Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

slang (språk) ateljeet fennomania henkilökuvat historia juhannus kaiverrus kielet kirjeet koulut kummit kuolema kuvataideoppilaitokset kuvitus matkat miehet näyttelyt politiikka ranskalaiset ranskan kieli saksalaiset suomalaiset taulut teatteritaide tilaukset vallankumoukset viikkolehdet

888]
Länge och förgäfves väntade jag på bref. I dagar, och jag
tänkte jagt gripa pennan för att skrifva och frågar
hvad som stad på, då jag hade den outsägliga glädjen
att emotta Mammas bref dateradt d. 23. Juni. – Den
sorgliga nyheten om Eriks död hade redan genom tidnin
garna hunnit mig, och jag gjorde upp för mig möjligheten
att Mamma haft att bestyra om hans begrafning, af
derföre ej kunnat skrifva. Stackars Erik! Hans lif,
så fullt af säger blef ej långt. Bittert ångrar jag min
såsom alltid då jag tänkt på honom att jag
ej varit så vänlig mot honom jag kunnat vara, under
den tid vi bodde tillsammans. Visserligen rättfärdigast
jag genom den stora skilnaden i ålder och sägter som
rådde mellan oss, men säkert är att han var hjerta
god och i allo värd att hållas af. Ture gånger har
jag af finnar som jag träffat här, hört hans snara
slut förespås, men isynnerhet då man är långt
borta kommer dock hvarje dödsnyhet som en raska
och oväntadt slag. Nog har den familjen blifvit härja
af döden! Ladsen är jag öfver att jag ej kommit
mig att skrifva till honom som jag så ofta
ämnat – kanske hade han då fått en bättre tänka
m mig, ty jag är dock säker på att han i grunden af
sitt hjerta ansåg mig vara en ytlig, fåfäng menniska,
åte
sa
för alltid skild från hans vänskar genom det olyck-
saliga språkgrakt, hvilket jag nu, då jag blifvit äldre
och satt andra intressen än studenttvister, så en

ligt afskyr. – Jag trodde aldrig hans dystra aning
de vi skilder, skulle gå i fullborden! Trid öfver
Eriks minne, ära åt hans goda, ädla sinne
Att Ni nu ären väl installerade på Johannes
berg kläder mig obeskrifligt likaså att Mamma
har tanke Gadd der. – Vid de målande beskrifvas
af ett stilla landtlif derute, griper jag af
den största hemlängten (denna känsla går för
resten i crescende sedan våren). Snart sagdt alla
mina kamrater dra eller ha dragit bort från Paris,
Weir tänker om någon vecka göra detsamma
och jag blir således mer och mer hänvisad
på finnarnes sällskap. – Johannefuningen
måste ha varit utmärkt rolig, och jag före-
ställer mig nog Eder glädje, fastän den sorgligt
härrlen af det förlorade, nära Kicka ändå låg
på botinen. Att Mamma bjöd det gamla
Kiala folket dit – deri känner jag igen Mamm
men egen Mamma, som ingen på jorden kan liknar
bästa
med. Jag skall göra mitt möjliga för att
kunna komma hem omkr. d. 20 Augusti,
dock beror det på om jag får de krångliga
illustrationerna undan. Mamma vet ju att
Mr Lavée rådde mig att sjelf teckna dem
på trä och det blir således dubbelt arbeta
för mig. – Gerna skulle jag resa hem med
Filip som far omkring d. 20 Juli, men derpå
lär sig vara att tänka, ty till dess är det omöjli
att bli färdig. Mamma vet också att Pauline med
a
i dag
att
hal
dri
e
ej

ig
ig
h

his
n
u
mig
ar
Tal
e
ne
kgd

ett
ställ
lut

ning
öfver
enne.
lohann
skref
af
för
i alla
är Paris
sam
är
egen
fören
Sorgliga
sina
le
eld
u dessa
onosli
med
allt gervalt vill ha mig till Stockholm, och att
min gamla vän Carl Scriba bjudit mig på några
dagar till Metz till sin onkel, der han kommer
att vara i Augusti och September. På båda
hållen bjudit mig fritt vivre i Metz dessutom.
pritt logis och utfärder till slagfältena, samt
Scribas sällskap ända till Racen, hvilken vid
då tillsammans skulle se. Emellertid är jag
ej fallen för stora resa isynnerhet som det att
deget, och jag tror nästan att jag, trots det
missnöje, ja vrede ett sådant steg skulle forossat
hos såväl den ena som den andra, tar direkt.
biljett till Lübeck och sedan till Helsingfors och gör de
tråkiga resan på så kort tid som möjligt. – Johannes
aftonen var jag med Filip bjuden på diner
hos Mme Jacquinot. Men Marguérite Lille
risa bort följande dag till genera och det var en
slags stilla afskedsfist för henne. Hela sista vecka
arbetade jag för resten tappert i ateliern der vid
hade modell både för och eftermiddag. – I förrgår
gick jag efter Lavées anvisning för att beställa
träklossar till gravurerna. Som Arlessen är snicka-
ren var i närheten af Bastillen, och jag ej det.
minsta känner denna det af staden tog jag min
vän Gueldry från ateliern till värfvisare. Har
talat om Guelden? Det är en vacker lång svart
19 åring som nyss kommit ut från Lycée Charle
magner, och som som till aschins ungefär samtig
digt med mig. Som hans ansigte behagade mig
bad jag honom sitta för mig och jag har börjat
ett porträtt af honom för att om möjligt ut-
ställa det vid Eiale des Bets exposition i
slutet på juli. Gueldry har mycken talan

för kalonten, men gör ej mycket i ateliern, der han
och två andra också qvicka pariser barn af hans
ålder Bourquein (son till redaktörne för chard
vara och fournal amusant) och Maxime Saiore.
Gérômes guson och goda vän, ständigt sitter och

skär qvickheter och pratar strunt. Gueldag förde
mig först till min snickare, så, genom krokiga grån
der och trånga smutsiga och folkuppfylda passager
och porthvalf till chalera de du de sens, ett
gammalt hus från 1400, alldeles i sin ar-
sprungliga skick, nu ett stort konfekt fabrik
sedan vidade han mig. Madram de henne dertiga
hus och en massa andra gamla palatser
i uppig renaissance, som nu bebodeles af
falligt folk, der rutorna voro spruckna och
gräset obehindradt stark fram mellan sten-
läggningen på porggårdarna. Madame de Sevigue
hus är dock nu inköpt af staten, och skall
enredas till bibliothek, således får åter bli vår-
digt den vittra fru de Sévyné. – Bland
det märkvärdigaste var en förtjusande liten
byggnad med trädgård som tillhört Ninon
de Leuclos, i denna trädgård blef Voltare
som 20 åring, då ännu helt okänd presenterad
för courtisanen, som redan då förespådde
honom stort rykte. Sedan kommo vi till
Bastiljplatsen och då voro vi vid hvart
steg på historisk mark. Här hade folket
strömmat fram, den aldrig förgätliga 14
Juli 1789, har i hornet stode de
de största barvistaderna 1830 och 28,
här – och så rullade min van upp för

mig minnesvärda dagar och visade mig mina
värde ställen i oändlighet. Han är född och upp
förlad i denna stadsdel och har under de 9 år
han var i syceet haft god tid att bli bekant
med ställena. Paris är ändå städernas
stad. Det finnes så oändligen mycket för
anken på hvarje steg, här finnes europas
historie skrifven i hvart gathörn i hvarje
gränd. – Emellertid tid kl. mot 1 och Gueldig
som jenska sin bror var ensam i staden (för
drorna voro på deras egendom vid Olians)
bjöd mig på frukost her till sig. – De ha
mycket trefligt. Fadren är verkställande
direktör vid ett stod jerngjuteri, och de
ha en liten byggnad med tragård strax inne
den stora fabriken. Brodren, som är student
och skall ta examen för att komma in i
Ecole Centrale (högsta lärsanstalten för måtte
matik och mikarik) är en bland de vackraste
gossar jag någonsin sett. 22 år, med den
allra finaste, nablaste profil, stora svarta
ögon med en alldeles ovanlig god och vacker
bler, putsläcker och svart här. – Jag har sälla
sett ett så intagande utseende, och dock
ser man bra mycket vackra karlar här.
Hans hufvud fästa sig i mitt mina
och derföre har jag ritat af det
här bredvid. Efter frukosten går
go vi på ett kafé och togo en
bock och skildes redan åt. Den alde
broden gick på en föreläsning
och den yngre och jag gingo till

Montmarter för att helsa på Max Faivre, som
arbeta i Gérômes privatatelier, nu då han
jelf är borta i Konstantinopel. Mamma kan tänkt
sig huru det såg lustigt ut att se vår vän
Max vråka sig i Gérômes sammetssoffor
midt i den eleganta ateliern. Max hålla
på med ett porträtt af Bourquin som blir
mycket bra. Under det dessa två sålunda
voro upptagna, gingo vi, Guldry och jag och
stakade öfverallt, under det Max jamnt ropa
Gjör hvad ni vill, men stått allt på sin
plats igen, annans så, sacrémille kom de
tonnerre, får jag med Gérôme att göra. Vi
sågo alla hans studier gingo igenom mins
10 portföljer med skizzer och teckningar och
gräfde formligen i en stor skrif der det
stod högar af teckningar öfverhöljda af tums
tjock dam. G. teckningar äro, som hvar
man vet utmärkta, men detsamma han
jag ej säga om hans ebaucher. Hans dukar
först anlagda, äro det tråkigaste man
kan se, de ha, förunderligt nog, något
baronligt komligt och mamsellaktigt
petigt sig, men när han utför dem
så blir det helt annat af. Bra eget är
det att se de första utkasten på rums
långa brefpapperslappar till taflor som se
dan blifvit verldsberömda. Hvilken
tragen arbetare Gérôme år! För att finna
ett rätt uttryck för sin idé har han ej
minsan skytt arbete. Så fanns der

Ma
t.ex. 4 säger fyra nästan färdiga sonaparte
tig, men han tycktes ha passerat dem alla.
taflan är i sjelfva verket bättre än dessa
försök. – Den är gripande – Carid och hela lyppte
land synes uppe från en backe i herrligt afton
solsken, blott en figur i taflan: första
konsuln Napoleon Bonaparde till häst
som ser utsöfver det herrliga landet med
en blick full af energi och sjelfförtroende
han stoder sig mot södelknäppen, och trycke
hårdt fötterna i stigbyglarna – hvar och
en kan se: att stora tankar bodde i hans

Och sluten var han mer än han var vän-
Alltnog vi stannade från 3 till 17
i den stora målarens atelier. Hans fru
och barn äro på landet och Maxime Hanna
Gérôme så intimt att vi ej genom vår
dervaro vegingo någon grannlägenhet.
Nu några ord om Maxime, som är en rigtigt
typ, en glad parisare, ateliern
muntrationsråd och en evig
ordlekare, och förkunnaren af
dagens nyheter i politik, konst
theater o. s. v. – Han är alldeles
ytterst liflig, hoppas och sprätter
är blond, hvit och röd och har
i sitt utseende något Wallgren
Han har med stor framgång spe-

lat fruntimmen saken i en pjes som elegram
G atelier spelade kort förrän jag kom det.
Nu en profbit på Max konversation (hvad
språket beträffar deka med det som i allmän
het begagnas i atelien och i Paris bland
ungdom. Mars mon Dieu, mon vieux
Fild (je t'appelle ainie parceque avec E
del – felt on n'en finit jamais), que tas
bete, et je te croyais un garçon intelligent!!
Allons donc! Pas des soucis parceque tu
ne sais pas tortillonner (stomfera) mais quige
ça fait? Tune comprends donc pas que tout
en n'est qu'un sale trur: (konst, knep tu
mets des ombres noires à crèver le papier,
puis une demi téente, puis tu entèves les
lumières avec de la mie de pain (brodenkrom
et, ma foi, voilà la ficelle (konstgrepp)
Pu sais bien que Gérôme n'est jamais arrivé
à faire ca, et cependant c'est pas un
pignous (en strunt, ett noll) – mais ces imbé-
cites, qui ont der medailles à l'école, qui
sont à la hauteur (har konsten inne), qui se
jobent (se gober vara egenkär) et se montent
le cour (föra bud), savent, ge comment il
faut s'y prendre pour fabriquer des markines
à effet qui Santesst aux yeux (falla i ögonens
en somme, les membres du jury ne se fickert
ras mål (bry sig ej mycket om) du jugement
et donnent quéquefois des medailles infectes,
mais, apropos, åt tu vu l'Ilote au Fren

cars. Parist que ce bois cher – de paste
Reichenberg est très chouette (egentligen uggla,
lektydigt med chic). Mais danser au fran-
cais, n'est pas qu'on danse, mon vieux?
Ca irait mieux à la Gaité, c'est vrai, Coc'est
que trois, quatre pas – Maisla vieille Tavast.
igiret
och quel gros
och sakristiquel tonneau, est eller
embétante (ennuyeuse) hein! Tu ne trous
pas? Eh bien, t'n'est pas difficile alors i
Tavast eller rassemble à Brunet de l'atilen
ta connais Brunets och quel type! Il a
l'air blicke (Kruka, våp) se garçon la,
quoiquil vent faire le malin (göra sig
qvick) quelquefois. Mais je lui fampon-
ne joliment le croquillard (drifver
med honom. Nous lui avons pousse
une blague (skoj) immense, quand il
était nouveau. On la prie d'aller au
secretiriat pour demander une antique
mais la quelle? – Eh ben! avons nous
dit, demandez le torse du père Rican
(Faut-il dire quil ne connaissalt pas cette
célébrité alors) Comment dit-il, perpicar
muèque ce que ça? Vous ignorez alors, disa
Dagnan, qui était maisier à cet époque
là, que perpican est une ville dans se
midi, oud que on à trouvé an fameux
torse antique – et lui, imbécile, va

s.
tout droit chez le père Pican, la vieille
bête, et il lui demande son propre
torse à lui! Je ne dis pas qu'il soit
propre! Le vieux l'enquenlait (skall
et le flanquait à la porte. Elle nest
pas mauvaise celle farce là – faut
la refaire! Oc vas tu maintenant,
vas-tu boulotter (mumsa, äta, diner) hon,
viens te balader (spatsera) avec moi
Dis donc! j'ai envie de faire ton porträ
an crayon, naturellement. Pas un drôle
de type, le nez un peu fort, mais
ca prouve que l'es bien ne-
etc. etc. en infinitum
Om Mamma föreställer sig en dylik
konversation, afföljd af de lifligaste gick
och alldeles full med ordlekar så
har Mamma en aning om hvad man
hör i ateliern och bland kamrater.
Roliga äro de i allmänhet och öfver
alldeles opartiskt dömt tycker jag
att den franska pratet är roligare
än det finska. I sista söndag
var jag på aftonen bjuden till de
tre broderna Wolf som bo i men-
don. På hänganden sammanträffa
de jag med karadsh Clouberg, en
norrmän Fohusen, aktör Lindberg och
d. Hardh som också skulle det ut.
ej än
Det blef en stor finsk middag

trädgård tillhörig den pension der Wolffarne.
bo. Efter De bjödo oss och vi betalte ej en
thyfver. Sedan gingo vi och spatserade
ung. 2 timmar i skogen, den herrliga
skogen, sjöngo i s.k. qvartett (Kakafoni
och kommo ung kl. 10 till Sevres der
vi genom det olycksaliga ja och nej
blefvo tagna för tyskar så att men.
niskorna på bangården (förstås blott
dumt folk, sluskar) gingo och talter
om "prussien". De andra ville att
jag, såsom varande den mest slängda i
pspråket skulle protestera, men jag afskyr
scener på offentligen ställen och gick ej.
låt ett 10 tal åsnor anse oss som tyska
eller ej, det qvittar mig lika. Det kän
der regelbundet att man blir tagen
förtysk då man talar svenska hög-
ljudt, kommer då någon och allaguerar
en då må man svara ifrån, man icke
vinner man på att i ogjordt väder gå och
redogora för sin nationalitet, så mycket
mera som en voyon (slaisk) ej blir
klokare om man säger att man är sig
dois, Finlandais eller ryss. Han vet
blott af anglais och allemand, är man
ej det ena, så är man det andra.
Aftrådå jag suttit och pratat medan

becker, Lindholm och Filip som ej att
så högljudda, har det händt att någon
ens sett på oss, men då man skriker
chorn
ja och nej i sällskap, då kan man vara
säker att tilldraga sig uppmärksamhet.
De skandinaviska arbetarne har säga,
enligt öfverenskommelse alltid om och
hon, just för att undvika detta obehaga
och nu har jag igen pratat sju slugor
fulla, och icke gjort det jag tänkt göra
nämnl. att skicka några teckningar af
illustrationerna i brefvet. Det blir till
En annan dag. – Har Mamma fruktar
att jag skall bli för mycket förströdd.
af kamrater i Hfors. Jag tror det ej,
emedan jag nu lärt mig älska arbetet,
och ej är nöjd utan detsamma, och vidare
emedan det nu är eller åtminstone skall
bli min lefnade yrke och mål att måla och
jag ej mera som förut är en artistisk
litterär festkelisk dilettant d.v.s. det
sämsta man kan vara. Dessutom får
jag ju porträtter att måla och arbeter
blir derjemte ett tvang. – Och nu
godnatt älskade Mamma helsa alla
hjertligt från mig – Ackvicker är nor-
bror Gustafs adress? Har Mamma
fatt de illustrerade tidningarna
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt väntade i 5 dagar, innan han fick Alexandra Edelfelts brev, daterat den 25 juni.

    Alexandra Edelfelt
  • Genom tidningarna hade Edelfelt redan nåtts av den sorgliga nyheten om Erik Benzelstiernas död; Edelfelt tänkte att Alexandra Edelfelt kanske ordnat med begravningen och därför inte kunnat skriva.

    Alexandra Edelfelt Erik Benzelstierna
  • Edelfelt ångrar att han inte varit så vänlig mot Erik Benzelstierna som han kunnat, eller skrivit till honom så att denne hade fått bättre tankar om honom; Erik ansåg troligen att Edelfelt var en ytlig, fåfäng människa; åldersskillnade gjorde att de inte kom varandra så nära, likaså skillnader i åsikter, bl.a. i språkfrågan; Erik var hjärtegod och värd att hållas av.

    Erik Benzelstierna
  • Alexandra Edelfelt är väl installerad på Johannisberg med tante Adèle Gadd.

    Johannisberg Alexandra Edelfelt Adelaide Gadd
  • Kamraterna reser från Paris; Julian Alden Weir åker om några veckor och Edelfelt blir mer hänvisad till finnarnas sällskap.

    Pariisi Julian Alden Weir
  • Johannefirningen [midsommarfirandet] måste ha varit roligt; Alexandra Edelfelt hade bjudit det gamla Kialafolket; Edelfelt ska försöka komma hem i augusti bara illustrationerna blir färdiga; han får dubbelt arbete då han själv ska rita dem på trä, som Monsieur Jules Marie Lavée rådde honom.

    Kiala Alexandra Edelfelt Jules Marie Lavée
  • Gärna skulle Edelfelt resa med Filip Forsten, som åker omkring den 20 juli, men det är omöjligt att bli färdigt till dess.

    Filip Forstén
  • Som Alexandra Edelfelt vet vill Pauline Ahlberg att Edelfelt kommer till Stockholm; Carl Scriba har bjudit honom till sin onkel i Metz, han skulle få fri mat och logi, samt utfärder till slagfälten och Scribas sällskap ända till Rhein; Edelfelt tror ändå att han reser direkt hem så snabbt som möjligt.

    Tukholma Rein Metz Alexandra Edelfelt Pauline Ahlberg Karel Scriba
  • Senaste vecka har Edelfelt arbetat tappert i ateljén, där de haft modell både för- och eftermiddag.

  • På Johanneaftonen [midsommarafton] var Edelfelt och Filip Forstén bjuden på diner [middag] hos Madame Jacquinot; Mademoiselle Marguérite Jacquinot skulle följande dag till Genève.

    Geneve Filip Forstén Jacquinot Marguerite Jacquinot
  • Edelfelt gick efter Jules Marie Lavées anvisningar för att beställa träklossar till gravyren; adressen var i närheten av Bastillen och han tog hjälp av Ferdinand Gueldry från Jean-Léon Gérômes ateljé för att hitta; Gueldry är en vacker, lång, svart 19-åring som nyss kommit ut från Lycée Charlemagne; Edelfelt har börjat ett porträtt av honom, för att möjligen ställa ut det vid Ecole des Beaux Arts exposition i slutet på juli.

    École des Beaux-Arts Bastiljen Lycée Charlemagne Jean-Léon Gérôme Jules Marie Lavée Ferdinand Gueldry
  • Ett annat "pariserbarn" i Ferdinand Gueldrys ålder är Gustave Bourguin, son till redaktören för Charivari och Journal amusant.

    Gustave Bourgain Bourgain Ferdinand Gueldry
  • Maxime Faivre, Jean-Léon Gérmes gudson, sitter ofta med Ferdinand Gueldry och Gustave Bourguin och hittar på kvickheter och pratar strunt.

    Jean-Léon Gérôme Gustave Bourgain Ferdinand Gueldry Maxime Faivre
  • Ferdinand Gueldry tog Edelfelt först till snickaren, sedan till chateau de duc de Sens, ett gammalt hus från 1400-talet i ursprungligt skick; de såg också Madame de Sévignés hus och andra gamla palats i renässansstil; de såg Ninon de Lenclos lilla byggnad med trädgård, där Voltaire som 20-åring presenterades för kurtisanen; vid Bastiljplatsen var de för varje steg på historisk mark, där skedde stormningen 14 juli 1789, och där stod de största barrikaderna 1830 och 1848; vännen Guerly har under sina nio år vid Lyceet haft god tid att bekanta sig med stadsdelen; Paris är städernas stad, Europas historia finns skriven i varje gathörn och gränd.

    Pariisi Eurooppa Bastiljen Lycée Charlemagne Château de duc de Sens Voltaire Ferdinand Gueldry Marie de Sévigné Anne de Lenclos
  • Edelfelt åt frukost [lunch] med Ferdinand Gueldy och dennes bror, som var ensamma i staden medan föräldrarna var på familjens egendom vid Orléans; fadern är verkställande direktör vid ett järngjuteri; brodern skall ta examen för att komma in i École Centrale (den högsta läroanstalten för matematik och mekanik) och är bland de vackraste pojkar Edelfelt någonsin sett.

    Orléans École Centrale Paris Ferdinand Gueldry Gueldry Gueldry
  • Illustration: brodern Gueldry.

    Gueldry
  • Efter frukosten gick Edelfelt och Ferdinand Gueldry till Montmartre för att hälsa på Max Faivre, som arbetar i Jean-Léon Gérômes privatateljé så länge denne är i Konstantinopel; Max håller på med ett porträtt av Gustave Bourguin som blir mycket bra; Edelfelt och Gueldry gick igenom Gérômes studier och såg fyra kasserade versioner av "Bonaparte i Cairo".

    Konstantinopoli Montmartre Kairo Jean-Léon Gérôme Napoleon I Bonaparte Gustave Bourgain Ferdinand Gueldry Maxime Faivre
  • Jean-Léon Gérômes fru och barn är på landet och Maxime Faivre känner Gérôme så nära att det inte orsakade någon "ogrannlagenhet" att Edelfelt och hans sällskap var där.

    Jean-Léon Gérôme Maxime Faivre Suzanne Gérôme Marie Gérôme
  • Maxime Faivre är en glad parisare och ateljéns "muntrationsråd" [underhållare], han leker med ord och förkunnar dagens nyheter i politik, konst och teater; han är blond, vit och röd och har något Wallgrenskt i sitt utseende; han har med stor framgång spelat "fruntimmersroll" i en pjäs som eleverna i Jean-Léon Gérômes ateljé spelat; Edelfelt ger Alexandra Edelfelt ett prov på Max prat, på det språk som används i ateljén och bland ungdomen i Paris; Max frågar om Edelfelt har sett l'Ilote på [Théâtre] Français, lilla Suzette Reichenberg är toppen; den gamla Marie Favart är irriterande och påminner om Jean Jacques Brunet i ateljén; när Brunet var ny hade de utsatt honom för spratt och bett honom hämta père Picaus byst; på frågan om vad "perpicau" var hade den dåvarande massieren [ateljéföreståndaren] Pascal Dagnan svarat att Perpicau är en stad i Midi [södra Frankrike] där man hittat en berömd antik byst; Brunet gick således rakt till père Picau, frågade efter hans byst och blev utskälld; det franska pratet är roligare än det finska.

    Pariisi Théâtre-Français MIDI Alexandra Edelfelt Pascal Dagnan-Bouveret Jean-Léon Gérôme Ville Vallgren Jean Jacques Baptiste Brunet Pécau Maxime Faivre Suzanne Reichenberg Marie Favart
  • I söndags på kvällen var Edelfelt bjuden till bröderna Wolff i Meudon; på bangården träffade han häradshövding Ludvig Gustaf Leonhard Clouberg, en norrman Johnsen, aktör August Lindberg och doktor Axel August Hårdh som också skulle dit; det blev en stor finsk middag; efteråt spatserade de och sjöng i skogen; på bangården i Sèvres blev de på grund av det olycksaliga "ja" och "nej" tagna för tyskar; Edelfelt tyckte inte det var lönt att förklara sig; när Edelfelt har suttit och pratat med Adolf von Becker, Berndt Lindholm och Filip Forstén som inte är så högljudda, så brukar ingen ens se på dem; skandinaverna har kommit överens om att säga "oui" och "non" för att undvika obehaget med att tas för tyskar när de använder "ja" och "nej".

    Meudon Sèvres Adolf von Becker Berndt Lindholm Filip Forstén Axel August Hårdh Ludvig Gustaf Leonhard Clouberg Johnsen August Lindberg Eugen Wolff Gustaf Alexander Gideon Wolff
  • Alexandra Edelfelt oroar sig för att Edelfelt skall bli för förströdd av kamraterna i Helsingfors; Edelfelt har emellertid lärt sig att älska arbetet och han kommer att ha porträtt att måla, så arbetet blir också ett tvång; vilken är Morbror Gustaf Brandts adress?; har Alexandra Edelfelt fått de ilustrerade tidningarna?

    Helsinki Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt
  • *Edelfelt har sett Les deux Orphélines på folkteatern Chatelet; det är en roman ur parislivet i stil med Eugèn Sues romaner, med banditer o.d. under Ludvig XVI; pjäsen bär en moralisk halt och rollerna var mästerligt återgivna; Edelfelt grät som ett barn.

    Théâtre du Châtelet Ludvig XVI Eugène Sue
  • *Ellen Edelfelt ska inte sörja över sitt hår, det kommer att växa långt igen.

    Ellen Edelfelt