Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

landskap (fysiska helheter) sjukdom (tillstånd) personlighet häät henkilökuvat huutokauppa illalliset islam järjestöt juomat kaunokirjallisuus kihlaus kirjeet kuvanveistäjät lämpötila musiikki naapurit naiset näyttelijät norjalaiset patsaat pohjoismaalaiset rakkaus sää sähkeet samppanja seuraelämä talvi tanskalaiset tanssiaiset taulut teatteritaide työ viuhkat

Tisdag Januari -81.
Älskade Mamma,
Jag sade sist att jag nu tagit far-
väl af denna verldens glans och
herrlighet. Jo pytt! Åtminstone blef
det ej något eremitlif af under förra
veckan. En vacker dag komma Walter
Runeberg med fru hit, tala om ett vigtigt
bref till mig som de förde med sig, en
stor underrättelse o.s.v. jag trodde minst
att jag blifvit utnämd till storvizir
hos kalifen i Bagdad – men blef icke
mindre förbluffad då jag erfor san-
ningen. Krohn är förlofvad och skall
gifta sig den 28 januari. Det är ej nå-
gon ungdomsblomma men intelligent,
rik och chic, en fröken Bull, som jag
såg i Köpenhamn och som jag då på
skämt ifrigt rekommenderade åt
Krohn. Hon har i sin ungdom varit
förlofvad med en sjöofficer som dog, har
rest mycket, sett och läst allt som kan
ses och läsas, och derigenom har redan en

viss klockarkärlek etablerat sig mellan
henne och Krohn. Hon lär ha
ungefär 10,000 i räntor hvilket
ej heller är illa för Krohn. Han säger
sig vara obesrkifligt lycklig i sitt
bref. Han har aldrig tålt blodunga
flickor, och då han sjelf är 40 år nu
tror jag att det kanske ej är så galet
att ha vändt sig till en mera bedagad.
Fröken Bull lär ha smak och l'esprit
d'arrangement i högsta grad och de
passa således också i detta fall för hvarandra.
emellertid hade denna underrättelse
en sjusjungande middag hos Runebergs
till följd. Man äter och dricker bra hos
Walter. Fru R. och jag komma nu bättre
öfverens än någonsin förut. Hon, å sin
sida har blifvit gladare, nöjdare med mensklig
heten går ej systematiskt åt Frankrike,
försöker sätta sig in i franska konsten
o.s.v. – Mycket har Paul Dubois
dertill bidragit. Han, som Rs måste er-
känna vara vår tids störste bildhuggare
har varit utmärkt vänlig mot Walter
uppmuntrat honom, gifvit honom råd
hvad statyn beträffar o.s.v. – Jules
Breton som numera mest sysslar med


poesi har tillbragt sommaren med
dem i Douarneney, der vänskap
uppstått dem emellan isynnerhet
genom att B. tog notis om J. L. Ru-
nebergs verk. Hvad som verkligen
gläda mig ofantligt, är att Paul
Dubois anser fadrens staty vara det
bästa Valter gjort. Den har också blifvit
tusengånger bättre än den var sist. –
– Jag önskar Krohn lycka af allt
mitt hjerta. Den 28 skola vi Runebergs
Berndtson, Ferd. Gueldry och jag skicka
ett kollektivt telegram. Han förtje-
nar lycka mera än de fleste, och han
behöfver koncentrera sin omsorg och sin
kärlek. –
Från Paul Etter har jag haft ett sorgligt
bref i anl. af fru Jacobsons svåra sjuk-
dom. Måtte hon gå igenom lunginflam
mationen. Jag önskar det för Generalskans
skull; hon stackare, har nog mycket att
bära på ändå. Solfjädern tycks
ej ha kommit fram, jag skall idag
gå och försöka ta reda på dess öde
genom afsändaren. Manzeys ha också
haft det sjukt hemma; ty lilla
Schura har haft difteri som tyckes
ha varit rätt häftig t.o.m. Om Sophie

skrifver han ej ett ord. Fastän
jag ej känner fru Jacobson, sys-
selsätter hennes sjukdom dock
ofta mina tankar, som sagdt, derföre
att jag så ogerna ville se generalskan
med sten på börda. –
Några bjudningar har jag refu-
serat i veckan. Jag kunde dock
ej hålla mig från att gå till Benja-
min Constant och sedan på Cercle de
la presse, dit jag som medarbetare i
albumet var bjuden på supé efter
andra representationen af revyn.
Annars kostade platsen 100 frcs bara
för spektaklet, förstås. Kl. 4 på mor-
gonen börjades supén. Ja det är sannt,
Judic bortauktionerade teckningen.
Jag var rysligt rädd att hon skulle säl-
ja den en och en, ty då hade jag fått
stå med skammen inför de Neuville, Detaille
Boldini o.d. – men lyckligtvis sålde hon
dem en bloc – De 24 teckningarne stego
på en qvart till 16,000 frcs, och in-
köptes af en ung herre hvars namn
Jag ej minnes. I allmänhet gjorde
mina Lindström och Fina lycka och då
teckningarne voro utstälda kunde jag
höra grupper af herrar som sade vackra
saker derom. Supén var ytterst ani-

merad. 30 af Paris vackraste aktri-
ser, alla i den kostym de under
aftonen burit, Judic, Theo, Legault,
Angèle, Suzanne Pic, o.s.v. Bland her-
rarne författarne, Capoul, Lassalle och
Guillard från operan målare de Neuville,
Detaille, Vibert, Bastien Lepage, Bol-
dini skulptörer Beer och Falguières. Taffel
musik i massa Capoul, Thérésa
Lassalle sjöngo. Quidant spelade, Serpette
likaså. Vibert utförde flere af sina oför-
likneliga scener, Dupuis berättade fåniga
historier med belgisk accent, Dunbray
skar qvickheter, ett slammer ett ljud
och väsen som man ej har begrepp
om. Champagnen flöt i strömmar
och supén var ypperlig – sittande natur
ligtvis. Jag satt emellan en aktris från
Vanité Fillon och Bastien Lepage. Med
de vackra kostymerna från alla länder
och alla tider, blommorna, champagnen
och skrålet då och då afbrutet af någon
ting alldeles mästerligt utfördt, en
makalöst sjungen idyll påföljd af
några ytterst salt och qvickheter – allt
detta hade någonting demoniskt
märkvärdigt i sig. Inom ett ögonblick
voro borden undanstökade och
så dansades der till kl. 7 på morgonen.
– Olyckligtvis gick Judic, så jag ej

fick dansa med henne. Ack jag
förstår så väl att Adelaïde Ristori
säger att hon Judic, är Paris första
och bästa aktris! Jag dansade
dugtigt bl. a med den vackra Suzanne
Pic. De franska aktriserna äro så
helt annorlunda än våra – alls ej
sjåpiga – kanske för litet sjåpiga.
Kl. 7 reste Bastien och Jag. B. höll
en straffpredikan för mig för det jag
målat så litet derhemma i år.
Ack, han visste ej hvad det vill säga
att ha grannar sådana som vi, i synner
het då dessa grannar ha främmande på
långvisit. – För att återkomma
till aktriserna och supén så voro inga
andra rigtiga icke-artister närvarande
än Rothschild och furst Galitzin och den
ungdom som köpt albumet. 30,000
frs blev recetten och det var just den-
na summa som fattades för att resa
Alex. Dumas monument. – Stämningen
var så lifvad att musiken utfördes på
följande sätt: Quidant dundrade på
flygeln med Serpette, Besson, redaktör
för l'Evenement slog triangel med en
eldskyffel, Vibert blåste klarinett med
fingrarne, en aktris Berthier slog

puka och Valabrègue, poet, bultade
med knytnäfvarne i ett bord på hvil-
ket stod några hundra glas som hop-
pade och skramlade. Det var hett
i luckan skall jag säga. – Sådant
der kan vara roligt att se någon-
gång – icke ofta!!
Vi ha haft ett rigtigt vinterväder
med snö och 10 graders köld under en
vecka i dag är det töväder men snön
ligger ännu. Från mina fönster har
jag utsigt öfver de vackraste vinter-
landskap Neuilly tecknar sig magni-
fikt med sina alléer sina trädgårdar och
Mont Valérien i fonden. Jag har
börjat en tafla med furstinnan Trou-
betzkoys klädning som jag ännu
får behålla 14 dagar, samt arbetar
på Dagnans porträtt, gör skizzer m.m.
samt känner mig redan en vecka
mera en train än på långa tider. Bastiens
straffpredikan hade en ypperlig effekt
och gaf mig mycket att tänka på.
Jag måste dock tillstå att jag gjort
allt för att komma i gång, men in-
spirationen kan ej kommenderas.
Ack hvad de menniskor äro lyckliga
som hugga ved eller sitt på ett kansli!
De somna hvarje afton, lugna och nöjda

med sig sjelf och sitt arbete.
Walter Runebergs lördagssammankom
ster börja åter. Den första gick af
stapeln häromdagen. Genom ett
ytterst dumt och auktoritärt
reglemente har pastor Lunde in-
kallat i föreningen endast sina per-
sonliga bekanta hvadan följden
blef att för ett 50tal norska damer
funnos 3 à 4 ungherrar, deribland
en fullständig idiot, men ett rigtigt
djur, en dansk baron v. Zytfen; omöjlig
att uppfatta honom ens från den humo-
ristiska sidan, så genom tråkig är
han. Jag tänker alltid på aporna i
jardin des plantes som se skygga och
melankoliska ut der de sitta i sin bur
då jag ser denne rejeton af danska noblesser.
Der var förfärligt tråkigt "C'était
ennuyeux à crier" och detta hjelptes
ej upp af att en dansk kandidat läste
upp en bit från Jeppe paa Bjerget på
Sjælländska så att ingen kristen menniska
förstod ett ord. Kanske blir det roligare
härnäst. – Och nu farväl, goda
älskade Mamma. Jag önskar att de
ej må få sorg i Petersburg, jag önska
det af hela mitt hjerta. Tusen hjertliga
helsningar från
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Jag sade sist att jag nu tagit farväl af denna verldens glans och herrlighet. Jo pytt! Åtminstone blef det ej något eremitlif af under förra veckan.

  • En vacker dag komma Walter Runeberg med fru hit, tala om ett vigtigt bref till mig som de förde med sig, en stor underrättelse o.s.v. jag trodde minst att jag blifvit utnämd till storvizir hos kalifen i Bagdad – men blef icke mindre förbluffad då jag erfor sanningen. Krohn är förlofvad och skall gifta sig den 28 januari. Det är ej någon ungdomsblomma men intelligent, rik och chic, en fröken Bull, som jag såg i Köpenhamn och som jag då på skämt ifrigt rekommenderade åt Krohn. Hon har i sin ungdom varit förlofvad med en sjöofficer som dog, har rest mycket, sett och läst allt som kan ses och läsas, och derigenom har redan en viss klockarkärlek etablerat sig mellan henne och Krohn. Hon lär ha ungefär 10,000 i räntor hvilket ej heller är illa för Krohn. Han säger sig vara obeskrifligt lycklig i sitt bref. Han har aldrig tålt blodunga flickor, och då han sjelf är 40 år nu tror jag att det kanske ej är så galet att ha vändt sig till en mera bedagad. Fröken Bull lär ha smak och l'esprit d'arrangement i högsta grad och de passa således också i detta fall för hvarandra. Emellertid hade denna underrättelse en sjusjungande middag hos Runebergs följd. Man äter och dricker bra hosWalter.

    Kööpenhamina Bagdad Pietro Krohn Emilie Krohn Lina Runeberg Walter Runeberg
  • Fru R. och jag komma nu bättre öfverens än någonsin förut. Hon, å sin sida har blifvit gladare, nöjdare med menskligheten går ej systematiskt åt Frankrike, försöker sätta sig in i franska konsten o.s.v. – Mycket har Paul Dubois dertill bidragit. Han, som Rs måste erkänna vara vår tids störste bildhuggare har varit utmärkt vänlig mot Walter uppmuntrat honom, gifvit honom råd hvad statyn beträffar o.s.v.

    Ranska Lina Runeberg Paul Dubois Walter Runeberg
  • Jules Breton som numera mest sysslar med poesi har tillbragt sommaren med dem i Douarneney, der vänskap uppstått dem emellan isynnerhet genom att B. tog notis om J. L. Runebergs verk.

    Douarnenez Johan Ludvig Runeberg Lina Runeberg Walter Runeberg Jules Breton
  • Hvad som verkligen gläda mig ofantligt, är att Paul Dubois anser fadrens staty vara det bästa Valter gjort. Den har också blifvit tusengånger bättre än den var sist.

    Johan Ludvig Runeberg Paul Dubois Walter Runeberg
  • Jag önskar Krohn lycka af allt mitt hjerta. Den 28 skola vi Runebergs Berndtson, Ferd. Gueldry och jag skicka ett kollektivt telegram. Han förtjenar lycka mera än de fleste, och han behöfver koncentrera sin omsorg och sin kärlek.

    Pietro Krohn Lina Runeberg Gunnar Berndtson Walter Runeberg Ferdinand Gueldry
  • Från Paul Etter har jag haft ett sorgligt bref i anl af fru Jacobsons svåra sjukdom. Måtte hon gå igenom lunginflammationen. Jag önskar det för Generalskans skull; hon, stackare har nog mycket att bära på ändå. Solfjädern tycks ej ha kommit fram, jag skall i dag gå och försöka ta reda på dess öde genom oläsligt. Manzeys ha också haft det sjukt hemma; ty lilla Schura har haft difteri som tyckes ha varit rätt häftig t.o.m. Om Sophie skrifver han ej ett ord. Fastän jag ej känner fru Jacobson, sysselsätter hennes sjukdom dock ofta mina tankar, som sagdt, derför att jag så ogerna ville se Generalskan med sten på börda.

    Emilia Venjaminovna Jacobson Emilie von Etter Sophie Manzey Paul von Etter Alexandrine Manzey
  • Några bjudningar har jag refuserat i veckan.

  • Jag kunde dock ej hålla mig från att gå till Benjamin Constant

    Jean-Joseph Benjamin-Constant
  • och sedan på Cercle de la presse, dit jag som medarbetare i albumet var bjuden på supé efter andra representationen af revyn. Annars kostade platsen 100 frcs bara för spektaklet, förstås. Kl. 4 på morgonen börjades supén.

  • Ja det är sannt, Judic bortauktionerade teckningen. Jag var rysligt rädd att hon skulle sälja den en och en, ty då hade jag fått stå med skammen inför de Neuville, Detaille Boldini o.d. – men lyckligtvis sålde hon dem en bloc – De 24 teckningarne stego på en qvart till 16,000 frcs, och inköptes af en ung herre hvars namn Jag ej minnes.

    Édouard Detaille Anna Judic Alphonse de Neuville Giovanni Boldini
  • I allmänhet gjorde mina Lindström och Fina lycka och då teckningarne voro utstälda kunde jag höra grupper af herrar som sade vackra saker derom.

    Sofia Salenius (epävarma yhteys) Lindström
  • Supén var ytterst animerad. 30 af Paris vackraste aktriser, alla i den kostym de underaftonen burit, Judic, Theo, Legault, Angèle, Suzanne Pic, o.s.v. Bland herrarne författarne, Capoul, Lassalle och Guillard från operan målare de Neuville, Detaille, Vibert, Bastien Lepage, Boldini skulptörer Beer och Falguières. Taffelmusik i massa Capoul, Thérésa Lassalle sjöngo. Quidant spelade, Serpette likaså. Vibert utförde flere af sina oförlikneliga scener, Dupuis berättade fåniga historier med belgisk accent, Dunbray skar qvickheter, ett slammer ett ljud och väsen som man ej har begrepp om. Champagnen flöt i strömmar och supén var ypperlig – sittande naturligtvis. Jag satt emellan en aktris från Vanité Fillon och Bastien Lepage. Med de vackra kostymerna från alla länder och alla tider, blommorna, champagnen och skrålet då och då afbrutet af någonting alldeles mästerligt utfördt, en makalöst sjungen idyll påföljd af några ytterst salt och qvickheter – allt detta hade någonting demoniskt märkvärdigt i sig. Inom ett ögonblick voro borden undanstökade och så dansades der till kl. 7 på morgonen.

    Jules Bastien-Lepage Édouard Detaille Anna Judic Alphonse de Neuville Louise Théo Alexandre Falguière Jehan Georges Vibert Victor Capoul Beer Giovanni Boldini Maria Legault Angèle Suzanne Pic Lassalle Guillard Alfred Quidant Dunbray Gaston Serpette Adolphe Charles Dupuis
  • Olyckligtvis gick Judic, så jag ej fick dansa med henne. Ack jag förstår så väl att Adelaïde Ristori säger att hon Judic, är Paris första och bästa aktris! Jag dansade dugtigt bl. a med den vackra Suzanne Pic. De franska aktriserna äro så helt annorlunda än våra – alls ej sjåpiga – kanske för litet sjåpiga.

    Pariisi Anna Judic Adelaide Ristori Suzanne Pic
  • Kl. 7 reste Bastien och Jag. B. höll en straffpredikan för mig för det jag målat så litet derhemma i år. Ack, han visste ej hvad det vill säga att ha grannar sådana som vi, i synnerhet då dessa grannar ha främmande på långvisit.

    Jules Bastien-Lepage
  • För att återkomma till aktriserna och supén så voro inga andra rigtiga icke-artister närvarande än Rothschild och furst Galitzin och den ungdom som köpt albumet. 30,000 frs blev recetten och det var just denna summa som fattades för att resa Alex. Dumas monument.

    Alexandre Dumas Alphonse de Rothschild Galitzin
  • Stämningen var så lifvad att musiken utfördes på följande sätt: Quidant dundrade på flygeln med Serpette, Besson, redaktör för l'Evenement slog triangel med eneldskyffel, Vibert blåste klarinett med fingrarne, en aktris Berthier slog puka och Valabrègue, poet, bultade med knytnäfvarne i ett bord på hvilket stod några hundra glas som hoppade och skramlade. Det var hett i luckan skall jag säga. – Sådant der kan vara roligt att se någongång – icke ofta!!

    Alice Berthier Jehan Georges Vibert Antony Valabrègue Alfred Quidant Gaston Serpette Besson
  • Vi ha haft ett rigtigt vinterväder med snö och 10 graders köld under en vecka i dag är det töväder men snön ligger ännu. Från mina fönster har jag utsigt öfver de vackraste vinterlandskap Neuilly tecknar sig magnifikt med sina alléer sina trädgårdar och Mont Valérien i fonden.

    Neuilly-sur-Seine Mont-Valérien
  • Jag har börjat en tafla med furstinnan Troubetzkoys klädning som jag ännu får behålla 14 dagar, samt arbetar på Dagnans porträtt, gör skizzer m.m. samt känner mig redan en vecka mera en train än på långa tider. Bastiens straffpredikan hade en ypperlig effekt och gaf mig mycket att tänka på. Jag måste dock tillstå att jag gjort allt för att komma i gång, men inspirationen kan ej kommenderas.

    Pascal Dagnan-Bouveret Elisabeth Trubetskoj
  • Ack hvad de menniskor äro lyckliga som hugga ved eller sitt på ett kansli! De somna hvarje afton, lugna och nöjda med sig sjelf och sitt arbete.

  • Walter Runebergs lördagssammankomster börja åter. Den första gick af stapeln häromdagen. Genom ettytterst dumt och auktoritärt reglemente har pastor Lunde inkallat i föreningen endast sina personliga bekanta hvadan följden blef att för ett 50tal norska damer funnos 3 à 4 ungherrar, deribland en fullständig idiot, men ett rigtigt djur, en dansk baron v. Zytfen; omöjlig att uppfatta honom ens från den humoristiska sidan, så genom tråkig är han. Jag tänker alltid på aporna i jardin des plantes som se skygga och melankoliska ut der de sitta i sin bur då jag ser denne rejeton af danska noblesser. Der var förfärligt tråkigt "C'était ennuyeux à crier" och detta hjelptes ej upp af att en dansk kandidat läste upp en bit från Jeppe paa Bjerget på Sjælländska så att ingen kristen menniska förstod ett ord. Kanske blir det roligare härnäst.

    Walter Runeberg Herman Lunde Frederik von Zytphen (epävarma yhteys) Jeppe
  • Och nu farväl, goda älskade Mamma. Jag önskar att de ej må få sorg i Petersburg, jag önska det af hela mitt hjerta. Tusen hjertliga helsningar från Atte

    Pietari Alexandra Edelfelt Emilia Venjaminovna Jacobson