Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

transportmedel militärer (personer) akatemiat ansiomerkit kielet kuninkaalliset kunniamerkit näyttelyt palvelusväki poliisi ranskan kieli taidenäyttelyt taiteilijat tittelit ulkonäkö univormut vaatteet venäjän kieli venäläiset ystävät

Petersburg fredag 10 9bre 1881
Älskade Mamma,
Mamma må tro att det var ett öde i morgse
då jag kl. 10 skulle vara på Akademin för
att bli presenterad för Storfursten. Lugna
sig, allt gick bra, men det var mera
lycka än konst. Igår hade jag sagt
till åt Lilli att jag önskade min tvätt,
som jag gifvit ut för mera än en
vecka sedan. – Tatjana hade emellertid
ej åtlydt Lilly, och i morgse befann jag
mig derför utan skjorta. Lyckligtvis
var kl. bara 8. Tatjana strök en – men o
ve – det nötet hade valt en som var
alldeles sliten framför. Fru Etter som
nyss vaknat, kl. var 9, förklarade att jag
omöjligen kunde gå så klädd, och nu blef
det ett sökande efter Pauls civilskjortor,
alla koffertar i skrubben och på vinden
tömdes, och jag stod med andan i hals-
gropen – slutligen kl. 20 före 10 hittades
de eftersökta plaggen, och just i detsamma
kom Tatjana med en ny – Jag skulle
omöjligen haft tid att på Newsky
köpa en ny skjorta – det var således
ingen annan utväg än att ta saken
lugnt. Istvostschiken körde bra, men

först kl. 10 kom jag till akadem.
Till min förskräckelse ser jag dörrn
stängd och en gorodavoi med långsam
ma steg promenr utanför. "Welikij
Knjas" var der, och ingen fick komma
in – men jag tog och öppnade min
paltå, visade att jag var högtids-
klädd och så steg jag på utan vidare,
flög upp för trappan – hejdades af 2ne
soldater, som dock tilläto mig stå i
en närliggande sal. Här skulle jag
ha varit förlorad och glömd, om ej
händelsen fört i min väg en rysk
målare Kaschiloff, som ej talar annat
än ryska, och för hvilken jag förklarade
min belägenhet (tänk! på ryska). Sam-
tidigt såg jag att storfursten gick med
hela följet in ett rum der mina taflor
ensamma voro utstälda, och jag kilade
efter på Kaschiloffs inrådan. Jag
sprang genom salen och i ett ögon
blick stod jag framför hans K. H. under
det Iseeff presenterade mig.
Storfursten som just betraktat Bertha,
sade till mig på ryska: Jag hoppas
ni talar ryska" "Pardon, Altesse,

je regrette infiniment pour de ne
savoir assez de russe pour oser le
parler" sade jag "Alors c'est le français,
le français exclusivement, pas de russe
du tout" – Hvarpå jag svarade att jag
vid 18 års ålder lemnat Finland, och
sedan dess vistats mest i Paris,
aldrig haft tillfälle att lära ryska
men
ej begärde bättre än
hoppades
att i framtiden
lära mig. ryska" Hvarpå gjorde han
mig frågor om Gerome, min ålder,
frågade om jag var från Helsingfors
o.s.v. samt slutligen: Savez vous
que vos oeuvres sont tres jolies –
qui est donc l'heureux acquéreur de
ce petit tableau? Hvarpå jag svarade
'en engelsman Mac Lean i London, –
Härefter sade han. "J'espère que vous
n'allez pas oublier nos expositions
ici, Vos envois nous ont fait grand
plaisir" hvarefter han gick – Hela
skaran gratulerade nu – de visste
nu hvad de skulle säga, sedan storfursten
gett signalen. "Mais, Monsieur, le Grand
duc est très-content, vous pouvez
conter sur nous. – En Botkin,
bror till läkaren och den som köpt
min tafla var särdeles ämabel – han

bad mig komma upp till sig med
det snaraste. –
Storfursten Wladimir ser mycket bra
ut – alls ej militärisk – tvärtom gjorde
hans lockiga hår, höga hvita skjort-
krage och svängiga gång samt
litet vräkiga fasoner, att han såg
ut som en civil som klädt på sig
generalsuniform, ordensband och krascha-
ner. – Under det han talade
mig gick han några steg framåt – och
sedan fortsatte han gnolande sin
väg – han gnolade för resten hela tiden.
Sedan han gått igenom alla pris-
täfligstaflorna gick han ner i botten
våningen för att hålla konferensen.
Jacoby, Tcherchowsky m.fl. kommo
och berättade mig att storfursten menat
att jag nu ej kunde få någon utmär-
kelse emedan jag för några månader
sedan fått en titel och ännu ej ens fått
diplomet – men för
nästa
april skulle
jag bestämdt få en orden eller något
dylikt. – Då de sågo att storfursten
komplimenterade mig blefvo de naturligt
vis strax mina bästa vänner – nåja
det betyder ingenting. Storfursten är ej
så särdeles korpulent – ungefär som
Gripenberg, och ser särdeles ung ut.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Mamma må tro att det var ett öde i morgse då jag kl. 10 skulle vara på Akademin för att bli presenterad för Storfursten. Lugna sig, allt gick bra, men det var mera lycka än konst. Igår hade jag sagt till åt Lilli att jag önskade min tvätt, som jag gifvit ut för mera än en vecka sedan. – Tatjana hade emellertid ej åtlydt Lilly, och i morgse befann jag mig derför utan skjorta. Lyckligtvis var kl. bara 8. Tatjana strök en – men o ve – det nötet hade valt en som var alldeles sliten framför. Fru Etter som nyss vaknat, kl. var 9, förklarade att jag omöjligen kunde gå så klädd, och nu blef det ett sökande efter Pauls civilskjortor, alla koffertar i skrubben och på vinden tömdes, och jag stod med andan i halsgropen – slutligen kl. 20 före 10 hittades de eftersökta plaggen, och just i detsamma kom Tatjana med en ny – Jag skulle omöjligen haft tid att på Newsky köpa en ny skjorta – det var således ingen annan utväg än att ta saken lugnt. Istvostschiken körde bra, men först kl. 10 kom jag till akadem. Till min förskräckelse ser jag dörrn stängd och en gorodavoi med långsamma steg promenr utanför. "Welikij Knjas" var der, och ingen fick komma in – men jag tog och öppnade min paltå, visade att jag var högtidsklädd och så steg jag på utan vidare, flög upp för trappan – hejdades af 2ne soldater, som dock tilläto mig stå i en närliggande sal. Här skulle jag ha varit förlorad och glömd, om ej händelsen fört i min väg en rysk målare Kaschiloff, som ej talar annat än ryska, och för hvilken jag förklarade min belägenhet (tänk! på ryska). Samtidigt såg jag att storfursten gick med hela följet in ett rum der mina taflor ensamma voro utstälda, och jag kilade efter på Kaschiloffs inrådan. Jag sprang genom salen och i ett ögonblick stod jag framför hans K. H. under det Iseeff presenterade mig.

    Ryska konstakademien Alexandra Edelfelt Emilie von Etter Emilia (Emilie) von Etter Paul von Etter Pjotr Feodorovitj Isejev Nikolaj Andrejevitj Kosjelev (epävarma yhteys) Tatjana Vladimir Alexandrovitj
  • Storfursten som just betraktat Bertha, sade till mig på ryska: Jag hoppas ni talar ryska" "Pardon, Altesse, je regrette infiniment de ne savoir assez de russe pour oser le parler" sade jag "Alors c'est le français, le français exclusivement, pas de russe du tout" – Hvarpå jag svarade att jag vid 18 års ålder lemnat Finland, och sedan dess vistats mest i Paris, aldrig haft tillfälle att lära ryska men hoppades att i framtiden lära mig. ryska" Hvarpå gjorde han mig frågor om Gerome, min ålder, frågade om jag var från Helsingfors o.s.v. samt slutligen: Savez vous que vos oeuvres sont tres jolies – qui est donc l'heureux acquéreur de ce petit tableau? Hvarpå jag svarade 'en engelsman Mac Lean i London, – Härefter sade han. "J'espère que vous n'allez pas oublier nos expositions ici, Vos envois nous ont fait grand plaisir" hvarefter han gick

    Helsinki Suomi Pariisi Lontoo Berta Edelfelt Jean-Léon Gérôme Mac Lean Vladimir Alexandrovitj
  • Hela skaran gratulerade nu – de visste nu hvad de skulle säga, sedan storfursten gett signalen. "Mais, Monsieur, le Grand duc est très-content, vous pouvez conter sur nous. – En Botkin, bror till läkaren och den som köpt min tafla var särdeles ämabel – han bad mig komma upp till sig med det snaraste.

    Dmitrij Petrovitj Botkin Sergej Petrovitj Botkin Vladimir Alexandrovitj
  • Storfursten Wladimir ser mycket bra ut – alls ej militärisk – tvärtom gjorde hans lockiga hår, höga hvita skjortkrage och svängiga gång samt litet vräkiga fasoner, att han såg ut som en civil som klädt på sig generalsuniform, ordensband och kraschaner. – Under det han talade mig gick han några steg framåt – och sedan fortsatte han gnolande sin väg – han gnolade för resten hela tiden.

  • Sedan han gått igenom alla pristäfligstaflorna gick han ner i bottenvåningen för att hålla konferensen. Jacoby, Tcherchowsky m.fl. kommo och berättade mig att storfursten menat att jag nu ej kunde få någon utmärkelse emedan jag för några månader sedan fått en titel och ännu ej ens fått diplomet – men nästa april skulle jag bestämdt få en orden eller något dylikt. – Då de sågo att storfursten komplimenterade mig blefvo de naturligtvis strax mina bästa vänner – nåja det betyder ingenting.

    Valery Jacobi Tjerchovskij Vladimir Alexandrovitj
  • Storfursten är ej så särdeles korpulent – ungefär som Gripenberg, och ser särdeles ung ut.

    Alexis Gripenberg Vladimir Alexandrovitj
  • Brevet saknar slut.