mager
blek och lång med ett fint ansigte
de båda misserna Van Veijt pratsamma
i högsta grad, den äldre kokett med starkt
tycke af majken Pesonins. Som de varit
i Stullgast 3 år talade jag hal. tycke
med dem, de tysktskmed Elin och Weir
och jag franska des emellan sal, ett
fullständigt Babylon, som dock
blott bidrag till att alla munterheten
Weis, deras gamla lekkamrat var
på ett ypperligt humen. Miss
Jane flammar ännu för honom
d
.
sp
sig in
Pas ti

in

agt hos
honom
se
fördes
hvar
ilt
icke
er
det ser man tydligt, och Weir vågar
ej säga att han är förlofvad. Hon har
rytt åt honom (som betalning på ett
Velliebeken, en ytterst präktig nord-
med guldfram
Amerikansk fana af siden ungefär
2 alnar lång och Saln bred. – Ack
ledes sytt honom ett half passin fina
näsdukar med blommor och bläder
och hans namnschiffer på. – Miss Martha
Van Wejk talade bara om Tyskland.
hon var såsom solfjäders bärare ett
svart sammetsband fullsytt med tyska
officersknappar, hvilka hon skant
från resp. krigare bröst. Detta hade
mycket roligt åt, och då hon gaf
sin solfjäder för att skrifva ett tänkert
en vers eller sigt dylikt på amerikanska
bruk. Den var redan full af tentementala
tyska rim) – tog jag i stället och teckna
de en omor med puckelhufva och
skref undertills
Mein Hertz gehört den precis sschen Officiren,
Bejonders dock den Weiken Kiraffieren,
Tie lind Ja aust gar feine kavalièren,
Dastifenkreus Thut chre Brist vergièren.

hvilken dumhet försatte oss alla i ett sådant der skratt
ma känner, hvilket fortsätter hela
städnur som
eftermiddagen; det var således mycket roligt
Tusentals menniskor bl.a. 25000 parisare
voro i Versailles tyder var grandes eaux. Mischa
o.s.v. Vi drogs dock snart till Frianom der vi
Marie Antoinelle park slogo oss ned
väl undanskymda för verldens blickar den
sade vi på en grasmälla utanför, mariestutoi-
nettes bekanta Schweitzerskydda.
ej blef som
vanligt försätt i en underbar Versailler stämma
Paris skymmes minnen bort af dagens afton
i Versatters skymmer minnena bort dagens små
bestyr. – Kl. 8 kommo vi som sagdt till Paris.
äta en god middag och pratade i en besså ändå
till kl. 11. Stackars Missfang. Jag tyckte det var
bra synd om henne. Hon såg så kärlligt på Weir,
och han hade endast gammal vänskap för henne.
följande afton blef jag af sin ditbjuden med
gick ej em. Jag skulle upp följa morgon kl. 8. –
Nu kom ser hem och vill skrifva. Han
Vi ha blott ett ljus qvar får jag lof att
sluta nu, under löfte att snart skrifva
mera. – Pauline har skrifvit till mig.
hon vill nödvändigt att jag skall kom
ma genom Stockholm. – Så se om Kassan
tillåter! – Teckningarna till Julqvällen
gå ha blifvit af brinna genom denna
veckas concours. Emellertid skall jag
med allvar ta i med dem om några dagar
detta bref träffar Mamma tro.
ligen på Kiala. Jag har här några
illustrerade tidningar som jag gerna
vilja tillsända Mamma. – Helsa alla
hjertligt från alla.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt väntar på brev från Alexandra Edelfelt, men sätter sig ändå ner för att skriva.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt har i tankarna varit vid studentmötet i Uppsala; i de svenska och finska tidningarna har han läst att Otto Donner talat bra och Oksanen [Ahlqvist] skrivit verser; de kunde inte ha fått bättre professorer med sig än August Ahlqvist och Leo Mechelin; Mille (Emil) Cedercreutz, Edvard Antell, Gunnar Berndtson och Johan Edvard Juslin måste vara utom sig av glädje; han går varje dag till Café de la Régence för att läsa nordiska tidningar.

    Uppsala Café de la Régence Edvard Antell Gunnar Berndtson Emil Cedercreutz Leopold Mechelin Otto Donner August Ahlqvist Johan Edvard Juslin
  • Paris är i sommarskrud och det är hett.

    Pariisi
  • Edelfelt har concours [tävling] både för- och eftermiddag; Gustave Boulanger sade i dag att Edelfelts studie är den enda i ateljén som hade karaktär; i aftonskolan är han förtvivlad och gör vad han kan för att lära sig teckna.

    Gustave Boulanger
  • Edelfelt har fått brev från Carl Gustaf Estlander, som ber honom gå till konstkritikern Charles Clément på Journal de Debats för att hämta två teckningar av Charles Gleyre som dog i fjol; de två teckningarna testamenterades till Gleyres goda vän Biaudet i Helsingfors; Clément fanns inte på plats och hade för sommaren rest till Schweiz då Edelfelt sökte upp honom.

    Helsinki Sveitsi Carl Gustaf Estlander Charles Clément Charles Gleyre Gabriel Biaudet
  • Edelfelt har besökt den ryska målaren Karl Huhns ateljé, ditförd av Sergej Vereschagin, bror till målaren, och elev i Jean-Léon Gérômes ateljé.

    Jean-Léon Gérôme Karl Feodorovitj Huhn (Guhn/Gun/Hun) Sergej Vasiljevitj Veresjtjagin Vasilij Veresjtjagin
  • I ett år har Edelfelt varit kamrat med en ryss i ateljén som kallat sig Monsieur Serge; Edelfelt anade att Serge var ett antaget namn i och med att han hade en massa fina bekantskaper, t.ex. furstinnan Elisabeth Trubetskoj och Aleksej Bogeljubov, hade rest mycket och gått till fots från Rom till Wien, samt var förskräckligt artig (lite "russki" artighet) och förekommande, men envis som synden; Edelfelt fick reda på hans rätta identitet efter att han tagit Serges parti i ett gräl med Jean-Baptiste Duffaud i ateljén; Serge hade efteråt lämnat Edelfelt ett kort med S. Vereshagin och bett om att få besöka honom, och därmed var bekantskapen gjord.

    Wien lukumuistit Jean-Baptiste Duffaud Elisabeth Trubetskoj Sergej Vasiljevitj Veresjtjagin Aleksej Bogoljubov Aleksej Bogoljubov
  • Sergej Vereshagin vill inte använda samma efternamn som brodern eftersom han inte tycker att han kan någonting; Wasilij Vereshagin är Jean-Léon Gérômes bortklemade gunstling; Wasilij kommer snart till staden och Edelfelt är säker på att bli bekant med honom genom brodern; som Alexandra Edelfelt kanske vet är Wasilij i Indien; fotografier av Wasilijs målningar från Khivafälttåget har rönt uppmärksamhet i Paris.

    Pariisi Intia Khiva Alexandra Edelfelt Jean-Léon Gérôme Sergej Vasiljevitj Veresjtjagin Vasilij Veresjtjagin
  • En annan ung rysk målare som gjort sig ett namn är Alexej Harlamoff; han är en lyckad imitation av Rembrandt, synd bara att Rembrandt kom först.

    Alexej Charlamov Rembrandt
  • Edelfelt imponerades inte av Karl Feodorovitj Huhn, som ryssarna "skriker" så mycket om och kallar för den ryske Meissonnier; måleriet är hårt och ängsligt utspelat i minsta detalj; Huhn målar mest småtavlor med ämnen ur det franska bondlivet.

    Karl Feodorovitj Huhn (Guhn/Gun/Hun) Ernest Meissonier
  • I söndags på Gustafsdagen var Edelfelt på en rolig utfärd till Versailles; Edelfelt presenterades för den amerikanska familjen Van Wijk som är Julian Alden Weirs ungdomsbekanta; familjen består av modern, två söner och två döttrar samt en moder- och faderlös Miss Jane Huggins; Weir och Edelfelt åkte med döttrarna och Miss Huggins till Versailles; den äldre Miss Van Wijk påminner om Majken Pesonius; de har tre år varit i Stuttgart, så Edelfelt talade tyska med dem; Weir talade engelska med damerna och franska med Edelfelt, det blev således ett "fullständigt Babylon"; Miss Jane "flammar" för Weir; Edelfelts sällskap var Marta Van Wijk som bara talade om Tyskland; han ritade en amor med en skrift på tyska på hennes solfjäder, som redan var fylld av verser enligt amerikanskt bruk.

    Saksa Versailles Stuttgart Babylon Julian Alden Weir van Wijk Jane Huggins Martha van Wijk Maria Pesonius
  • I Versailles var det 23 000 parisare för att se grandes eaux Musicales [fontän- och musiktillställning i Ludvig XIV-stil]; Edelfelts sällskap drog sig till Trianon och dansade på en gräsmatta utanför Marie-Antoinettes Schweizerhydda; i Versailles kom han i en stämning där vardagsbekymren trängdes bort; de återvände kl.8 till Paris, åt middag och pratade i en berså ända till kl.11; det var synd om Miss Jane Huggins som såg så kärleksfullt på Julian Alden Weir, som endast hade gammal vänskap att erbjuda henne.

    Pariisi Versailles Trianon Julian Alden Weir Marie Antoinette Jane Huggins
  • Pauline Ahlberg har skrivit och vill "nödvändigt" att Edelfelt reser hem via Stockholm.

    Tukholma Pauline Ahlberg
  • Arbetet med teckningarna till Julqvällen blev avbrutna av denna veckas concours [tävling].

  • Brevet kommer troligen till Alexanda Edelfelt på Kiala; han har några illustrerade tidningar som han gärna skulle vilja sända till Mamma.

    Kiala Alexandra Edelfelt
  • *Hälsa alla på Kiala, hälsa framför allt det gamla, kära Kiala.

    Kiala
  • *Alexandra Edelfelt har väl läst att Adolphe Thiers vän och minister, greve Charles de Rémusat är död.

    Alexandra Edelfelt Adolphe Thiers Charles de Rémusat
  • *Har Alexandra Edelfelt hört något om Axel Antell?

    Axel Antell
  • *Edelfelt har ätit sig sjuk av körsbär och jordgubbar idag.