Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

arkkitehtuuri historia itävaltalaiset junat juutalaiset kansanpuvut kielet kirjeet kirkkokunnat kuvitus lämpötila linnat matkat miehet muoti museot naiset palatsit puolalaiset ranskalaiset ruoka sää saksalaiset sodat taidekokoelmat teatteritaide turkit vaatteet venäjän kieli vuokra-asunnot

Wien d. 7 mars 1878
Älstill Mamma d. 17
I natt ankomle vi hit, och ha under skulle
förmiddagen genomströfvat staden – Intet bref
från Mamma på posten! Nå ja, vi få ge oss till
fåls tills i morgon eller öfvermorgon! Det
kännes helt skönt att åter ha kommit från
Asien till Europa, ty något så sibiriskt som
vägen från Petersburg till Vilna och Grodno
har jag knappast kunnat drömma om. oändligt
snöfalt, små usla talar här och der, ingen
mensklig boning – se der ungefär en bild af de
trakter man genomfär. Resan till Warschau
är något tröttande. 36 timmars skakning
i margon är bra mycket, och man får verklig
gen ta mod på sig för att bege sig af morgonen
efter ankomsten till Warschan. – Pelsarna voro
öfverflödiga ty vädret var drägligt, och kupéer-
na eldades så häftigt att man snarare löfte
fara att stekas än att fyra. Vi hade 1sta
klass och kunde ej annat än prisa de
ryska vagnarna för deras beqvämlighet.
Den första natten sof jag ganska illa,

och höll på att brinna upp i den heta kupén.
Utom Hoving o. Jag voro der ännu 2 rysar, såsom
det tycktes tjenstemän vid ambassaden i Wien
I Wilna stannade tåget en timme, just lågon
tid för att man skulle hinna tvätta sig och
dricka kaffe, två saker som äro gudomliga
efter en sådan natt som den vi utträtt. Grodro
passerade vi mot middagen: en ryslig stad.
De uslaste kyffen, utan fönster, och byggda
såsom för att bilda den mest krångliga la-
byrinta. Ju mera vi nälskades Polska gränser
dista mera juder syntes det vid stationerna, och
sjelfva Polen och Galikien syntes nästan
e
inga andra varelser. Trefliga gossar i länge
kaftaner! Jag kan dem utan till, och kan ej
motstå mitt syndiga begär att rita
af dem för att Mamma äfven måtte
få njutta af deras åsyn. Utom
den välkända ansigtsbyggnaden
ha dessa herrar ännu ett drag
felakhet och illpårighet som
vida bättre återger Mefisto
foliskaraktären än hr.
Bergholms förträffliga
mark på finska theatern.

Norra delen af Polen var till stor del öfver
svämmad. Redan har började man marka att
man kom till mellersta uppa. – Snon blef allt
sällsyntare, luften var mild och fuktig och
bröddar syntes här och der på de ofantliga
fälten. Palen lemnade dock ett genomsorgligt
intryck. Denna oändliga slätt med leskojor och
popplar här och der, talade om så många
krig och så mycket utgjutit blad, att sin-
ne
het ovilkorligen stämdes. Stora tråkors utmär-

ka grefvar och de nedhuggna skogerna
tala om att de fordom utgjort insurgen
ternas tillhåll. Blott då och då sägs
någon polack i nationaldrägt, men säkert
är att dessa exemplar ej mycket motsvara
de de föreställningar man gjort sig om Koseinska
och Soniabowskys landsman. Till Warschau kom-
mo vi kl. 9 på aftonen. Det är en rigtigt stora
stad och Weschseln är en dugtig och bred flad.
mycket såg jag ej af staden men kunde dock
genom vagnsfinstrin vårseblifva att alla

skyllar voro skrifva först på ryska, så på franska eller tyska
och sist på polska. – På hotellet borde vi vägg i
vägg med sjelfva Adelina Patti och hennes leda
markis till man, och detta herrskap kom äfven
med oss till Wien. Redan på morgonen i hotellet
körridoren
kunde jag se la divas sylfidiska gestalt genom den
öppna dörrn, och sedan på bangården satt jag på sam-
ma soffa i väntsalen. Hon är, i mitt tycke
vackrare än alla porträtter man ser af henne,
och munnen ser ej så samman pressad ut som
på konterfejen. En makalös profil och herrliga
ögon. Hon uppvaktades af 5 à 6 herrar med
stora buketter, som hon likväl vid gränsen
gaf bort åt stationschefens fru. Markisen
och hans gemål och deras betjening bestående
af 3 damer och 2 herrar hade egen Salons
kripé, sådan som brukas för kejserliga personer,
och då jag på stationerna betraktade henne
der hon satt i vagnsfönstret föreföll hon
mig som den nättaste lilla docka i ett vackert
dockskåp. Jag förstår ej att hon ej kunnat skaffa
sig en bättre markis, ty den hon har fått ser
bra narraktig och tråkig ut, utom att han redan
tyckes vara nära femtistakt. I Skiernievice
(3 timmar från Warchan) lemnade vi kert Kraemer
som står der med sin bataljon. Inte såg det just

trefligt ut der, och såväl Carl K. som en annan
finsk officer, Björling som vi träffade, förklarade att
de intet högre önskade än att komma till Finland.
Österrikiska gränsen passerade vi i går kl. man
3 på e.m. fernvägs- och tull betjening gaf oss genast en
bild af österrikarna – något på samma gång gemüttligt
och sluskigt – elegant; isynnerhet ståta dessa menniskor
med trång byxor och vackra stöflar. Att
deras fötter äro vackra
Stationsche ha
bevisar bättre än något
annat att deras tyska

blod är rätt mycket upp-

blandadt med italienskt, slaviskt o. ungerskt de är
fortskäffning
nordtyskarnes apost medel se mest ut så här:
Sista natten sof jag dock temmeligen godt i kupén, och
väcktes först kl. 4 af konduktörens gälla rof: Wagran
5 minuten. Min ervakna blick öfverför det
stora slagfältet, der man med litet fantasi kunde
af morgontimman bilda sig välnade af kämpande
krigare af la vieille garde, tappre genraler och modig
1 åriga trumslagare. – Kl. 5 rullade vi öfver den
långa Donanbron som aldrig tyckes vilja taga slut.
och några minuter derefter voro vi i Kabsburgar.
nes gamla stad. – Vi togo in på Hôtel Métropole
(enl. Harlings råd) och ha nu tvenna ytterst elegan

rum med utsigt öfver Donaukanaler, Leopold.
stadt och Fransfosefskasionen. – Jag hade ej
ro att sofva till längre än kl 8, och finner nu,
(kl. 5 e.m. efter den vandring härs och hvars vi föreläsa
under förmiddagen att Wien är en särdeles intressant
och vacker stad, der det vore roligt att slå sig ned
en
någon tid. Jag har vandrat hela der King, sett
vaktparaden på Hofburg, Stephanskyskan, Operan
Nya Borsen m.m. Här är en rörelse snarlik
den i Paris mest befolkade qvarter, men man
märker snart att Wien är bra mycket mindre.
Den nya Wiener arkitekturen är jag alldeles förtjust
i. Der finnes en omvexling och en klok behandling
af materialet som är alldeles förvånande. Tegel,
sandsten, cement, förgyllning o.a. äro sammanförde
till en förening som påminerer om Venediga renaissa
byggnader. Hela der Ring isynnerhet Schotten Ring
består ju af palatser det ena mera förvånande
vackert än det andra. Operan är fin och elegant
Tacaden har en loggra likasom den på Pariser
aperan, men skilnaden tycker jag är ofantlig
i alla fall. Pariser operan är kanske tyngre
hvad proportionerna beträffar, men den har
utom sin storlek ännu denna dunkla färgprakt
och detta fulländade mästerskap i ornamentiken
som öfvergår allt annat. – Hvilken omvexling

den
Har

Leupoll
er
af typer här i Wien! Man ser här folk af
och slags ansigtsbildning och hållning från Station
till Nordtyskar d.v.s. en god del af profkar-
på Europeiska typer. – Die Wiener Schön
heiten förtjena verkligen detta namn. De
se ej så distingué ut som parisiskorna
och äro mera extravaganta i sin klädsel –
om gången vill jag ej tala, ty den härstamma
ändå litet från des grosse Vaterland. Under
dessa korta timmar har jag sett rigtiga
skönheter blondiner och brunetter om hvartan
Isynnerhet fäster man sig vid deras högst
extravaganta coiffärer, som bestämdt äro sådan
att en Parisiska
*
med bon sens skulle
vågra att antaga
dem. Det är helt
simpets de franska
moderna använda
i sin öfverdrift.
Men som sagdt,
vackra och ståtliga
de, och se dessa

Zorn så välmående
och blomstrande ut kom om de blifvit uppfödda
med bara knatwurste och ål. – (Fortsättning
sent på aftonen. Jag har nu varit med
Hasling på theater än der Wien, der jag fick

se en rigtigt äkta Wiener pres: Die Schina
Töckter, det värsta skoj man kan tänka
sig, men alldeles utmärkt väl speladt.
Språket var så mienesiskt hela vägen igenom
att mag ibland ej begrep ett enda ord.
Jag har ej på länge skrattat så godt som i
afton. – Hoving var på Carl Theatern der han
så Demimonde – som jag sett spelas så bra i Paris
I morgon bittida går jag till Piper, sedan
med Honing till Belvedre-samlingen och
på aftonen till Burgtheatern (den bästa på
tyska, jemter haft i München). – I morgo
hoppas jag dessutom få bref från Mamma,
Jag ville gerna skrifva bra mycket längre
om alla mina intryck under denna första dag.
men jag fruktar att största delen komme att
ha att göra med arkitektur, ty Stephans
kyrkan, Operan och byggnaderna vid der Ring
sysselsätta alltjämnt mitt sinne. – Man
går redan i sommarpaletå här och jag
sat med öppet fönster då jag började brefvet.
Helsa alla från mig och förlåt att jag ej
skrifvit bättre. Måtte ej Morbror G. tycka att
brefven äro tråkiga! Ack den gamla goda Ant
werpentiden, då man skref intressant och hade gör
tid, kommar aldrig åter! Helsa dem alla der
hemma!
Mammas egen Atte.

None

None

None

None

None

None

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • I natt anlände de till Wien och de har strövat omkring i staden hela förmiddagen.

    Wien
  • Inget brev från Alexandra Edelfelt väntade på posten.

    Alexandra Edelfelt
  • Det kändes skönt att komma från Asien till Europa, Edelfelt hade knappast kunnat drömma om något så sibiriskt som vägen från Petersburg till Wilna och Grodno.

    Pietari Eurooppa Vilna Aasia Grodno / Hrodna
  • Resan till Warschau var tröttande, 36 timmar av skakning i waggon (vagn); pälsarna var överflödiga eftersom vädret var drägligt och kupéerna eldades kraftigt; de åkte första klass och kunde inte annat än prisa de ryska vagnarna för deras bekvämlighet; förutom Victor Hoving och Edelfelt fanns i kupén två ryssar som verkade vara tjänstemän vid ambassaden i Wien; i Wilna hann de tvätta sig och dricka kaffe; Grodno var en ryslig stad, med usla kyffen som bildade krångliga labyrinter.

    Wien Varsova Vilna Grodno / Hrodna Victor Hoving
  • Ju mer de närmade sig polska gränsen desto mera judar syntes vid stationerna, i Polen och Galizien syntes nästan inga andra "varelser"; "trefliga gossar i långa kaftaner", Edelfelt kan inte motstå det "syndiga" begäret att rita av dem för Alexandra Edelfelt; förutom den välkända ansiktsbyggnaden har dessa herrar ett drag av elakhet och illmarighet som vida bättre återger Mefistofeleskaraktären än herr Bergholms [troligen Kaarlo Bergbom] förträffliga mask på finska teatern.

    Puola Galitsia Alexandra Edelfelt Kaarlo Bergbom Mefistofeles
  • Norra delen av Polen var till stor del översvämmad, det märktes att de kom till mellersta Europa; Polen lämnade ett genomsorgligt intryck; den oändliga slätten med enstaka lerkojor och popplar påminde om så många krig och så mycket utgjutet blod.

    Eurooppa Puola
  • Då och då såg man polacker i nationaldräkt, men de motsvarade inte föreställningen man gjort om Tadeusz Kosciuskos och Jósef Poniatowskys landsmän.

    Józef Poniatowski Tadeusz Kościuszko
  • Warschau är en riktig storstad och Weichseln är en stor och bred flod; Edelfelt såg inte mycket av staden men noterade genom vagnsfönstren att alla skyltar var skrivna först på ryska, sedan på franska eller tyska och sist på polska.

    Varsova Wisła
  • På hotellet bodde de näst intill Adelina Patti och "hennes leda markis till man"; detta herrskap åkte sedan med samma tåg som Edelfelt till Wien; han tyckte att Adelina Patti är vackrare än porträtten man ser av henne.

    Wien Adelina Patti Henri Roger de Cahuzac
  • I Skiernievice (3 timmar från Warschau) lämnade de Carl Kraemer och en annan finsk officer Björling, som är stationerade där med sin bataljon; båda önskade återvända till Finland.

    Varsova Skierniewice Suomi Carl von Kræmer Björling
  • Järnvägs- och tulltjänstemännen vid österrikiska gränsen gav genast en bild av österrikarna – något på samma gång "gemüthligt och sluskigt-elegant"; de ståtar med trånga byxor och vackra stövlar; deras vackra fötter bevisar bättre än något annat att deras tyska blod är uppblandat med italienskt, slaviskt och ungerskt blod.

  • De passerade Wagram mitt i natten; yrvaket blickade Edelfelt ut över det stora slagfältet och föreställde sig kämpande krigare av "la vieille garde" [av det gamla gardet], tappra generaler och modiga 13-åriga trumslagare.

    Wagram
  • I Habsburgarnas gamla stad Wien tog de på Harlings rekommendation in på Hôtel Métropole och fick två eleganta rum med utsikt över Donaukanalen, Leopoldstadt och Frans Josefskasernen; Wien är en intressant och vacker stad, där Edelfelt kunde tänka sig att slå sig ned för en tid; han har vandrat genom hela der Ring, sett vaktparaden på Hofburg, Stephanskyrkan, Operan och Nya Börsen; rörelsen på gatorna påminner om Paris, men man märker snart att Wien är mindre; Edelfelt är förtjust i arkitekturen som påminner om Venedigs renässansbyggnader; Operan är fin och elegant men överglänser inte Parisoperan; i Wien ser man omväxlande folktyper; "Die Wienerschönheiten" förtjänar detta namn, kvinnorna ser inte så distingerade ut som parisiskorna och är mera extravaganta i klädseln men han har sett riktiga skönheter, blondiner och brunetter om vartannat; de är vackra och ståtliga och ser välmående ut, som om de blivit uppfödda på bara "knakwurst" [knackkorv] och öl; i synnerhet fäster man sig vid deras extravaganta "coiffurer" [frisyrer], det är det franska modet använt i överdrift.

    Pariisi Wien Venetsia Parisoperan Hôtel Métropole Donaukanalen Leopoldstadt Franz Josefskasernen Ring / Ringstraße Hofburg Stefansdomen Wiener Staatsoper Wiener Börse Harling
  • (Brevet fortsatt sent på aftonen.) Edelfelt har varit med Harling på Theater an der Wien och sett en äkta Wienerpjäs; Victor Hoving var på Carl Theatern och såg Demimonde, som Edelfelt sett i Paris.

    Pariisi Theater an der Wien Carltheater Harling Victor Hoving
  • Följande dag går Edelfel till Edvard Piper, sedan med Victor Hoving till Belvederesamlingen, och på kvällen till Burgteatern (den bästa teatern på tyska, vid sidan av hovteatern i München).

    Belvedere Burgtheater / Hofburgtheater Hov- och nationalteatern Victor Hoving Edvard Piper
  • Edelfelt hoppas få brev av Alexandra Edelfelt; han ville gärna skriva längre om sina intryck, men han fruktar att allt skulle handla om arkitektur; han är fortfarande helt uppfylld av Stephanskyrkan, Operan och byggnaderna vid der Ring; han hoppas att Morbror Gustaf Brandt inte skall tycka att breven är tråkiga; tiden i Antwerpen då han skrev intressant och hade god tid kommer aldrig åter; man går redan i sommarpaletå; han hälsar alla där hemma.

    Antwerpen Ring / Ringstraße Stefansdomen Wiener Staatsoper Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt
  • Victor Hoving är inte riktigt nöjd med att Harling verkar vilja fortsätta resan med dem; pälsen skickar han med Hovings och Harlings pälsar till Lübeck till Piehl & Fehling.

    Lyypekki Harling Victor Hoving
  • Har Alexandra Edelfelt fått rum?

    Alexandra Edelfelt