Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

landskap (fysiska helheter) militärer (personer) antiikki arkkitehtuuri ateljeet englannin kieli gondolit historia italialaiset italian kieli junat kevät kielet kirjeet kirkkokunnat laulajat laulelmat matkat miehet museot musiikki naiset näyttelyt osoitteet palkinnot paraatit ranskan kieli sää saksan kieli sodat syntymäpäivät taidekokoelmat taideyhdistykset taiteilijat tanskan kieli taulut veneet vuodenajat yhteiskuntaluokat

Rom d. 18 mars 1896
Älskade Mamma
Jag har gjort mig samvetsförebråelser öfver
att jag ej från Florens skref några rader till
Mamma, ty jag har nu en sådan massa saker
som jag ville berätta, att jag bestämdt ej kan en
rymma allt inom ramen af ett vanligt bref, och
det hade derföre varit klokare att fördela intrycken
på 2ne han. Tusen Tack för Mammas bref af
den 6te Mars. Jag hoppas att jag inom kort får
ett nytt, gladare än detta. Det gör mig ondt att
se att Mamma känner det så tomt och ödsligt,
och känslan af att jag skojar verlden omkring och
ser och njuter, under det Mamma har det ledsamt
derhemma, förekommer mig ofta rent af allthärdlig
Icke ett ord skrifver Mamma om priset i konst-
föreningen. Bra roligt vore det att få Wien
het
ett lika tänkande
af
hara
i sällskap. Jag hade väntat att få bref
från W. i dag (jag skref till honom i Peters-
e men detta hopp styfelt. – Så stannade,
Tack vara mina bemödanden, en dag långa
jemlig, än vi först ämnat, och i Jans
ha vi inga skäl att ångra oss detta ber
Jag har visst är bra litet af Florens och

och gör derföre orätt i att ännu
s
fälla något omdöme, men intet intet af hvad
jag sett går upp mot Venedig. Jag var alldeles
galen af hänryckning den sista dagen vi voro
der. Se der är färg! Och detta ålderdomliga
mystiska, präktiga tycke som den staden her
och folket sedan! Vackra, slåtliga karlar,
med en gång och en växt som kunde går
forngick äfven sjuk, och dessa underbart väckt
bleka flickor med slöjor på det tjocka håret.
och stora mörkar allvarligen ögon. Nej se
det är "ensemble" i allt i Venedig, och
solen är här så granna sjön så blå och
hember så klar. Sista dagen vi voro der,
var det kungens födelsedag. Stor parad på
Markus platsen" med beroglieri-regemen till
och granna officerare. Afverallt svajade
röd-hvit-gröna flaggor ut från fönstren,
granna gobeliner och brokiga mattor voro
uthända öfver balkongerna, och draperier
i de fosterländska färgens prydde dörrar
det var en sådan prakt i det hela att
jag ej kan beskrifva det, och dock
var det till största delen gamma flägger
utslitna mattor – med ett ord trasgrann
låt. Men i Italiens sol vaf åt det hela
1
des

af

sin
de r
hr
ta
le
a
ha
na
alla
i
ber
ln

sin varma guld son, palatsernas färgprakt bild
de ramen till de bråkiga flaggorna, och folk
hvimlet gjorde af det hela den allra vackra
taf la jag på bra länge har sett. I märka
kyrkan te Dium, Musik i alla gator, och
bock i de småla gränderna så att man
hade svart att komma fram. På aftonen var
Markusplatsen illuminerad "algiorna" likaså
alla annan byggnade öfverallt i staden. Sedan
vi fört på musiken och sett på folkströmmer
beslöto vi att taga en gonda och fara utmed Canal
grande, för att höra gondoliererna som då skulle
rättar serenad för borgmästaren. Vi hörde redan
på långt håll dessa harmoniska toner, och befär
oss: slutligen alldeles nära sängarnes bot, just
Då de skulle bega sig bort från "Il municipéo"
rådhuset. De foro ett godt stycke bredvid oss,
och Horing, lika förtjust som jag, gaf efter
deras första sång 5 franssat anföraren. Den
frihertighet tycktes uppväcka deras står
tacksammet, de kakade sin båt fast i
vår, och stämde så, till min storma för
våning och glädje upp: Santa Lucia – Hvad
det var utmärkt, obeskrifligt vackert.
Tänk, den stilla varma aftonen, de
applysta palatsen, som återspeglade sig
i vattnet och så de silfverrena tonerna

lingaste så måttligt för

ungefär 20 man i denna sångförening (det fins
en massa olika i beundig) och de sjöngo Santa
Lucia så, att första strofvar gick i chör, så talar
andra i tris, så den der det föreks venste all
agile, bankella mig osv. i oro mellan en tenor
l en bas (makalöst) och sedan det sista, o,
dolce Napole" igen i chor Stam sättningen var
ytterst intressant och barn brummade i
helt annan ryten äro de andra står
så att det verkligen lät som vågornas
plaskande mot stranden. – T.o.m. våra
o att det var "molto be
egne gondolièrer få
att jag
ne cantête" och säkert
sjunde himmelen af förtjusning. – Är den
dig vackert om dagen, så är det kanske än
na vackrar om natten, palatser och kyrkor
bilda de vackraste silhouetter mot den blä
mörkblå himmelsen och vattnet återspeglar
stjernor och sjusskan som den klaraste spe-
gel. – Följande morgon (vi reste först kl.
(på dagen) vandrade
eller rättare sagt lät
re mig till Academin dille belle Arti
ta ett sista farväl af Fitzians guddan
taflor. Der finnes tafla, utom
den verldsberömda Maria hemmas från
jag tycker särdeles mycket om, och det
är: Maria, som baron kommer till templet,
en stor vaggmålning om den stora mästaren
sagt det sista ordet hvad colorit beträffa
tycker man. Fintoretto bör man se flere

förstår en timma innan jag rätt
ångar för
i lampanten (det hemmelshöga
klef jag
tornet på mannsplatsen) för att se på utsigten
och den påstjenast verkligen att ses. Tyroler
Aperna i fonden så fastlandet med Treviso
Maistra m.fl. studer och så Venedig, San Grör-
gio, San Grovanné, il Lido m.fl. var och åt
sidan adriatiska hafvet blankt utan
en holme, utan ett ref. Med rigtigt svåra
känslor steg jag i waggonen för att lemna denna
stad, som tjusat mig så som den förtröttat tun
sen andra förut, konduktörens oblidkeliga på
hvisslade emellertid, och så bar det af med
iltåg till Bologna och Florens. I blommornas
slut voro vi blott 1sta dag, men vi skola blir
der på återresen åtminstone 4 à 5 dagar.
Jag hade tänkt mig Florens annorlunda, hvar
hen ram. – eller bättre men helt anna under. Kan
bådror den mulna väderleken att göra skilnader
mellan det färgrika venedig och det grågula Flo-
rens i ögonenfallande. Palazzo Petti och dess
samlingar äro ju af den ärt att man baxnar
denna storartade rikedom. i Kadonna
öfver-
delta Sidia, Miche Angelos Parcer, Tizians
vinnes i tribuna i Pal. den 11 fficie) allt bara
gamla bekanta, endast sådana, att inga
kopior i verlden kunna ge en aflägsen bild
af den finhet som originalerna ha.
En otrolig massa af Rembrandts så
deringar (misterstycken, lefve Rembrande
upptog mig i graniersamlingen, och en helt

ny bekantska var en "sansta familise" af
Michelingels, som jag aldrig sett i afbildning för
och som är aldeles rendersant de beauté"
säga. Färgen grå, ful, att
som för
hydlig, men teckningen alldeles öfverlägsen
här man går i Palazzo Dietti så skäms
man att man någonsin vågat ta i en pensit
då sådana fattar fordom skött samma icke och
och samma konst. I porträttgalleriet såg
jag med förtjusning ett konterfej af Hippolytt
Flandrin och ett af Ingres, hvardera målade.
af dem sjelfva. – Förvånad, förbluffad, han
förd af de skatter Utferi och Pall detta inne
sluta, lemnade jag gällerinna först då de
stängdes, hvarefter jag med Hovins och
Hasling i vagn gjorde en promenad till
Parken utmed Arnostranden, der de
fri fina florentinska verlden var uta
och visade sina eleganta ekipager.
Varia är redan betydligt mera avancer
ha.
än i Norra Italien. Alla vinter.
växtersta gröna (och sådana finnas på
o
massa), vackra blommor och små
gröna blad på lästraden, gras matto.
sammet. Endast det säkra hoppat
att återkomma försonade mig med
planen att lemna Florens så snart. Ho
omåtliga skatter som jag allt ännu
ej sett, och huru flyktigt har jag ej
ga
hin
ma
en
ände
fin

Store
bra
nn

betraktigt det lilla jag sett. – Egendomligt
var att rakt af den första person jag
mötte, första morgonen jag gick ut i Flon
var en kamrat från Gérôme, atelier,
en amerikanare vid ham Blackmen, som
f.n. vistas der. Han bad mig kommer till
sig på återresan och lofvade då föra mig om
ing. Hvad Arnodalen är vacker
visa allt detta vet ju Mamma, och
jag beslutar alltjemnt att hålla in med såda
triviala exclamationer, som blifvit sagda
tusende gånger och tusen gånger bättre för ut-
Florens tyckes vara alldeles öfverlupet
af framlingar. Både i gallerierna och så
gatorna hörde man alltjemnt engelska, fransk
och tyska, danska likaså ett rysligt affärs-
messigt kopierande tyckes vara infördt i de
italienska gallerierna. Ej en enda kopist som
skulle göra det för sakens skull, eller för att stu-
dera, alla göra vackert, satt skickade och då-
ligt för att pracka på dumt folk. Det är så
att det vände sig i en då man tänker
seg att dessa possarbusksansigten skola
gå ut i verlden och predika för allt folk
att Rafael, Lizian Andrea del varto
målade så. Andrea del Sarco, se der
en manlig dugtig karaktär, i visstafve
ende en målare "sans peur et sans reposse
fint och energiskt tecknade och vackra
i färgen. Domen och Baptisterien i
florens äro så egendomliga att man
bra länger får vänja sig vi dem för att
kunna förstå ett sådant byggnade sätt, öfver

1888]
byg
fann dem. Kl. 5 på aftone
byrån
kommer vi till Rom. Ända från Oviets har
ljt den gula Fibern, öfverallt passera
e
samlinga sedan hederskor så t.ex.
ciment, lacus Strasimens, den det stora slå
made. Landskapet
et stod mellan. Hannikal och R.
es
orgar och
vet kuperadt
ler
sina städa på höjdern, tills vi med ens rullade
ne på Campagnan och sågo St Peterstyrkans lithorn
om på voro
ett efterkan sig mot Mammas
apen uppstämde jag ett ljudeligt
nu
pprepares af våra reskamrater.
som
länge var Waller R.
emot o
På aftonen voro vi, H. o. Jag hos hon
och likaså i dag på middag. I morgse voro
vi ute på Piagra del Kopolo o. Monte
storartari
Riccio. Det är är
et kan
k
ruppe. För reste
lifvad för ströf
fär. Hovin-
da till som han för kommad. På e.m.
blef bekan
Runebergs atelier de
med Bissen. Mera nära
Vi bo tills vidare på Hôtel d 1 orient helt
nära fontana Frevé. Jag skall i morgon
till Piarra de page och så upp län
hela via dit Babuino för att skicka
en helsning upp till på 70 à ett hus som
för mig har lika mycket betydelse m. alla dessa
kyrkor och kloster här. Nej jag ser att
pappret tar slut och det är sist på hallen.
Alltså god natt, älskade Mamma, Gud
välsigne är alla
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har gjort sig samvetsförebråelser över att han inte skrev något brev till Alexandra Edelfelt från Florens; nu har han så många saker att berätta att de inte ryms i ett vanligt brev.

    Firenze Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts brev.

    Alexandra Edelfelt
  • Alexandra Edelfelt har det ledsamt och ensamt hemma, medan Edelfelt flänger omkring i världen.

    Alexandra Edelfelt
  • Alexandra Edelfelt skriver ingenting om konstföreningens pris.

    Alexandra Edelfelt
  • Det vore roligare att resa med en likatänkande person som Julian Alden Weir; Edelfelt skrev till honom i Petersburg och hade förgäves väntat att få brev idag.

    Pietari Julian Alden Weir
  • Tack vare Edelfelt stannade de en dag längre i Venedig; han har ännu sett bra lite av Florens och Rom, men ingenting går upp mot Venedig och färgerna där; staden har något ålderdomligt, mystiskt och präktigt över sig; männen är stiliga och har en gång och en växt som skulle göra en forngrek avundsjuk; för att inte tala om de underbart vackra bleka flickorna med slöjor på det tjocka håret och stora mörka allvarliga ögon; det är en helhet i allting i Venedig.

    Firenze lukumuistit Venetsia
  • Sista dagen de var där var det kungens födelsedag och stor parad på Markusplatsen med bersaglieri-regementen och granna officerare; Italiens sol gav sin varma guldton åt färgprakten; i Markuskyrkan hölls Te Deum, det var musik och folk på alla gator och i gärnderna; på kvällen var Markusplatsen illuminerad "al giorno" [upplyst som på dagen], liksom kronans byggnader på andra håll i staden; Edelfelts sällskap tog en gondol och åkte utmed Canal Grande för att höra gondoljärernas serenad för borgmästaren; då sångarna var på väg bort från "Il Municipio" rådshuset gav Victor Hoving 5 francs till anföraren, vilket ledde till att gondoljärerna stämde upp i Santa Lucia för dem; deras egna gondoljärer tyckte att det var "molto bene cantato" [mycket bra sjunget] och Edelfelt var i sjunde himlen av förtjusning; Venedig är vackert om dagen, och ännu vackrare om natten.

    Venetsia Canal Grande Markusplatsen Markuskyrkan Victor Hoving Viktor Emanuel II Lucia
  • Följande morgon lät Edelfelt sig ros till Academia delle belle Arti för att ta ett sista farväl av Tizians gudomliga tavlor; förutom hans världsberömda Marias himmelsfärd tyckte Edelfelt särdeles mycket om Maria som barn kommer till templet.

    Accademia di Belle Arti di Venezia Tizian Maria
  • Tintoretto måste ses flere gånger för att förstås.

    Tintoretto
  • En timme före avresan klev Edelfelt upp i Campanilen (tornet på Marcusplatsen); utsikten bestod av Tyroler Alperna i fonden, Treviso Maestro och så Venedig, San Giorgio, San Giovanni, il Lido; åt andra sidan låg adriatiska havet blankt; motvilligt lämnade han denna stad som förtjusat honom så mycket.

    Venetsia Tiroli Markusplatsen San Giorgio Maggiore Lido di Venezia Campanile di San Marco Treviso San Giovanni
  • Det bar av med "iltåg" till Bologna och Florens; på återresan planerar de att stanna några dagar i Florens så nu stannade de bara lite mera än en dag; det mulna vädret gjorde kanske att skillnaden mellan det färgrika Venedig och det grågula Florens kändes markant.

    Firenze Venetsia Bologna
  • I Palazzo Pitti baxnar man över rikedomen i dess samlingar: bara kända tavlor som Madonna della Sedia, Michelangelos Pariar [?], Tizians Venus (i Tribuna i Palazzo dei Uffizi); kopiorna kan inte ge en rättvis bild av finheten i originalen.

    Palazzo Pitti Uffizi Michelangelo Tizian Maria Venus
  • I gravyrsamlingen fastnade Edelfelt för Rembrandt och MichelAngelos "Sancta Familia"; då man går i Palazzo Pitti skäms man för att ha vågat ta i en pensel då sådana jättar förr i tiden skött samma yrke och odlat samma konst.

    Palazzo Pitti Michelangelo Rembrandt
  • I porträttgalleriet såg Edelfelt med förtjustning självporträtt av Hippolyte Flandrin och J.A.D. Ingres; han lämnade Uffizi och Palazzo Pitti först då de stängdes.

    Palazzo Pitti Uffizi J. A. D. Ingres Hippolyte Flandrin
  • Tillsammans med Victor Hoving och Harling gjorde Edelfelt i vagn en promenad till parken utmed Arnostranden, där den "fina florentinska verlden" var ute och visade sina eleganta ekipage; våren är längre hunnen i Florens än i norra Italien; det enda som försonade honom med tanken på att så snart lämna staden var hoppet om att återkomma.

    Italia Firenze Arno Harling Victor Hoving
  • Den första person Edelfelt träffade på första morgonen i Florens var amerikanen Walter Blackman från Jean-Léon Gérômes atelje; Blackman lovade visa honom runt i staden på återresan; Arnodalen är vacker, men det vet ju Alexandra Edelfelt redan; Florens verkar översvämmas av främlingar; i gallerierna och på gatorna hördes hela tiden engelska, franska, tyska och danska.

    Firenze Arno Alexandra Edelfelt Jean-Léon Gérôme Walter Blackman
  • I de italienska gallerierna utförs ett affärsmässigt kopierande; ingen verkar kopiera för sakens skull, eller för att studera, alla gör det för att sedan "pracka på dumt folk"; det vänder sig i magen på tanken att dessa "pomadburksansikten", dessa dåliga kopior, skall spridas ut i världen och ge en torftig bild av Rafaels, Tizians och Andrea del Sartos målande; Andrea del Sarto är en manlig, duktig karaktär, i visst avseende en orädd och klanderfri målare.

    Rafael Tizian Andrea del Sarto
  • Domen och Baptisterian är så egendomliga, att det räcker länge innan man vänjer vid och kan förstå en sådan arkitektur; samma gäller byggnaderna vid piazza Segnoria.

    Piazza della Signoria Duomo di Firenze Battistero di San Giovanni
  • Föregående kväll kl. 5 hade de anlänt till Rom; ända från Orvieto hade de följt den gula Tibern; de passerade sjön Trasimeno, lacus Strasimenus, där slaget mellan Hannibal och romarna hade stått.

    lukumuistit Tibern Trasimenosjön / Lago Trasimeno Orvieto Hannibal Barkas
  • Som Alexandra Edelfelt vet är landskapet kuperat med gamla borgar och småstäder på höjderna; då de rullade in på Campagnan såg de St Peterskyrkans siluett och Edelfelt stämde upp i ett hurra, som upprepades av hans resekamrater.

    Campagna romana Peterskyrkan Alexandra Edelfelt
  • Walter Runeberg var dem till mötes på bangården; i morse var de ute på Piazza del Popolo och Monte Pincio; Victor Hoving tycker inte om strövtåg; på eftermiddagen träffade Edelfelt Vilhelm Bissen i Runebergs ateljé; de bor på Hôtel de l'Orient nära Fontana Trevi; följande dag skall han gå till piazza di spagna och längs hela Via del Babuino för att skicka en hälsning upp till hus no 70, som för honom har lika mycket betydelse som alla kyrkor och kloster i staden; Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt god natt och Guds välsignelse.

    Piazza del Popolo Pincio Hôtel de l'Orient Fontana di Trevi Piazza di Spagna Alexandra Edelfelt Victor Hoving Walter Runeberg Vilhelm Bissen