Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) ammattitaitokilpailut ateljeet enkelit henkilökuvat italialaiset italialaisuus Jumala kahvilat kaiverrus kaunokirjallisuus kirjeet kritiikki kuvataideoppilaitokset lopettaminen lyriikka matkat mitalit musiikki naiset näyttelyt opinnot palkinnot Raamattu ravintolat sairaalat seuraelämä speksit taiteilijat talous taulut täysihoitolat tervehdykset tilaukset

Paris d. 25 Juli 1895
Älskade Mamma!
agit egendomligt med postförbindelsen oss
emellan. Mamma klagar öfver att mitt sista
bref dröjt hela 14 dagar på vägen och jag
har fått Mammas, daterade d. 21 sta, i dag, således
höendast 4. Roligt var att höra hvad Mam
met tänkte om min teckning till Julqvällen.
är jag gjort gamla pistol sittande beror på
flexion. 1° blir gruppen bättre så, så står
icke motsatsen uttryckeligen i poemit, ??
ar man ju tänka sig att vid den hänföreska
som grep de gamla stridskandraterna, den
militäriska desseplinen förglömdes. Weir rådde
sig att göra gubben hittande, isynnerhet som
han är lemma lytt, och som bilden derigenom
går ett mera familjäst utseende. Kanske
har jag haft orätt i att icke strikt följa
det som dikten gaf vid handen, men nu lär
det vara för sent att andra det. Hvad åter
medalj och orden på högra sidan beträffar
Så är det en sak, som jag först genom Mam-
mas bref kom på, och som jag visserligen skall
endra. Jag har sökt göra figurerna så
stora som möjligt för att äfven kunna på an-
sigtena i den
största skala. Dock komma

personernas demensioner i 2 af illustrationer
na att bli hälften mindre. – M. Lavie
var mycket nöjd med min gamla histol och
öfversten som jag nu totalt ritat om (hon
är likvisst bibehållen). Han menade att
de andra nu kanske skulle gå lättare, men
bråka måste man, och mycken möda bör
man nedligga derpå. Han gaf mig rekom
mendation till en utmärkt gravör, Hilde
brand, som skurit en massa af Dores
och Veuvilles teckningar. Gissa hvad
han ville ha: jag för att utföra dem
lika omsorgsfull som illustrationerna i Gud
sots Frankrikes historia eller Dores teckna
vill han ha 400 frcs (fyra hundra) för
hvarje plansch. – 250 var det billigaste
han ville gå af för, om jag ville ha
någonsorts artistisk "interpretationsk
af min teckning. Nu har jag talt med
en annan ung gravör som tror sig kunna
göra dem för 175 à 200, men olyckan
är att jag ej vet huru det blir gjordt.
säkert är att Hildibrand skulle gå
det bra. Han har såsom de flesta andra
träsnidare med namn, atelier, der
I specialist gör hufvud och händer, en
i
be
n
Er
ut
ho
ha
bra
ag
bra
tän
An

ej
p
So
E

udla
en
tioner
aver
ta och
u har
att
ere mig
för
hora

annan kläder och draperier en till fingen
bönder o.s.v. – Lavec som naturligtvis
ej har intresse af att öfverdrifva prisen
försäkrade mig att jag ingenstädes
skulle få en någotsånar artistisk
gravur under 200 à 300 frcs. Jag
får väl lof att tro honom. 30 frcs
som jag uppgaf sist, var alldeles för litet
det var en elev af Gérôme som arki-
tar för en dålig mode journal (det har
jag sedan fått veta) som uppskattade icke
tet så högt. Jag skref naturligtvis ge-
näst till Edlum, och rådde honom, att
i fall han ansåg sig göra bespåringar
han då hellre skulle inskränka illustra
tionernas antal till deller i nödfall till
blott 4, hellre än att låta alla graveras
uselt. – Jag väntar med otålighet Edlunds
till Neuvilles tafla, som
svar. Lavée berättade att gravuren ser
utom teckningen på trä, betala med 300 år
kostat 1900 frcs. – Således vill man
ha något bra så måste man betala. Hitid
brand visade mig en massa teckningar
af Doré, Neuville, Bayard m. fl. som
han höll på med. – Ateliern är nu
stängd och Ecole des Beaux Arts har var


vakansfer. Vid slutet af hvarje år är för
staltad en exposition af elevernas ar-
beten. Jag hade utställe de 4 sista figur
serna jag gjort i atelier. Weir ung. 10
figurer och 2 porträtter och han figare
oväntadt för oss alla dit 3dje priset
Duffand det 2dra, ingen 1sta Mamma
kan tänka sig hans glädje. Hans porträ
äro verkligen bra och han har en
sannt artistisk uppfattning tack vara
det stora inflytande. Bastien Lepage
har på honom i kamraterna tyckte
det var orättvist att jag ej fått en menter
honorable" (Luneau fick den, men jag tycke
sjelf att mina studier ej förtjenade det
De föreföllo härda på expositionen,
och jag skall söka rätta detta fel.
Becker som såg expositionen tyckte mina
studier vara de bästa näst Dagnans
(D. tanders få 1sta priset, hvarföre han
ej fick det begriper ingen). – Annars
liter jag ej mycket på Beckers om-
döme. Han kan t. ex. ej se att Wei
är artistiskt begåfvad, kunde ej fina
att Bastien Lepages kommunient var
ett mästerstycke o.s.v. dessutom har

jar nyligen kall blir den att honom
Bonnats atelier (han går ju tid efter
annan i ateliern alldeles som jag, och
är troligen den äldsta atelierelev i
Paris och i verlden, känd i atelier
under namnet Pere Becker, le vieux,
o.s.v.) som minsann ej voro att skytas
med. Han har ännu de gamla Coutinska,
grundfalska, dumma reglorna i hufvudet,
och det hindrar honom att följa nå-
turen enkelt och att se den med Eili-
ga ögon. Conture var ju sjelf ett geni,
och är ännu så godt som oöfverträffad i
sin genre, men icke går det än att
imitera honom. Hans maner var så
personligt, så endast egnadt för Thomas
Conture att en annan aldrig kan tillaga
sig ändare än dess fel. – Det mest falska
i all konst är att tänka på maner
sätt att måla, färgbländningar o.d., som
alltid äro och förbli bisaker. Jag har
i dag sett ett konstverk, som ännu
sitter mig i hufvudet som rigtigt
har skämdt mig med storm – det
är Bastien Lepages romarpris –
De andra 9 konkurrenterna, så vacker

deras taflor än voro, sågo hett välgöra
fadda ut i bredd med detta mästerverk,
full af helig andakt af sann biblisk
poesi. Ämnet var, som jag kanske skrifva
engeln som förkunnar Kristi födelse
för herdarna. De flesta andra hade gjort
detta mycket effektfult, herdar i
beduinska kostymen, som kastatio
till marken och intaga vackra poser,
englar som kokettera mer eller man
och som alla påminne starkt om alla
dem man sett förut. Bastien Lepage
deremot hade tänkt sig djupare in i
sitt anine. I herdar, vanliga simpla
menniskor, öfverraskas vid sin matt
flämtande eld af engeln som visa

ti
dem huset i fjerran der verldens
fråkare fördes. Intet öfverdrifvet
ef
dramatiskt lif ingen affektation

endast stora hela kännad, andalet
lif
och stilla frid. Det herrliga land-
Les
skapet breder sig fridfullt i fjerrar
ka
och morgonrodnadens strålar upp
der
lysa föremålen mildt, så att hela
taflan är i halfton. Engeln är
Om
som oskuld, naivitet och renhet sin

essa
l
hela
är
ehet
les
jämnförlig med de äldsta mästarnes,
Det är icke någon vänlig engel, nej
om 1
en liten blond flicka med stora sno-
hvita vingar och en gråblå slöja, uppfar
med guldgärdel. – Det är något made
tidsaktigt, oskuldefullt stort i
denna tafla, som gör att den lyser
som en sterna bland allt det andra
theatraliska handtversksmessiga må
leriet. Hans ensel är just sådan
man drömt sig Guds englar då
man stod dem närmast i barn domen
dagar; ja, jag är säker på att Butti
skulle känna sig dragen till den
vackra lilla bevingade systern, som
med denna underbara min af barnsta
tillbedjan och vördnad visar bort i
åt horisonten. Att ett sådant pris
de Rome" så fullkomligt originelt,
så mästerligt gjordt och så alldeles
icke akademiskt skulle väcka upp
seende, är klart. Flere tidningar
ha i dag med förtjusning talat
derom, och ansett honom vara säker
om priset (i öfvermorgon fäller juryn
sin dom) och i dag på expositionen

hade han en succès fou. Alldeles
betagen efter att ha sett denna bild
(de andra des jag ej se på, skulle
jag gå ut, då jag i ett höra af salen
uptäckte Bastien Lepage sjelf omgifva
af en skara vänner. Jag skyndade det
gratulera honom af allt mitt hjerta
och sade: vous m'avez bien parle
de la poesie éternelle de la Bible,
mais je n'avais pourtant jamais
eau, que vous puissier la rendre
d'une Laçon si magistrale. Också
såg han glad ut, den lyckliga, lycklig
ga pojken – Tänk han är 24 år!! –
kritikern i l'Evenement" säger.
För tre år sen bad jag mina läsare
fästa sig vid ett litet porträtt, målade
af en elev till Cabanel, som då utställd.
för första gången (han var då 1sta året i
aseliern), och jag bad dem fästa sig
vid hans namn. Jag har ej misstagit
mig, han är nu hans concours,
blir om några dagar kanske länseen
i täflan för Romarpriset, hans
namn är redan kändt af alla.
Bastien-Lipage,

I dag på aftonen dinerade jag med honom
på vår vanliga restaurant. Efter medan
gen grif hela bordlaget. Meyssar, Weir,
båda Bastien-Lepagerna) hans bror är
arkitekt) Dagnan d. Wencher och spatsen
och slog oss slutligen ned på ett hala.
De andra gingo sedan kl. 1/2 10 på
gymnastiken och jag hem. Jag är mycket
nyfiken att se hur det går med domen.
Sista dagen i ateliern var rätt
rolig. Musika guitarrer, fioler 1
som fått 2dra priset i Conservatorin
för violin) i klarriett, Duarte (spelar
i orkestern vid Op. conciers) flytta o.s.v.
utklädningar, dramatiska föreställa
o.d. dumheter hela dagen igenom
på arbeta var ej att tänka, ett så
dast buller och bång var det.
En af mina vänner, som jag rätt
ofta var tillsammans med vår Fila
delfa Simi, stipendiat från akademin
i Florens. Jag gick ofta till honom
på aftnarna isynnerhet för att höra
musik, ty Sima spelade mycket
bra piano, guitarr. Han hade isyn.

nerhet en alldeles ovanlig fingerfärdighet
hade spelat alla möjliga instrument
violin, citra och komponerade öfver
romanser o.d. ganska vackra. Han
hade ett alldeles ytterligt svärmisk
lynne, var till öfverdrift stolt öfver
till italienska blod och sydländska god
men var framför allt en mycket
rättfram och hjertlig pojke. Han
har rest hem nu, sedan vi tagit
ömt farväl af hvarandra, med kors-
kyss och omfamning. Mera få af
Gérômes elever bli i stan under
feerierna, de flesta dra bit till sin
hemtrakter eller ut på landet – ack
den som finge göra som de. Jag skulle
ge bra mycket för att vara qvitt
mina teckningar och kunna ge
mig åstad hemåt. – Nog har haft
rigtiga förargelser de här sista
dagarse. Skickare som gjort mina
träklossar för små, så att jag för
lorat 1 dag med att vänta på nya
så tycker jag att allt blir så
dåligt, hvad jag gör, och så går
af
och
de b
de b
de
Li

Je
dighet.
ment
E öfve
kan
misk
öfver

et
ella
ina
ell
det framför allt så långsamt.
Likaså har jag varit orolig för att
Edlund, då han får höra huru dyrt
det är, endera alls icke ger ut
Julqvällen illustrerad eller också låter
gravera teckningarna dåligt och bittigt
det ena likaså förargligt som
det andra. Jag får lof att göra något
rigtigt bra då jag kommer hem, ett
porträtt af Mamma t.ex. något
som jag rigtigt kan studera och
så jag kan arbeta på i lugn och
ro. – Jag hör Mamma redan med
förskräckelse tala om hur rysligt
tråkigt det är att "sitta" – var
luser jag skall ej tråka ut Mamma!
Jag darrar då jag hör Mamma
tala om möjligheten att få måla
Runebergs porträtt – hvilket ansvar.
Lindholms reste i söndag, Becker reser
i morgon till Normandiet och Philiga ger
sig af till Finland i öfvermorgon. Här
Jag talat om att Cloubers Filip
och jag i sista veckan varit bjudna till
de svenska fröken. Agrell och Kinstrand.
De bo i en pension, men frun är sjelf

rest till Englan, och grad
igenom sist var gjort
fereriderade derför som värdinna utom
vi var endast en ung fransman M. Honska
inbjuden. Agrell skrafta dugtigt, men
e
utmärkt bra violin. Hon spelade Rossi
alldeles utomordentligt bra. Isynnerhet
tycker jag hennes tonner ha något så
ovanligt fylligt och rundt, som man
ofta saknar hos violinister. Kinstrand
ser bra ut, och tycker mest om att tala
om theater (mest den glada stilen), moder,
redt o.d. och påstår ändå att hon är ofan
svärmisk. Han kan ej säga henne någonsi
större artighet än att hon är fullständig
Parisienne" till sitt yttre, och det är hon verklig
Graciös, vacker, valklädd, kokett. – Härad
höfding Clouberg reste bort dagen efter
roligheten. Det är en mycket hygglig
och beskedlig karl. Som Mamma vet, är
Wireschajens bror min kamrat. Den stackarn
har nu i 4 veckor legat i lunginflamenation
på hospitalet vid Ecole de Medar, och jag
har ofta varit och helsat på honom. Han
är nu fullkomligt återställd. Utmärkt
bra hade han det der. Väl skött, väl-
född, och billigt 2,50 om dagen för allt.
Han var mycket glad öfver att jag kom och tittade på hon

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Postförbindelsen är egendomlig; Edelfelts brev dröjde 11 dagar på vägen, medan Alexandra Edelfelts brev kom på 4 dagar.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt tyckte om att höra Alexandra Edelfelts tankar om teckningen till Julqvällen; att han gjort gamle Pistol sittande beror på reflexion – gruppen blir bättre så, och det står inte uttryckligen motsatsen i dikten, man kan tänka sig att den militäriska disciplingen glömdes då de gamla stridskamraterna greps av hänförelse.

    Alexandra Edelfelt Pistol
  • Julian Alden Weir rådde Edelfelt att göra gubben sittande, i synnerhet som han är lemlästad och bilden får ett mera familjärt utseende; medalj och ordnar på högra sidan blev Edelfelt uppmärksammad på första genom Alexandra Edelfelts brev.

    Alexandra Edelfelt Julian Alden Weir Pistol
  • Jules Marie Lavée var nöjd med teckningen på gamle Pistol och översten; han gav Edelfelt rekommendationer till gravören Henri Théophile Hildibrand, som skurit Gustav Dorés och Alphonse de Neuvilles teckningar; för att utföra illustrationerna lika omsorgsfullt som i François Guizots Frankrikes historia ville han ha 400 francs för varje plansch, 250 francs var det billigaste alternativet för en någonslags artistisk tolkning av sin teckning; 80 francs som Edelfelt senast uppgav var alldeles för lite, uppskattningen kom från en av Jean-Léon Gérômes elever [Albin Meyssat] som arbetar för en dålig modejournal; Edelfelt skrev till Gustaf Wilhelm Edlund och rådde om det behövdes besparingar att i så fall minska antalet illustrationer; hos Hildibrand fick han se teckningar av Doré, Neuville och Émile Bayard som var under arbete.

    Ranska Jean-Léon Gérôme Alphonse de Neuville Gustave Doré Gustaf Wilhelm Edlund Jules Marie Lavée Albin Meyssat Henri Théophile Hildibrand Pistol François Guizot Émile Bayard
  • Ateljén är nu stängd och Ecole des Beaux Arts har lov; vid skolårets slut hålls en utställning av elevernas arbeten; Edelfelt ställde ut sina 4 sista figurer; Julian Alden Weir belönades med tredje pris och 100 francs; Jean-Baptiste Duffaud fick det andra, medan ingen fick första pris.

    École des Beaux-Arts Jean-Baptiste Duffaud Julian Alden Weir
  • Julian Alden Weirs porträtt är bra och han har en verklig artistisk uppfattning tack vare inflytandet från Jules Bastien Lepage.

    Jules Bastien-Lepage Julian Alden Weir
  • Kamraterna tyckte det var orättvista att Edelfelt inte fick en "mention honorable" [hedersomnämnande], men studierna föreföll hårda på expositionen; Luneau fick hedersomnämnandet; Adolf von Becker tyckte Edelfelts studier var de bästa efter Pascal Dagnan; Edelfelt litar inte på Beckers omdöme, han kan inte se att Julian Alden Weir är artistiskt begåvad och tyckte inte att Jules Bastien-Lepages "kommuniant" var ett mästerstycke.

    Jules Bastien-Lepage Adolf von Becker Pascal Dagnan-Bouveret Julian Alden Weir Luneau
  • Adolf von Beckers studier från Léon Bonnats ateljé är inget att skryta med; Becker är troligen den äldsta ateljéeleven i Paris och kallas i ateljén för "père Becker" [fader Becker] och "le vieux" [den gamle]; Becker har fortfarande de gamla grundfalska reglerna av Thomas Couture i huvudet, vilket hindrar honom att följa naturen; Couture var själv ett geni, men det går inte att imitera honom.

    Pariisi Adolf von Becker Léon Bonnat Thomas Couture
  • Edelfelt har sett Jules Bastien Lepage's romarpristavla och är alldeles tagen; ämnet är ängeln som förkunnar Kristi födelse för herdarna; medan de andra gjort dramatiska och effektfulla tolkningar har Bastien Lepage tänkt sig djupare in i ämnet; tre herdar, vanliga simpla människor överraskas av ängeln som visar dem huset i fjärran der världens frälsare föddes, inget överdrivet dramatiskt liv, ingen affektation, bara stor helig häpnad, andakt och stilla frid; ängeln är en liten blond flicka på tolv år med stora snövita vingar och en gråblå slöja och guldgördel; hans ängel är sådan man drömt sig Guds änglar i barndomen; Edelfelt är säker att Butti (Berta) Edelfelt skulle känna sig dragen till den vackra bevingade systern; Edelfelt såg Bastien Lepage och gratulerade honom för den lyckade tavlan; flera tidningar har skrivit om tavlan; kritikern i "l'Évenement" påminner att han redan för tre år sedan bett sina läsare att fästa sig vid Alexandre Cabanels elev, Bastien Lepages namn.

    lukumuistit Berta Edelfelt Jules Bastien-Lepage Alexandre Cabanel Kristus
  • I kväll dinerade [åt middag] Edelfelt med bröderna Bastien-Lepage (brodern [Émile] är arkitekt), Albin Meyssat, Julian Alden Weir, Pascal Dagnan och Joseph Wencker på deras vanliga restaurang; efteråt "spatserade" hela bordlaget och slog sig slutligen ned på ett kafé.

    Chez Mademoiselle Anne Jules Bastien-Lepage Pascal Dagnan-Bouveret Julian Alden Weir Joseph Wencker Albin Meyssat Émile Bastien-Lepage
  • Sista dagen i ateljén var fylld med musik, utklädningar och dramatiska föreställningar hela dagen igenom; på arbete var det inte att tänka på.

  • En av de vänner som Edelfelt varit ganska mycket med var Filadelfo Simi, stipendiat från akademien i Florens; Edelfelt gick ofta till honom för att höra musik, för Simi har en ovanlig fingerfärdighet och hade spelat alla möjliga instrument; Simi var ytterst svärsmisk och stolt över sitt italienska blod, men var framför allt rättfram och hjärtlig; han har nu rest hem och Edelfelt har tagit farväl med korskyss och omfamning.

    Firenze Filadelfo Simi
  • De flesta av Jean-Léon Gérômes elever drar bort till sina hemtrakter eller ut på landet; Edelfelt önskar sig kvitt sina teckningar så att han kunde åka hem; de senaste dagarna har han haft flera förargelser, snickare som gjort hans träklossar för små, och allt blir så dåligt och går så långsamt; han är orolig att Gustaf Wilhelm Edlund inte alls ger ut Julqvällen illustrerad eller går in för att gravera teckningarna dåligt och billigt då han får höra hur dyrt det är.

    Jean-Léon Gérôme Gustaf Wilhelm Edlund
  • Edelfelt får lov att göra något riktigt bra då han kommer hem, t.ex. måla ett porträtt av Alexandra Edelfelt i lugn och ro.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt darrar inför ansvaret då han hör Alexandra Edelfelt tala om möjligheten att få måla Johan Ludvig Runebergs porträtt.

    Johan Ludvig Runeberg Alexandra Edelfelt
  • Berndt Lindholms reste i söndags; Adolf von Becker reser följande dag till Normandiet och Philip Forstén reser till Finland i övermorgon.

    Suomi Normandia Adolf von Becker Berndt Lindholm Filip Forstén Carolina Lindholm
  • Förra veckan var Ludvig Gustaf Leonhard Clouberg, Philip Forstén och Edelfelt bjudna till de svenska fröknarna Anna Agrell och Kinstrand; de bor på en pension, men frun är i England, därför presiderade Mathilda Grabows Madame Sinconne som värdinna (Grabow själv var sjuk); en ung fransman, Monsieur Houiller, var också bjuden.

    Englanti Filip Forstén Mathilda Grabow Ludvig Gustaf Leonhard Clouberg Anna Agrell Kinstrand Sinçonne Houllier
  • Anna Agrell "skrävlar" mycket men spelar violin bra.

    Anna Agrell
  • Kinstrand ser bra ut och tycker mest om att tala om teater, mode, ritt o.d. och påstår att hon är ofantligt svärmisk; det största komplimang man kan ge henner är att säga att hon är fullständigt "Parisienne" [parisisk].

    Kinstrand
  • Häradshövding Ludvig Gustaf Leonhard Clouberg reste bort följande dag; det är en hygglig och beskedlig karl.

    Ludvig Gustaf Leonhard Clouberg
  • Som Alexandra Edelfelt vet är Vasilij Wereschagins bror Sergej kamrat till Edelfelt; Sergej har i fyra veckor legat i lunginflammation på hospitalet [sjukhuset] vid Ecole de Médecine; Edelfelt har ofta hälsat på honom och han är nu fullkomligt återställd; *Edelfelt önskar Mamma farväl.

    École de Médicine Alexandra Edelfelt Sergej Vasiljevitj Veresjtjagin Vasilij Veresjtjagin
  • Edelfelt skickar kalker av två teckningar; scenen i stugan kommer han nog att ändra; vad tycker Alexandra Edelfelt om den andra?; han borde visserligen ha följt 1830-talets mode mer, men det skulle ha sett så löjligt ut; ansikten blir nog bättre.

    Alexandra Edelfelt