Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

aasit eläimet hevonen huviretket kirjeet laulelmat laulut naiset saksan kieli sodat suvut talous tilaukset

Paris d. 29 Aug. 18.
Älskade Mamma
I dag fick jag Mammas bref med svar
på penningefrågan. Edlund har emellertid
ej skickat en fyrk, (åtminstone har jag ej
emottaget någon) och jag befinner mig nu
ett dilemna vis-à-vis gravören, som alls
ej är trefligt. Mamma det att Hildebrand
ej vill åtaga sig något utan att det är
betalt på förhand – sal. Kan jag ej ge nå-
got åt honom. Baude min van har nu
två planscher att skära, och väntar gerna
på pengarne. – Hade Edlund svarat på
mitt första bref så hade jag nu kunnat
resa hem! Jag kan ej begripa hvad som
kommer åt karlen möjligtvis har brefvet
förkommit –, i så fall hoppas jag dock att
han skickat en vexel och att han ej skickat
sedlar. – Får jag ej pengar om några
dagar så telegraferar jag bestämdt, till
Mamma, ty Edlum svarar ju ej.
Mamma kan väl första min oro. Jag
brinner af längtar att komma hem, och

är genom detta krångel tvungen att
stanna här och göra af med pengar längre
tid än jag skulle behöfva. – Det har ännu
aldrig kände mig att något bref skulle ha
kommit bort – derföre kan jag ej tro något
annat än att pengarne aldrig blifvit afsän
då. Den oro jag är uti, förenad med
hemlängtan, gör det mig omöjlig för arbete.
Nej, nästa gång skall jag ställa till annor-
lunda. – Om han ville vara på god och
komma! (Edlund menar jag. Först och sist
vill jag komma hem innan kosten ännu
är allt för långt framskriden –
Mamma markire, äro det är damman
hängande hvad jag skrifver – kapitet är
tråkigt och vi skala lemna det! Jag
skulle ingenting bättre önska än att slippa
tänka derpå.
Cavier kommer att resa till Italien
i öfvermorgon, och Weir far samtidigt till
Cerney (nära Versailles) för att stinna der några
månad. Dessa sista dagar ha vi, Wer
och jag haft en inqvartering d. v. s. Weis.
8 år
en ung kusin som nu i 3 år varit vid
en polyteknisk skola i Tyskland för att
utbil
hyggli
mit
fra i
hem
Bar
utan
vet ej
eller
Krigo
fl
med e
det
Hlos
dotter
gjort
hån
småka
först
Ange
jag der
i dett
En he
leben
ha de

att
längre
Ännu
ille ha
lågat
afrän
ed
i arbete
e annor
af och
ch sist
arino
arne
7 år
sypa
till
till
någon
erid
vid
att
utbilda sig till grufingenien. Det är en mycket
hygglig pojka, glad och lifvad – men jag ser
just ej mycket till honom. Han och Wein
dra ut tidigt på morgnar och komma
hem sent. Han bär det stolta namnet
Bayard och härstammar ifrån riddaren
utan fruktan och tadel, (som Weirs mor, jag
vet ej om jag talt om dessa anor). Slagten
eller en gren deraf kom under lillquinott.
krigen till skottland och flyttade derifrån
på 1600 talet till Amerika. Weir skryter
med att ha franskt blad i sina ådrar fästan
det under 300 år kunnit bli något utspådd.
slos en amerikansk generalska (hvars
dotter formligen slår för Weir) har han
gjort bekantskap med grefven och grefvin
nått de Clementanare (Chambords kottska
småkusiner) och detta herrskap hade specier
fäst sig vid dessa gamla anor. –
Unge, Bayard talar mycket bra tyska och
jag har således på morgnarna går öfvera
i detta språk som jag redan börjat glömen
En hel massa tyska historier med Burscher
leben, Bier und famose Atentheur
ha derföre serverats mig.

Cavien, Eneberg och Wolffarne ha ofta
under sommaren talt om sina fruntimmers
bekanta i Mendon från Pensionen der Wolffarna
bodde. Carien var till och med förtjust (Att
ungdomarne voro det faller af sig sjelf). Länge
hade jag derföre tänkt resa ut för att få
se dessa omtalade Mlle Bertha och Claire
men dels har jag varit förhindrad dels
har jag haft oturen äro på mina 3 à 4
lesök i pensionen få se en massa gamla
fruar och tanter, men ej de unga flickorna,
den ena dotter i huset och den andra kusin.
I sista verkan var jag åter derute – och måste
erkänna att alla mina förväntningar öfver
träffades af verkligheten. Jag så då men
Clair helt flyktigt, men gick sedan med
Eneberg till vinhandlaren. Bauvais, Berthas
pappa, och der fick jag hela aftonen sitta och
prata med Mammas och flickan. Modren är en
högst enkel, fet fransk landt gumma, dottren alldes
res förtjusande vacker 16 år, glad, liflig och
klok. Sedan jag sett henne förvånar det mig
alls ej att Cavien sagt att han på 15 år
ej varit så betagen i någon flicka. Caviens
beundran inskränker sig dock mest till

stämma betraktelser, enar han ej vågar sig en
på djupan räsonnimogen på franska. Eneberg
har deremot, genom sitt dagliga umgånger
Mendon lärt sig bra mycket. – Jag var naturligt
vis mycket glad då man inbjöd mig att
två dagar derpå (d. v. s. i lördags) företaga en
utfärd med de unga flickorna och några fruar
som förklara till Robenson, ung. De timmes vän
fr. Mendon. Utom Eneberg o. jag skulle ännu två
lyceister komma med. – I lördags kl. 2
bar det af i det vackraste väder genom
dessa oförlikheligt vackra skogar, höjder
och sålder som ritning
I omgifningar ett så egen-
domligt behag. Utan de unga Mlle Bertha och
Claire, (båda bra vackra och söka fastän i olika
genrer) hade vi ännu i sällskapet en Mlle Berta
Nouret, 2 små flickor i der omtalade lyceister
och tante" Beauvers, en gammal mamsell. –
de gamla fruanna 3 till antalet äkta i vägen
– Jag har hört talas om Robinson allt sin
Weir har ofta varit der
Jag kom till Paris, men aldrig kommit
mig dit, och sanningar att säga kunde jag
aldrig tro att der var så utomordentligt vackert.
Det är en liten plats midt i skogen som
man inrättat "à la Robinson Crassé (deraf

nunnat) med grattor, hyddor af
pavillonen, åsnestall, mjölkkor, ponys
att rida på, och sedan naturligtvis restauranting
och hvad som är eget för Robenson balkonge-
högst uppe i de ofantliga ekarna. Vi
klefva således upp, och hade just beställt
upp litet rafraichessentents efter den
långa promenaden, då ett förfärligt regn började
nedström. De gamla fruarna som visligen
hållit sig nere voro ledsna, och började genast
vidtaga åtgärder för att få vägnar för hela
sällskapet, men ungdomen tyckte att
det nu först började bli rigtigt roligt.
Il n'y a pas de plaisir s'il n'y a pas d'aver
ture" sade vara unga följeslagarinnan
och så kläddes regnkapporna på, kapuiskorg
na drags öfver hufvudet (Bertha var
alldeles blixtrande vacker så) och så beslöts
det att vi skulle gå och gunga – och i hållan
regn klef sällskapet. Eneberg höll sig dock
till den stadigare delen) upp på repgningor
och vippbråder, på sjöngs det, skrattades
det och pratades, och har salen slutlig
tillade fram genom molnen stämde vi
alla upp les Roses" denna melodi
Gounods "sous les vius sentiers ombreux, ou s'égarent les amoureux och

som har så många minnen för mig. Det
är den första jag hört i Paris. – Mammarne
protesterade mot dessa oförsigtigheter (vi
voro verkligen något blöta, ehuru träden dock
skyddade oss botydligt, och sedan vi druckit
en skål för Robinson och "à la jeunesse"
riskade vi våra namn bredvid de tusende
andra som pryda ekarnas sammar, kappor
och ledstänger bord och stalar. Som de andra
redan ristat in sina insträka skref jag
mina och en liten söt flickas (10 år), enom
ett stort hjerta, så att det nu står för eviga
tider buketten i den stora eken. Kommer någon
af mina bekanta det komma de troligen att
undra sätt mycket, och denna tänka svarta
sällskapet alldeles ofantligt. Nu kom återför
jag tog farväl af den storartade utsigten (med
höga berg och djupa talar skogar och villor – Mont
Valérien, St Clom och Paris" i bakgrunden,
vagnar som kände får
och alla de som fingo rum i taga upp. Nu
återsödanne – Mlle Claire, Berth, Tante, Eneberg
lyceisterna och jag. Damerna tys plats på
åsnor och vi stego till häst. och så var det af
genom skogar öfverberg och backar allt
under en stilla sin gregn. Det gamla her

o ett
skapet, postollet och träffade på vågar jämrade sig
ständigt öfver detta partie manquée, men vi leds ej
mycket deraf. För ett ögonblick lemnade Eneberg
ch jag oss efter för att far och se på en utsigt, då
vi kommo ned förbacken stupade Enebergs häst
och han föll af och slog sig i backer. Det såg hemskt
ut. Jag kappade naturligtvis ögonblickligen af och
reste upp honom och märkte till min glädje
att han var orkadad så när som på en massa
skrämor. Han blodde något, men det var ej farligt
varit var det med en ny rock som han helt
och hållet ref sönder. Det var hästens fel, ty vi
redo ganska försigtigt och hålla på tyglarna som man
bör göra då man rider nerför. – Då vi kommo sina
fram än de andra, blef det nat. stor uppståndens
i pensioner. Vi voro der en stund efter middag
och så som jag hem kl. 11 på bättre.
Måndag morgon. I dag har jag varit
på stora central-post-byrån för att
fråga efter bref fr. Edlum. Får jag ej
något i dag så telegraferar jag i mor
ger till Mammas
Helsa alla hjertligt från
den

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har fått Alexandra Edelfelts brev med svar på penningfrågan.

    Alexandra Edelfelt
  • Gustaf Wilhelm Edlund har inte skickat pengar, och Edelfelt befinner sig i ett dilemma mot gravören Henri Théophile Hildibrand som kräver betalt på förhand; åt Charles Baude har han gett två plancher att skära; om han inte får pengarna om några dagar telegraferar han till Alexandra Edelfelt, för Edlund svarar ju inte.

    Alexandra Edelfelt Charles Baude Gustaf Wilhelm Edlund Henri Théophile Hildibrand
  • Alexandra Edelfelt kan väl förstå Edelfelts oro; han brinner av längtan att komma hem, men är på grund av krånglet tvungen att stanna och göra av med pengar längre tid än nödvändigt; bara Gustaf Wilhelm Edlund ville vara så god och komma.

    Alexandra Edelfelt Gustaf Wilhelm Edlund
  • Karl Alfred Caveen reser till Italien.

    Italia Karl Alfred Caveen
  • Julian Alden Weir far till Cerney (nära Versailles).

    Versailles Cernay-la-Ville Julian Alden Weir
  • Julian Alden Weirs kusin har varit inkvarterad hos honom och Edelfelt; kusinen har varit vid en polyteknisk skola i Tyskland för att utbilda sig till gruvingenjör och bär det stolta namnet Bayard och härstammar i likhet med Weirs mor från "riddaren utan fruktan och tadel; under hugenottkrigen flyttade en gren av släkten till Skottland och på 1600-talet vidare till Amerika; Weir har tack vare de franska anorna gjort bekantskap med greven och grevinnan de Clementanère (Henri de Chambords köttsliga småkusiner); Edelfelt har talat tyska med unge Bayard.

    Amerikka Saksa Skotlanti Julian Alden Weir Henri de Chambord Bayard de Clementanère de Clementanère
  • Karl Alfred Caveen, Karl Eneberg och Wolffarna har talat om förtjusande fruntimmer på pensionen i Meudon; Edelfelt instämmer efter att ha träffat Mademoiselles Claire och Berthe; i lördags bjöds Edelfelt med på en utfärd till Robinson, ett stycke från Meudon; han har hört talas om Robinson allt sedan kom till Paris, Julian Alden Weir har ofta varit där; det är en liten plats i skogen som man inrättat "à la Robinson Crusoë"; de hamnade ut för en regnskur, när solen på nytt tittade fram stämde de upp i Charles Gounods "Sous les vieux sentiers ombreux, où s'égarent les amoureux" och "les Roses"; Edelfelt tog farväl av den storartade utsikten med Mont Valérien, St Cloud och Paris i bakgrunden då de återvände på häst och åsnor.

    Pariisi Saint-Cloud Meudon Mont-Valérien Robinson Charles Gounod Julian Alden Weir Karl Eneberg Karl Alfred Caveen Berthe Beauvais Claire Eugen Wolff Robinson Crusoe Gustaf Alexander Gideon Wolff