Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

Villa Edelfelt ladugårdar personlighet sommarvillor ansiomerkit asianajajat ateljeet henkilökuvat järjestöt kalusteet kansanmusiikki kesä kirjailijat köyhyys kunniamerkit luonteenpiirteet mitalit näyttelijät näyttelyt päivälliset porvarillisuus puutarhat ranskan kieli romanit sanomalehdet säveltäjät seuraelämä talous tanskalaiset tilaukset ulkonäkö unkarilaiset vaatteet varallisuus vierailut vuodenajat yhteiskuntaluokat

Paris d. 31 Mai 1881.
Älskade Mamma
I går på förmiddagen hade jag en intre-
sant séance. Jag tecknade nemligen Alphonse
Daudet, som med mycken artighet ställt sig
till min disposition. Han hade reda på
hvad jag gjort och gjorde mig komplimenter
öfver mina taflor i fjol och i år. Det
är en liten mycket lurfvig herre
med den allra vackraste profil, bruna
ögon som genom den mest förryckta
närsynthet (à la tajta – hans pincenez
är No 2) se något blinda ut. Jag var
hemma hos honom. Han bor borta vid
Luxembourg, ganska enkelt. En massa
skizzer och taflor af hans vänner bland
målarne pryda salongen och arbetsrum-
met. Han är särdeles sympathisk, enkel
och kamratslig, talar mycket men sakta
och med en liten provencealsk accent.
Vi resonnerade hela tiden, och det
var roligt att höra honom tala om sin
ungdom, den sorgligaste, fattigaste, eländi-
gaste man kan tänka sig – svält, utfattig
dom, försakelser talade han om, men utan
ostentation, mycket annorlund än t.ex.
gubben Serlachius som gerna talar om och

svär på att han lidit förbannadt".
Vi talte om Finland, om Ryssland om
Turgeniev, som är en af hans intimaste
vänner, om Sverige, om folkvisor, kom-
mo derifrån till zigenare, Ungern,
Brahms och Chopin. Då var han rigtigt
i sitt esse och under det jag tecknade
gnolade vi ömsom
alla möjliga
ungerska danser
som vi ömsesidigt påminte hvarandra
om. "Ack, den som vore kompositör
suckade Daudet – . Så gingo vi tillsam-
mans åt "les fils de famille" i Paris, des-
sa dumma, pösande borgare, som förpesta
Paris. Dagnan har en af sina varmaste
beundrare i Daudet. "Il est tout jeune
encore, ce vienard la, et vous, vous n'êtes
pas bien vieux non plus – Jag sade min
ålder. "Comme on arrive vite dans votre
art" – "Mais monsieur, je suis très loin
d'être arrivé". – En tout cas vous êtes en
très bon chemin. – Han proponerade
mig derefter att komma upp till honom,
någon morgon. Jag bad att få göra
af honom en croquis skrifvande –
"Ah ca, c'est une tragè-comédie; ma
myopie me fait littéralement ecrire avec
le nez". Jag har ändå trots pessi-
mismen, bra stora sympathier för honom

som författre. Dessa små, bitande skizzer
äro för mig på ett helt annat sätt
sympathiska än Zolas tunga, pösande
bökande i lorten. Jag kunde ej hålla
mig från att sjunga ut min hjertas
tanke om Nana och en massa artiklar
i Figaro som Zola förargat mig med på
sista tiden, och Daudet kunde, som jag
så väl förstod, ej annat än ogilla detta.
Zola saknar totalt esprit, är alltid
tung, trög och alls ej distingerad. –
À propos Dagnan, så är jag allt mera
förtjust i honom som konstnärstemperament
Detta fina, obarmhertigt sanna, skarp-
sinniga i hans konst har något slägt tycke
med Daudet – och hvilken Karl han
är sedan – man kan se upp till honom!
Medaljerna i salongen äro utdelade,
och jag fröjdar mig åt att Sargent
ändtligen fått en 2dra klassens medalj.
Kröyer likaså. I går var jag bjuden
på middag till Boit med Sargent
en Mr Roubel och hans syster. Det
ser verkligen ut att kosta 130 tusen
om året det husets underhåll. Ytterst
elegant och bon goût. Mme Boït
är en fet, vacker fru på 30 à 35
år, skrattar jemt och är mycket lätt
att vara med. Jag tycker det måste

vara eget för Boït att alla morgnar
kl. 8 bege sig af från all denna
komfort och lyx för att fara till
den enkla ateliern på andra sidan
Seine. Förmögenheten må vara
fruns, så tycker jag ändå att Boït
kunde se mera hemma ut då han
är hos sig. – Det är eget att jag
ej ett ögonblick känner någonslags
blyghet eller tycker mig främmande bland
mycket rikt
och fint
folk; då man är ung (och
det är jag ännu, fastän jag passerat
linien) gör det en ej det minsta, ty hop-
pet finnes qvar. Jag konstaterar också med
sorg att jag är ofantligt likgiltig för pengar.
Lyx, vackra saker o.d. äro visst mycket bra
att ha, men jag har lika roligt af dem då
de tillhöra andra – skryt hatar jag, hatar
och föraktar. Verkligen rika och verkligen
förnäma menniskor skryta heller icke.
Men les Bourgeois, hela den Frenckellska
sorten kunna, trots skrytet ej göra något
intryck på mig. Jag har bara roligt åt
deras ändlösa bråk och låta sina guld-
mynt skramla i tid och otid, men känner
ej spår af afund, eller ens en aflägsen
längtan att vara i deras skor.
Hvad som är utmärkt vackert hos

Boit, är entréen, trappan och anti-
chambren. Det är en smak och en
esprit d'arrangement som är verkligen
ovanlig t.o.m. i Paris der ändå
dekorationen af rum spelar en så
vigtig rôle. Om fredag kommer Boït
med fru hit – och snart derefter resa
de till sin villa vid hafvet, i Normandie.
– I afton har jag två inbjudningar
den ena från Portielje, min gamla
kamrat från Antwerpen den andra
från Ole Haslund med fru jemte Hennig
sen med fru som nu äro här. Krohn
kommer hit om 14 dagar. f.n. är han
mycket upptagen af Coquelin Mme Pasca
och hela den franska trupp som f.n. gästar
Köpenhamn. Att Krohn, den gamla teater
token är deras vapendragare och factotum
är sjelffallet, och han skall vara alldeles
bortblandad af fester, middagar o.d. för
de franska gästerna.
I morgon ha vi en middag ett
20 tal målare, Bastien, Baude, Sargent
höra dit. Det är meningen att äta tillsam-
mans en gång i månaden. På de
första mötena har man uteslutande
grälat om namnet för denna förening

utan att komma på det klara.
Det är otroligt hvad menniskor kun-
na vara barnsliga och galna. Giron
proponerade namnet "les fruits verts"
hvilket togs illa upp af Bastien, som
naturligtvis ej vill kallas för grön, omo-
gen eller kartig; jag kan ej begripa hur
man skall vara så bråkig i en sådan
strunt sak.
Sarah Bernhardt, den gamla galanta,
är återkommen och ställer redan till
oreda. Hennes förnämsta aktris
i Amerika truppen Marie Colombier
har haft ett missöde redan vid an-
komsten d.v.s. rättvisan slog i kreditorer
beslag på alla hennes kostymer. Nu
heter det i fransk lag att lagen ej kan
bemägtiga sig verktyg eller instruments de
travail". Marie Colombier förklarade att
en skådespelerskas kostymer voro hennes
instruments de travail, men det hjelpte ej
och nu har hon hotat rättvisan att gå
sprittsprångande naken om de röra vid hennes
kläder.
Fortsättning d. 1 Juni – Ack om en
månad hoppas jag säkert vara hemma.

Jag skall i dessa dagar beställa
mig storstöflar och en rigtig slitkostym,
icke alltför tunn, som kan begagnas
vid båtfärder o.d. – Jag funderar
ofta på mina blifvande taflor som
nu redan intressera mig ofantligt.
Då ingen exposition blir i Moskva och
Manzeys ej äro dernere, kommer natur-
ligtvis ingen rysk resa i fråga, och så
bra kan det vara, ty jag vill försöka
att vara rigtigt flitig. Mamma må
ej beklaga sig öfver att jag arbetar
då jag kommer hem och derföre icke helt
och hållet kan lemna mig åt hemmets
och landtlifvets fröjder – men å andra
sidan vet Mamma att jag är glad,
munter och på allt sätt angenämare
då jag har något att göra. Ingenting
gör mig så dyster som sysslolöshet.
Dessutom har jag ju lofvat att stanna
hemma så länge Mamma någonsin
vill denna gång. Jag tänker derföre
i lugn och ro börja min tafla i Juli,
arbeta hela Augusti och halfva Septem
ber derpå, på mellantiderna göra ett
porträtt (stort) af mina två systrar
göra teckningar o.s.v. sommardagen
är ju lång i Norden och om jag an-

slår 5 à 6 timmar om dagen till
arbete (jag måste stiga tidigare upp i
år) så finnes ju alltid tillräckligt
öfver till simning, ridt, sång o.d.
Jag fröjdar mig ofantligt att se
byggnaden fin. Spara ej på depenser
för att få allt snyggt och trefligt (träd-
gården o.d.) ty jag får ju mycket pen-
gar nu, har beställningar för
hösten och behöfver ej hushålla det
minsta. Hur vore det att plantera
träd åt ladugårdssidan till. Kanske
kunde häckar och träd hindra de
tusenmiljonerna flygfän att plåga
oss i byggningen. Denna ladugårdens
närhet är rent af det enda obehaget
med Haiko, men den tiden kan väl kom-
ma då jag kan köpa hela ståten och
Etter får flytta sina kretsar längre
bort.
I går voro här en friherrinna Mellin
en gammal fru Forsblom och den unga
fr. Forsblom Ellens kamrat samt en student
Kihlman. Hvarifrån de kommer vet jag ej,
troligen från Italien. Fru Forsblom (eller) frö-
ken sade om Erikssons porträtt, med
denna milda ton, som utmärker
äldre ogifta fruntimmer "Aj, hvad han

ser präktig ut – gubben ha pröfvat
mycket af lifvet" – om spanskor
na anmärkte de att de voro
brunetta och om min atelier
att jag hade höga, vackra rum.
Den stackars unga flickan lär
ha varit sjuk och derigenom
förhindrad att sjunga, hvilket
har varit hufvudändamålet med
resan. – Ole Haslund, Hen-
ningsen med fru och några andra
danskar komma hit i afton.
Henningsens unga fru är mycket
söt, rigtigt en vacker nordisk
typ, ung och oskyldig och snäll.
Hon är en dotter till danske
målaren Versmehren. –
I går var jag på den der förenings
middagen, som ej var så lyckad
som den kunnat vara till följd af
några fullk. främmande element

som blifvit införda, såsom
advokater o.d. ganska tråkiga
herrar. –
Detta bref träffar er ännu i
Helsingfors. Lyckliga menniskor
som redan d. 8 få resa ut till
Haiko. – Fundera nu på huru
jag skulle i hast få en barack
atelier uppslagen. Jag tänker
att formen af ett marknadsstånd
vore den lämpligaste. Jag be-
höfver endast skydd för vind och
sol. Vore marknads stånden litet
större tror jag det vore bäst att
köpa ett sådant, nu tills vidare.
Atelier byggnaden får jag tänka på
sedan. –
Och nu farväl och au revoir.
Tusen helsningar till alla från
Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • I går på förmiddagen hade jag en intresant séance. Jag tecknade nemligen Alphonse Daudet, som med mycken artighet ställt sig till min disposition. Han hade reda på hvad jag gjort och gjorde mig komplimenter öfver mina taflor i fjol och i år. Det är en liten mycket lurfvig herre med den allra vackraste profil, bruna ögon som genom den mest förryckta närsynthet (à la tajta – hans pincenez är No 2) se något blinda ut. Jag var hemma hos honom. Han bor borta vid Luxembourg, ganska enkelt. En massa skizzer och taflor af hans vänner bland målarne pryda salongen och arbetsrummet. Han är särdeles sympathisk, enkel och kamratslig, talar mycket men sakta och med en liten provencealsk accent.

    Luxembourgträdgården Alphonse Daudet Fredrika Snygg
  • Vi resonnerade hela tiden, och det var roligt att höra honom tala om sin ungdom, den sorgligaste, fattigaste, eländigaste man kan tänka sig – svält, utfattigdom, försakelser talade han om, men utan ostentation, mycket annorlund än t.ex. gubben Serlachius som gerna talar om och svär på att han lidit förbannadt".

    Alphonse Daudet Gustaf Adolf Serlachius
  • Vi talte om Finland, om Ryssland om Turgeniev, som är en af hans intimaste vänner, om Sverige, om folkvisor, kommo derifrån till zigenare, Ungern, Brahms och Chopin. Då var han rigtigt i sitt esse och under det jag tecknade gnolade vi ömsom alla möjliga ungerska danser som vi ömsesidigt påminte hvarandra om. "Ack, den som vore kompositör suckade Daudet – . Så gingo vi tillsammans åt "les fils de famille" i Paris, dessa dumma, pösande borgare, som förpesta Paris.

    Suomi Pariisi Ruotsi Venäjä Frédéric Chopin Alphonse Daudet Ivan Sergejevitj Turgenjev Johannes Brahms
  • Dagnan har en af sina varmaste beundrare i Daudet. "Il est tout jeune encore, ce vienard la, et vous, vous n'êtes pas bien vieux non plus – Jag sade min ålder. "Comme on arrive vite dans votre art" – "Mais monsieur, je suis très loin d'être arrivé". – En tout cas vous êtes en très bon chemin. – Han proponerade mig derefter att komma upp till honom, någon morgon.

    Pascal Dagnan-Bouveret Alphonse Daudet
  • Jag bad att få göra af honom en croquis skrifvande – "Ah ca, c'est une tragè-comédie; ma myopie me fait littéralement ecrire avec le nez". Jag har ändå trots pessimismen, bra stora sympathier för honom som författre. Dessa små, bitande skizzer äro för mig på ett helt annat sätt sympathiska än Zolas tunga, pösande bökande i lorten. Jag kunde ej hålla mig från att sjunga ut min hjertas tanke om Nana och en massa artiklar i Figaro som Zola förargat mig med på sista tiden, och Daudet kunde, som jag så väl förstod, ej annat än ogilla detta. Zola saknar totalt esprit, är alltid tung, trög och alls ej distingerad.

    Alphonse Daudet Émile Zola Nana Coupeau
  • À propos Dagnan, så är jag allt mera förtjust i honom som konstnärstemperament Detta fina, obarmhertigt sanna, skarpsinniga i hans konst har något slägt tycke med Daudet – och hvilken Karl han är sedan – man kan se upp till honom!

    Pascal Dagnan-Bouveret Alphonse Daudet
  • Medaljerna i salongen äro utdelade, och jag fröjdar mig åt att Sargent ändtligen fått en 2dra klassens medalj. Kröyer likaså.

    Peder Severin Krøyer John Singer Sargent
  • I går var jag bjuden på middag till Boit med Sargent en Mr Roubel och hans syster. Det ser verkligen ut att kosta 130 tusen om året det husets underhåll. Ytterst elegant och bon goût. Mme Boït är en fet, vacker fru på 30 à 35 år, skrattar jemt och är mycket lätt att vara med.

    John Singer Sargent Edward Boit Mary Louisa Boit Roubel Roubel
  • Jag tycker det måste vara eget för Boït att alla morgnar kl. 8 bege sig af från all denna komfort och lyx för att fara till den enkla ateliern på andra sidan Seine. Förmögenheten må vara fruns, så tycker jag ändå att Boït kunde se mera hemma ut då han är hos sig. – Det är eget att jag ej ett ögonblick känner någonslags blyghet eller tycker mig främmande bland mycket rikt och fint folk; då man är ung (och det är jag ännu, fastän jag passerat linien) gör det en ej det minsta, ty hoppet finnes qvar. Jag konstaterar också med sorg att jag är ofantligt likgiltig för pengar. Lyx, vackra saker o.d. äro visst mycket bra att ha, men jag har lika roligt af dem då de tillhöra andra – skryt hatar jag, hatar och föraktar. Verkligen rika och verkligen förnäma menniskor skryta heller icke. Men les Bourgeois, hela den Frenckellska sorten kunna, trots skrytet ej göra något intryck på mig. Jag har bara roligt åt deras ändlösa bråk och låta sina guldmynt skramla i tid och otid, men känner ej spår af afund, eller ens en aflägsen längtan att vara i deras skor. Hvad som är utmärkt vackert hos Boit, är entréen, trappan och antichambren. Det är en smak och en esprit d'arrangement som är verkligen ovanlig t.o.m. i Paris der ändå dekorationen af rum spelar en så vigtig rôle.

    Pariisi Seine Theodor von Frenckell Waldemar von Frenckell Edward Boit Mary Louisa Boit Ida Mathilda Bublina von Frenckell
  • Om fredag kommer Boït med fru hit

    Edward Boit Mary Louisa Boit
  • och snart derefter resa de till sin villa vid hafvet, i Normandie.

    Normandia Edward Boit Mary Louisa Boit
  • I afton har jag två inbjudningar den ena från Portielje, min gamla kamrat från Antwerpen den andra från Ole Haslund med fru jemte Hennigsen med fru som nu äro här.

    Antwerpen Frants Henningsen Thora Henningsen Gérard Portielje Otto Haslund Frederikke Haslund
  • Krohn kommer hit om 14 dagar. f.n. är han mycket upptagen af Coquelin Mme Pasca och hela den franska trupp som f.n. gästar Köpenhamn. Att Krohn, den gamla teatertoken är deras vapendragare och factotum är sjelffallet, och han skall vara alldeles bortblandad af fester, middagar o.d. för de franska gästerna.

    Kööpenhamina Pietro Krohn Benoît Constant Coquelin Pasca
  • I morgon ha vi en middag ett 20 tal målare, Bastien, Baude, Sargent höra dit. Det är meningen att äta tillsammans en gång i månaden. På de första mötena har man uteslutande grälat om namnet för denna förening utan att komma på det klara. Det är otroligt hvad menniskor kunna vara barnsliga och galna. Giron proponerade namnet "les fruits verts" hvilket togs illa upp af Bastien, som naturligtvis ej vill kallas för grön, omogen eller kartig; jag kan ej begripa hur man skall vara så bråkig i en sådan strunt sak.

    Jules Bastien-Lepage Charles Baude Charles Giron John Singer Sargent
  • Sarah Bernhardt, den gamla galanta, är återkommen och ställer redan till oreda. Hennes förnämsta aktris i Amerika truppen Marie Colombier har haft ett missöde redan vid ankomsten d.v.s. rättvisan slog i kreditorer beslag på alla hennes kostymer. Nu heter det i fransk lag att lagen ej kan bemägtiga sig verktyg eller instruments de travail". Marie Colombier förklarade att en skådespelerskas kostymer voro hennes instruments de travail, men det hjelpte ej och nu har hon hotat rättvisan att gå sprittsprångande naken om de röra vid hennes kläder.

    Amerikka Sarah Bernhardt Marie Colombier
  • Fortsättning d. 1 Juni – Ack om en månad hoppas jag säkert vara hemma.

  • Jag skall i dessa dagar beställa mig storstöflar och en rigtig slitkostym, icke alltför tunn, som kan begagnas vid båtfärder o.d.

  • Jag funderar ofta på mina blifvande taflor som nu redan intressera mig ofantligt. Då ingen exposition blir i Moskva och Manzeys ej äro dernere, kommer naturligtvis ingen rysk resa i fråga, och så bra kan det vara, ty jag vill försöka att vara rigtigt flitig. Mamma må ej beklaga sig öfver att jag arbetar då jag kommer hem och derföre icke helt och hållet kan lemna mig åt hemmets och landtlifvets fröjder – men å andra sidan vet Mamma att jag är glad, munter och på allt sätt angenämare då jag har något att göra. Ingenting gör mig så dyster som sysslolöshet. Dessutom har jag ju lofvat att stanna hemma så länge Mamma någonsin vill denna gång. Jag tänker derföre i lugn och ro börja min tafla i Juli, arbeta hela Augusti och halfva September derpå, på mellantiderna göra ett porträtt (stort) af mina två systrar göra teckningar o.s.v. sommardagen är ju lång i Norden och om jag anslår 5 à 6 timmar om dagen till arbete (jag måste stiga tidigare upp i år) så finnes ju alltid tillräckligt öfver till simning, ridt, sång o.d.

    Moskova Pohjoismaat Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Alexandra Edelfelt Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Jag fröjdar mig ofantligt att se byggnaden fin. Spara ej på depenser för att få allt snyggt och trefligt (trädgården o.d.) ty jag får ju mycket pengar nu, har beställningar för hösten och behöfver ej hushålla det minsta.

    Villa Edelfelt
  • Hur vore det att plantera träd åt ladugårdssidan till. Kanske kunde häckar och träd hindra de tusenmiljonerna flygfän att plåga oss i byggningen. Denna ladugårdens närhet är rent af det enda obehaget med Haiko, men den tiden kan väl komma då jag kan köpa hela ståten och Etter får flytta sina kretsar längre bort.

    Haikko Sebastian von Etter
  • I går voro här en friherrinna Mellin en gammal fru Forsblom och den unga fr. Forsblom Ellens kamrat samt en student Kihlman. Hvarifrån de kommer vet jag ej, troligen från Italien. Fru Forsblom (eller) fröken sade om Erikssons porträtt, med denna milda ton, som utmärker äldre ogifta fruntimmer "Aj, hvad han ser präktig ut – gubben ha pröfvat mycket af lifvet" – om spanskorna anmärkte de att de voro brunetta och om min atelier att jag hade höga, vackra rum. Den stackars unga flickan lär ha varit sjuk och derigenom förhindrad att sjunga, hvilket har varit hufvudändamålet med resan.

    Italia Ellen Edelfelt Wilhelmina Mellin Forsblom Forsblom Lorenzo Kihlman (epävarma yhteys) Eriksson
  • Ole Haslund, Henningsen med fru och några andra danskar komma hit i afton. Henningsens unga fru är mycket söt, rigtigt en vacker nordisk typ, ung och oskyldig och snäll. Hon är en dotter till danske målaren Versmehren.

    Frants Henningsen Thora Henningsen Otto Haslund Frederik Vermehren
  • I går var jag på den der föreningsmiddagen, som ej var så lyckad som den kunnat vara till följd af några fullk. främmande element som blifvit införda, såsom advokater o.d. ganska tråkiga herrar.

  • Detta bref träffar er ännu i Helsingfors. Lyckliga menniskor som redan d. 8 få resa ut till Haiko.

    Helsinki Haikko Villa Edelfelt Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Fundera nu på huru jag skulle i hast få en barackatelier uppslagen. Jag tänker att formen af ett marknadsstånd vore den lämpligaste. Jag behöfver endast skydd för vind och sol. Vore marknads stånden litet större tror jag det vore bäst att köpa ett sådant, nu tills vidare. Atelier byggnaden får jag tänka på sedan. – Och nu farväl och au revoir. Tusen helsningar till alla från Atte.