Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

opera (konstart) operor (verk) ikä kahvilat kaiverrus kirjeet laulajat matkat musiikki muusikot naiset näyttelyt opinnot ranskan kieli ravintolat ruotsalaiset sää seuraelämä suomalaiset taide taiteilijat täysihoitolat täysivaltaiset teatteritaide tilaukset tulevaisuus vaatteet

Paris d. 11 första
Älskade Mamma,
Mamma har rätt, jemnvigten är återstäld och jag
fick ganska rigtigt Mammas två sista bref han
det ena jämnt en vecka efter det andra. Alltså, ni
derhemma räknen redan dagarn och vecka för
återkomst. Detta är likväl vänskligt, ty
jag kan ingålunda, ens på månaden när såg
nar jag kan bli färdig med illustrationerna.
Salla fall nämlar man ju icke för länge då man
väntar på något godt, och återseendet lidit ju
ej på att det inträffar några veckor förrätta
senare. – Jag har insett att jag får stanna
här något länger, så ledsamt det än är, just
emedan jag skall teckna på trä. Som jag är
fullkomligt ovan vid detta slags arbete,
fordras det icke allenast mycket bråk dervid,
utan jag får dessutom bereda mig på många mig
lyckade försök. Som Mamma minnes, hade jag
tecknat färdigt på trä en plansch till Juljda
len, och var rätt nöjd dermed. Gick så till
M. Lavée, som sade ett teckningen nog vore
bra, men Battet att teckna, la fastie, alls
ej lämpade sig för gravia, att min bild
i tryck skulle bli horrike, abominable

ffreux. – Han sade att det skulle bli en
rigtigt illustration à 2 sous, – gick åt den
dugtigt och jag inser nog han hade rätt.
Vidare visade han mig teckningsfel i hände
o.d. – och drag sedan fram Croquiser
af Ade Neuville och Louis Leloir (den
senare en utmärkt genremålare) och sade: Voyer
c'est comme ça qui l faut faire une mainset"
Jag tror jag det är lätt när man kan
teckna som dessa herrar. Emellertid frågte
jag om jag ej genom några retoucher kunde
andra ett och annat. Hon, Monami, sade ha
Tout ce que vous avez à faire, c'est de prende
une éporige, et c'éffacer votre dissin, de
sorde que rien ne riste que le contour,
et puis: recommaniez! Il ne faut pas
perdre le courage pour si fieu de chose et
sme semble que ce travail là doit vous
aruser – C'est la vieille règle, quand du
vent arriver à faire bien, mais il faut
travailler – si vous êtes parresseux, ch
bien, stors je ne peux rien faire pour vous,
mais si vous voulez suivre mes lonsiels
el me för en plaisir de corriger votre
prochain dessin. – Jag följde hans råd och
fl
de
de
be
grave
han
man
den en
sade Li
ak
och ber
fra
den
komm
Äri
d
A

och
en
us
d.
och

r
ust
i
et)
började om på ny kula. Jag ytterligare modell
för att studera händerna och har nu
den nya teckningen halffärdig. Naturligt
ger den första mig mest att göra, ty man
blir vän vid allt. Fröm ihog, sade Lavée
att gravörerna äro de största åsnor på
jorden och att de alltid i viss grad för-
derför en teckning, ni får således lof att
teckna utmärkt bra för att det skall
bli något så när drägligt i kryadt. Han visade
min en massa teckningar han höll på med
och de voro utmärkta. Hvilken "Sentiment
de la forme i hvarje drag. Under det jag var
hel honom kom M. Robert, (en af de
bästa träsnidan i verlden, den, som gjort
gravyren efter de Neuvilles tafla som Mamma
här. M. Robert förklarade för mig hvarföre
man ej för teckna så eller så och höll på
en enkel, lätt förstådd teckning. A i skall veta
sade Lavée äro alla gravörer ej äro som
Robert, en verklig artist som kan teckna
och bered er derföre på att få en gravyr
bra mycket skrålare än den har teckningen.
Den afning jag här i att teckna på trä
kommer att bli utmärkt bra, om jag

i framtiden vill tänka på att illustresa
Runebergs arbeten isynnerhet Fänrik Stål.
Jag skall ej göra det förrän om 3 à 4 år
då jag med Guds hjelp kommer längre
i teckning, och då jag kan göra något passalier
Nu tycker jag, som sagdt rätt ofta att det är
oförskämdt att låta mina dåliga bilder medfa
Runebergs telt. Men jag skall söka göra
inn bästa. Af 6 teckningar är nu endast
Jag trä. Antar jag nu att jag gör
en teckna hvilket ej är säkert i
en i veckan eller det resan 6 veckor som jag
måste stanna. Och Eklök olycksaliga köpa
Jag får på 4 à 5 dagar så och evancher
den så att jag kan säga att jag börjat.
I denna vecka har jag, såsom farit varit
på skoland. Gérôme är hemkommer och
fann min studie "pas mal" i dag. – Axel
Antell är ännu har men reser i öfver
morgon. Jag har nästan alla aftnar efter
6 varit med honom och sålunde kommit sin
säng. Vi ha varit der på theatrar och
Café Cheulants dels på boulevarden.
För resten har jag följt honom på åtskille
gå musera och expositioner. Roligt i
det att se någon som är så intresserades

allt och som verkligen ser det stora och skall
i allt. Axel är ej en sådan "ours" som van-
liga finnar (exemper Cavien, som alltid
grälar och ej är förvånad öfver någonting.
Jag har redan så ofta hört om mäster verk
Nå int à de nu så heller bra, som de
skriker". – Det är en sorts bondhögfärd
att finna allting dåligt, och jag ser med
glädje, att hel ej har liken till denna
lumpar egenskap. Han är en bra hjertlig
pojke. Han har fått stor lust att komma
hit i nästa år på några månader och
studera här, åhöra föreläsningar i la Sorbonne
o. s. v., och jag uppmanar honom dertill,
ty om han skall börja på med historiska
studier så skall han smida medan pont är
vannt, och tidigt slå sig derpå. Jag ser till
räckligt finnar, som komma ut med 40
är på nacken, med hemknutsidéer och vänlig
som aldrig kunna lära sig språk (det är
då för gamla till) och derföre i det hela tagit
ha bra unga nytta af sina resa, eller åtmi
stora bra mycket mindre än de skulle han
om de kunnat komma ut tidigare.
Åldern från 20 – 30 år är bestämdt den

argligaste i en mans lif, och derefter går
man just ej mera framåt. – – Mamma ta
lar om att jag blir myndig snart – Nå väl,
jag tänker sjelf ofta med förskräckelse på
att jag blir så gammal och ännu kan så
litet. Isynner då jag vet att det beror
på der 4 följande åren, om jag skall bli
en bra målare eller ej så tycker jag ansva-
ret vara förfärligt stort. Måtte jag kunna
arbeta, allvarant, allvarsamt! –
Romar prisisk äro snart gifvas. De som
sett Bastian Lepage's tafla säga att den
klär ofantligt öfver de andras. Måtte
han få Priset. Det vore bra roligt att
träffa honom i kom om något år, så
en
der en som man kunde ha hylla af att
alla verldens skandinaviska skraplare.
Här i Paris fanns under vintern en
klick af unga svenska målar Nilsson
Skänberg, rik, till, erboreller o.s.v. men
jag sökte aldrig deras sällskap. Då jag
af engen kunde då och då kom att träffa
Hill eller Nilssa eller skönberg, de andra
kände jag ej, märkte jag huru i allt
deras åsigter i konst voro annorlunda
At
huru
skap
de
ly
e
har
a

ett
de
har
pre
mer
lar
mi
till
min

hva
As
nrolig
ach tar
coute
göra

går
Atte
så väl,
e på
en sig
sskor
ll bli
ansva
Anna
de som
id den
itt
tt
om


As
är mina. Det är obehagligt att se
huru de svenska målaren vikandiakom
skojigt intet alvar, intet naturstuden
dålig teckning med ett ohyggligt skräfvar
Ett sådant yttrande som Hills karl Rollan
i visst fall var karlen ett geni, men
han hade tagit miste om sin ställelse, borde
afdrej ha blitt målare" är tillräckligt
för att i alla tider anse herr Hill för
ett barn eller en charlatan. –
För något mera än en vecka sedan
hade fr. Gradon sin debut på stora
Operan. Det skall ha gått skralt (ing-
nighet då man jämnför henne med Miolar
Carvalko som förut spelat fru Auquinottif
men häradsk. Conberg, gammal bekant
till Grabow, ville i alla fått ställa till en
middag för henne. Det varo Filip och jag in-
bjudna vidare Grabon och frun hos
hvilken hon bor, samt två svenskor fr.
Agrett och Kinstrand. Agrett spelar
violin mycket bra, än här sedan fyra år
och tänker uppträde i höst på Pasdelours
concerter i Cirgu d'Hiner, kanske
göra någon resa till Petersburg och de

spela med succ, som hon känner. Middagen
på en restaurant i parken vid Buttis
Chaumont var mycket rolig. Vi hade en
Salon för vår räkning och der gjordes musik
hela aftonen. Lilla Grabow var mycket ned.
slagen efter sin första motgång med kryare
upp sig under aftonen. I går voro vi
bjudna till Mme Sinconne & Grabon. Der
fingo de svensk punsch och något ovanligt
i Paris souper. Musik, alldeles ofantlig
så att man knappast hade tid att tala ett
ärd med damerna. Filip sjöng, men var, i
mitt tycke ej rigtigt vid röst. – Enligt min
smak sjunger han bättre romanser (isyn
nerhet någon förtjusande af Mendelsohn
och Gounod bättre än opera arior-
Hans röst är kanske ännu ej tillräckligt
utvecklad och i koloratuspartier har den
ej tillräckligt amplen. – Det fordras än
2 à 3 års flitiga studier förrän han han
tänka på att uppträda. Som artina borde
han ej bli illa, isynnerhet om han tillika
vinlägger sig om plastiken. – Man till-
skrifver Grabows misslyckade debut
till stor det hennes räddsla. – Ytterst

svart tyckes hon ha för franskan, och talar
ännu särdeles illa för att ha varit här i
3 år. Nog kan Mamma förstå huru
fransmännen lida när de få höra med
full hals sjungas "brissex mes chaines
orstället för briden) ung Schur d'été"
Dang oss un auter (autre) parja o.s.v.
– Fr. Kinstrand ser fullkomligt Pariser
ut. blek, vacker och elevant. Jag skulle
aldrig ett ögonblick trott att hon var
svenska. Hon tyckes vara här för sitt
nöjes skulle bor tills. med Agrell i en Pinsin
spelar piano och viol och sjungar.
mycket söt är hon men rätt kokett och
hon vet så utmärkt väl att hon har
de chic". Hon talar bäst franska af
de svenskor jag hört och tycks trafvar mycket
väl i Paris. Det är en blandning af svenska
och fransyska hos henne som är mycket
behagg. fgrell deremot är en svensk
typ. litet gå på och skrodör, redan 27 år
ungefär, liknar något Mili Mechelin (men
betydligt vackrar. – Grabon är sjuklig
och sig ut som ett lik. Den sista målning
har minsann ej gjort henne friskare.

Kelken om sin vorskande fulla teckning
till Mamma och syskonen. Han vet ännu
ej om han skall fara öfver Marseille
till Neapel och så genom Rom Florens och
Venedig till Schweitz eller och han bor
göra tvärtom för att sedan komma till den
och ta mig. I alla fall tror jag vi ej kommer
än bli beskamrater länge, då han ej får der
öfver från Liskick till Helsingfors.
Helsa alla gamla kralabor från mig och
såg dem, att om jag också kommer hem som
då ni redan lemnat Johannsberg, jag
i alla fall skall göra en tur ditut. –
Till Morbror Gustaf har jag alla der tänkt
skrifva, men då men är upptagen hel
Dagen och på aftonen vanligtvis är
ute är det lär svårt att bla är detta
ombytligt väder ha vi här. Solsken
några timmar, så regn, hällregn
så kallt på aftonen, o.s.v. – Ellende
frimärken ha ej någon åtgång. Dessant
biskänner jag så på primarkssamlig
Nu Godnatt och såg godt.
Atte
Jag har köpt planellströgoro för stycket
låtit reparen stöflar kläder och skjortor,

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har fått Alexandra Edelfelts två sista brev, och jämvikten är återställd.

    Alexandra Edelfelt
  • Därhemma räknar man dagarna för Edelfelts hemkomst; hemfärden beror på när han får klart illustrationerna.

  • Som Alexandra Edelfelt minns hade Edelfelt tecknat färdigt på trä en plansch till Julqvällen; Monsieur Jules Marie Lavée sade att teckningen var bra, men att sättet att teckna inte lämpade sig för gravyr; han visade teckningsfel i händerna och visade croquiser [skisser] av Alphonse de Neuville och genremålaren Louis Leloir; Lavée menade att det inte räckte med några rättelser, utan att Edelfelt måste börja från början för att det skulle bli bra; Edelfelt följde rådet och tog ytterligare en modell för att studera händerna och göra en ny teckning; Monsieur Robert, en av de bästa träsnidarna i världen, tittade in medan Edelfelt var där och gav honom råd.

    Alexandra Edelfelt Alphonse de Neuville Jules Marie Lavée Louis Leloir Robert
  • Den övning Edelfelt får i att teckna i trä kommer att vara till nytta om han i framtiden vill illustrera Johan Ludvig Runebergs arbeten, i synnerhet Fänrik Stål.

    Johan Ludvig Runeberg Stål
  • Eklöfs olycksaliga kopia får han ébauchera [göra de första skisserna] på 4–5 dagar, så kan han säga att han har börjat.

    August Eklöf
  • Jean-Léon Gérôme är hemkommen och fann Edelfelts studie "pas mal" [inte dålig].

    Jean-Léon Gérôme
  • Axel Antell reser i övermorgon; de har varit på teatrar, café chantants, bulevarder, museer och expositioner; Axel är intresserade och förstår vad han ser; Axel är inte en sådan "ours" [björn] som vanliga finnar (t.ex. Karl Alfred Caveen grälar alltid och är inte förvånad över någonting); det är en sorts bondhögfärd att tycka allt är dåligt.

    Axel Antell Karl Alfred Caveen
  • Axel Antell har fått lust att återvända nästa år för att studera och gå på föreläsningar i la Sorbonne; Edelfelt anser att om Axel ska börja på med historiska studier så ska han smida medan järnet är varmt; han har sett tillräckligt med finnar som i 40-årsåldern kommer med "hemknutsidéer" och som är för gamla att lära sig språket och därför inte har mycket nytta av sina resor; den bästa åldern att studera är mellan 20-30 år, därefter går man inte framåt mera.

    Sorbonne Axel Antell
  • Alexandra Edelfelt har fört på tal att Edelfelt snart blir myndig.

    Alexandra Edelfelt
  • Ansvaret känns stort då Edelfelt tänker på att det beror på de fyra följande åren om han blir bra målare eller inte.

  • Romarpriset ska snart tillkännages; de som sett Jules Bastien Lepages tavla säger att den står över de andras; Edelfelt hoppas han får priset; det vore roligt att träffa honom i Rom om något år.

    lukumuistit Jules Bastien-Lepage
  • En klick av unga svenska målare fanns under vintern i Paris: Severin Nilsson, Carl Skånberg, Eck, Carl Fredrik Hill, Olof Arborelius; Edelfelt sökte aldrig deras sällskap, då han någon gång av en slump träffade någon av dem märkte han hur deras åsikter i konst skillde sig från Edelfelt; de svenska konstnärerna såg konsten som skojig, inget allvar, inget naturstudium, dålig teckning men ett ohyggligt skrävlande.

    Severin Nilsson Carl Skånberg Carl Fredrik Hill Eck Olof Arborelius
  • Fröken Mathilda Grabow har debuterat på Stora Operan; det skall ha gått skralt, i synnerhet om man jämför med Caroline Miolan-Carvalho som förut spelat rollen i Huguenotte; häradshövding Ludvig Gustaf Leonhard Clouberg ställde till middag för henne; Edelfelt och Filip Forstén var bjudna, likaså frun som Grabow bor hos och två svenskor, fröknarna Anna Agrell och Kinstrand.

    Parisoperan Filip Forstén Mathilda Grabow Caroline Miolan-Carvalho Ludvig Gustaf Leonhard Clouberg Anna Agrell Kinstrand Sinçonne
  • Anna Agrell spelar violin och tänker i höst uppträda på Jules Pasdeloup-konserter i Cirque d'Hiver, kanske göra någon resa till Petersburg och där spela med Leopold Auer, som hon känner.

    Pietari Cirque d'Hiver Leopold Auer Mathilda Grabow Jules Pasdeloup Anna Agrell
  • Middagen hölls på en restaurang i parken vid Buttes Chaumont; "lilla" Mathilda Grabow var nedslagen efter sin första motgång men kryade upp sig under kvällen.

    Parc des Buttes-Chaumont Mathilda Grabow
  • Igår var de bjudna till Madame Sinçonne och Mathilda Grabow; de fick svensk punsch och något ovanligt i Paris – souper [supé]; det var så mycket musik att man knappt hade tid att tala med damerna.

    Mathilda Grabow Sinçonne
  • Edelfelt tycker att Filip Forstén sjunger romanser (t.ex. av Felix Mendelsohn och Charles Gounod) bättre än operaarior; 2–3 års studier fordras för att göra honom till en bra operasångare.

    Charles Gounod Filip Forstén Felix Mendelssohn
  • Mathilda Grabows misslyckade debut tillskriver man hennes rädsla; hon verkar ha ytterst svårt för franskan och talar illa för att ha varit här i tre år; Alexandra Edelfelt kan förstå hur fransmännen lider när de får höra dåligt franskt uttal sjunget med full hals.

    Alexandra Edelfelt Mathilda Grabow
  • Fröken Kinstrand ser parisisk ut, blek, vacker och elegant; hon tycks vara i Paris för nöjes skull, bor tillsammans med Anna Agrell på en pension, spelar piano, violin och sjunger; hon är mycket söt, men kokett och talar bäst franska av de svenskor Edelfelt hört; Anna Agrell är en svensk typ, lite gå på och skradör, redan ca 27 år och liknar något Mili (Emilie) Mechelin (men vackrare); Mathilda Grabow är sjuklig och ser ut som ett lik.

    Pariisi Emilie Mechelin Mathilda Grabow Anna Agrell Kinstrand
  • Axel Antell hälsar Alexandra Edelfelt och syskonen; han vet inte om han skall åka via Marseille till Neapel och sedan via Rom, Florens och Venedig till Schweiz eller tvärtom för att komma till Paris för att hämta Edelfelt; de kommer inte att bli reskamrater lång väg, då Axel inte far direkt över från Lübeck till Helsingfors.

    Helsinki Pariisi Sveitsi Firenze Lyypekki lukumuistit Venetsia Napoli Marseille Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Axel Antell Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt
  • Edelfelt hälsar till alla gamla Kialabor och lovar göra en tur till Kiala även om han kommer så sent att familjen redan lämnat Johannisberg.

    Kiala Johannisberg Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt har inte hunnit skriva till morbror Gustaf Brandt.

    Gustaf Brandt
  • Vädret är ombytligt.

  • Ellen Edelfelts frimärken har inte någon åtgång.

    Ellen Edelfelt
  • Edelfelt har köpt två flanelltröjor, låtit reparera stövlar, kläder och skjortor, som blivit fullkomligt upprispade i fållarna av Pariser-tvätterskorna, ett släkte som Edelfelt hatar.