Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

militärer (personer) opera (konstart) arkkitehdit arkkitehtuuri eepokset hotellit höyrylaivat huonekalut kaupungit kirjailijat kirjallisuus kirjat kirjeenvaihto kirkkokunnat konsertit kultasepäntyöt kuninkaalliset kuninkaat linnat lyriikka majurit museot näyttelyt opiskelijaelämä papit prinsessat prinssit puistot ruotsin kieli saksan kieli taide taidekokoelmat talous tanskan kieli taulut vaatteet yliopistot ylioppilaat

Sand den 4 september 1882.
Älskade Mammas
Då Mamma ser, att detta bref är skrifvet i Lunder
Så gissar Mamma väl, – att hindes lille Dreng har
väret i Kongens smukke By – og möret sig högla dagar
ja så är det verkligen. Vår gemensamma (Mobeck, gubben
Killandert och min) resa blef verkligen utaf, och har varit
mycket rolig. Sjelfva begynnelsen var såtillvida originel
att Doktorn och jag höllo på att försumma oss, och
symedelst voro nära att bringa hofentendenten
K. tålamod till sin yttersta spets. Tåget hade redan
hipit, då den och jag, i den oskyldiga tron, att vi
skulle komma 1/4 timme för tidigt, hörde fram till stater
nan Mobeck, olycksfödda menniska, tåget går ju redan
och jag har ställ och väntat öfver en timme, rot den upp-
bragta hofenten derten till oss, och vi kilade in efter
biljetter så fört som sig göra låt, och tyckte oss redan
auverade, då konstucktören upplysta oss om, att
det endast fanns 2 damkupéer herliga, och det kunde
herrar ej släppas in i och ser herrn inte, att vi
er bara utklädda flickor, skyndade doktorn sig att upp
syla, och klef in i Dunckupéer, och så bar det.
Som vi emellertid fingo vara rätt ensamma,
var jungfrubur, och kunde vi hafva rätt roligt
på tre man hand. Hofintendiaten, som beslutat att
resa ytterst sparsamt, blef behörigen retad af
boktorn, som alltjemnt kom fram med huru
vi skulle lufta oförsigtigt i Kongens by, och då

vi dessutom fingen höra en hel hop historier
från doktorns ungdomsår, märkte vi knappt att
vi en hel dag skumpat på jerna då vi kl. 8 stan-
nade i Malmö. Vi gingo genast ombord på an båten
Som skulle åstad till Köpenhamn, och befunna
oss, efter halfannan timmes färd i den herrliga,
stjernklara natten, i Kjøbenhamn. Som hof
intendenten. K. skrifvet förut om rum, fullt
det oss aldrig in att vi ej skulle hafva den
affären på rediga fötter, och vi blefve derföre ej
litet snopna, då vårdar på Holer Sinds Oscas
förklarade att han hade "stet schki-kagle Værelser, men
att han om några timmar: möjligen skulle få
några lediga. Hvad var att göra; vi togo en
vagn och reste till Tivoli, der vi voro titt
kl. 12, sedan vi åsett det grannaste fyrverkeri,
och hört Gubben Lambure sjelf anföra sin orkester
Med det glada hoppet att efter dagens resa
få kästa sig i en välläddad sång och Mospher
armar reste vi nu åter till Prind Beer, men
i fasa, ännu hade man icke lediga varelser
Nu satte vi oss åter beskedligt i vår väga
och åkade, och frågade vill alla upptänkliga
hoteller efter ett det anspråkslösaste nattvarken,
men omöjligt! Phænix, Taltenberg, Skalla, union
alla hoteller voro öfver fulla och nu följde
a
följ
en

uklig
gvärk
hnson
fäld
t
ne doktorns goda råd att fortsätta att öka, ty
att ligga på gatan skulle otvifvelaktigt ej hafva
varit rekommenderande för det svenska namnet.
Tröjet höllo vi nu på med att åka, gata
upp och gata ned ändå till klockan d. 1
6 på morgonen, och tack vara Mobecks gla
da lynner, som gjorde att vi togo hela äfven
ty mera från den humoristiska sedan
funno vi oss rätt väl i vårt enformiga
nöje. Detta ansement kostade 10 Eder svenskt
tillsammans, då kusken beräknat 2 timmars
väntning utanför Tivoli porten, utan att vi är
gentligen bedt honom om annat att än att
hemta oss kl. 12. – Vårt första göra om
morgonen var att komma in i ett kafé dessa
öppnas här redan kl. 5 om morgonen och få något
till lifs, och sedan styrde vie af till Prins
Oscar, der ändtligen rum blifvit lediga sedan
morgon båtarne gått. Någon egentligt hvila
blef det väl ej af, men man hade ändå
nöjet att kunna sträcka ut sina trötta
lemmar på en soffa. – Kl. 11 voro vi åter
ute, för att de på expositionen, der vi
drörde hela dagen. – Såväl denna som
följande dag använda vi utmärkt väl, ej
en timme blef försjuld, då det gällde att bese nå

göt, och vi gingo derföre noggrant igenom
Expositionen. Museum för nordiske Oldsager
Athnografiska museum, Thorvaldsens mig –
senne, samlingarna på Christians borgs
slatt o. s. v. var på kl. Operan och sågo
Wagners mästersångarne i Nürnberg (som
är för mycket framtidsmusik för att rigtigt
kunna uppfattas af geniena öron och hade
på sistnämnda ställe nöjet sig kronprin-
sen, och kronprinsessan dessan. – iko-
rationerna och sången och orkestern voro
naturligtvis mycket storartade, men jag
kan ej just säga att denna opera slog
så öfverdådigt än på mig. – Lexposi-
tionen fanns ofantligt mycket af in-
tresse, isynnerhet i möbelväg, och i fråga
om guldsmeds arbeten, i hvilken branske
man hade tillfälle att se der utmärklaste
konstverk, lika framstående genom artiste-
riet i modelleringen, som genom utföran
det finhet och noggrannhet. – Han ren
konst åter beträffar, så tyckte jag (kanske
orätt att Sverige stod betydligt öfver de
två andra rikena, så menade nämligen,
att konstverken från Sverige voro till värde
mera jemna, att de norska och danska, blåser

hvilka senare man invid den bästa tafla
kunde se det mest mediokra. Isynnerhet tyckte
jag att de danska landskapen voro förskräckt
gräsgröna skogar, och ljusgredelin himmel,
allt slickade och stelt. Nej, tacka vet jag
Wahlbergs och Bergnes raskt målade, natt
sanna bilder, de tala till hjertat Att i den
norska afdelningen Gud bildade ett stort,
ett makalöst undantag, behöfver ej sägar, och
hans Brudefard och Stergenter, som gå till
Fjelds, äro de mest poetiska bilder man kanse
De utmärktaste danska målare äro bestämdt i
figurmålarne C. Block och Eller, och delvis
Marstrand. P. hvad dessa Blochs bilder.
ur munklifvet äro makalösa, och hans italienska
genretaflor, och historiemålningar gifva minsan
ej efter också stå nu fästade läppar vid hvarje
hans tafla med: solgt till H. M. Konunger, söljt till
H. K. H. Stockin stan af Russland, o. s. v., och en menni-
skorna stå i quelle för att kunna se dessa pertor
i expositionen. – Gertuers porträtter äro, som
kändt mästerliga, isynnerhet det af Frederik III
och unga grefve Moltke Hvitfeld, hvilken senare
är aftagen i full husaruniform i knästycka. –

I den svenska konstafdelningen (som kände bildar
denna ett skildt annex i parken intaga Hinars
hor och sätterna, höckert Lapphåla, och Rosen Erik
den i hufvudplatserna. Isynnerligt helsa Hacker
och Rosens taflor vackra motstycker den förra
utmärkt genom glänsande värme och kraftigt kolo
rid, den senare genom adelhet i kompositionen
Katharina, som håller den dystra köningens
hand tillbaka från dödsdomsdokument, som
räcker honom af göran Persson att underteckna
på minder mig mycket om Moster minter. Som
ma ljusa bleka ansigte med det fina minspelet
Ännu Erik sjelf är mästerlig, och mot Godan
kan man endast anmärka, såsom någon kritiken
han är idealiskt fel. Sådan-
redan sagd, är
ving
målare som ickenberg, Scholander. Lundgren
och Rosen och många, många andra denna Sven-
skarna med rätta vara slotta öfver ty de
se också häruti att gamla sven ändå är
hufvudet i Norden, så mycket och danskarn
vilja tillegna sig denna ära. Allt hvad
Rasen målat, porträtter, aqvareller, teckningar
allt slog ofantligt att på mig och jag
tror att jag använde jemförelsevis störst tiden
till al
tå m
mäste
efter
tallar
den
hörde
locka
säga
genre
vida
och de
bestäm
och B
inne
vensk
kma
i Nor
och
li ha
tafla
lif i
fontan
bidor
varr,

till att se dem. Wichenbergs taflor, som jag läst
hildar
finger
så mycket om, hade jag aldrig föreställt mig så
mästerliga, och hans, vinterstycke med barn, som
en Erik
Återsparre talt om i sina utmärkte samtida, äter
Haller
kallade lifligt i mitt minne den förtjusning som
ole
den unge, förut okände Wechenberg erfor, då han
hörde den annars så krångliga pariserpubliken
kocka sig kring denna hans tafla och alltjemnt
ella
säga "Mais voilà le Wicemberg!" – – Några
som
genretaflor af Sagerlin, Malmström o. a öfverträffa
esteckning
vida del som Danskarna hafva att bjuda på
tu. San
och denna svenskarnas öfverlägsenhet skulle
eelig
Göran bestämdt falla mera i ögonen, om ej kanskarna
och norrmannen korpat åt sig de bästa platserna
Kritiker
inne i sjelfva expositionsbyggnaden, under det
adan
svenskarnas taflor blifvit inrymda i en af arkit
ell alla
Ekman utställd expositionsartiket, en byggnad
ten
i nordiska stil. Denna samma byggnad, som
i och för sig sjelf är utmärkt vacker, är såsom
de
enskan
Ni kanske vet, köpt af Carl XIV, för att upp
var
ställas på Ulriksdal. – Det är ett ofantlig
ninga
lif i expositionslokalen och i parken omkringar
fontaner, orkestrar, maschiner som gå, allt
jag
t riska
bidrager till att framhålla ett behagligt vid
varr, som alltjemt sjunger en i öronen. –

Man af man drack och man hvilade sig på
de beqväma sofforna, och kunde sålunda existera
en hel dag i expositionen, och må utmärkt bra. –
ypperlig musik exeqveras, dels af orikestern
dels af en hel hop pianister som gingo på
alltjemnt att spela på de utstånda pianos
och orgarna. – Svenska hörde man talas nästan
lika mycket som danska, och det hufvudsakligaste man
i allmänhet hörde af det "heroiska sprog" var ky-
parenas eviga: varige eller "værr saa artig"
Pår gerna jag än hade velat skrifva tille
Mamma redan från K. hamn, kunde jag
med bära vilja ej röfva mig en ledig stund, också
minst så till vida ostörd, att jag skulle hafva kun-
hat tänka och skrifva något i sammanhang. Jag
minnes t.ex. då jag uttröttad hemkommen fr. Lustian
sigtigt hôtel Weitelmeyer, (der vi sedan fingo bättre
rum, sökte, sedan jag fåfängt försökt börja ett bref,
en stunde hvila men alltjemnt blef hinderad
derifrån af en Amagergumma som med den gällast
sopransmessade utanför mitt föraster följande min-
nesrika att som ännu sjunga i mina öron:
– Här finas,
Sörskild för skilling snes
Plommer frå
Förskildske Blommen, för skilling snes!

Fortsättning i Jönköping mera har jag ej hunnit skrifva
i Lund, ty jag begaf mig ut för att se på stadens märkvärdigheter
och var sedan om aftonen tillsammans med studenter, så att
ej någon brefskrifning blef af. – – Onsdags morgon reste doktor
och jag från K. Kamna, han för att fortsätta resan till J. köpings
jag för att, på allas råd bese aandagård och dess minnestik
domkyrka – Hofintendenten stannade i K. känna
– i dag
ar
På ångbåten kom en tysk asthetiker, som reste till Lund för att
se dess sompyrka, och presenterade sig för mig. Då jag slutade att
skrifva på förra sedan, begaf jag mig till kyrkan, der jag ganska
rigtigt såg min tyske helsa med son, hvilka voro förtjusta
öfver att få mig som tolk. Vi gingo igenom kyrkan öfveralltid
lare i kyptan och in genom de tillstulna läktarne, och det var
verkligen roligt att höra den genomlärda tysken (i
n paster
Dollberg ans Mechtenburg resonnera om arkitektenen i denna
rundbagsstilens förnämst mon
ått i norden. Sedan vi varit
ingefär 1/2 timme i domkyrkan, som, såsom bekant håller
på att repareras och restaureras efter Littervais modell,
gingo vi upp i akade föreningen, der jag anlängade
örsta
bästa student, och bad honom visa mig och de andra vägen
till de Nilssonska samlingarna, kuggio, Signers rum o. s. v.
Sedan vi besökt samlingarna, frågade han studenten i bliga
samma ordalag om också jag vore tysk, på hvilket skörjsmål
han fick ett gapskratt till svar, med den försäkrade på slingar
svenska att jag ej hade ett dyft tyskeri uti mig, vid
då han fick horg att jag var finna, kilade han genast upp
efter en docent Eklund mycket hygglig, som blef var före-
visare. Samma student, en malhet, vid namn Bs Bring,
var annars mycket hygglig och glad, och på aftonen bli
ej bekant med en hel hon studiosi: Kock metersens, detta
Rofrack m.fl. de flesta från Malme. – Sens på aftonen,
edan jag tagit ett brut farväl af mina tycke professor.
begar på mig med ett har studenter till Gignels rum.
såg allt i samma ordning som det stått då han födde
de inne, jag hvilade mig sig den soffa, der engång skalden
såg, då han diktade sagen vid Axel och hans ryska
brud, och jag såg Signers egen fliad med anteckningar.
i rummet, som så länge stått obebodt, fanns en viss ficklig
haltarluft, och denna tillsammans med de gamla om
talade rysligt om huru allt jordiskt är förgängligt,
under
det anden, detta eviga goda barn, genom tidenna blom
mar friskt och herrligt, och dess verk stå emot både röst
och mål. – Egendomlig är den gamla funda staden
rånga krokiga gator, med hus från danska tiden
det svallra Lindegard, och sist dessa majestaliska den
kyrkan som reser sig nöjd öfver den lilla staden
och de flacka, oändliga fatten rundtomkring allt vi
drager till att göra intrycket af denna stad egendomligt

Andra morgonen följde en hel hop af mina nya
Lundenser bekanta mig på till stationen, sedan de naturligt
vis föregående aftonen talat många vackra ord om
broderlandet o.d.. –
kademiska föreningen i Lund
är rätt vacker, och nästan större än vårt studen shus
men är, såsom bekant uppförd i en sorts medeltidssti, som
gör att det glada, ljusa, som bör finnas i ett ungdom
hem, saknas. Lestsalen är visserligen vacker, men kan
aldrig jemnföras med storasalen i studenthuset i
Hfors. – Också vara raser och restaurationsrum äro bref,
gare än Lundensernas – sitt reskamrater upp till
Jönköping hade jag major kej, som jag gjort bekant-
skap med se K.
hela intrycket af resan
f
var mycket roligt, och som den ej kostade mer än
orde med Lundresan och de utgifter för handskar
hängslen, fotografier o.d. smått och godt i K. hamn inbe
räknades har jag ej skall att ångra den. Köpenhamn
gör dock ej samma storartade, magnifika intryck
som Stockholm, och förefaller ej så mycket storstade
Nu är
åtliga som den svenska skufvudstaden. –
jag hemkommen, och skall gerna resa upp till
Schlin så snart som möjligt, emedan jag annan kör
hem så sent, men Leuhusens vilja hålla mig
– Det har jag fått Mam
ola
mas och Leonards bref. Tack, tack älskade Mamma.
det gjorde mig ofantligt ondt att Mamma har varit
trasslig. Älskade Mamma, jag får nu, sedan detta
vef ankomst en sådan brinnande lust att
komma hem, att jag så fort som möjligt ger mig
af Mamma tyckes ännu ej vara saker på mina
skassa operationer, och beskyller mig för fåfänga
ors fråga om att tala om K. hans resan. Det gör
fantligt ondt att se att ett dylikt missförstämd
uppstått, mest kanske genom min egen dumhet att
för hjerta färger måla en kassakris, som egentligen
af fanns till. Pappret läser snart slut, och jag in
kränker mig derföre till att bedja Mammas 1 gon för
utelse för att jag skrämt upp Mamma, ty isynner
het nu, då jag märkt att resan till K. hans ej tog
så särdeles mycket penningar är jag saker på att jag
kommer att slå mig ut galant. Lika litet (som petin-
tills skall jag slösa, och jag försäkrar att jag skall söka
ej har
lfva så enkelt som möjligt i stulm. –
Afton åhört en utmärkt vacker studirftkonsert.
Tante Iden ber helsa, likasom och
kurkan. –
doktorna. Farväl älskade Mamma, farväl
Atte
Helsa alla från mig, jag kommer så först
som möjligt

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Från det faktum att brevet är skrivet i Lund kan Alexandra Edelfelt gissa att "hendes lille Dreng har været i Kongens smukke By" [hennes lille pojke hade varit i kungens vackra stad], Köpenhamn; han, doktor Eljert Mobeck och hovintendent Johan Killander har åkt tåg till Malmö och därifrån tagit ångbåten till Kjøbenhavn.

    Malmö Kööpenhamina Lund Alexandra Edelfelt Johan Fredrik Killander Eljert Edvard Mobeck
  • Hotellet Prinds Oscar som de skulle ta in på var fullt och de måste vänta några timmar; de fördrev tiden på Tivoli där de hörde "gubben" Hans Christian Lumbye anföra sin orkester; då de återvände till hotellet efter midnatt fanns fortfarande inga rum lediga; lika upptaget var det på hotellen Phoenix, Töllenberg, Skåne och Union; i stället åkte de droska hela natten och fick på morgonen rum på Prinds Oscar.

    Tivoli Hans Christian Lumbye
  • Hela dagen tillbringade de på [den nordiska konst- och industri]expositionen.

  • De följande dagarna såg de också Museum for nordiske oldsager, Ethnografiska museum, Thorvaldsens museum, och samlingarna på Christiansborgs slott.

    Christiansborg Bertel Thorvaldsen
  • De var på Kungliga Operan och såg Richard Wagners "Mästersångarne i Nürnberg"; där såg de också kronprins Frederik och kronprinsessan Louise.

    Richard Wagner Frederik VIII Louise
  • På expositionen fanns mycket intressant i möbelväg och i fråga om guldsmedsarbeten; bland konsten höll de svenska konstverken jämnast kvalitet; Edelfelt föredrog Alfred Wahlbergs och Johan Edward Berghs natursanna bilder framför de danska landskapen; i norska avdelningen utgjorde Hans Gude ett makalöst undantag med "Brudefærd" och "Sætergjenter som gå till Fjelds"; bland de danska konstärerna utmärkte sig figurmålarna Carl Block och Julius Exner, samt Wilhelm Marstrand; Johan Gertners porträtt av Frederik III och greve Gebhard Moltke Hvitfeld var mästerliga; huvudplatserna i svenska avdelningen intogs av Måren Eskil Winges "Tor och jättarna", Janne Höckerts "Lappkåta" och Georg von Rosens "Erik XIV"; Katharina [Karin Månsdotter], som liksom Göran Persson förekom på Rosens tavla, påminde om Moster Mintu (Helmina) Brandt; andra goda svenska målare var Fredrik Wilhelm Scholander och Egron Lundgren; Edelfelt ägnade mest tid åt att studera Per Wickenbergs "Vinterstycke med barn", som Carl August Adlersparre talat om; genretavlor av August Malmström och Ferdinand Fagerlin överträffade också danskarna.

    August Malmström Georg von Rosen Egron Lundgren Alfred Wahlberg Mårten Eskil Winge Johan Fredrik Höckert Erik XIV Hans Gude Carl Bloch Julius Exner Wilhelm Marstrand Johan Vilhelm Gertner Frederik VII Gebhard Moltke-Hvitfeldt Petter Gabriel Wickenberg Fredrik Wilhelm Scholander Ferdinand Fagerlin Tor Karin Månsdotter Johan Edward Bergh Helmina Gustava Brandt Carl August Adlersparre Jöran Persson Carl Bloch
  • Danskarna och norrmännen hade lagt beslag på de bästa utställningsplatserna; de svenska tavlorna fanns i arkitekt Pehr Johan Ekmans "expositionsartikel" [paviljong]; Carl XV har köpt paviljongen för att senare uppföras på Ulriksdal.

    Ulriksdals slott Karl XV Pehr Johan Ekman
  • Edelfelt beskrev stämningen på expositionen; svenska hörde man talas nästan lika mycket som danskan; det mesta han hörde av det "heoriske sprog", danskan, var kyparnas "Vær's'go'" eller "vær saa artig"; då han uttröttad kom hem från Christiansborg till hotellet hindrade en Amagergumma med gäll sopranröst utanför hans hotellfönster honom från att få ro att skriva till Alexandra Edelfelt i Köpenhamn.

    Kööpenhamina Amager Alexandra Edelfelt
  • Brevet fortsatt i Jönköping.

    Jönköping
  • I Lund såg Edelfelt stadens "märkvärdigheter" [sevärdheter] och umgicks på kvällen med studenter.

    Lund
  • Från Köpenhamn hade doktor Eljert Mobeck fortsatt till Jönköping, Edelfelt stannade i Lund för att besöka parken Lundagård och domkyrkan, medan hovintendent Johan Killander ännu stannade ett par dagar i den danska huvudstaden; Edelfelt träffade en tysk "æsthetiker", nomine pastor Dollberg från Mecklenburg; domkyrkan höll på att restaureras efter Helgo Zettervalls modell.

    Kööpenhamina Jönköping Lund Mecklenburg Lundagård Johan Fredrik Killander Eljert Edvard Mobeck Dollberg Helgo Zettervall
  • Edelfelt och hans sällskap gick till akademiföreningen och bad student Magnus Börring från Malmö visa dem Nilssonska samlingarna, "kuggis" [lokal där examina hölls] och Esaias Tegners rum, där denne skrev om Axel och hans ryska brud; då studenten hörde att Edelfelt inte var tysk utan finne hämtade han docent Pehr Eklund att förevisa dem stället.

    Malmö Esaias Tegnér Sven Nilsson Pehr Eklund Magnus Börring Axel
  • På kvällen blev Edelfelt bekant med flera "studiosi", studenter: Axel Koch, Carl af Petersens, Leth, Löfmark och andra av vilka de flesta var från Malmö; efter att han tagit avsked av den tyske professorn Dollberg begav de sig till Esaias Tegners rum, där denne diktat sagan om Axel och hans ryska brud [Axel, 1822]: Edelfelt såg också Tegners exemplar av Iliaden.

    Malmö Esaias Tegnér Dollberg Axel Kock Carl af Petersens Leth Löfmark
  • Den gamla Lundastaden var "egendomlig" med sina hus från danska tiden, krokiga gator, Lundagård, domkyrkan och de oändliga flacka fälten runtomkring.

    Lund Lundagård
  • Följande dag följde en "hel hop af mina Lundenserbekanta" med Edelfelt till tåget; han jämförde akademiföreningen i Lund med Studenthuset i Helsingfors.

    Helsinki Lund Studenthuset
  • Reskamrat till Jönköping var major Kejl [?], som Edelfelt träffat i Köpenhamn.

    Kööpenhamina Jönköping Kejl [?]
  • Resan till Köpenhamn hade varit mycket rolig och utgifterna stannade på 60 riksdaler, inklusive Lundresan och små inköp som handskar och hänglsen.

    Kööpenhamina Lund
  • Köpenhamn framstod inte lika storslaget som Stockholm.

    Tukholma Kööpenhamina
  • Edelfelt skulle vilja resa så snabbt som möjligt till Stockholm; Leuhusens vill ha honom kvar ännu några dagar.

    Tukholma Adelaide Leuhusen Alexander Leuhusen
  • Leonard Serlachius har sänt brev, likaså Alexandra Edelfelt, vilket gör att Edelfelt längtar hem; Edelfelt försvarar sig mot moderns beskyllningar om fåfänga för utgifterna och resan till Köpenhamn; pengarna räcker för att resa till Stockholm.

    Tukholma Kööpenhamina Alexandra Edelfelt Leonard Serlachius
  • Edelfelt har samma kväll lyssnat på en vacker studentkonsert i kyrkan.

  • Tante Iden (Adelaide Leuhusen) och doktor Eljert Mobeck hälsade; Edelfelt ber Alexandra Edelfelt hälsa alla från honom.

    Alexandra Edelfelt Adelaide Leuhusen Eljert Edvard Mobeck