Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

mänskligheten (alla människor) opera (konstart) aristokrati tjurfäktningar aateli eläimet Jumala kirjeet naiset ulkonäkö vaatteet yhteiskuntaluokat

Sevilla d. 25 april 1881
Älskade Mamma,
Hjärtlig tack för Mammas bref, adresseradt
till Siete Suelos. Jag fick det i går vid
dinern och verkan af brefvet var att
jag i natt mycket tydligt drömde, att
Mamma var här, att vi tillsammans foro
till Granada, beslöt att stanna der en tid,
att vi sökte efter en våning m.m, och
att jag i morgse vid uppvaknandet var helt
förargad öfver att detta endast varit en
dröm. – Det är ju förfärliga nyheter
från Norden som Mammas bref innehöll
Henning Hamiltons fall är oförklarligt, Konni
antydde något den Kiseleffska historien –
Usch – det är bland det fulaste jag hört –
och jag skulle helst låta bli att tro
på dylikt. Vår Nord, som så gerna
skryter med heder och tro och mandom mod
och morske män, månne den har mera
rätt till denna stolthet än något annat
land. Jag för min del är öfvertygad om

att menskligheten är öfverallt densamma,
och just derföre förtviflar jag ej. Finnes
det mycken uselhet öfverallt, så finnes
det äfven mycket godt, ädelt och vackert.
Det är vid detta goda och sköna vi skola
hänga oss fast här i lifvet för att ej
drunkna i hopplös förtviflan.
I går såg jag för första gången i mitt
lif en stor tjurfäktning. Det är ytterst
spännande och intrycket är ofantligt deladt –
det otäcka, barbariska, blodiga står
lika klart för en efteråt, som det vackra,
ståtliga, storartade. Emellertid sitter man
under två timmar som på nålar – ingen
dram, ingen opera kan hålla intresset
så spändt. Arenan är ofantlig,
Och hela cirken, stor som Colosseum,
rymmer 15 tusen personer, fruntimmer
na äro i utmärkt fina toiletter, ljusa
handskar, hvita mantillor – folket
i granna färger. Anblicken af detta
ljushaf, dessa otaliga åskådare, denna
väldiga arena der taket är Spaniens

blå himmel och ljusen remplaceras
af Guds sol, är bland det mest gripan-
de man kan tänka sig, isynnerhet då
musiken ljuder och hela torero-skaran
kommer in. Hvarje kostym kostar ungefär
2 000 (tvåtusen francs) – först går spadan
(matadoren) så kommer ett tjog toreros
så picadorerna 8, till häst, så hela skaran
af mulåsnedrifvare med anspann (för att
släpa bort
de döda
hästarna) sedan de gjort sin
tur kring arenan, helsat guvernören
för provinsen, kommer der en ryttare
i Filip IIs kostym som begär af
guvernören nyckeln till tjurstallet. Denna
kastas ned – alla menniskor tiga, en
trumpetstöt ljuder, ögonblicket är
förfärligt, Dörrarna till stallet öppnas,
och tjuren rusar ut som en pil, an-
faller den första hästen, som dödades
på fläcken, en ström af blod sprutade
ut ur hästens länd, piccadoren kastades
öfverända och jag trodde han var dödens
man, ty tjuren stångade ännu en gång den
döda hästen, och lyfte upp honom som
en boll – Så var början – detta räckte
icke en half minut. – Hvarje strid
räcker ungefär 15 minuter. Tjuren

som slutligen blöder från alla sidor,
gör mig ej ondt, karlarna lika sålitet,
ty dessa äro viga, listiga och modiga, och
man är säker på dem. Men det värsta
är med de stackars hästarna, hvaraf
20 dödades i går
sant är att endast till döden dömda kämpar begagnas.
Några dog på fläcken,
andra fläcktes upp som man sprättar
upp en ärtskida och släpade sig sjelfva
till barrieren. – Ögonblicket då spa-
dan alldeles ensam, beväpnad blott
med sin värja står inför den rasande
tjuren, är storartat, och lyckas stöten
som är giltig endast om den sker mellan
hals- och ryggkotorna, så att värjan trän-
ger in ända till fästet, då tjuren sjunker
ned som slagen af åskan, så erbjuder
detta ett det ståtligaste skådespel.
Tjuren är alltid så rasande, att
man ej kan ha någonslags sympathi
för honom, och då man ser denna
kamp mellan 20 menniskor och
ett vildt djur, faller det en aldrig in att
ha någonslags medlidande med tjuren.
Hästarnes
öde
, som dö som flugor, äro ohygglig.
– Nej detta måste ses för att förstås.
Jag trodde ej att detta "nöje" var
så farligt för toreros som det verklig

gen är. 6 tjurfäktningar egde rum
i går. Cormona dödade 3 och en
annan spada 3. af dessa sex fick
endast en rigtig mästerstöt af Carmo-
na. Tänk en ensam karl, alldeles
ensam med värja i hand. Tjuren
rusar rakt mot honom, och om
han sticker litet till höger eller litet
till venster är han dödens man; då
man ser värjfästet i nacken på tjuren,
som i och med detsamma segnar ned,
försäkrar jag att man andas lättare
och att en sten faller från ens hjerta.
– Denna Cormona gjorde en massa
våghalsigheter för att skryta för publi-
ken. bl.a. satte han sig på en stol
midt på arenan, med två bandilleros
små spjut med band som fästas i tjurens
nacke. Tjuren rusar emot honom
stjelper ikull stolen som redan är tom,
ty Cormona har hoppat åt sidan och
fäster "bandilleras" med en utsökt grace
i nacken på besten.

publiken vrålar af förtjusning
kastar hattar, cigarrer näsdukar
allt möjligt ned på arenan efter
ett dylikt tag. – Men ger spadan
en dålig stöt - om han t.ex. som
en gång hände i går, räddade sig med
dolkstygn mellan båda hörnen, så vrå-
las det alla verldens skällsord mot
honom: Slagtare, Mördare, fähund
o.s.v. –
Egendomligt är att se den fina
verlden. Det hör till god ton att
ha sin loge på "toros" som i Peters-
burg och Paris en logi på Operan.
Dessa fina, vackra fruntimmer, som
på ett hår likna aristokratiska, fina
damer i alla länder, sitta och vifta
med solfjädrarna, äta bonbons och nicka
åt hvarandra, lorgnettera publiken
och kasta då och då en förströdd blick
på det blodiga skådespelet, – men
utan tecken till rörelse eller intresse –
det var endast då någon torero

gjorde en briljant tour de force som
de viftade litet lifligare med solfjädrarna.
Under den första fäktningen såg jag
på mina reskamrater de voro bleka
och mitt hjerta bultade hårdt, men
vid den andra och tredje voro vi
redan vana och följde striden med
strategiskt intresse. – I det hela taget
är kampen ridderlig och jemn. Dessa
tjugo menniskor kunna endast genom
ofantlig vighet
och själsnärvaro
öfvermanna tjuren
som har styrkan och vildheten på sin
sida. – Och nu nog härom.
Promenaden vid San Telmo utmed
Guadalquivir erbjöd i går den herrligaste
anblick. – Idag har jag köpt en skulpte
rad ram och skall gå till Cormona
för att köpa hans en gammal hvardags
kostym för Sargents räkning. Dessa
toreros äro ytterst populära, men betraktas
naturligtvis ändå som en slags lindansa
re. – I afton kl. 6 till Cordova
och så till Toledo der vi stanna minst
1 vecka. – Tusen, tusen helsningar
från till alla från
Atte
I största hast hopraspadt.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Hjärtlig tack för Mammas bref, adresseradt till Siete Suelos. Jag fick det i går vid dinern

    Fonda de los Siete Suelos Alexandra Edelfelt
  • och verkan af brefvet var att jag i natt mycket tydligt drömde, att Mamma var här, att vi tillsammans foro till Granada, beslöt att stanna der en tid, att vi sökte efter en våning m.m, och att jag i morgse vid uppvaknandet var helt förargad öfver att detta endast varit en dröm.

    Granada Alexandra Edelfelt
  • Det är ju förfärliga nyheter från Norden som Mammas bref innehöll Henning Hamiltons fall är oförklarligt, Konni antydde något den Kiseleffska historien – Usch – det är bland det fulaste jag hört – och jag skulle helst låta bli att tro på dylikt. Vår Nord, som så gerna skryter med heder och tro och mandom mod och morske män, månne den har mera rätt till denna stolthet än något annat land. Jag för min del är öfvertygad om att menskligheten är öfverallt densamma, och just derföre förtviflar jag ej. Finnes det mycken uselhet öfverallt, så finnes det äfven mycket godt, ädelt och vackert. Det är vid detta goda och sköna vi skola hänga oss fast här i lifvet för att ej drunkna i hopplös förtviflan.

    Pohjoismaat Alexandra Edelfelt Konrad Zilliacus Feodor Kiseleff (epävarma yhteys) Henning Hamilton
  • I går såg jag för första gången i mitt lif en stor tjurfäktning. Det är ytterst spännande och intrycket är ofantligt deladt – det otäcka, barbariska, blodiga står lika klart för en efteråt, som det vackra, ståtliga, storartade. Emellertid sitter man under två timmar som på nålar – ingen dram, ingen opera kan hålla intresset så spändt. Arenan är ofantlig, Och hela cirken, stor som Colosseum, rymmer 15 tusen personer, fruntimmerna äro i utmärkt fina toiletter, ljusa handskar, hvita mantillor – folket i granna färger. Anblicken af detta ljushaf, dessa otaliga åskådare, denna väldiga arena der taket är Spaniens blå himmel och ljusen remplaceras af Guds sol, är bland det mest gripande man kan tänka sig, isynnerhet då musiken ljuder och hela torero-skaran kommer in. Hvarje kostym kostar ungefär 2 000 (tvåtusen francs) – först går spadan (matadoren) så kommer ett tjog toreros så picadorerna 8, till häst, så hela skaran af mulåsnedrifvare med anspann (för att släpa bort de döda hästarna) sedan de gjort sin tur kring arenan, helsat guvernören för provinsen, kommer der en ryttare i Filip IIs kostym som begär af guvernören nyckeln till tjurstallet. Denna kastas ned – alla menniskor tiga, en trumpetstöt ljuder, ögonblicket är förfärligt, Dörrarna till stallet öppnas, och tjuren rusar ut som en pil, anfaller den första hästen, som dödades på fläcken, en ström af blod sprutade ut ur hästens länd, piccadoren kastades öfverända och jag trodde han var dödens man, ty tjuren stångade ännu en gång den döda hästen, och lyfte upp honom som en boll – Så var början – detta räckte icke en half minut. – Hvarje strid räcker ungefär 15 minuter. Tjuren som slutligen blöder från alla sidor, gör mig ej ondt, karlarna lika sålitet, ty dessa äro viga, listiga och modiga, och man är säker på dem. Men det värsta är med de stackars hästarna, hvaraf 20 dödades i går sant är att endast till döden dömda kämpar begagnas. Några dog på fläcken, andra fläcktes upp som man sprättar upp en ärtskida och släpade sig sjelfva till barrieren. – Ögonblicket då spadan alldeles ensam, beväpnad blott med sin värja står inför den rasande tjuren, är storartat, och lyckas stöten som är giltig endast om den sker mellan hals- och ryggkotorna, så att värjan tränger in ända till fästet, då tjuren sjunker ned som slagen af åskan, så erbjuder detta ett det ståtligaste skådespel. Tjuren är alltid så rasande, att man ej kan ha någonslags sympathi för honom, och då man ser denna kamp mellan 20 menniskor och ett vildt djur, faller det en aldrig in att ha någonslags medlidande med tjuren. Hästarnes öde, som dö som flugor, äro ohygglig. – Nej detta måste ses för att förstås. Jag trodde ej att detta "nöje" var så farligt för toreros som det verklig gen är. 6 tjurfäktningar egde rum i går. Cormona dödade 3 och en annan spada 3. af dessa sex fick endast en rigtig mästerstöt af Carmona. Tänk en ensam karl, alldeles ensam med värja i hand. Tjuren rusar rakt mot honom, och om han sticker litet till höger eller litet till venster är han dödens man; då man ser värjfästet i nacken på tjuren, som i och med detsamma segnar ned, försäkrar jag att man andas lättare och att en sten faller från ens hjerta. – Denna Cormona gjorde en massa våghalsigheter för att skryta för publiken. bl.a. satte han sig på en stol midt på arenan, med två bandilleros små spjut med band som fästas i tjurens nacke. Tjuren rusar emot honom stjelper ikull stolen som redan är tom, ty Cormona har hoppat åt sidan och fäster "bandilleras" med en utsökt grace i nacken på besten. publiken vrålar af förtjusning kastar hattar, cigarrer näsdukar allt möjligt ned på arenan efter ett dylikt tag. – Men ger spadan en dålig stöt - om han t.ex. som en gång hände i går, räddade sig med dolkstygn mellan båda hörnen, så vrålas det alla verldens skällsord mot honom: Slagtare, Mördare, fähund o.s.v.

    Espanja Colosseum Plaza de toros de la Maestranza Antonio Cormona
  • Egendomligt är att se den fina verlden. Det hör till god ton att ha sin loge på "toros" som i Petersburg och Paris en logi på Operan. Dessa fina, vackra fruntimmer, som på ett hår likna aristokratiska, fina damer i alla länder, sitta och vifta med solfjädrarna, äta bonbons och nicka åt hvarandra, lorgnettera publiken och kasta då och då en förströdd blick på det blodiga skådespelet, – men utan tecken till rörelse eller intresse – det var endast då någon torero gjorde en briljant tour de force som de viftade litet lifligare med solfjädrarna.

    Pariisi Pietari Plaza de toros de la Maestranza
  • Under den första fäktningen såg jag på mina reskamrater de voro bleka och mitt hjerta bultade hårdt, men vid den andra och tredje voro vi redan vana och följde striden med strategiskt intresse. – I det hela taget är kampen ridderlig och jemn. Dessa tjugo menniskor kunna endast genom ofantlig vighet och själsnärvaro öfvermanna tjuren som har styrkan och vildheten på sin sida. – Och nu nog härom.

    Edward Boit Albert Noël
  • Promenaden vid San Telmo utmed Guadalquivir erbjöd i går den herrligaste anblick.

    Guadalquivir San Telmo-palatset
  • Idag har jag köpt en skulpterad ram och skall gå till Cormona för att köpa hans en gammal hvardagskostym för Sargents räkning. Dessa toreros äro ytterst populära, men betraktas naturligtvis ändå som en slags lindansare.

    John Singer Sargent Antonio Cormona
  • I afton kl. 6 till Cordova och så till Toledo der vi stanna minst 1 vecka.

    Toledo Córdoba
  • Tusen, tusen helsningar från till alla från Atte I största hast hopraspadt.