Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

mänskligheten (alla människor) morer militärer (personer) bokföring akatemiat Jumala kahvilat kansanmusiikki lapset (perheenjäsenet) mallit (ammatti) musiikki muusikot naiset näyttelyt nimipäivät palvelusväki syntymäpäivät taide taidenäyttelyt taiteilijuus talonpojat yhteiskuntaluokat

Toledo d. 5 Maj
kl. 12 på dagen
Älskade Mamma,
Just då alla fruarna sitta
och doppa sin saffranskringla
i de der bruna flata kopparna med
förgyllning på, och sqvallra hvad
de hinna, tar jag mig friheten
att komma och gratulera min
älskade Mamma, och önskar allt
godt, all upptänklig lycka, glädje
och helsa.
Sedan igår har jag ej upplefvat
mycket. Jag har så godt som slutat
min studie i San Juan de los Reyes,
och Moreno hittar ej på uttryck nog
starka för att uttrycka sin beundran.
Han har förklarat mig vara "un gran
colorista" – måtte så ske. Amen.
I går på aftonen kom han och hans
vän don Eugenio de Olavarría,
kapten och läkare i krigsakademin *)
litteratör och mycket pratsam, hit
för att föra mig ut i staden. Vi
hamnade i ett högst anspråkslöst
*) Toledo är neml. Spaniens Fredrikshamn, 400 kadetter
uppfostras i de Mohriska kungarnes Alcazar.

kafé der vi råkade på ett stort säll-
skap bönder och sluskar – som spelade
och sjöngo alldeles makalöst bara
spanska saker. Att det var utmärkt
roligt kan Mamma dömma deraf
att jag först kl. 1/2 2 på natten kunde
slita mig lös derifrån. Den spanska
folkvisan och folkdansen äro verkli-
gen populära, ty hvar man kan
sjunga och spela alla dessa egendomligt
sorgliga melodier. Folkvisan är mera
allmän än t.ex. i Finland. Jag min-
nes mig endast en enda gång ha
hört tuoll'on mun kultani" sjungas
af
en folkets man
vår dräng Henrik Tassberg i Tavaste-
hus som med stor smak föredrog
den på melodin "Rio Janeiro".
Hvad som gaf musiken ett skildt
behag i går, var att bland sällskapet
hade förirrat sig två elever från
konservatoriet i Madrid – de förnämsta
artister jag någonsin hört på guitarr.
Den yngre, en 14 års pojke, var rent
af en mästare. Ack hvad han spelade!
Hans pianissimo!! Och så de egendomli-
ga, vilda utfallen som karaktärisera
den spanska musiken – Han spelade
många franska och tyska saker också,

men gjorde det ej så bra som de
spanska. Alla sjöngo, den ena
slusken efter den andra tog guitarren,
och natten gick som en dans.
Hvad folkvisan ändå har för ett
underbart djup – Tänk, en petenera
sorglig och bizarr som börjar ungefär
så här:
Och när jag är sårad och slagen,
Och i plågor vrida mig på min bädd,
Sätt dig då invid mitt läger,
Nära, nära till mig,
Fäst dina svarta ögon vid mina ögon
Se på mig
Och Så dör jag ej!
Så är jag säker om att icke dö!
Eller i den gladare
genren på
melodin af
"jota arragonese":
"Son tus labios dos cortinas
De terciopelo carmesi;
Entre cortina y cortina
Niña, dime que si"
"Dina läppar äro två gardiner
af karmosinfärgad sammet
Mellan gardin och gardin
Min lilla säg mig ja" –
Detta "terciopelo carmesi" målar bättre
än alla taflor
en
Andalusiskas mun –

I går slutade jag skizzen af min lilla
vackra 10 års flicka. En sådan liten
sylphid, hvad hon vore bra att ha
som ständig modell. När hon med
sin snusförnuftiga min kom och tittade
på min målning och sade: "sta
bien, sta divinamente bien" var hon
högst näpen.
Får se när jag kan skiljas härifrån
i öfvermorgon blir det väl. Det
är med ett visst välbehag som jag
lefver i fullkomlig okunnighet om
salongen i Paris – Hvad är denna
målerismörja mot det man ser och
drömmer! De vackraste taflorna
ses i fantasin, likasom de bästa poèmen
ständigt bli oskrifna. – Och detta lif
i tanken, i skönhet, säger Mamma att
mången anser vara förvekligande och
syndigt – Jag har nu kommit så
långt att jag ej ett ögonblick bryr
mig om sådana skrupler. Är det då
alldeles för ro skull eller par hasard som
Vår Herre gifvit åt den ene rikedom,
åt den andra principer och sjelfför-
tjusning åt den tredje förmågan att
se och känna varmt att beundra
hans skapade verk, att älska naturen
och menniskorna! Och denne, den tredje
vore en syndare derföre att han ej pre-
cis liknar andra, och att tre fjerdedelar

af menskligheten anse honom
vara en narr! Jag tror dock att
dessa fåniga narrar ha gjort
likamycket för menskligheten som
alla de positiva naturerna.
Hvad är enthusiasm annat
än fånighet, ty den är alltid en
extas öfver något som ej kan föras
in på debet eller credit, och som
har platt intet att göra med dubbla
italienska, som för många represen-
terar höjden af mensklig skarpsinnig-
het och lycka. – Men tro mig, den
ena narren är likagod som den andra
och de som samla och gräfva äro
ganska lurade, de också, då döden
kommer och blandar bort bokföringen.
– Och nu farväl – mina hjertligaste
gratulationer! Jag kan ej få i mitt
hufvud att Anni om 20 dagar fyller
15 år. Tacka Gud för henne och för
Bertha, de äro så snälla och bra på
allt sätt, och alls ej dumma "ce qui
ne gâte rien". Och nu farväl
tusen helsningar
från
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Just då alla fruarna sitta och doppa sin saffranskringla i de der bruna flata kopparna med förgyllning på, och sqvallra hvad de hinna, tar jag mig friheten att komma och gratulera min älskade Mamma, och önskar allt godt, all upptänklig lycka, glädje och helsa.

    Alexandra Edelfelt
  • Sedan igår har jag ej upplefvat mycket. Jag har så godt som slutat min studie i San Juan de los Reyes, och Moreno hittar ej på uttryck nog starka för att uttrycka sin beundran. Han har förklarat mig vara "un gran colorista" – måtte så ske. Amen.

    San Juan de los Reyes Matías Moreno
  • I går på aftonen kom han och hans vän don Eugenio de Olavarría, kapten och läkare i krigsakademin *) *) (Toledo är neml. Spaniens Fredrikshamn, 400 kadetter uppfostras i de Mohriska kungarnes Alcazar.) litteratör och mycket pratsam, hit för att föra mig ut i staden.

    Toledo Hamina Espanja Alcázar i Toledo Matías Moreno Eugenio de Olavarría
  • Vi hamnade i ett högst anspråkslöst kafé der vi råkade på ett stort sällskap bönder och sluskar – som spelade och sjöngo alldeles makalöst bara spanska saker. Att det var utmärkt roligt kan Mamma dömma deraf att jag först kl. 1/2 2 på natten kunde slita mig lös derifrån. Den spanska folkvisan och folkdansen äro verkligen populära, ty hvar man kan sjunga och spela alla dessa egendomligt sorgliga melodier. Folkvisan är mera allmän än t.ex. i Finland. Jag minnes mig endast en enda gång ha hört tuoll'on mun kultani" sjungas af en folkets man vår dräng Henrik Tassberg i Tavastehus som med stor smak föredrog den på melodin "Rio Janeiro". Hvad som gaf musiken ett skildt behag i går, var att bland sällskapet hade förirrat sig två elever från konservatoriet i Madrid – de förnämsta artister jag någonsin hört på guitarr. Den yngre, en 14 års pojke, var rent af en mästare. Ack hvad han spelade! Hans pianissimo!! Och så de egendomliga, vilda utfallen som karaktärisera den spanska musiken – Han spelade många franska och tyska saker också, men gjorde det ej så bra som de spanska. Alla sjöngo, den ena slusken efter den andra tog guitarren, och natten gick som en dans.

    Suomi Madrid Tavastehus Rio de Janeiro Alexandra Edelfelt Henrik Tassberg
  • Hvad folkvisan ändå har för ett underbart djup – Tänk, en petenera sorglig och bizarr som börjar ungefär så här: Och när jag är sårad och slagen, Och i plågor vrida mig på min bädd, Sätt dig då invid mitt läger, Nära, nära till mig, Fäst dina svarta ögon vid mina ögon Se på mig Så är jag säker om att icke dö! Eller i den gladare genren på melodin af "jota arragonese": "Son tus labios dos cortinas De terciopelo carmesi; Entre cortina y cortina Niña, dime que si" "Dina läppar äro två gardiner af karmosinfärgad sammet Mellan gardin och gardin Min lilla säg mig ja" – Detta "terciopelo carmesi" målar bättre än alla taflor en Andalusiskas mun –

  • I går slutade jag skizzen af min lilla vackra 10 års flicka. En sådan liten sylphid, hvad hon vore bra att ha som ständig modell. När hon med sin snusförnuftiga min kom och tittade på min målning och sade: "sta bien, sta divinamente bien" var hon högst näpen.

    Marcelina Mateos y Campos
  • Får se när jag kan skiljas härifrån i öfvermorgon blir det väl. Det är med ett visst välbehag som jag lefver i fullkomlig okunnighet om salongen i Paris

    Pariisi
  • Hvad är denna målerismörja mot det man ser och drömmer! De vackraste taflorna ses i fantasin, likasom de bästa poèmen ständigt bli oskrifna. – Och detta lif i tanken, i skönhet, säger Mamma att mången anser vara förvekligande och syndigt – Jag har nu kommit så långt att jag ej ett ögonblick bryr mig om sådana skrupler. Är det då alldeles för ro skull eller par hasard som Vår Herre gifvit åt den ene rikedom, åt den andra principer och sjelfförtjusning åt den tredje förmågan att se och känna varmt att beundra hans skapade verk, att älska naturen och menniskorna! Och denne, den tredje vore en syndare derföre att han ej precis liknar andra, och att tre fjerdedelar af menskligheten anse honom vara en narr! Jag tror dock att dessa fåniga narrar ha gjort likamycket för menskligheten som alla de positiva naturerna. Hvad är enthusiasm annat än fånighet, ty den är alltid en extas öfver något som ej kan föras in på debet eller credit, och som har platt intet att göra med dubbla italienska, som för många representerar höjden af mensklig skarpsinnighet och lycka. – Men tro mig, den ena narren är likagod som den andra och de som samla och gräfva äro ganska lurade, de också, då döden kommer och blandar bort bokföringen.

    Alexandra Edelfelt
  • Och nu farväl – mina hjertligaste gratulationer! Jag kan ej få i mitt hufvud att Anni om 20 dagar fyller 15 år. Tacka Gud för henne och för Bertha, de äro så snälla och bra på allt sätt, och alls ej dumma "ce qui ne gâte rien". Och nu farväl tusen helsningar från Atte

    Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt