Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

landskap (fysiska helheter) hedelmät italian kieli junat kirjeet lämpötila linnat matkat rannikot ruotsalaiset ruotsin kieli sää talvi vuodenajat vuokra-asunnot

Iviert, lördag d. 11 mars 1895
lade Mamma. I största hast)
f
ett bref till Mamma
mig att äta skrifva, hon sådana
en skymt af adriatiska hafvet,
blå himmel och småradjöpa
går foro vi döra genom en venster fullt-
ut jemförligt med den ni här i Finlande
ty i temmering, alperna såg min öfverallt
na
– fullkomligt att
alnshär, då
täckta och en otäck demina hindrade oss
att se långskapet, som af Bademar och alla
anda förklarar vara storartade af förtjusande.
Vi hade blott med detandet att vi äkta 1500
on hafvet, och kunde dessutom då
och då, då dimman och snöfället för e
stund tycktes upphör, se på ena sidan
de ofantligt höga branta bergväggarna o
på den andra brådjugit med kyrker och ber
nan i salen. Först när vi kommo från Steyer

mark in i Krain och följde anstunde
flera timmar, klarnade det upp och vi fing
nu se er herrligaste, gravitetiska berg med
l
ruiner och kyrkor på tappanta skym
inträdde och solen just kastade sina sista
strålar var skådespelet särdeles egendomligt
Bergen skiftade i klarblått, rödt och violett
det till stor del öfversvämmade landskapet
tog sig ut som vore det tagit från Saimens
skär, och långt borta sken snon på
bergen i de allra grannaste guld och silfver
toner. Ett ligger delvis ännu här
i Triest på bergen, ty vinterna har
ju varit sträng öfverallt. Från staten
Nabresina till Triest reser man hela
ningen längs etiriatiska hafvets stran
Det var alldeles gundomligt. Friest
bakgrunden, bengen som tecknade sig så
skarpt mot den mörkblå aftonhimlar i
sedan det omåtliga hafvet! I dag på
morgonen reste vi vi till Mimmar
Jag kan ej beskrifva det. Det är sjelf.
såget och pucken, utsigterna och hafvet som
ära så makalöst, så sagolikt inskan
e

att man knappast kan säga hvad so
arkitekten, och hvad naturen kan räkna
sorg till förtjenst vid åstadkommandet
af. Detta stolt. Jag har i dag råstråket
italienska och ätit opeliner, akta
färska och billiga, och börjar på allt
mera klart för mig att jag komma
till Söders, fästan här är ganska
kallt ännu. Alla gå i vinterplage.
I afton bege vi oss till Venedig troligen
per jernväs och inträffa då der i morgon
bittida. Här icke Mamma rest från
Venedig till Wien via Triest? Hvad det
vore tusen gånger roligare att resa midt
Mamma! Och det skall jag nog göra,
om Gud vill. – Då jag nu skall för
me att jag åter skall bege mig bort
från Senedig sedan jag varit der 2 dagar
allra högst, så inser jag nu att jag i
skulle daga till turist. Detta resande
utan längre uppehåll lemnar, tror jag,
som vårakligaste minne, blott bilder
af en massa olika kypare och värdshus
portiers. – På Meramar träffade

vi i en svensk läkare med fru. De
voro förvånade öfver att få höra
svenska, ville tvärt göra opp ressällskap
o. s. v. – hvilket naturligtvis ej
måste undvikas för att ej få en
formlig karavan. – Huru går
det med Mammas änn? Den tänker
återkommer alltjemnt. De fustinska
rummen äro troligen desan
Boije hade. – Hvad jag vore lycklig om
jag kunde vara saker på att Mam
ma skulle få det någotlunda trefligt
för menskligt pris. Nu vilja de
ändra göra en promenad vid hans
och jag måste derföre sluta. – Usk
Eudana bref jag skrifva, men
så har då detta ej räckt mycket
mera än 10 minuter. Helsa
alla hjertligt från
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Före de reste från Wien sände Edelfelt ett brev till Alexandra Edelfelt; han kan inte låta bli att skriva på nytt nu sedan han fått en skymt av adriatiska havet.

    Wien Adrianmeri Alexandra Edelfelt
  • Föregående dag hade de åkt genom vinterlandskap fullt jämförliga med dem de har i Finland; i Semmering alperna låg snön alnshög; en otäck dimma hindrade dem att se landskapet, som av Bædeker [reseguideböcker] förklarats vara storartat; det klarnade upp när de kom från Steyermark in i Krain och följde Savafloden; skymningen över bergen var ett riktigt skådespel.

    Suomi Krain Steiermark Sava Semmering
  • I Triest ligger en del snö ännu på bergen; från stationen Nabresina till Triest reser man längs Adriatiska havet; utsikten var gudomlig.

    Trieste Adrianmeri Nabresina / Nabrežina
  • På morgonen åkte de ut till slottet Miramare; det är svårt att säga vad arkitekten och vad naturen kan räkna till sin förtjänst på det makalöst vackra stället; Edelfelt har "rådbråkat" italienska och ätit apelsiner och det börjar snart klarna för honom att han kommit till södern, även om det är ganska kallt ännu.

    Miramare
  • På kvällen åker de till Venedig, troligen med tåg; har inte Alexandra Edelfelt rest från Venedig till Wien via Triest?; de planerade två dagarna i Venedig ger Edelfelt insikten att turistens resande utan längre uppehåll inte passar honom.

    Wien Trieste Venetsia Alexandra Edelfelt
  • På Miramare träffade de en svensk läkare med fru, som var förvånade över att höra svenska och ville genast göra resesällskap, vilket Edelfelts sällskap undvek för att inte få en "formlig karavan" med sig.

    Miramare
  • Har Alexandra Edelfelt hittat rum?; de Juslinska rummen är troligen de samma som Boije hade; de andra vill nu göra en promenad till hamnen så Edelfelt måste avsluta och hälsar hjärtligt åt alla.

    Alexandra Edelfelt Boije