Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

tiggare promenader landskap (fysiska helheter) personlighet belgier (nutidsfolk) slavar opera (konstart) brandvaktsrop handikapp akatemiat espanjalaiset espanjan kieli fennomania hedelmät historia juhlat juomat kansanmusiikki käsityöläiset katolisuus kielet kirjeenvaihtajat kirjeet kuolema laulajat luostarit mallit (ammatti) matkat musiikki naiset näyttelijät nimipäivät ranskan kieli ruoka ruotsin kieli sää suomen kieli syntymäpäivät tilaukset vaatteet valokuvat viinit vuotuisjuhlat yhteiskuntaluokat

Toledo d. 4 Maj 188.
Älskade Mamma,
tusen tack för brefvet. Fennomanin
och det fula vädret tyckes betydligt
ha tagit på Mammas humör, men
jag hoppas att Majsolen nu redan
jagat alla sorger på flykten.
Sedan 3 dagar är jag alldeles ensam
här. Vår resplan (Noëls och min)
blef hastigt omintetgjord derigenom
att han på söndagsaftonen fick
ett telegram om att hans en onkel
dött och fick derföre lof att hufvudstu
pa resa af. Boît och han reste derföre
d. 2 Maj kl. 6 på morgonen, och jag
slå mig ut ensam så godt jag
kan till fredag eller lördag då jag
hoppas ha gjort färdig den studie
Jag börjat på med i San Juan de
los Reyes. Om tisdag eller onsdag
anträder jag återfärden till Paris.
Jag kan ej neka att denna en-
samhet i en så märkvärdig stad
som Toledo ej har sitt stora behag.
Jag får lof att tala spanska så godt

jag kan ty Morenos franska är
högst svårförstådd, då hans castillan
ska deremot är ganska tydlig.
På eftermiddagarna har jag må-
lat en liten 10 års flicka som
frapperade mig genom sitt fina
och lifliga utseende. Hon var
dotter till en borgarfamilj, som
gick in på att låta mig måla
henne om jag gåfve dem en skizz.
– Nu råkade det så väl att i
samma hus der den lilla bor med
de sina, finnas inlogerade tenoren
contraalton och kostymièren vid
härv. opéra comique trupp. Hela
detta sällskap har lifligt intresse-
rat sig för målningen, och den
tjocka aktrisen, contraalton, klär
min lilla modell för hvarje gång
i hvit mantilj, blommor i håret
o.s.v. – Jag ångrar litet att jag
gaf mig in på detta arbete, såsom
varande tidsödande, men lilla "Mar
cellina" är en så äkta typ och
har så roliga maner och ett sådant

lif i sina stora vackra ögon att
jag först kände mig mycket inspi-
rerad. – I klostret San Juan
de los Reyes har jag två tiggar
gubbar som stå modell från
8 till 12 alla f.m. De äro lifvade
laxar på 75 och 80 år, den ena
blind och den andra döf. – Jag
har engagerat en slaf som
bär mina saker, kör bort nyfikna,
underhandlar med modellerna o.d.
och han gör otroligt mycket
nytta för sig för de 3 frcs jag betala
honom om dagen. Han sjunger
på köpet mitt lof för alla som
vill höra på.
I går tillbragte jag aftonen
i familj – hos en snickare.
Jag hade näml. under aftonen
talt med Moreno om spanska nations
melodier o.d., och han proponerade
mig då att följa med till nyssnämda
snickare, som jemte sina 3 söner
skulle vara en virtuos på guitarr,
och som dessutom hade en dotter
som

skulle vara en äkta spansk typ. – Vi
gingo kl. 8 vid lag genom en massa
trånga krokiga gränder, backe upp och
backe ned, och hamnade slutligen vid
ett gammalt hus nära Tajo, och bultade
på de tre slagen med portklappen.
"Quien es?" ljöd det och vi svarade det
vanliga "Gente de paz" (fredligt folk) hvar-
på porten gick upp. – Ett tu tre var
jag presenterad och ändamålet med
vårt besök tydliggjordt, – guitarrerna
togos ned från väggen och detta egen-
domligt entoniga, drömmande musiceran-
de begynte, då och då afbrutet af sång
vare sig af döttrarne eller af de 3 närvaran-
de Muhargesätterna. – Och nu några
ord om den spanska typen. Pedra hette
hon, och var verkligen mycket i samma
stil som Goyas "Maja" i Akademin i Madrid
– Fraiche och frodig, liten fint byggd
händer och fötter små, med de allra
vackraste ögon och tänder. Hon och
hennes systrar voro klädda ungefär
som våra pigor hemma – men du
buro kläderna annorlunda, och huru
de konverserade och förde sig. Otvunget
och behagligt! Jag försäkrar att många
af våra unga damer af stånd skulle

vinna på att ha dessa flickors fasoner.
Jag var helt förvånad öfver att
spanskan gick så bra. Ytterst
karakteristiskt var det hela.
hela den lyssnande skara församlad
kring en flämtande oljelampa
och så detta egendomliga surrande spel.
nästan alltid i moll
Pedra sjöng en petenera och en jalero
men en af snickarvennerna sjöng bättre.
Alla spanjorer sjunga ur strupen men
gå mycket öfver från forte till piano
och hålla takten hvilken är förfärligt
svår i dessa halft arabiska sånger.
Jag har försökt lära mig en petenera
och har köpt musiken, men kan aldrig
få den att gå i takt. – Hela denna
afton står i mitt minne som en
sida ur en gammal bok – Don
Quijotes herbergen kunde ej ha mera
karaktär. Då vi gingo, kl. 11, mälde
vi hand med hela familjen, och fadren
sade med mycken värdighet den vänliga
formeln "Betrakta detta hus som Edert"
och då vi sedan aflägsnade oss i den
mörka gränden sågo vi ännu länge
den vackra Pedra i porten med lam-

pan och hörde hennes "Vaya
con Dios! – Det var Sarah Bernhardt
i Hernani, men bättre, sannare med
betydligt mera karaktär, ty det var
inga kulisser som bildade dekoratio-
nen utan Toledos höga, gulgrå husväggar
och ingen gas som belyste scenen
utan nymånen och tusen sinom tusen
stjernor. – Moreno förde mig med
flit till de mest fantastiska gator-
na, liksom enkom gjorda till dekorationer
för dueller och lönnmord – fordomdags
ty nu äro menniskorna här mycket
fredliga. Man kan ändå få här ett
temmeligen genuint forntida intryck,
ty i hela staden finnes ej en enda fabrik
jernvägen ligger långt borta på andra
sidan om Tajo, gatorna äro upplysta
med oljelampor och brandvakterna
sjunga ut klockslagen om natten
på en melodi som är ganska lik
den i Borgå brukliga –
Det var sannt, i söndags, 1ta Maj voro

vi ute på i bergen för att se den
stora processionen och festen. Den
kyrkliga delen var ingenting vidare
att komma med, en mariabild som bars om
kring – men anblicken af det hela var
ytterst egendomlig. Mamma tänke
sig tvenne höga berg mellan hvilka
djupt nere rinner en flod, insprängd som
det tyckes i berget; midt emot afteckna
sig mot aftonhimmeln Toledo märk-
värdigt dekorativt, dystert, med höga
murar och torn – och så långt ögat
ser icke ett träd, knappast en buske,
ty Toldeos små planteringar vid vapen
smedjan doldes af husen. Folket som
fyllde bergsskrefvorna tycktes ha roligt
men åt hvad de roade sig förstodo vi
ej – deras till ordspråk vordna nykter-
het visade sig äfven här. Fastän vin
fanns att sälja i tälten drucko de
fleste endast vatten – men detta också
med besked. Det är märkvärdigt hvad
spaniorerna kunna hälla i sig stora qvanti
teter vatten utan att det bekommer
dem illa.
– Oljan i maten lider jag nu bättre än
först – dock vågar jag mig ej på den-

samma då den förekommer okokt
såsom i salader o.d. Hade de helst
fransk olja som är utmärkt god! Men
nej denna har alltid en lite härsken
bismak. – Det luktar olja öfverallt,
på gatorna i husen – ungefär som
på en ångbåt. – Den andra kryddan
lukten
som är omtyckt är saffran. Saffrans-
lukten florerar också, likasom saffran
i de mest underbara sammansättningar
sås. t.ex. med risgryn och fläskbitar
med stor smak ätes af Spanjorerne. Brö-
det är kompaktare än det franska och vårt
mycket hvitt, liknar engelsk cakes.
Den äkta Spanska rätten "gaspacho" har
Jag ännu ej smakat. Det måtte vara
rigtig hundmat – vatten, olja, ättika med
gurkor,
hvitlök
salatblad och brödskifvor, sallt
och peppar, ätes med sked. I allmänhet
lefva de ofantligt enkelt här. Vin
drickes mycket litet, isynnerhet ej af
fruntimmerna. Många Spanskor af fa-
milj finnas som aldrig smakat vin –
vatten, ständigt vatten. – Socker är
mycket gouteradt. Jag får 7 bitar i
koppen om morgnarna, och jag har sett
spanjorer köra i sig denna sirap.

apelsinerna äro ypperliga men ej så
goda här som i Andalusien, der de
voro herrliga. Mandlarna äro alltid
brynta, hvilket ger dem en mycket
fin smak. Matsedeln är ständigt
densamma här på hotellet: soppa
(dålig) 3 à 4 kötträtter; stufning, stek
med ärter
artichauds
höns med salad, ost, russin
och mandel apelsiner. Icke för unders
skull får man annat. Som de resan-
de sällan stanna öfver natten i Toledo
är här alltid 20 à 30 personer till frukosten.
– I går åt jag middag på tu manhand
med en spansk herre. I förrgår voro
vi 4, alla spanjorer utom jag.
Noël var mycket förargad öfver att
resa. Han som mera tycker om att
roa sig än arbeta, tyckte att vi hittils
trälat för mycket, Boît och jag, och hop-
pades ta skadan igen i Madrid.
Min vana likmätigt har jag köpt
en massa fotografier. Dessutom har
jag ju 2ne
spanska
kostymer, 1 ram och en
massa målningar med mig. Jag tror
jag skickar allt detta som fraktgods
från Madrid, annars ruinerar jag
mig med öfvervigt. –
Bra gerna skulle jag genast efter återkomsten

till Paris resa hem till Finland,
men det är mig omöjligt. Jag skall
ju måla en tafla åt Maclean, göra
Pasteurs porträtt färdigt, samt måla
en reproduktion af min salongstafla.
– Berndtson har ej med ett ord svarat
på mina 2 bref – det är då en under-
lig menniska. – A propos, publicera
för all del ej mina bref – de tarfva
en genomgående omredaktion innan
de kunna läsas –
Brefskrifningen ha blifvit afbruten –
under middagen talade jag med ett belgiskt
herrskap som mycket intresserade sig för
konst. Då de hörde att jag var finne
sade frun. Alors vous connaissez probable-
ment ce peintre que nous aimons tant,
M. Edelfelt? Efter en sådan introduktion
är det ganska roligt att säga, Oui
Madame, ja le connais un peu, – pour peu
que l'on se connaisse soi-même. – De
ha varit häruppe just nu och sett mina
studier. Om en stund komma Moreno
och el caballero Eugenio de Olavarria
efter mig för att gå ut och promenera
Och nu farväl, jag måste snygga upp
mig, helt litet åtminstone.
Jag skall i tankarna gratulera
Alexandra i morgon. – Tusen
helsningar till alla från
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • tusen tack för brefvet. Fennomanin och det fula vädret tyckes betydligt ha tagit på Mammas humör, men jag hoppas att Majsolen nu redan jagat alla sorger på flykten.

    Alexandra Edelfelt
  • Sedan 3 dagar är jag alldeles ensam här. Vår resplan (Noëls och min) blef hastigt omintetgjord derigenom att han på söndagsaftonen fick ett telegram om att hans en onkel dött och fick derföre lof att hufvudstupa resa af. Boît och han reste derföre d. 2 Maj kl. 6 på morgonen, och jag slå mig ut ensam så godt jag kan till fredag eller lördag då jag hoppas ha gjort färdig den studie Jag börjat på med i San Juan de los Reyes. Om tisdag eller onsdag anträder jag återfärden till Paris. Jag kan ej neka att denna ensamhet i en så märkvärdig stad som Toledo ej har sitt stora behag.

    Pariisi Toledo San Juan de los Reyes Edward Boit Albert Noël N.N.
  • Jag får lof att tala spanska så godt jag kan ty Morenos franska är högst svårförstådd, då hans castillanska deremot är ganska tydlig.

    Matías Moreno
  • På eftermiddagarna har jag målat en liten 10 års flicka som frapperade mig genom sitt fina och lifliga utseende. Hon var dotter till en borgarfamilj, som gick in på att låta mig måla henne om jag gåfve dem en skizz. – Nu råkade det så väl att i samma hus der den lilla bor med de sina, finnas inlogerade tenoren contraalton och kostymièren vid härv. opéra comique trupp. Hela detta sällskap har lifligt intresserat sig för målningen, och den tjocka aktrisen, contraalton, klär min lilla modell för hvarje gång i hvit mantilj, blommor i håret o.s.v. – Jag ångrar litet att jag gaf mig in på detta arbete, såsom varande tidsödande, men lilla "Marcellina" är en så äkta typ och har så roliga maner och ett sådant lif i sina stora vackra ögon att jag först kände mig mycket inspirerad.

    Marcelina Mateos y Campos Mateos Mateos y Campos
  • I klostret San Juan de los Reyes har jag två tiggargubbar som stå modell från 8 till 12 alla f.m. De äro lifvade laxar på 75 och 80 år, den ena blind och den andra döf. – Jag har engagerat en slaf som bär mina saker, kör bort nyfikna, underhandlar med modellerna o.d. och han gör otroligt mycket nytta för sig för de 3 frcs jag betala honom om dagen. Han sjunger på köpet mitt lof för alla som vill höra på.

    San Juan de los Reyes
  • I går tillbragte jag aftonen i familj – hos en snickare. Jag hade näml. under aftonen talt med Moreno om spanska nationsmelodier o.d., och han proponerade mig då att följa med till nyssnämda snickare, som jemte sina 3 söner skulle vara en virtuos på guitarr, och som dessutom hade en dotter som skulle vara en äkta spansk typ. – Vi gingo kl. 8 vid lag genom en massa trånga krokiga gränder, backe upp och backe ned, och hamnade slutligen vid ett gammalt hus nära Tajo, och bultade på de tre slagen med portklappen. "Quien es?" ljöd det och vi svarade det vanliga "Gente de paz" (fredligt folk) hvarpå porten gick upp. – Ett tu tre var jag presenterad och ändamålet med vårt besök tydliggjordt, – guitarrerna togos ned från väggen och detta egendomligt entoniga, drömmande musicerande begynte, då och då afbrutet af sång vare sig af döttrarne eller af de 3 närvarande Muhargesätterna.

    Tajo Matías Moreno
  • Och nu några ord om den spanska typen. Pedra hette hon, och var verkligen mycket i samma stil som Goyas "Maja" i Akademin i Madrid – Fraiche och frodig, liten fint byggd händer och fötter små, med de allra vackraste ögon och tänder. Hon och hennes systrar voro klädda ungefär som våra pigor hemma – men du buro kläderna annorlunda, och huru de konverserade och förde sig. Otvunget och behagligt! Jag försäkrar att många af våra unga damer af stånd skulle vinna på att ha dessa flickors fasoner.

    Madrid Fransisco de Goya Pedra
  • Jag var helt förvånad öfver att spanskan gick så bra. Ytterst karakteristiskt var det hela. hela den lyssnande skara församlad kring en flämtande oljelampa och så detta egendomliga surrande spel. nästan alltid i moll Pedra sjöng en petenera och en jalero men en af snickarvennerna sjöng bättre. Alla spanjorer sjunga ur strupen men gå mycket öfver från forte till piano och hålla takten hvilken är förfärligt svår i dessa halft arabiska sånger. Jag har försökt lära mig en petenera och har köpt musiken, men kan aldrig få den att gå i takt. – Hela denna afton står i mitt minne som en sida ur en gammal bok – Don Quijotes herbergen kunde ej ha mera karaktär. Då vi gingo, kl. 11, mälde vi hand med hela familjen, och fadren sade med mycken värdighet den vänliga formeln "Betrakta detta hus som Edert" och då vi sedan aflägsnade oss i den mörka gränden sågo vi ännu länge den vackra Pedra i porten med lampan och hörde hennes "Vaya con Dios! – Det var Sarah Bernhardt i Hernani, men bättre, sannare med betydligt mera karaktär, ty det var inga kulisser som bildade dekorationen utan Toledos höga, gulgrå husväggar och ingen gas som belyste scenen utan nymånen och tusen sinom tusen stjernor.

    Toledo Sarah Bernhardt Quijote Pedra Hernani
  • Moreno förde mig med flit till de mest fantastiska gatorna, liksom enkom gjorda till dekorationer för dueller och lönnmord – fordomdags ty nu äro menniskorna här mycket fredliga. Man kan ändå få här ett temmeligen genuint forntida intryck, ty i hela staden finnes ej en enda fabrik jernvägen ligger långt borta på andra sidan om Tajo, gatorna äro upplysta med oljelampor och brandvakterna sjunga ut klockslagen om natten på en melodi som är ganska lik den i Borgå brukliga

    Porvoo Tajo Matías Moreno
  • Det var sannt, i söndags, 1ta Maj voro vi ute på i bergen för att se den stora processionen och festen. Den kyrkliga delen var ingenting vidare att komma med, en mariabild som bars omkring – men anblicken af det hela var ytterst egendomlig. Mamma tänke sig tvenne höga berg mellan hvilka djupt nere rinner en flod, insprängd som det tyckes i berget; midt emot afteckna sig mot aftonhimmeln Toledo märkvärdigt dekorativt, dystert, med höga murar och torn – och så långt ögat ser icke ett träd, knappast en buske, ty Toldeos små planteringar vid vapensmedjan doldes af husen.

    Toledo Alexandra Edelfelt Maria
  • Folket som fyllde bergsskrefvorna tycktes ha roligt men åt hvad de roade sig förstodo vi ej – deras till ordspråk vordna nykterhet visade sig äfven här. Fastän vin fanns att sälja i tälten drucko de fleste endast vatten – men detta också med besked. Det är märkvärdigt hvad spaniorerna kunna hälla i sig stora qvantiteter vatten utan att det bekommer dem illa. – Oljan i maten lider jag nu bättre än först – dock vågar jag mig ej på den samma då den förekommer okokt såsom i salader o.d. Hade de helst fransk olja som är utmärkt god! Men nej denna har alltid en lite härsken bismak. – Det luktar olja öfverallt, på gatorna i husen – ungefär som på en ångbåt. – Den andra lukten som är omtyckt är saffran. Saffranslukten florerar också, likasom saffran i de mest underbara sammansättningar sås. t.ex. med risgryn och fläskbitar med stor smak ätes af Spanjorerne. Brödet är kompaktare än det franska och vårt mycket hvitt, liknar engelsk cakes. Den äkta Spanska rätten "gaspacho" har Jag ännu ej smakat. Det måtte vara rigtig hundmat – vatten, olja, ättika med gurkor, hvitlök salatblad och brödskifvor, sallt och peppar, ätes med sked. I allmänhet lefva de ofantligt enkelt här. Vin drickes mycket litet, isynnerhet ej af fruntimmerna. Många Spanskor af familj finnas som aldrig smakat vin – vatten, ständigt vatten. – Socker är mycket gouteradt. Jag får 7 bitar i koppen om morgnarna, och jag har sett spanjorer köra i sig denna sirap. apelsinerna äro ypperliga men ej så goda här som i Andalusien, der de voro herrliga. Mandlarna äro alltid brynta, hvilket ger dem en mycket fin smak.

    Andalusien
  • Matsedeln är ständigt densamma här på hotellet: soppa (dålig) 3 à 4 kötträtter; stufning, stek med ärter artichauds höns med salad, ost, russin och mandel apelsiner. Icke för unders skull får man annat. Som de resande sällan stanna öfver natten i Toledo är här alltid 20 à 30 personer till frukosten. – I går åt jag middag på tu manhand med en spansk herre. I förrgår voro vi 4, alla spanjorer utom jag.

  • Noël var mycket förargad öfver att resa. Han som mera tycker om att roa sig än arbeta, tyckte att vi hittils trälat för mycket, Boît och jag, och hoppades ta skadan igen i Madrid.

    Madrid Edward Boit Albert Noël
  • Min vana likmätigt har jag köpt en massa fotografier. Dessutom ha jag ju 2ne spanska kostymer, 1 ram och en massa målningar med mig. Jag tror jag skickar allt detta som fraktgods från Madrid, annars ruinerar jag mig med öfvervigt.

    Madrid
  • Bra gerna skulle jag genast efter återkomsten till Paris resa hem till Finland, men det är mig omöjligt. Jag skall ju måla en tafla åt Maclean, göra Pasteurs porträtt färdigt, samt måla en reproduktion af min salongstafla.

    Suomi Pariisi Mac Lean Jean Baptiste Pasteur
  • Berndtson har ej med ett ord svarat på mina 2 bref – det är då en underlig menniska.

    Gunnar Berndtson
  • A propos, publicera för all del ej mina bref – de tarfva en genomgående omredaktion innan de kunna läsas

  • Brefskrifningen ha blifvit afbruten – under middagen talade jag med ett belgiskt herrskap som mycket intresserade sig för konst. Då de hörde att jag var finne sade frun. Alors vous connaissez probablement ce peintre que nous aimons tant, M. Edelfelt? Efter en sådan introduktion är det ganska roligt att säga, Oui Madame, ja le connais un peu, – pour peu que l'on se connaisse soi-même. – De ha varit häruppe just nu och sett mina studier.

  • Om en stund komma Moreno och el caballero Eugenio de Olavarria efter mig för att gå ut och promenera

    Matías Moreno Eugenio de Olavarría
  • Och nu farväl, jag måste snygga upp mig, helt litet åtminstone. Jag skall i tankarna gratulera Alexandra i morgon. – Tusen helsningar till alla från Atte

    Alexandra Edelfelt