Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

mordförsök kvinnlighet sjukdom (tillstånd) attentaatit henkilökuvat Jumala kalusteet keisarinnat kirjeet konsertit kuninkaalliset lääkärit lapset (perheenjäsenet) matkat musiikki naiset nimipäivät päivälliset poliisi politiikka puolalaiset seuraelämä syntymäpäivät vaatteet valokuvat vierailut

Petersburg d. 26 nov. 1881
Älskade Mamma,
Det var rätt tråkigt att måsta sitta inne
på Buistroffs befallning hela gårdagen, ehu-
ru jag var frisk som en bock. Jag tar
dock skadan igen genom att i morgon flytta
till Ellis'es i Zarskoïe på 3 à fyra dagar. Det
må ingen tro att det blir trefligt der.
Det är samma genomtråkiga luft man andas
hos dem som t.ex. hos Herrskapet Nikiforaky.
Inga mattor, inga gardiner, ingen glädje – nog
märker man ändå på allt huru rysligt ut-
ländsk fru Etter är. Så är t.ex. hennes hem rigtigt
trefligt arrangeradt (t.o.m. bättre än Manzeys), men
detta är alls ej fallet i allmänhet. Tvärtom
äro interiörerna här, efter det jag kan märka
smaklösare, tomare än i Finland – Kom alltid
ihåg att jag undantar det trefligaste hem i verlden,
Mammas från regeln – Hvad gör att det är så
trefligt hemma? Ofta tänker jag på att Mamma
bestämdt ej, trots all klagan, kan lefva ett ande-
fattigare lif i Helsingfors än man gör det här.
Det finnes ju dock allmänna intressen, intelligenta
menniskor, diskussion o.d. här är det dödens
sömn. Hos Etters o. Manzeys känner jag mig väl,
men endast en petit comité – såsnart Sascha
och hela konkarongen nalkas då blir jag olycklig
och önskar mig hundratals mil härifrån – alltid
vesterut, förstås.
I går aftse voro Manzeys, Sascha, Mitja, fröken

Odinzoff och Buistroff här. Vi försökte
sjunga med accompanjemang af fr. Lise men
det gick ej. Denna slog embargo på mig och
pratade om allting på detta egendomligt
verldsvana, fadda sätt som gör att man efteråt
känner sig så tom och förkrympt. Buistroff
var högtidlig, och antog på allvar mina
tacksägelser för en sked ricinolja och ett bad
som han ordinerat – fullkomligt som han igen
skulle ha räddat ett menniskolif. Han börjar
nu märka att fröken Sofi ser bra ut, och tar
sig friheter med henne, klappar henne o.d –
som jag ej tycker om. Men här i familjen skulle
han kunna göra allt. De äro alltför mycket
fruntimmer (både karlar och qvinnor här i
familjen) för att kunna göra den ringaste
skilnad mellan person och sak.
I går på e.m. kom Nikiforaky hit och berättade
att ett attentat nyligen blifvit begånget.
I går kl. 3 hade näml. en ung man, polack,
presenterat sig hos en general Tjerevin
polistjensteman
under
förevändning att meddela vigtiga nyheter, och
à bout portant skjutit på honom, men utan att
göra större skada än ett hål i armen. Mördaren
hade ännu ej
upp
gifvit namnet, men blef naturligtvis
ögonblickligen gripen. Måtte de nu ej göra
kol på Nikiforaky med. Dock måste man ha betydlig
träffsäkerthet för att komma åt hans i rymden
dinglande lekamen – nästan som att skjuta en
fogel i flygten. Då jag i morgse reste till
Zarskoje såg jag ett 10 tal personer, temmeligen
tarfligt klädda föras inom en häck af soldater och
poliser. De olycklige voro numrerade med krita
på ryggen. Jag kan ej beskrifva hvilket intryck

detta gjorde på mig. N. sade att hundratal arreste
ringar dessa dar måste företagas – måtte blott
olyckor härigenom undvikas. –
I förrgår var Sarasates andra konsert. Fru Etter
som aldrig hört honom förr var alldeles hän-
ryckt – det var så roligt att se henne så lifvad
så förtjust, Manzeys och gossarne E. voro likaså
utom sig. Hans spel är verkligen sådant att man
ej kan tänka sig något bättre. Han spelade bl.
a. en fandango, en zapateada och en "romanza
andaluza" – Zapateadan ha vi hemma bland noter
na.
I går var här en gammal general Furuhjelm,
bror till Canutus, som ville göra min bekantskap
och erbjöd mig tvenne rum hos sig, ifall jag ville
flytta – en egendomlig idé, som fru Etter tog
illa upp. Gubben uttryckte sig bara illa, det var
hela saken. För resten var han utomordentligt
artig och bjöd mig på middag någon dag i
nästa vecka, när jag sjelf ville bestämma
I dag arbetade jag ostördt i Zarskoïe. Det
är Kejsarinnans namns eller födelsedag och
Storf. o. Storfurstinnan voro i Gatshina. Ack hvad
det är svårt med dessa små bytingar som aldrig
hållas stilla. Fotografierna äro ej tillräckligt
lika för att jag skulle kunna kopiera dem.
Miss Mill förde mig in i Storfurstinnans rum,
eftersom hon ej var der nu. Boudoiren är
charmant, magnifik – så när som på taflor
na hvilka utan undantag äro dåliga.
Ett stort porträtt af Kirill af någon rysk
målare – så olikt att det lika gerna kun-
de vara hvad för en unge som helst – ej ett
drag – detta tröstade mig litet.
– Stackars lille Waldemar Brandt! Gud

låte det ej vara så farligt som det
ser ut i början.
– Nu först märker jag att jag tagit två
ark papper i stället för ett. Men jag har
omöjligen tid att skrifva om brefvet,
och jag hoppas att Mamma ej tar detta
formfel så illa.
I afton åter familjemiddag hos Manzeys –
nu den 4de som jag är med om – I dag är
det 4 veckor, en hel månad som jag varit här!
Tusen gånger har jag önskat få prata med
Mamma helst en liten, liten stund.
Skulle Mamma ej ha lust att komma hit på
några dagar? Nu då jag blir kapitalist är det
ju en lätt sak – Kanske kunde jag då få ett
helt annat kurage, och denna lilla tripp
skulle glädja fru Etter så obeskrifligt. Det
är finn verkligen sannt: det finns ingen
bland hennes bekanta här som ens i nära
nejder kommer upp mot Mamma. Hvad
toiletten beträffar så försäkrar jag att de
här alls ej äro granna – långt, långt derifrån.
Det vore kanske roligt på operan några
gånger – men mest tänker jag dock på
den stora glädje Mamma bestämdt skulle
göra vår snälla Haikofru – som endast
och alltid vinner ju mera man lär känna
henne – Och nu farväl – Aj aj aj
hvad det blir ledsamt hos Ellis'es – kanske
jag ännu afstår från hela resan utan fortfar
med detta kuskande – Men det är så svårt
med att man aldrig kommer i säng här förr
än kl 2 på natten och jag måste upp kl. 7
Tusen helsningar från
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Det var rätt tråkigt att måsta sitta inne på Buistroffs befallning hela gårdagen, ehuru jag var frisk som en bock. Jag tar dock skadan igen genom att i morgon flytta till Ellis'es i Zarskoïe på 3 à fyra dagar. Det må ingen tro att det blir trefligt der. Det är samma genomtråkiga luft man andas hos dem som t.ex. hos Herrskapet Nikiforaky. Inga mattor, inga gardiner, ingen glädje

    Tsarskoje Selo Sofia Alexandrovna Ellis Nikolaj Ivanovitj Bystrov Alexander Venjaminovitj Ellis Nikolaj Jegorovitj Nikiforaki Alexandra Nikiforaki
  • nog märker man ändå på allt huru rysligt utländsk fru Etter är. Så är t.ex. hennes hem rigtigt trefligt arrangeradt (t o.m. bättre än Manzeys), men detta är alls ej fallet i allmänhet. Tvärtom äro interiörerna här, efter det jag kan märka smaklösare, tomare än i Finland Kom alltid ihåg att jag undantar det trefligaste hem i verlden, Mammas från regeln

    Suomi Emilie von Etter Alexandra Ivanovna Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Hvad gör att det är så trefligt hemma? Ofta tänker jag på att Mamma bestämdt ej, trots all klagan, kan lefva ett andefattigare lif i Helsingfors än man gör det här. Det finnes ju dock allmänna intressen, intelligenta menniskor, diskussion o.d. här är det dödens sömn. Hos Etters o. Manzeys känner jag mig väl, men endast en petit comité – såsnart Sascha och hela konkarongen nalkas då blir jag olycklig och önskar mig hundratals mil härifrån – alltid vesterut, förstås.

    Helsinki Alexandra Edelfelt Emilie von Etter Alexandra Ivanovna Manzey Sebastian von Etter Alexander Jacobson Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • I går aftse voro Manzeys, Sascha, Mitja, fröken Odinzoff och Buistroff här. Vi försökte sjunga med accompanjemang af fr. Lise men det gick ej. Denna slog embargo på mig och pratade om allting på detta egendomligt verldsvana, fadda sätt som gör att man efteråt känner sig så tom och förkrympt. Buistroff var högtidlig, och antog på allvar mina tacksägelser för en sked ricinolja och ett bad som han ordinerat – fullkomligt som han igen skulle ha räddat ett menniskolif. Han börjar nu märka att fröken Sofi ser bra ut, och tar sig friheter med henne, klappar henne o.d – som jag ej tycker om. Men här i familjen skulle han kunna göra allt. De äro alltför mycket fruntimmer (både karlar och qvinnor här i familjen) för att kunna göra den ringaste skilnad mellan person och sak.

    Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Nikolaj Ivanovitj Bystrov Alexander Jacobson Dmitrij Ivanovitj Jacobson Nikolaj Nikolajevitj Manzey Jelizaveta Alexejevna Odintsova
  • I går på e.m. kom Nikiforaky hit och berättade att ett attentat nyligen blifvit begånget. I går kl. 3 hade näml. en ung man, polack, presenterat sig hos en general Tjerevin polistjensteman under förevändning att meddela vigtiga nyheter, och à bout portant skjutit på honom, men utan att göra större skada än ett hål i armen. Mördaren hade ännu ej uppgifvit namnet, men blef naturligtvis ögonblickligen gripen. Måtte de nu ej göra kol på Nikiforaky med. Dock måste man ha betydlig träffsäkerthet för att komma åt hans i rymden dinglande lekamen – nästan som att skjuta en fogel i flygten. Då jag i morgse reste till Zarskoje såg jag ett 10 tal personer, temmeligen tarfligt klädda föras inom en häck af soldater och poliser. De olycklige voro numrerade med krita på ryggen. Jag kan ej beskrifva hvilket intryck detta gjorde på mig. N. sade att hundratal arresteringar dessa dar måste företagas – måtte blott olyckor härigenom undvikas.

    Tsarskoje Selo Nikolaj Jegorovitj Nikiforaki Pjotr Alexandrovitj Tjerevin
  • I förrgår var Sarasates andra konsert. Fru Etter som aldrig hört honom förr var alldeles hänryckt – det var så roligt att se henne så lifvad så förtjust, Manzeys och gossarne E. voro likaså utom sig. Hans spel är verkligen sådant att man ej kan tänka sig något bättre. Han spelade bl.a. en fandango, en zapateada och en "romanza andaluza" – Zapateadan ha vi hemma bland noterna.

    Emilie von Etter Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Alexander von Etter Johan Emil (Ivan) von Etter Nikolaj von Etter Paul von Etter Nikolaj Nikolajevitj Manzey Pablo de Sarasate
  • I går var här en gammal general Furuhjelm, bror till Canutus, som ville göra min bekantskap och erbjöd mig tvenne rum hos sig, ifall jag ville flytta – en egendomlig idé, som fru Etter tog illa upp. Gubben uttryckte sig bara illa, det var hela saken. För resten var han utomordentligt artig och bjöd mig på middag någon dag i nästa vecka, när jag sjelf ville bestämma

    Emilie von Etter Otto Furuhjelm Hampus Furuhjelm (epävarma yhteys)
  • I dag arbetade jag ostördt i Zarskoïe. Det är Kejsarinnans namns eller födelsedag och Storf. o. Storfurstinnan voro i Gatshina. Ack hvad det är svårt med dessa små bytingar som aldrig hållas stilla. Fotografierna äro ej tillräckligt lika för att jag skulle kunna kopiera dem. Miss Mill förde mig in i Storfurstinnans rum, eftersom hon ej var der nu. Boudoiren är charmant, magnifik – så när som på taflorna hvilka utan undantag äro dåliga. Ett stort porträtt af Kirill af någon rysk målare – så olikt att det lika gerna kunde vara hvad för en unge som helst – ej ett drag – detta tröstade mig litet.

    Gattjina Tsarskoje Selo Maria Fjodorovna Maria Pavlovna Boris Vladimirovitj Kirill Vladimirovitj Mill Vladimir Alexandrovitj
  • Stackars lille Waldemar Brandt! Gud låte det ej vara så farligt som det ser ut i början.

    Waldemar Brandt
  • Nu först märker jag att jag tagit två ark papper i stället för ett. Men jag har omöjligen tid att skrifva om brefvet, och jag hoppas att Mamma ej tar detta formfel så illa.

    Alexandra Edelfelt
  • I afton åter familjemiddag hos Manzeys – nu den 4de som jag är med om

    Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • I dag är det 4 veckor, en hel månad som jag varit här! Tusen gånger har jag önskat få prata med Mamma helst en liten, liten stund. Skulle Mamma ej ha lust att komma hit på några dagar? Nu då jag blir kapitalist är det ju en lätt sak – Kanske kunde jag då få ett helt annat kurage, och denna lilla tripp skulle glädja fru Etter så obeskrifligt. Det är verkligen sannt: det finns ingen bland hennes bekanta här som ens i nära nejder kommer upp mot Mamma. Hvad toiletten beträffar så försäkrar jag att de här alls ej äro granna – långt, långt derifrån. Det vore kanske roligt på operan några gånger – men mest tänker jag dock på den stora glädje Mamma bestämdt skulle göra vår snälla Haikofru – som endast och alltid vinner ju mera man lär känna henne – Och nu farväl

    Haikko Alexandra Edelfelt Emilie von Etter
  • Aj aj aj hvad det blir ledsamt hos Ellis'es – kanske jag ännu afstår från hela resan utan fortfar med detta kuskande – Men det är så svårt med att man aldrig kommer i säng här förrän kl 2 på natten och jag måste upp kl. 7 *Tusen helsningar från Atte

    Sofia Alexandrovna Ellis Alexander Venjaminovitj Ellis