Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

ammattitaitokilpailut eläimet juhlat juomat kaiverrus kesä kirjeet kuvanveistäjät kuvataideoppilaitokset kuvitus laulelmat matkat murteet näyttelyt opiskelijaelämä osoitteet palkinnot ravintolat sähkeet samppanja talous tilaukset viikkolehdet vuodenajat

Paris de
När jag ej redan sen länge skrif
Älskade Mamma, att jag fått vexeln! Hovisst
tusen tack!!!
amas bref af den 25 fick jag i går. Hvarje gång
får några underrättelser hemifrån vaknar åter
sten att resa af att komma hem till Eder, med
dubbel styrka. Men med mina illustrationer känner
gör mig som en länge med släpande jernklat efter
sig. Det är märkvärdigt hvad det går långsamt
med teckningarna. Vore det blott att kofiera såg
gänge det bestämdt fortara, men då det är egna
kompositioner, är man aldrig nöjd, ändrar allt-
jemnt fram och tillbaka, och tycker ändå att det
är lika dåligt då man slutat som då man började
Den andra gravuren de två systrarne i vindtar
evaraf Mamma har en calen) är nu färdig så
som på fröken Augustas händer som jag i går
skrapade ut, emedan jag ej var nöjd med dem.
Den sist förflutna veckan har varit risk
på vifter. Som Mamma vet troddes allmänt
att Bastien – Lepage skulle få romarpriset. Fors.
dags på aftonen var jag förhindrad att sjelf gå
upp på Ecole des B. A. för att höra utslaget, men
jag kunde ej tänka något annat än att B. L.
verkligen var pristagaren. Jag gick med unga
Wolff uppför Rue Journon, och såg med ens

ett sjungande och jublande sällskap bra upp
mot Luxembourg. Jag tog för af gjordt att
det var B.L. och alla våra vänner och fränder,
men erfor till min fasa att det var Com-
merre med anhang. C. hade således, tvärt emot
att rättvisa, tvärtemot alla förhoppningar fått
Romarpriset. Omöjligt tycktes det men var
dock sannt. Jag språng hem för att fråga
Wiers tanke i saken – men döm om min
förvåning, då jag, kl. 11 på aftonen, i stället
för att finna Weir ensam i ateliern som
vänligt, fann vårt "habitade" grannt.
illumineradt, ett bord och en bål i midten
och rundtomkring. Jules Bastien – Lepage,
hans bror Emile, arkitekten, Meyssot, Wencher
en gravör Baude och Weir. Men hade haft
den lumiösa idén att dränka förargelsen
indignationen i en bål, och det blef
en af de roligaste och hjertligaste vifter jag
varit med om. – Jag fick nu höra allt.
le Section de Peinture i Instikut de
France hade enkälligt (så när som på
Bastien Lepages lärare, den gamla intrigonen
Cabanel, som protegerat Commence) gifvit
honom priset, men de andra afdelning
kn

gossen
fva
Helsing
ått

at

arkitekter och skulptören hade börjat rösta
än på den ena än på den andra, menande att
Bastien. Lepages vore för fritt (hos est för origi
nelt). Under 5 timmar hade man disputerat.
och man hade icke mindre än 20 omröstningar
med slutna sedlar. – Ingen hade tänkt på Commer
men resutlitet blef, att man, blott för att
icke ge priset åt B. L, man går det åt den
första bästa. Då juryns dom blef hände
hade indignationen varit allmän. Gérôme
kom och tryckte P. Ls händer och försäkrade
honom att han gjort allt sitt till, att han
tyckte det var orättvist, oförlåtligt o.s.v.
B. L. var alldeles upprörd af harm, ty
har låg orättvisan i öppen dag. Han rusade
till telegrafstation och telegraferade till
sin mor: Florrible infamie Second prix
Seulement. – Han hade nämligen fått 2dra
priset. (2000 frcs). Dock är det egentligen äran
att ha fått Romarpriset som man söker
mindre pengarna. – Det är eget med Caba-
nel, han har alltid varit elak och afund-
sjuk mat sina bästa elever. Hur har han
sig ej åt mot Henri Regnault? –
Emellertid började B. Ls mod att repa sig,
han blef snart glad och nattens timmar för

flöto hastigt under varmt och en thusiastik
tal, under sång och skämt. Det blef en rigtigt
förbrödningsfest man uppnade helt och hålla
sitt hjerta för hvarandra och man talade
fritta om djerfva framtidsdrömmar om
konst, om de bära hemmavarande om vänskap
och fosterland. – Il n'est pas artiste" sade
Bastien L. qui n'aime pas ses parents
et sa patrie, qui ne peut pleurer, en
pensant à sa mère, qui ne pas en ses
inspirations les plus pures är sein de
sa famille! så main, aussi habile quille
coit, ne fait pas l'artiste, c'est le coner
Och så drucko vi för våra hem, för
Bastiens L. gamla farfar, som på kostat
de båda brödernas hela uppfostran (deras
far är arrendator på en egendom i den
fästing
Meuse) för Weiro hem, och ryssat
utropade: Edelfelt ni va pas se facker
si nous buvons à sa mère! Montre-
toi digne d'elle! Si ty seras grand en
jour, en sera så plus grande jou"
och så drucko vi en kusiastisk för
Frankrike, Finland och Amerika, och Musset
proponerade ännu ett hurrak för: les plus
grande poetes de pays du Nord, Runeberg
X Tegner. (Den förre kände han endast genom

sar persiterar man Hermans folket för
Axel har han läst). – Bastien Ls vend
kom alltjemnt öfver honom. Vous savez
ausi bien que moi, dit-il, que ce mest pas
pour moi, que j'ai tenté la chane de ce con-
cours, c'est pour mes parents, pour mon grandt
père – et ma pauvre mure s'y attendait!
Mais j'ai en trop de bonheur, et l'echée
que j'ai subi me servira de leçon – c'est
ma vanité qui fut pince – tant pis.
nous allons recommener, je vais ceur
sprouver, que n'ai pas perde le couraget,
je l'aurai ce pris, je le veux, et je
l'aurai! Jamais se décourager, Parblen
on est français on on ne lestpas! –
Wencher proponerade att vi alla 6 skulle
tutoyera (säga der åt hvarandra hädanefter,
hjelpa och bistå hvarandra och vara
vänner i lust och nöd. – När slutligen
dagen bräckte kl. 1/2 5 på morgonen hade
vi knappast tänkt på tidens snabba flygt
och vi kunde endast med förtjusning
tänka på det hjertliga samqvarn vi
haft "Oh la charmante mest d'été, nous
ne l'oublicerons pas! Bastien-cepas
bjöd oss nu alla på frukost (ett utmärkt
börslag kl. 5 på
I morgon

Först kl. 1 kommo vi till sängs. – På
restauranten hade Baude och Bastien L.
ett rysligt skoj med kyparen, presenterade
sig som son till Mac-Mahon, höll på
an göra honom kollrig genom ordlika
och arthetiska explicationer. – Det var
således den första genomvakade natt jag
haft i Paris och jag ångrar den icke.
mycket sofva blef det ej kl. 9 kom någon
och sökte Weir och så måste vi upp. –
Vi hade rendez vous kl. 11, gingo alla och
togo ett bad i Seinen och åto sedan som
vanl. frukost på restauranter Rue St Rinost
Sedan Bastien L. gått bort tog Wer, föra
gad öfver att man kont Commersis
skizz i restauranten 3 med lager, gick
ut och köpte en knippe frisk och blom-
mande läger och band den runt omkring
BLs tafla: Voile der vrais lamsins
ropade han åt menigheten. På exposi-
tionen, det vi sedan begåfvo oss fort-
för Bas succès. Fullt med folk fram-
* Alla Matikuin ha lemnat en skizz, ung.
(aln hög, och dessa målningar bilda väggarnes
dekoration Chez Anni.
e
A
dri

sposi
fort-
fram-
ty
gjana
.
för hans tafla, högst få framför Commerse
Jag kom af en händelse att stå alldeles
bredvid Sarah Bernhardt. Oh c'est
revoltant, c'est indigne, de ne pas coir-
ronner uni oeuvre aussi remarquable,
auni horslique que celle-la" hörde jag hem
utropa. Sarah Bernhardt är som Mamma
vet målarinna och skulptuis. – Efter att
ha arbetet litet på mitt tråktoss på e. m.
med sömn i ögonen) gick jag och åt middag
och jemhade mig redan kl. 8 i säng, för
nu rigtigt på sofva ut, följande dag på
aftonen bjöds komarpris-tagaren i skulpte
Hecques alla på restauranten på cham-
pagne. Der var åtminstone 60 à 70 personer,
alla elever ifrån Ecole des BA. – Bland
peintres arrivés märktes äfven Wiertza
och Maillard. Det dracks och sjöngs och
man började med att dricka laget om en och
en under den gamla myckesvisan
hous allons commencer, bouc à la Pomponette,
Et pendant que tu bois, que ton vois en sapprete
– pomponette
la pomponette
Qu fi – i – i – i le. Under det "file"
drickas skall var och en stiga upp i tur och
dricka ut sitt glas. 6 ofantliga buketter

och en logerkrans räcktes åt Hugues, som
af alla anses vara den mest värdiga
komarpriset. Så slags en dörr lös, och Huque
luftades upp och bars under hurrarop genom
salen. Sedan kom tusen till 2dra priserna.
Först en skulptör, så en arkitekt och så en gravör,
under det man sjöng i chör.
Encor un qui l'allrap'ra
la medaille
la medaille
lar poureur il l'allrappa,
Nous allons voir ça.
Nu kom man och ville helsa Bastien Lepage,
trots allt motslönd fick men honom
upp på stolen. Med ens upphörde stoj
och skämt och ett frenetiskt vive
Bastien Lepage dånade Nio gånger
genom salen. – Denna alldeles märkeligt
sympathiska hyllning bragte vår kära
Bastien Lepage alldeles ur conceptern,
han bleknade och kom storgråtande
ned omfamnande till höger och venster
(Commerre hade visligen hållit sig
undan och ej kommit. Härefter gaf
värden Hugues tillkänna att han
bjöd hela sällskapet till "le chalet" ett
värdshus med trädgård bakom Luxembourg
man bildade nu lång quene och romar prå
ff toppfifet för
Alia RAund LA RELA

et voilà à coté (pekande på den tjocke målare
Wiertz) la grande lionne nu bienne, ce monste
lå messieurs et me dames, à été trouvé dans la
belle oasis de Kä-ken-vent, ou les roses fleurs
les arbres sont verts au melien de direst
oui messieurs et dames au milie du direst,
On la trouvé, ce monstre, au bord d'une fon-
taine, mollement couché, en train de laver
ses pattes, dont il avait bien besoin de reste.
o.s.v. – et là, le terrible condor, le roi des
diseaux, dont on appelle la femelle une
chambre à coucher parce que c'est là qu'on
dort (la condore) etc. etc. – Ah ja sådant
der dumt prat förlorar ju helt och hållet när
det upprepas och nedskruk – Jag kl.
V. 12 vandrade Weir, Wencher och jag hem.
Följande afton var det. Bastien Lepager
tur. Han fick blommor så att han ej kunde
bära dem, bl. a en stor 1 alns bred bukett
med liljor och hvita rosor af en ung skald
M. Paul Arene (författare till en mycket
applanderad liten grekisk pjes l'Ilote,
som spelats och ännu spelas och applåder
på Theatre Francais) Han satt bredvid mig
vid bordet och vi pratade mycket. Finland
hade han bra reda på – Han har rest i Ama
rika, China och Japan o.s.v. – Sedan
börjades lefverop och sänge och
man sjöng i chör refrainen till den genne
Merlbourough visan, under det en skulpte

fägar bars i spetsen. Så slingrade sig det
långa tåget genom Quartier Latens småla
gator. På place St Germain tog man i
dring omkring Hugues fortfarande buren.
af 6 par starka armar, och sedan fortsätter
marschen till le Chatet. I en berceau
inställerades hela sällskapet och man
drack först en jublande skål för Frankrik
och så sjöng man le chart de depart: la
Republique nous appelle, Sachons vainere on
sachons moures, en français doit vivre
hon eller pour eller en français doit Moure
sedan "a l'avenir, à l'art, à Huques
Och så börjades alla möjliga upptåg. Arki-
tekterna (hvilka ha det bästa kamrat –
skapet i Ecole des Beaux Arts) kommo från
med alla sorts duetter, dramatiska föreställningar
härmningar o.d. Roligast var det då en ung
arkitekt med önskligen stora sceniska anlag
härmade den berömda djustamparen Bidel, som
.n. har till menageri place Chateau
d'Eat. Hvar och en af sällskapet pri-
senterades på som hvarjekande kråk med
långa historier på en förfärlig, Marseille-
dialekt. "Voilà, messieurs et m dames rade
förevisaren och pekade på en lång skänglig skulptör
voilà la grafe – Cet animal à se se faire un
de grande de la terre à force de se monter le
con (se monter le cour betyder också inbilla sig, föra bu
våra egen här.

p
omnam
verser
några
Bastien s'en ira à Rome
miroton ton ton Miro taine
ott plus tôt que vous n' peusez,
Car c'est lui, qui de tous, en somme,
Micobon ton
Qui l'à le plus mérité.
Elland il sera à Rome, Mirohon lon lon mirs tain
hous irons l'admirer
Nous dirons ce grand homme, misstoi
Avez nous à trinque.
De tous les français à Rome Mirohon lär som
Il sera le coryphéi!
et il reviendra de Rome, misston hon lon
misstarne
Tout couvert de laurier
Tout couvert de Caurier.
Tout couvert de laurier.
Som sagdt – allt hvad man citerar från
en dylik fest blir intet sägande då man sätter
det till pappers. Det är glädligheten, ungdomen
och enklusiasmen som ger entrain" åt det
hela – Jag nu har jag fullit och pratat sjå
stugor fulla om dessa festligheter. Det
är ungefär samma stämning i dem som vid
våra studentfester, blott mindre stelt och
mindre högtidligt. Dessutom behöfver man ej
har ha druckit mer än ett enda glas för att
vara glad – också är man ej öfverlastad utan
blott uppsluppen, då man hos oss behöfver
2 timmar för att bli lifvad. – Min bekantskap
med gravören Baude kommer kanske att gifva

ett nytt uppslag åt gravuren af mina illustrationen. Han
skulle gravera dem för 178 à 300 stycket. Nu har jag ej sett
något af de. Han gjort och väntar fortfarande på Edlus
3 – Skulle han, Baude göra dem (han arbet
tar för "l'Illustration så hade det det goda med
sig att jag alltjemnt skulle kunna träffa och se
gravören, tala med honom, rädsla och dylikt, hvilket
naturligtvis skulle gå lättare för sig då man känner
männen personligen. Är det bra som han göra så
tror jag jag föredrar honom framför Hildibrand
som tycktes mig vara litet poseur. Alla säga:
man kan få gravurer till hvilket pris som helst
börjande från 100 frcs, men något bra får man.
ej under 200. Baude lofva dessutom göra hvar
gravur på 8 dagar. – Att Edlund ej svarar.
Nu är det sent på aftonen och jag slutar. Dudt
samvete har jag öfver att ej ha skrifvit till Ellen
och Juni som jag är skylde, bref. Med dem förlåta
sin slarfviga bror Atte. – Alla finnar börja dra bort
Lindholms, Becker, Filipt resta. Carren ser
jag då och då, hon skall om några veckor bege
sig till Italien. Gubben Nestor Tallgren är
här, – han är bra skral, på grafvens brådd
Jag har varit hos honom en gång en hel
söndagseftermiddag. Man hör knappast hvad
han säger, så dålig är han. Han är förbjuden
af läkare att resa härifrån, eller att röra sig

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har för länge sedan fått växeln på 340 francs och tackar.

  • Varje gång Edelfelt får brev från Alexandra Edelfelt vaknar lusten att komma hem i dubbel styrka.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt känner sig fången av illustrationerna, det går så långsamt framåt; den andra gravyren "De två systrarne i vindskammaren" (som Alexandra Edelfelt sett en kalk av) är nu färdig så när som på fröken Augustas händer.

    Alexandra Edelfelt Augusta
  • Som Alexandra Edelfelt vet troddes allmänt att Jules Bastien-Lepage skulle få Romarpriset; Edelfelt var förhindrad att närvara vid École des Beaux Arts när utslaget tillkännagavs; Edelfelt gick med unga Wolff uppför Rue Tournon då han såg ett jublande sällskap dra upp mot Luxembourg; det visade sig att Léon-François Comerre fått priset.

    lukumuistit Luxembourgpalatset École des Beaux-Arts Alexandra Edelfelt Jules Bastien-Lepage Léon-François Comerre Gustaf Alexander Gideon Wolff (epävarma yhteys)
  • Då Edelfelt kom hem hade Julian Alden Weir bjudit in Jules Bastien-Lepage, hans bror Émile, Albin Meyssat, Joseph Wencker, en gravör Charles Baude för att dränka förargelsen och indignationen i en bål; Edelfelt fick höra att la Section de Peinture [målarsektionen] i Institut de France enhälligt hade gett Bastien-Lepage priset, med undantag för hans lärare Alexandre Cabanel som hade hållit på Léon-François Comerre; de andra avdelningarna (arkitekter och skulptörer) röstade än på den ena än på den andra, bara för att inte ge priset åt Bastien-Lepage; indignationen var stor efter kungörandet; Jean-Léon Gérôme kom och beklagade och sade att han gjort allt vad han kunnat göra.

    Jules Bastien-Lepage Charles Baude Jean-Léon Gérôme Julian Alden Weir Alexandre Cabanel Joseph Wencker Léon-François Comerre Albin Meyssat Émile Bastien-Lepage
  • Jules Bastien-Lepage var upprörd av harm och telegraferade till sin mor att han bara fått andra pris (2 000 francs).

    Jules Bastien-Lepage
  • Alexandre Cabanel har alltid varit elak och avundsjuk mot sina bästa elever, även mot Henri Regnault.

    Alexandre Cabanel Henri Regnault
  • "Viften" hemma hos Julian Alden Weir och Edelfelt blev en riktig förbrödringsfest; Jules Bastien-Lepage sade att ingen är konstnär som inte älskar sina föräldrar och sitt fosterland; det är inte handen, hur skicklig den än är, som gör konstnären, det är hjärtat; de drack för Bastien-Lepages farfar [morfar] som bekostat Jules och Émiles uppfostran (deras far är arrendator i departementet Meuse), för Weirs hem och fästmö; Albin Meyssat utropade en skål för Alexandra Edelfelt och uppmanade Edelfelt att visa sig värd sin mor; de drack för Frankrike, Finland och Amerika; Meyssat "proponerade" ett hurra för de största poeterna i Norden, Johan Ludvig Runeberg och Esaias Tegnér; den förra kände Meyssat bara genom vad Edelfelt hade berättat, av den senare hade han läst Frithiofs saga och Axel; vemod kom alltjämt över Bastien-Lepage; Joseph Wencker föreslog att de skulle tutoyer (dua varandra) härefter, hjälpa och bistå varandra och vara vänner i lust och nöd.

    Ranska Suomi Amerikka Pohjoismaat Meuse Johan Ludvig Runeberg Alexandra Edelfelt Jules Bastien-Lepage Charles Baude Esaias Tegnér Julian Alden Weir Joseph Wencker Albin Meyssat Émile Bastien-Lepage Claude Bastien Fritjof Axel Lepage
  • Det var den första genomvakade natt Edelfelt haft i Paris; klockan 5 bjöd Jules Bastien-Lepage på frukost; Charles Baude och Bastien-Lepage skämtade med kyparen och presenterade sig som son till Patrice de Mac-Mahon; kl. 7 kom Edelfelt i säng, kl. 9 väcktes han och kl. 11 träffades alla på nytt och tog ett bad i Seinen; därefter åt de frukost på "Chez-Anne" på Rue St Bénoit; alla habituéer [stamgäster] har lämnat skisser på restaurangen, där de fyller upp väggarna; man hade krönt Léon-François Comerres skiss med lager; Julian Alden Weir gick och köpte lager och band den kring Bastien-Lepages tavla för att hylla den verkliga lagersegraren.

    Pariisi Seine Chez Mademoiselle Anne Jules Bastien-Lepage Charles Baude Patrice de Mac Mahon Julian Alden Weir Léon-François Comerre Anna Chomette
  • På utställningen fortsatte Jules Bastien-Lepages tavla att göra succé; Edelfelt hörde Sarah Bernhardt säga att det var motbjudande och ovärdigt att inte kröna Bastien-Lepages verk; som Alexandra Edelfelt vet är Sarah Bernhardt "målarinna och skulptris"; på eftermiddagen arbetade Edelfelt lite på sin "träkloss" och gick till sängs redan kl. 8 för att sova ut.

    Alexandra Edelfelt Jules Bastien-Lepage Sarah Bernhardt
  • Romarpristagaren i skulptur Jean-Baptiste Hugues bjöd följande kväll alla på restaurangen på champagne; där var elever från École des Beaux Arts, bland de etablerade konstnärerna bl.a. Jean-Joseph Weerts och Émile Maillard; Jules Bastien-Lepage hyllades med nio leve-rop; Léon-François Comerre höll sig undan.

    lukumuistit École des Beaux-Arts Jules Bastien-Lepage Léon-François Comerre Jean-Baptiste Hugues Jean-Joseph Weertz Émile Maillard
  • Jean-Baptiste Hugues bjöd hela sällskapet till "le Chalet", ett värdshus med trädgård bakom Luxembourg; man gick dit på rad och Romarpristagaren bars i spetsen; det långa tåget slingrade sig genom Quartier Latin, på place St Germain tog man i ring kring Hugues; sällskapet installerades i en berså och drack en skål för Frankrike och sjöng le chant de depart; arkitekterna som har det bästa kamratskapet i Ecole des Beaux Arts underhöll sällskapet; roligast var det då en ung arkitekt på förfärlig marseilledialekt härmade den berömda djurtämjaren François Bidel, som för närvarande har sitt menageri på place Chateau d'Eau; den tjocke målaren Jean-Joseph Weertz utpekades som den stora nubiska lejonhonan; kl. halv 12 vandrade Julian Alden Weir, Joseph Wencker och Edelfelt hem.

    Ranska lukumuistit Quartier Latin Luxembourgpalatset École des Beaux-Arts Le Chalet Place Saint-Germain-des- Prés Place du Château d'Eau Julian Alden Weir Joseph Wencker Jean-Baptiste Hugues François Bidel Jean-Joseph Weertz
  • Följande kväll var de Jules Bastien-Lepages tur att firas; han fick en stor bukett liljor och vita rosor av skalden Monsieur Paul Arène, som skrivit den grekiska pjäsen l'Ilote som ännu spelas på Theatre Français; Edelfelt satt bredvid Arène vid bordet; Arène hade bra reda på Finland och hade rest i Amerika, China och Japan; man utbringade leverop och sjöng i kör gamla Marlboroughvisan, medan en skulptör improviserade verser om att Bastien skall ge sig av till Rom, för att han har förtjänat det.

    Suomi Amerikka Japani lukumuistit Kiina Théâtre-Français Jules Bastien-Lepage Paul Arène
  • Stämningen på festligheterna påminde om studentfester hemma, men mindre stelt och mindre högtidligt; dessutom behöver man inte dricka lika mycket för att vara glad, och man är inte "öfverlastad" utan bara uppsluppen.

  • Edelfelts bekantskap med gravören Charles Baude har lett till ett erbjudande om att Baude kunde gravera Julqvällen för 175-200 francs stycket; Edelfelt har inte sett någon av Baudes arbeten, men denne arbetar för l'Illustration; han tror han föredrar Baude framför Henri Théophile Hildibrand; han väntar på svar från Gustaf Wilhelm Edlund.

    Charles Baude Gustaf Wilhelm Edlund Henri Théophile Hildibrand
  • Edelfelt har dåligt samvete över att han inte hunnit skriva till Ellen och Anni Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt
  • Alla finnar börjar dra bort; Berndt Lindholms, Adolf von Becker, Filip Forstén har rest.

    Adolf von Becker Berndt Lindholm Filip Forstén
  • Karl Alfred Caveen ser Edelfelt då och då; Caveen åker till Italien om några veckor.

    Italia Karl Alfred Caveen
  • Nestor Tallgren är i staden; han är dålig och får inte förflytta sig; Edelfelt har hälsat på honom; *Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt god natt.

    Alexandra Edelfelt Nestor Tallgren
  • *Om det inte vore ett måste skulle Edelfelt inte stanna i Paris i hettan en minut längre.

    Pariisi
  • *Edelfelts hjärta slår då han tänker på den vackra sommaren hemma.

  • *Filip Forstén torde vid det här laget vara i Helsingfors.

    Helsinki Filip Forstén