Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

porträtt (konstverk) militärer (personer) riksdag (folkrepresentation) aateli akatemiat avioliitto hevonen hotellit kadetit kalat kartanot kaunokirjallisuus kenraalit kirjailijat kirjastot kirjat konsertit kuvitus linnat lyriikka majatalot mallit (ammatti) matkat museot musiikki pamfletit papit piispat poliitikot politiikka professorit runoilijat sanomalehdet seuraelämä talous tappelut tilaukset tulevaisuus työ uutiset väkivalta ylioppilaat

Granback d. 31 Aug. 1872
Älskade Mamma,
Mitt sista bref, till största delen skrifvet hos Doktorn, var
en sådant hastverk, att jag i tankarna ser Mamma förundra
öfver det hastiga tillbaka gående, som gjort sig gällande hos mina
brefs både omfång och innehåll. – – I morgon väntar jag
remifrån, ty hittritius har ännu ej en enda söndag förfeltid
ej fått underrättelsen från Eder. – Den aftonen jag skref, gick
Trig sedan ej såsom först vår planeradt, ned till Hotellträdgården
utan i stället, på doktorns inrådan till Theatern, der jag hade
ifalle att se rönköpingspubliken och ett rätt lustigt stycke. Skärlek
och Upptag". Så hela theatern hade jag ingen andra bekanta än bror
Musik och kadetten Moberger och hade derföre så mycken bättre tid
att taga alla tjocka hofrätträd, alla magra anskustanter och alla drifliga.
affärsmän i betraktande. Af de så mycket vecrisade fönköpingsskon
kelarna voro ej många upp, men som jag haft lyckan se en del af
en ute på gatorna kändes oturen minska främlig. – Då jag om
aftonen hemkom till Dras hade Leuhusens redan begifvit sig till
tationen, der de väntade generalen H. C. Leuhusen med grefvin
na. Som jag emellertid insåg att menniskorna behöfde vara ostörda
då de i 14 timmar skumpat på jernväg, brydde jag mig ej om
att uppsöka Leuhusens i hotellet, ehuru tante bedt mig derom
Jag var lycklig öfver denna instruktlika känsla, då jag sedan erfo
att både generalen och hans fru hade stannat här öfver natten bara
ör att rigtigt få hvila ald. – I går voro vi kler nere vid Staten
för att taga emot minister Sterkor (med familj som varit upp
Sthlm för att helsa på sin dotter fru Cedersköld. – Minister
jalf ser prisenting ut, jag man kan hellre säga att han är en ju
gubbe. Fru Sterky förråder tydligt att hon varit en stor skönhet
i sina der. Af de unga döttrarna som medföljde sig der
na temmeligen bra ut, under det den andra var ful. Kallejer,
kammarjungfrur och trotjenarinnor medföljde, och hela sällskapet
upptag ser rum på Hotellet. Sedan jag blifvit presenterade
tar jag också afsked, och begaf mig till Doktorn, lif efter en
uen också farbror Leuhusen kilade, emedan han, såsom han sade
ej längre hade lust att sitta och prata med Gubben S. om gud
middagar och fina viner. – Hos Doktorns var det mycket roligt.
heruset och brådspela flyttades i trädgårdsverandan, förståning upp
skrufvades till en ofantlig nöjd, och man beslöt att vid alla tiden
ge sig af till Linuequen der musiker spelade i qväll. Ehuru
varit i lassigner ut och in, hade jag dock ej det vackra
intryck af denna vackra trädgör, som man får en höstafton
såsom nu, då alla gaslågor i kulostakupor voro tända, och

kastade sina magiska reflexer på den glittrande förstanssig på
de herrliga blådgrupparna och de lummiga tiden. Tackert
och trefligt är der, de är säkert, och det är könköping en heder
att det har så många vackra promenader. – Ehuru doktorna blir
dit mig att kuissa hos sig öfver natten, reste jag dock med
de andra till Graschack. I dag på e.m. skola Faute och jag
resa till Ryhof. Denna resa, som varit beramad i snart två
veckor, skall således ändtligen bli af. Mamsell Berg har för
ungefär en vecka sedan tillsändt mig en bok dikter af Fjalar,
till genomläsning, och jag har nu tuggat igenom alla de många
lysiska bitarne, både morgonstämningar och solskenstunder, farväl
och Dajer, o.d. för att i afton kunna lemna mitt vatum. Oh!
hvad jag i delika fall skänner mig stolt öfver att vara från
att höra till ett folk, som i politiskt betrycka kunna frambring
en litteratur, som kommer Sverige att glundas. Hvad betyda
väl dessa små krys, en fjolar, eller någon annan Upsala student,
hvars största förtjenst som skall består i att kunna skrifva
oklanderlig vers och vackert språk, mot en Topelius eller en
Wecksell. – Ja, jag vill nästan gå så långt, att jag påstår, att
de unga diktare som hos oss framtradt, såsom Theodor Linda
Ode Reuter o.a. äga mera originalitet än dessa eftersepare af
den alla eller den andra, som går och sucka här öfver smärta och
hjerta ett undantag finnes: Snoilsky. Vore blott hans sängma mindre
passionerad hon väl redan värd att kransas såsom en af
de mest gematiska på senare tider. – Jag tror att det nakna-
le politiska lifvet i Sverige drifvit presin på flykten, och
icke kan man väl heller begära att sänggudinnorna skola trifvas
på folkmötena eller landslingen eller kanske i andra kammar
21 propos andra kammar. Så har här nyligen kommit ut
en skandalskrift denna titel. Den är då det mest oförskämda
man kan tänka sig, och aktar icke för rof, att i och för det
ådra ändamålet att svärta ned folk framdraga sidor ur deras
enskilda lif och person, hvilka alls ej med deras affentliga
kall hafva att skaffa. Så berättas det om erkellskap Lundberg,
att han, ehuru hattmakareson från Uddevalla vetat att klifvit
upp i verlden, troligen genom sina sirefliga bugningar och sitt
verldsmanna sätt. Sednarne tilläggas att S. också är en utmärkt
valsor. Om prof Ribbing säges att han är en värdig repre-
sentant för kråkvinkeluniersitetet i Upsala, med dess hon
servativa professorer, och författaren vädrar till de frie handt.
verkarne och handlandena i Upsala, som bestämdt hysa sunda
åsigter än perukstockarna vid Akademin, att välja en arg
riksdagsman, helst han, Ribbing, utom andra fel äfven har det
att vara tråkig och gnatig och obehaglig, och dessutom afskräcka
le genom sin "okristligt fula filiagnomie". Se der de
läskornar som spridas åt bland folket, – lycka blott att
man vet att ställa denna och dylika litterära foster under
deras rätta rubrik: pamfletten. – Tidningarna här hafva
ej mycket att berätta: för några veckor sedan upplogos
dock deras opatter om Djurgårdsslagsmålet, och herr Pascas
lift
också
nu åte
skulle
keister
der lyc
häster
amma,
V. håll
som har
ste, så
sig krig
jag förut
skall
maka
kalning
de än
Stället
kicka
som ha
så har
resonn
de var
Leuhu
seder
och
.

e
ho
l
lar
Lin
an
sig
Ja
188
en
han
ut ta
tvung
hid de
mig.
till ha
på Gu

sig när
vackert
sa hede
orna bju-
och med
kad hon
täcka
många
er farväl.
am. Oh!
vara från
betyda
a student,
rifva
en
e att
linda
8
hlin
an
ifvad
bars
ese
hon
fre handt-
rysa sunda
arg
har det
afskrack
c
att
reder
hafva
plogos
Pascals
luft-produktioner i Sthun och Götheborg. En del blad hafva
också upptagit historien om Den stora hafsormen, hvilken
nu åter böra grassera – icke i hafvet, som man naturligtvis
skulle vänta sig utan, mirable dista, i Wexistrakten. Direktor
Heintre som haft nöt i tillsjön ute hela sommarn, och denna
der lyckats få två gaddor och en ålnnge, skall nu, såsom Doktorn
päster en vacker morgon i sitt nat finna Lever, om ej just
samma, merabemälde tingest: stora hafsormen. – Gamla Direktören
. håller på att componer för närvarande. Derföre är det väl också
som han mest håller sig hustängd på sitt rum, och ser man honom
ute, så går han och ser förströdt omkring sig, ty hans tankar hvalfva
sig kring de toner hans ändå skapar. – Kapten Herman,
jag förut omtalat, och som gifta sig med den utgamla mamsell Wilthoff
hans
skall nu, sedan han märkt, att Wettervindarna ej
naka någon skada, och hon således tyckes vara oåtkomlig för för
kylning, beslutat att gå ihjäl henne, och man ser derföre allt
de unga tu med chabba steg promenera lungslandsvägen.
stället der han bor, har i folkets mun fått namnet "Kaptensro".
tackars karl! blefve alla giftermål af samma egoistiska skall
som hans, lika mycket omtalade och lika strängt kriticerade,
å hade man ingenting annat att göra, än att granska alla
Det måtte haf
resonnemangspartier (och de äro legio. – –
var varit en tycka Brahedag då jag först spände upp duk till Tante
Leuhusens porträtt. Torft har symamsellen en reska hindrat ar-
ietets framåtstridande, så har Tante haft ett och annat att göra
och följden har varit att jag på två veckor haft 2, säger 2 seancer
För resten tycker jag ej att det ser ut som om det skulle bli bra, och
jag går derför och grubbla på något slags mordattental mot
lden. – Ternenter tror jag blir vapnet, och en af dagarna har
väl strukit ut det lilla, som redan är måladt. –
Då detta bref framkommer, ären Salle redan fullt inne
hela ert Helsingforslif: Ellen och Anni (?) i skolan, Mille-
– ja Taju, huru
Cedercreutz i min kammare, och Pojke
har det gått med honom, och huru har det gått med hela
inska Normalskolan? Då jag för tillfället kommer i nog histore
angående de franska tillsällskade tidningarna jag hade lånat
från Student bibliotheket, så säger jag mig friheten att genom
Mamma be någon ungdom föra upp den på studenthuset,
reonard Serlachius t. ex. – Jag hade tänkt att i nästa vecka
fara upp till Stockholm, så genast till Gripsholm, dröja der en
vecka, och så fara till Upsala på någon dag och der efter be-
gynna, die grosse Retirade". – Emellertid är jag som jag
något föregående bref, bjuden
kanske redan nämnt om i
ut till skuro till Herrskapet Ahlberg, och likaledes nästan
tvungen att villa in i Söderselje, som jag vid genomresan
hit lofvade allt detta tager rätt många dagar i från
mig, och jag kan således alls icke säga när jag kommo
till Helsingfors. – Jag hoppas få mycket att se och studer
på Gripsholm. gamla möbler, taflor o.d., och det är

oligt för mig att hafva litet huru om det der på förhand, då
jag så noga känner till de dillmannska teckningarna i Kiala
salen. I dag om en vecka, lördagen den S. sept. blir här i för
köping ett nöje af ovanlig att studentkonsert. Smålande
nations sångare, förstörsta med utmärktare sängare från
de närlygande landskapen ämna, på genomresa till
Uppela grifva en konser härstades der de gjort en sådan
furor för några månader sedan vid stridentmötet från
i Lonkoping. Jag hade visserligen tänkt resa min väg redan
före denna märkeliga händelse, men mitt värdfolk har
bedt mig henne de de mena att jag ju egentligen ej har
något sin berör på dagen. – Jag tänker, att jag i höst
för ett och annat ritningsarbete i Hfors. Först Sopelii bok
som skall illustreras, så teckninga åt Silamann, som
talade om o. s. v. Hvad de Topeliska teckningarna ängar
å har jag tänkt att söka göra dem så bra som möjligt.
emedan de komma att tyckas i så många exemplar
och jag har redan skaffat mig adressen på en ut
märkt träsnidare i Köpenhamn, som är vara vid dylikt.
och som förde få slara ritningarne. – Pauli, som redan
at
Haln har lofvat föra mig upp på målar
akademin och der visa mig bl.a. Alla Gustave
Dore's verk. En sådan tecknare skulle man blefva
Tänk, att såsom han få 400, 000 frans för Millons verk!!
Jag hoppas att Reinhold är i Sthlm då jag kommer
dit, och som jag har hans adress, ännan jag ej
summa att söka upp honom för att af honom
få goda råd vis à viss Adlercreutz porträtt. Kan
ske kommer han med till Gripsholm för att se sig om
der. – Svenskarne komma att mer och mera öfveren
ne att det ändå finnes rätt mycket se värdt i deras eget
land, och en hel hop förnuftigt folk äro utleda tid
den rysligt tråkiga jargonen, som en hel hop ung
herrar ha, att tala om Paris och London såsom
sitt El Dorado, såsom hon plus uttra af allt i verlden
När henning Cdencrantz engång började på med den
na visa, men variationer om hurudant uttit land
Sverige är, der man ej kan kasta sig in på hvilken
banal som helst, huru smått och kråkvinkelmessigt
allting är här, och hura menniskorna i de stora
kulturländerna äro lyckliga, kunde baron Leuhusen,
som är ofantligt stark patriot ej med möda åter-
hålla sin vrede. – Vack, sådana missnöjda, upp kojade
talar finnas öfver allt, från Novoja Semblas fjäll till
Ceylors branda dalar.
– Nej Älskade Mam
nu skall jag till Ryhof, och Johnsson har redan än
otalt att hästarna äro förspända. – Helsa derföre Morbror
och Ellen och alla andra, stora och små Atte.
Skrif härnäst. Stockholm, poste restante

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Efter att Edelfelt senast i hast hade skrivit från doktor Eljert Mobecks gick han inte som planerat till Hotellträdgården; han gick till teatern och hade tillfälle att se Jönköpingspubliken; de enda han kände där var kadetten Harald Moberger och Bror Munck.

    Jönköping Eljert Edvard Mobeck Carl Bror Munck af Fulkila Harald Gottfrid Moberger
  • Leuhusens hade åkt till stationen för att ta emot general H. C. Leuhusen med grevinna Fredrique Leuhusen; följande dag anlände minister Carl Sterky med familj, som varit i Stockholm för att hälsa på dottern, fru Amelie Cedersköld; Edelfelt återvände till doktor Eljert Mobecks efter att han hälsat på sällskapet på hotellet.

    Adelaide Leuhusen Eljert Edvard Mobeck Alexander Leuhusen Carl Gustaf Sterky Carl Leuhusen Fredrique Leuhusen Carl Sterky Maria Mathilda Sterky Amelie Cederschiöld Pauline Emma Mathilda Sterky Helena Augusta Elisabeth Sterky
  • Edelfelt tillbringade kvällen hos doktor Eljert Mobeck; de åkte sedan till värdshuset Limugnen, som han tidigare inte förstått att var så vacker i höstkvällen.

    Limugnen Eljert Edvard Mobeck
  • Doktor Eljert Mobeck erbjöd Edelfelt "att kinesa" [sova] hos sig över natten, men Edelfelt åkte med de andra till Granbäck; Edelfelt och tante Adelaide Leuhusen åker följande dag till Ryhof.

    Granbäck Ryhof Adelaide Leuhusen Eljert Edvard Mobeck
  • Mamsell Berg har lånat Edelfelt ”Dikter af Fjalar”.

    Berg Carl Östergren
  • Edelfelt jämför svenska författare som Fjalar och andra "Upsalastudenter" med finländarnas Zacharias Topelius, J.J. Wecksell, Theodor Lindh och Odo Reuter den yngre; ett positivt undantag finns bland svenskarna – Carl Snoilsky; Edelfelt hittade förklaringen till bristen på svensk poesi i det nyvaknade politiska livet i Sverige.

    Ruotsi Uppsala Carl Snoilsky Josef Julius Wecksell Zacharias Topelius Theodor Lindh Odo Reuter Carl Östergren
  • Den för inte länge sedan införda svenska tvåkammarriksdagen har gett upphov till skandalskriften ”Andra kammaren”, där bl.a. ärkebiskop Anton Sundberg från Uddevalla och professor Sigurd Ribbing från Upsala svartmålas.

    Uppsala Uddevalla Anton Niklas Sundberg Sigurd Ribbing
  • I tidningarna berättades om Djurgårdsslagsmål, herr Blaise Pascals luft-produktioner i Stockholm och Göteborg, och om "Den stora hafsormen" som "mirabile dictu" [hör och häpna] härjade i Växjötrakten; doktor Eljert Moberg påstår att direktör Wilhelm Heintze som haft not i Lillsjön en vacker morgon skall komma att finna havsormen i sitt nät.

    Tukholma Göteborg Växjö Djurgården Lillsjön / Munksjön Eljert Edvard Mobeck Wilhelm Heintze Blaise Pascal
  • Direktör Gustaf Wilhelm Heintze den äldre håller på att komponera och är inne i en skaparprocess.

    Gustaf Wilhelm Heintze
  • Kapten Bernt Bergman, gift med mamsell Christina Witthof, försöker i folkmun bli av med sin fru genom att promenera henne till döds, då Vetterns vindar inte verkar förkyla henne i deras gemensamma hem som ortsborna döpt till "Kaptensro"; vilket får Edelfelt att reflektera över resonemangspartier.

    Vättern Bernt Johan Bergman Christina Charlotta Witthoff
  • Det verkar ha varit en Tycho Brahe-dag [olycksdag] den dagen Edelfelt bestämde sig att måla tante Adelaide Leuhusens porträtt; tante Leuhusen har haft dåligt med tid att sitta modell och resultatet ser inte ut att bli bra; Edelfelt grubblar över sätt att begå "mordattentat" på bilden, terpentin kunde vara ett passande vapen.

    Adelaide Leuhusen Tycho Brahe
  • Alexandra Edelfelt och systrarna Ellen, Annie och Berta är tillbaka i Helsingfors; Mille (Emil) Cedercreutz bor i Edelfelts rum.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Emil Cedercreutz Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt
  • Edelfelt frågar hur det har gått med "Poju" och hela Finska Normalskolan.

  • Edelfelt hade lånat franska illustrerade tidningar från Studentbiblioteket, Alexandra Edelfelt kunde be Leonard Serlachius föra upp dem på Studenthuset.

    Studenthuset Alexandra Edelfelt Leonard Serlachius
  • Planen hade varit att följande vecka resa till Stockholm, stanna en vecka på Gripsholm, sedan några dagar i Uppsala för att sedan påbörja "die grosse Retirade", den stora hemfärden.

    Tukholma Gripsholm Uppsala
  • Det var svårt att förutsäga när han skulle anlända till Helsingfors, då han också är bjuden till herrskapet Ahlbergs på Skurö, och även borde göra ett besök i Södertälje.

    Södertälje Skuru gård Johan Georg Ahlberg Emilia Ahlberg
  • Edelfelt hoppas få studera gamla möbler, tavlor o.d. på Gripsholm; från de Billmarkska teckningarna på Kiala känner han redan till lite i förväg.

    Kiala Gripsholm Carl Johan Billmark
  • Följande vecka ges en studentkonsert i Jönköping med Smålands nations sångare som är på väg till Uppsala; Leuhusens har bett Edelfelt stanna till dess.

    Jönköping Uppsala Uppland Adelaide Leuhusen Alexander Leuhusen
  • Edelfelt tänker sig få ett och annat ritningsarbete i Helsingfors på hösten; han har illustrationer till Zacharias Topelius bok och teckningen åt Ferdinand Tilgmann att göra; teckningarna till Topelius har han tänkt utföra med omsorg; han har tagit reda på en utmärkt träsnidare i Köpenhamn.

    Helsinki Kööpenhamina Zacharias Topelius Ferdinand Tilgmann
  • Georg Pauli har i Stockholm lovat följa med Edelfelt till målarakademin och visa alla Gustave Dorés verk; Edelfelt skulle gärna bli som Doré, som fick 400 000 francs för [illustrationerna till] John Miltons verk ["Det förlorade paradiset"].

    John Milton Georg Pauli Gustave Doré
  • Edelfelt hoppas att Bernhard Reinhold fortfarande är i Stockholm, eftersom han tänker be om råd vis à vis C.J. Adlercreutz porträtt; kanske kommer Reinhold med till Gripsholm och ser det.

    Tukholma Gripsholm Bernhard Reinhold Carl Johan Adlercreutz
  • Förnuftiga svenskar har blivit mer och mer överens om att mycket sevärt finns att se i deras eget land; de är utleda på ungherrar som bara talar om Paris och London som sitt El Dorado, ett "non plus ultra", som om inget i världen finns utöver detta; Henning Odencrantz klagade på folks möjligheter att välja levnadsbana i Sverige medan friherre Alexander Leuhusen med möda återhöll sin vrede; missnöjda, upphöjda själar finns visserligen från "Novaja Semblas fjäll till Ceylons brända dalar".

    Pariisi Ruotsi Lontoo Novaja Zemlja Ceylon Alexander Leuhusen Henning Odencrantz
  • Edelfelt skall till Ryhof och Johnsson har redan meddelat att hästarna är förspända så han måste avsluta brevet till Alexandra Edelfelt; han hälsar till morbror Gustaf Brandt, Ellen Edelfelt och alla andra och ber modern skriva till poste restante adress Stockholm.

    Tukholma Ryhof Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt Ellen Edelfelt Johnsson