Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

slavar månen religion (fenomen) personlighet moskéer reklam symaskiner landskap (fysiska helheter) transportmedel morer muslimer amerikkalaiset arkkitehtuuri eläimet englantilaiset espanjalaiset hotellit islam junat juomat kalusteet kasvit katolisuus kaunokirjallisuus kaupungit kevät kirjeet kirkkokunnat kukat linnat maaseutu matkailijat matkaoppaat matkat naiset pääsiäinen paholainen palatsit puut puutarhat ranskalaiset ranskan kieli rautatiet renessanssi romanit silmälasit suositukset tanssi ulkonäkö vaatteet viinit vuodenajat vuoret vuotuisjuhlat

Alhambra d. 13 april 1881.
Älskade Mamma.
Jag kan icke låta en af de intressantaste
dagarna i mitt lif gå till ända utan att
skrifva till min älskade Mamma. Jag har
hela dagen gått som i ett rus, och ändå
har jag ej druckit vin. Denna morgon
i Alhambra med Andalusien och Granada
framför mig, med rosor, oleandrar och vårluft
för näsan har försatt mig i ett sådant stadium
af förtjusning, att jag känner på mig att jag
ännu är ung, och att jag kan göra mycket,
mycket ännu, ty annars skulle icke pulsen
slå så starkt och hjertat känna så varmt,
ögat se så väl!
26 timmars jernvägsresa från Madrid
hit – det är dugtigt, och bevisar huru lång
samt de spanska jernvägarne framforslar
resenärer. Vi foro öfver la Mancha
Don Quijotes land – den värsta öken som
finnes på jorden. Kl. 5 på morgonen passe-
rade vi Sierra Morena och la Puerta
de los Perros (hundporten) så kallad emedan
mohrerna här blifva drifna ut från nor-
ra Spanien. Högst egendomlig vild natur

himmelshöga röda klippblock, for-
made som orgelpipor. På andra sidan
bergen låg Andalusien! Det var
här på dessa förfärligt kantiga berg
som riddaren från la Mancha roade
sig med att slå kullerbyttor i bara skjortan
för att späka sin kropp. – Andalusien
är bördigt, grönt, raka motsatsen till
allt det jag sett förut af Spanien.
Palmer, stenek oliveträd öfverallt –
Kaktus och aloë. Det var Södern, Afrika!
Så kommo vi till Menjibar (de arabiska
namnen begynna) så till Cordova, kalifer-
nas stad, till Bobadilla, och då begynte
bergen åter, Sierra Nevada denna gång.
Kl. 10 på aftonen hörde jag, halfdöd
af trötthet, konduktören ropar Gra-
nade. Jag spratt till och i ett nu var
jag ute från vaggonen, uppe i en ”coche”
för espänd med mulåsnor i spann, och
sålunda gjorde jag mitt intåg i Granada
i det herrligaste månsken en april-
natt. Jag såg berget med Alhambra
och Generalife, Sierra Nevadas snötop-
par bildade fonden och den mohriska
staden låg rundt omkring mig.

Nyfiken och med klappande hjerta
stod jag på kuskbocken, slukande med
ögonen allt som månens strålar
lät mig se. På ett gammalt hus
såg jag en bizare målning, och med
nyfikenhet tog jag upp pinze nezen
O nutid, o praktiska amerikanare,
o horror! det var en affisch-reklam
för Singers symaskiner. Vi komme snart
till en arabisk port – Alhambras
port, foro så genom Kalifernas ur-
gamla park – det rikaste och lummi-
gaste man kan se, och snart stodo vi
vid foten af Alhambra, vid Torre
de los Siete Suelos, der Fonda’n är
belägen. Mina blifvande reskamrater
Boït och Noël togo emot mig, hade
bestält rum åt mig o.s.v. För resten
hade Madrazo gifvit mig speciel re-
kommendation till värden Don
José. Så trött jag än var, fanns
det något som, utom medvetandet
att vara i Alhambra, uppiggade
mig så att jag skulle ha varit färdig
att vaka 3 nätter till. Det var
Don Josés en dotter (han har 10) en
rigtigt förtjusande unge, som till

råga på olyckan talar flytande
franska. Hon kan vara 17 år, har
de mest strålande svarta ögon, är
dugtigt kokett och har varit föremål
för alla ungherrars låga. – Jag
fick mat i mig jemte några glas
Manzanilla (ett makalöst vin,
bättre än Sherry, något i samma stil)
och pratade ännu länge men mina
herrar Boït och Noël och den vackra
flickan. I morgse, förrän hin fått
skorna på sig, var jag färdigt klädd
och gick på egen hand ut –
Alhambra är ej något slott, det
är en hel befästad stad. Läs hvad
stora författare skrifvit
derom
, lägg dertill
den mest glödande österländska
fantasi för att skapa landskapet,
tänk på en vårmorgon med tusen
tals fåglar som sjöng, rosor som doftar
och ett ungt hjerta som slår, och
Mamma kan göra sig ett begrepp
om ensemblen af denna morgontur.
Då jag omsider kom fram till Den
stora porten, Domens port, som Yusuf
lät bygga 1348, ”Babusch-schariah”
med de kufiska inskriptionerna, - det
första rent orientaliska ögat möter i denna
labyrinth af sagolik skönhet, bultade

hjertat så starkt, och ögonen fylldes
af tårar. Jag är en narr, och blir
troligen aldrig bättre. Första bästa
resehandbok ger mamma en
minutiös beskrifning på alla dessa
gångar, gårdar, salar, bad o.d. som
bilda Alhambra, men hvad böcker-
na ej återge är intrycket som jag fick
då jag ensam, en herrlig vårmorgon
i långa drag drack denna skönhet.
Min fantasi skenade så vildt som
möjligt och jag tänkte då och då
på Isaak Lindqvist, den store man-
nen, som engång hos Topelius, under
senaste turkiska krig, sade att Islam
ej frambragt någon konst. Om jag
finge välja mellan den arkitekten som
byggt Alhambra och Isaak Lindqvist,
tror jag dock jag gåfve musulmanen
företrädet framför den kristne Isak.
Den finaste konst jag någonsin
sett, endast jemförlig med Braman-
tes bästa saker, är denna. Hvart
steg medför en öfverraskning, och de
urblekta färgerna i arabeskerna äro
det finaste man kan se i färg. Den
berömda Lejongården behagade mig min-
dre – den är nu kal – men man får lof
att tänka sig densamma fylld med blom-
mor, med sultanninnor och slafvar.

Kl. 11 kommo Boït och Noel och sökte
mig, vi dejeunerade, och så bar det
af till Generalife – (Jenotu-l-arif=
byggmästarens trädgård). – Makalöst
vackert tänkt – nu är dock trädgårdar-
ne (ty de äro många terassformigt
hängande, vid bergväggen) alltför vår-
dade, Cypresserna för väl klippta och
blomsterrabatterna för väl skötta så
att intrycket blir stelt. Den tusenåri-
ga Cypressen,
under hvilken
der sutaninnan Zoraya
brukade träffa sin älskare Abencerragen,
står ännu qvar. – Jag kommer
att göra studier här. Några Spanska
målare höllo på med att måla en
af bassinerna. – Generalife, ett
litet Alhambra, vore ett bra trefligt
sommarnöje att ha. – Sedan gjorde
vi en utflygt i Zigenarstaden.
Los gitanos äro ett förfärligt tiggar-
pack, bo i hålor, som kanske vore
pittoreska, men dit ingen vågar gå
af fruktan för ohyra. De skrika
om en, tigga, sjunga, ha sina ungar
att dansa, rigtiga tattare
med ett ord. Här gjorde jag en
liten aqvarell med Boït (som verkli-

gen har mycket talent) och sedan
promenerade vi nere i staden.
Fruntimren äro ej så vackra som
i Madrid. En och annan ”Andalouse
au teint bruni” sågo vi, isynnerhet
i Catedralen, som är storartadt vacker
i en egendomligt rik, öfverlastad
renaissans. Egendomligt är att
alla fruntimmer ligga på knä på
golfvet – stolar finnas ej som i andra
katolska kyrkor. Under den. hel.
veckan äro de alla klädda i svart, och
inhöljda i mantillorna göra dessa
hundratals knäböjande qvinnor en
egen verkan. Hela midtelskeppets
golf är mattbelagdt, hvilket ger
åt det hela något moskéartadt.
– Jag stannar troligen här en
vecka; mina reskamrater, som
vilja se Spanien icke från kupéfön
stret utan i vagn med mulåsnor,
resa om måndag till Ronda i
diligence och derifrån likaså i dil.
till Sevilla der jag återfinner dem.
– Nu på aftonen har jag sett
gitanos dansa – det hade kanske
varit intressant om ej rundtomking
stått ett 30tal engelsmän och engelskor
som totalt förstörde all illusion. Det

hela är en slags usel komedi som
är tillstäld för resande, kostar mycket
pengar (6 francs person) och som lem-
nar ett tråkigt minne. Dock kan man
man under denna groteska afart af
den spanska zigenardansen ana hvad
den varit. Fula som stryk voro de
6 dansande flickorna, och då jag
nu för en stund sedan, arg, kom till-
baka till hotellet stod don Josés
vackra dotter och
ropade
gapskrattande emot
mig (när man har så vackra tänder och
så vackra ögon har man
lof att
gapskratta):
N’est-ce pas qu’elles sont horribles,
je vous l’avais bien dit”.
Noêl är en ung rik parisare, glad,
qvick, lat att måla, lång, stark med
mörkblå ögon och ”la Barbe taillée en
pointe” – Några rigtiga pariserblaguer
äro roliga att höra midt i detta
engelska elände – ty här på hotellet hör
man ej annat än engelska. Fransmän-
nen annars så pratsamma äro öfverflygtad
af Albion, och tiga derföre beskedligt
vid table d’hôten. – Nu farväl –
det lider till 12 och jag skall tidigt
upp i morgon för att måla – hvad
det vet jag ej ännu. Tusen, tusen
helsningar från
Atte.
Jag hade smått väntat bref hit, men de ha troligen ej hunnit komma ännu.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Jag kan icke låta en af de intressantaste dagarna i mitt lif gå till ända utan att skrifva till min älskade Mamma. Jag har hela dagen gått som i ett rus, och ändå har jag ej druckit vin. Denna morgon i Alhambra med Andalusien och Granada framför mig, med rosor, oleandrar och vårluft för näsan har försatt mig i ett sådant stadium af förtjusning, att jag känner på mig att jag ännu är ung, och att jag kan göra mycket, mycket ännu, ty annars skulle icke pulsen slå så starkt och hjertat känna så varmt, ögat se så väl!

    Alhambra Granada Andalusien Alexandra Edelfelt
  • 26 timmars jernvägsresa från Madrid hit – det är dugtigt, och bevisar huru långsamt de spanska jernvägarne framforslar resenärer. Vi foro öfver la Mancha Don Quijotes land – den värsta öken som finnes på jorden. Kl. 5 på morgonen passerade vi Sierra Morena och la Puerta de los Perros (hundporten) så kallad emedan mohrerna här blifva drifna ut från norra Spanien. Högst egendomlig vild natur himmelshöga röda klippblock, formade som orgelpipor. På andra sidan bergen låg Andalusien! Det var här på dessa förfärligt kantiga berg som riddaren från la Mancha roade sig med att slå kullerbyttor i bara skjortan för att späka sin kropp.

    Madrid Espanja Andalusien La Mancha Sierra Morena Puerta de los Perros / Despeñaperros Quijote
  • Andalusien är bördigt, grönt, raka motsatsen till allt det jag sett förut af Spanien. Palmer, stenek oliveträd öfverallt – Kaktus och aloë. Det var Södern, Afrika! Så kommo vi till Menjibar (de arabiska namnen begynna) så till Cordova, kalifernas stad, till Bobadilla, och då begynte bergen åter, Sierra Nevada denna gång.

    Afrikka Espanja Córdoba Mengíbar Bobadilla Sierra Nevada
  • Kl. 10 på aftonen hörde jag, halfdöd af trötthet, konduktören ropar Granade. Jag spratt till och i ett nu var jag ute från vaggonen, uppe i en ”coche” förespänd med mulåsnor i spann, och sålunda gjorde jag mitt intåg i Granada i det herrligaste månsken en aprilnatt. Jag såg berget med Alhambra och Generalife, Sierra Nevadas snötoppar bildade fonden och den mohriska staden låg rundt omkring mig. Nyfiken och med klappande hjerta stod jag på kuskbocken, slukande med ögonen allt som månens strålar lät mig se. På ett gammalt hus såg jag en bizare målning, och med nyfikenhet tog jag upp pinze nezen O nutid, o praktiska amerikanare, o horror! det var en affisch-reklam för Singers symaskiner. Vi komme snart till en arabisk port – Alhambras port, foro så genom Kalifernas urgamla park – det rikaste och lummigaste man kan se, och snart stodo vi vid foten af Alhambra, vid Torre de los Siete Suelos, der Fonda’n är belägen.

    Alhambra Granada Fonda de los Siete Suelos Sierra Nevada Generalife Torre de los Siete Suelos
  • Mina blifvande reskamrater Boït och Noël togo emot mig, hade bestält rum åt mig o.s.v.

    Edward Boit Albert Noël
  • För resten hade Madrazo gifvit mig speciel rekommendation till värden Don José.

    Federico de Madrazo (epävarma yhteys) Ricardo de Madrazo y Garreta (epävarma yhteys) José Gadea Mengíbar
  • Så trött jag än var, fanns det något som, utom medvetandet att vara i Alhambra, uppiggade mig så att jag skulle ha varit färdig att vaka 3 nätter till. Det var Don Josés en dotter (han har 10) en rigtigt förtjusande unge, som till råga på olyckan talar flytande franska. Hon kan vara 17 år, har de mest strålande svarta ögon, är dugtigt kokett och har varit föremål för alla ungherrars låga. – Jag fick mat i mig jemte några glas Manzanilla (ett makalöst vin, bättre än Sherry, något i samma stil) och pratade ännu länge men mina herrar Boït och Noël och den vackra flickan.

    Alhambra Edward Boit Albert Noël José Gadea Mengíbar Matilda Gadea
  • I morgse, förrän hin fått skorna på sig, var jag färdigt klädd och gick på egen hand ut – Alhambra är ej något slott, det är en hel befästad stad. Läs hvad stora författare skrifvit derom, lägg dertill den mest glödande österländska fantasi för att skapa landskapet, tänk på en vårmorgon med tusentals fåglar som sjöng, rosor som doftar och ett ungt hjerta som slår, och Mamma kan göra sig ett begrepp om ensemblen af denna morgontur. Då jag omsider kom fram till Den stora porten, Domens port, som Yusuf lät bygga 1348, ”Babusch-schariah” med de kufiska inskriptionerna, - det första rent orientaliska ögat möter i denna labyrinth af sagolik skönhet, bultade hjertat så starkt, och ögonen fylldes af tårar. Jag är en narr, och blir troligen aldrig bättre. Första bästa resehandbok ger mamma en minutiös beskrifning på alla dessa gångar, gårdar, salar, bad o.d. som bilda Alhambra, men hvad böckerna ej återge är intrycket som jag fick då jag ensam, en herrlig vårmorgon i långa drag drack denna skönhet.

    Alhambra Puerta de la Justicia Alexandra Edelfelt Yusuf I
  • Min fantasi skenade så vildt som möjligt och jag tänkte då och då på Isaak Lindqvist, den store mannen, som engång hos Topelius, under senaste turkiska krig, sade att Islam ej frambragt någon konst. Om jag finge välja mellan den arkitekten som byggt Alhambra och Isaak Lindqvist, tror jag dock jag gåfve musulmanen företrädet framför den kristne Isak. Den finaste konst jag någonsin sett, endast jemförlig med Bramantes bästa saker, är denna. Hvart steg medför en öfverraskning, och de urblekta färgerna i arabeskerna äro det finaste man kan se i färg. Den berömda Lejongården behagade mig mindre – den är nu kal – men man får lof att tänka sig densamma fylld med blommor, med sultanninnor och slafvar.

    Alhambra Lejongården Zacharias Topelius Donato Bramante Isak Lindqvist
  • Kl. 11 kommo Boït och Noel och sökte mig, vi dejeunerade, och så bar det af till Generalife – (Jenotu-l-arif= byggmästarens trädgård). – Makalöst vackert tänkt – nu är dock trädgårdarne (ty de äro många terassformigt hängande, vid bergväggen) alltför vårdade, Cypresserna för väl klippta och blomsterrabatterna för väl skötta så att intrycket blir stelt. Den tusenåriga Cypressen, der under hvilken sutaninnan Zoraya brukade träffa sin älskare Abencerragen, står ännu qvar. – Jag kommer att göra studier här. Några Spanska målare höllo på med att måla en af bassinerna. – Generalife, ett litet Alhambra, vore ett bra trefligt sommarnöje att ha.

    Generalife Edward Boit Albert Noël Zoraya Abencerrage
  • Sedan gjorde vi en utflygt i Zigenarstaden. Los gitanos äro ett förfärligt tiggarpack, bo i hålor, som kanske vore pittoreska, men dit ingen vågar gå af fruktan för ohyra. De skrika om en, tigga, sjunga, ha sina ungar att dansa, rigtiga tattare med ett ord. Här gjorde jag en liten aqvarell med Boït (som verkligen har mycket talent) och sedan promenerade vi nere i staden.

    Edward Boit
  • Fruntimren äro ej så vackra som i Madrid. En och annan ”Andalouse au teint bruni” sågo vi, isynnerhet i Catedralen, som är storartadt vacker i en egendomligt rik, öfverlastad renaissans. Egendomligt är att alla fruntimmer ligga på knä på golfvet – stolar finnas ej som i andra katolska kyrkor. Under den. hel. veckan äro de alla klädda i svart, och inhöljda i mantillorna göra dessa hundratals knäböjande qvinnor en egen verkan. Hela midtelskeppets golf är mattbelagdt, hvilket ger åt det hela något moskéartadt.

    Madrid Katedralen i Granada
  • Jag stannar troligen här en vecka; mina reskamrater, som vilja se Spanien icke från kupéfönstret utan i vagn med mulåsnor, resa om måndag till Ronda i diligence och derifrån likaså i dil. till Sevilla der jag återfinner dem.

    Sevilla Espanja Ronda Edward Boit Albert Noël
  • Nu på aftonen har jag sett gitanos dansa – det hade kanske varit intressant om ej rundtomking stått ett 30tal engelsmän och engelskor som totalt förstörde all illusion. Det hela är en slags usel komedi som är tillstäld för resande, kostar mycket pengar (6 francs person) och som lemnar ett tråkigt minne. Dock kan man man under denna groteska afart af den spanska zigenardansen ana hvad den varit. Fula som stryk voro de 6 dansande flickorna, och då jag nu för en stund sedan, arg, kom tillbaka till hotellet stod don Josés vackra dotter och ropade gapskrattande emot mig (när man har så vackra tänder och så vackra ögon har man lof att gapskratta): N’est-ce pas qu’elles sont horribles, je vous l’avais bien dit”.

    José Gadea Mengíbar Matilda Gadea
  • Noël är en ung rik parisare, glad, qvick, lat att måla, lång, stark med mörkblå ögon och ”la Barbe taillée en pointe”

    Albert Noël
  • Några rigtiga pariserblaguer äro roliga att höra midt i detta engelska elände – ty här på hotellet hör man ej annat än engelska. Fransmännen annars så pratsamma äro öfverflygtad af Albion, och tiga derföre beskedligt vid table d’hôten.

  • Nu farväl – det lider till 12 och jag skall tidigt upp i morgon för att måla – hvad det vet jag ej ännu. Tusen, tusen helsningar från Atte.

  • Jag hade smått väntat bref hit, men de ha troligen ej hunnit komma ännu.