Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

henkilökuvat Jumala kaiverrukset kirjeet lyriikka syntymäpäivät talous tilaukset

Paris d. 20.
Augusti 73.
Älskade Mamma,
Jag kan ej förstå, huru jag så totalt missräkna
mlig. Jag visste att det behöfdes minst 6 dagar för
att bref skall komma fram till fokanniska
och hade således bordt skrifva d. 19, hör att
gratulera Mamma, men genom den slarfviga
tideräkning jag för, hade jag ej så några redan
på datum och ser nu, till min förskräckelse
att vi redan ha den 20. Lika godt, jag skrifva
i alla fall och om dessa rader hinna Mam-
först 2 dagar efter födelsedagen, så vet
Mamma i alla fall huru hjertligt och inner
ligt jag menar, och huru jag med hela mitt
välande deltager i festen derhemma.
Säkert är att jag under hela våren och
sommaren drömt om att få tillbringa denna
glada dag i hemmet, att mundtligen och
personligenen få uttrycka alla mina känslor –
men förhållandena ha nu olyckligtvis ställt
så till, att jag fått skjuta upp hembarsten

och återseendet. Men jag kommer och
skall då, såsom nu säga huru mycket
oändligt mycket Mamma är för mig
Ja, jag kan tryggt påstå att Mamma är
mitt allt, mitt första och mitt sista, mitt
A och mitt 6 på jorden. Det är sannt att jag
ofta tycker mig vara en ovärdig ser ej
min mor, att jag dagligen och stundligen
tänker på huru ofantligt mycket jag fått
och huru litet jag kan ge igen, att jag alltjemnt
märker huru jag i tankar ord och gerningar
syndar mot det jag af Mamma lärt mig
anse som godt, rent och högt, men jag vet
att min moders kärlek är stor, och att
hon förlåter den, som har intet annat
att gifva henne än sin brinnande kärlek,
som med förtjusning ginge i döden för henne och
hvars måla det är, att egna henne sitt lifs
hela verksamhet. Att jag på Mammas
födelsedag, denna kära 25 Augusti nedkallar
allt Guds välsignlete öfver Mamma, det
veten 3 ju väl, och jag ville att all verlden
skulle instämma i denna bön för min älskade
mor. Jag har alltid tänkt på Mamma då
jag läst dessa herrliga verser af Victor Hug
och jag kan ej nog ofta läsa dem.

"Oh, qui que vous soyez, benissez-la, C'est elle
La soeur visible aux yeux de mon âme immortette,
Mon orgueil, mon expoir, mon abri, mon recours
Toit de mes jeunes aus, qu'espèrent mes vieux jours
och tusende andra ställen hos den stora
skalden har kommit mig att tänka på min
mor. –
Den stora lyckan att få måla Mammas
och Runebergs porträtter då jag kommer hem
uppfyller alla mina tankar. Jag skulle ej
vilja ha några andra att göra än dessa två!
Hvad jag gerna ville ha en Bastien. Lepages
hand och öga, för att göra 2dra monumente
la taflor. Måtte jag blott komma ihog
Gérômes: Sincérité, simplicité, etade,
récherche, noblesse de conception, grander
du contour! Jag är rädd att jag möjligen
låter en hop menniskors råd inverka
på mig, och kommer att göra slarfvigt
Likheten vill jag söka framför allt. Likheten
är ju just – rigtigt verkning och rigtigt upp
fattning. Jag har tänkt först göra en
efter naturen
eller två noga studerade teckningar, under
kasta dem Mammas dom, och sedan, då
jag fullkomligt vet hvad jag vill, skrida till
målningen. – Detta porträtt af Runeberg

måste bli bra. Måtte jag blott kunna ha
tillräcklig vilja kraft att genomföra bilden,
hela tiden genomträngd af samma sökande
efter sanning och natur. – Om jag ej skulle få
porträttet färdigt på 2 veckor, så kan jag
ju senare på vintern komma tillbaka till
borgå och fortsätta. Bäst vore tycker jag
att hålla porträttet så enhet som möjligt
genom enkelhet vinnes storhet, och stort och
bredt måste väl Runebergs porträtt vara hållet.
Derföre inga accessoirer som skulle stora, allt
måste concentreras. Här medföljer ett ut-
kart – naturligtvis ett barn af minuten, alls ej
värdt att rätta sig efter. – Bra roligt blir det
att ej ha den tråkiga, styfva kaftanen att
måla. Hvad det skall intressera mig att höra
hvad Mamma säger om alla mina funderingar
Helsa hjertligt de snälla systrarna i från
mig likaså tante Gadd Morbror Gustaf,
Tajta-alla! Ack om Edlum ville
vara så god och svara mig. Vill han
ej ha träsnitten graverade nu, så väntar
jag blott pengarna för att sedan så fort
som möjligt bege mig af hem.
Mammas Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har inte hållit reda på dagarna och skriver nu troligen för sent för att brevet ska komma fram till Johannisberg på Alexandra Edelfelts födelsedag; hela sommaren har han drömt om att personligen vara på plats men han har fått skjuta upp hemfärden.

    Johannisberg Alexandra Edelfelt
  • Man kan säga att Alexandra Edelfelt är Edelfelts allt, och han tycker ofta att han är en ovärdig son.

    Alexandra Edelfelt
  • På Alexandra Edelfelts fördelsedag den 25 augusti skall han nedkalla all Guds välsignelse över henne; han tänker alltid på Mamma när han läser ett par verser av Victor Hugo: "Oh, qui que vous soyez, bénissez-la, C'est elle! La soeur, visible aux yeux de mon âme immortelle, Mon orgueil, mon espoir, mon abrim, mon recours, toit de mes jeunes ans, qu'espèrent mes vieux jours" [Åh, vem ni än må vara, välsigna henne, Det är hon! Systern, synlig för min odödliga själ, Min stolthet, mitt hopp, mitt skydd, min tillflykt, Taket från mina unga år, som mina gamla dagar hoppas på].

    Alexandra Edelfelt Victor Hugo
  • Det är en stor lycka att få måla porträtt av Alexandra Edelfelt och Johan Ludvig Runeberg; Edelfelt skulle vilja kunna måla som Jules Bastien-Lepage för att göra dessa två monumentala tavlor; han får komma ihåg Jean-Léon Gérômes råd om ärlighet, enkelhet, studie, efterforskning, förfinad utformning och storhet i konturerna; likhet är det som han framför allt vill eftersträva.

    Johan Ludvig Runeberg Alexandra Edelfelt Jules Bastien-Lepage Jean-Léon Gérôme
  • Porträttet av Johan Ludvig Runeberg måste bli bra; Edelfelt hoppas kunna genomträngas av samma sökande efter sanning och natur hela tiden, han sänder med ett utkast på vad han har tänkt; det blir roligt att inte behöva måla den tråkiga, styva kaftanen.

    Johan Ludvig Runeberg
  • Edelfelt ser fram emot att höra vad Alexandra Edelfelt anser om hans funderingar; han hälsar till systrarna, tante Adèle Gadd, Morbror Gustaf Brandt och Tajta (Fredrika Snygg); bara Gustaf Wilhelm Edlund ville svara på när han vill ha gravyrerna; om han inte vill ha dem nu väntar Edelfelt bara på pengarna för att sedan komma hem så snabbt som möjligt.

    Alexandra Edelfelt Adelaide Gadd Gustaf Brandt Fredrika Snygg Gustaf Wilhelm Edlund