Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) panslavism militärer (personer) förälskelse opera (konstart) Pariskommunen pasha transportmedel spådomar aateli akatemiat arabit juhlat juomat juutalaiset kihlaus kirjeet kirkkokunnat laulajat laulaminen miehet musiikki naamiaiset naiset nationalismi näytelmät onnettomuudet orientalismi rakkaus renessanssi sää samppanja seuraelämä talonpojat talous tanssiaiset turkkilaiset ulkonäkö uusivuosi vaatteet venäläisyys vierailut vuotuisjuhlat yhteiskuntaluokat

Gatschina d. 15 januari 1882
Älskade Mamma
Nu skäms jag rigtigt förfärligt för att jag
ej skrifvit på så länge. – Vi skola börja med
den Durassoffska dansen. Den var ytterst ani-
merad, der var rigtigt roligt. Gumman var
så pigg och vänlig så att det gjorde godt
i själen. Chevaliergardet var starkt represen-
teradt kanske en 15 officerare. Levaschoff
anförde dansen. Sofi M. var utmärkt väl
klädd och såg fin och lady like ut, samt
tycktes roa sig bra. Bland andra unga flickor
var der en 18 årig furstinna Galitzin, mycket
vacker, men litet fåraktig. Hon är förlofvad
med en stormrik tchinovnik i Molanders stil
60 år, ful. Det är synd och skam. En mycket
vacker men litet stel Mme Trepoff var der
vidare en samling gamla spektakel med
dekolleterade klädningar och diamanter hejd-
löst, hvilket ej hjälpte upp deras utseende.
Bland herrarne många generaler och en
turkisk pascha. Vi dansade till kl. 5.
Sedan har jag alltjemnt varit härute
med undantag af nyårsdagen o. aftonen.
Ack, nu har jag igen ändrat taflans fond.
Kejsarinnan ville så ha det. Barnen stå ej
en minut. Flickan blir bra – pojken liknar
deremot ännu ej. Grefve Woronztoff
har varit inne och sett mig måla några
gånger. Det lärer verkligen vara meningen
att det skall bli en surpris för kejsaren.

Nyårsaftonen voro vi hos Manzeys,
bara slägten, och der var en storartad supé
med champagne. Kl. 12 stöptes tenn och
företogs alla möjliga spådoms och trulleri
konster – I ett slags lotteri som anstäldes
drog fröken M ut "déception" hvilket kastade
ett visst melankoliskt drag öfver spelet –
jag drog ut "succés" – På nyårsdagen var
jag från 12 till 6 åkande i släde (i menföre)
på visiter: Storfursten Wladimir, Bruuns, alla
i slägten, Buistroff, Miatleffs, Mme Zassietsky,
Linders, akademin m.fl. Vi åto middag
hos Manzeys och fingo der infallet att
kostymera oss och gå till Spetschinskys. Jacoby
efterskickades och kom med en massa kostymer.
Jag var klädd till Gammal jude och ansågs
spela min rol bra. Paul hade en italiensk
renaissanskostym, Boris var mujik, Sofi
var klädd i en föga klädande drägt från Saratov.
Jacoby var arab, fru Armfelt persiska o.s.v.
Vi voro hos Sp. till 2, då Paul och
Sascha Jacobson ännu gingo på opera-
maskeraden, dit jag ej hade mod att gå
med eftersom jag skulle vara uppe följan-
de morgon kl. 7.
Kejsarinnan har stött sig och har varit
sjuk några dagar. Då hon for ut och åkte
kom en bonde emot på vägen, vek ej
åt sidan och hans släde gaf en så häftig
knuff åt Kejsarinnans att hon höll på
att falla ut och stötte sig dugtigt. Nu
är hon bra igen. – Utmärkt vacker

sång i Kyrkan har jag hört. Jag hörde
repetitionen till nyårsdagen här. De bästa
sångarne voro efterskickade från Petersburg
och det var verkligen vackert. –
I dag, söndag då kejsarinnan var i kyrkan,
skulle jag taga skizz af hennes hvardags
rum – ack det är så svårt då det är
så mörkt i dessa låga entre sol-rum.
Den blir hvad den blir min tafla, men
inte blir den något konstverk. – Wladi-
mir tyckes ej tänka på betalning förr än
ramarne komma. Han skall emellertid
vara mycket nöjd med porträtterna och
har talt om dem för många menniskor,
och visar dem med stolthet. – Jag är
nu mycket villrådig – skall jag våga
dra fram med anhållan om lån af
gubben Manzey. Det blir väl det sista,
men litet obehagligt är det. Jag kän-
ner mig så stukad när jag är pank.
Från Paris har jag haft många bref.
De gjuta blott olja på elden, och ibland
är min längtan dit rigtigt akut.
– Fröken Sofi har på de sista dagarna
mycket taquinerat mig, anklagat mig
för att vara opåpasslig, låta tillfället
gå mig ur händerna, ha svårt att
besluta mig, att välja i wäpplingen, att
komma för sent o.s.v. – Hvarföre hon
nu med ens gör det vet jag ej. –
För resten är hon fix och vet nog precis
huru sakerna stå. Då jag talte om att

Anna Ehrnrooth frågat något om henne,
sade hon: Ah, elle parle déjà de moi – mau
vais signe pour vous!
I morgon reser jag in till staden och stannar
öfver tisdagen. Jag måste låta någon
af familjens barn sitta för armar
och ben, ty med de här blir det ingenting
af. Konstantin Manzey är här – tyst
och vänlig. De två bröderna ha ej ett
ord att säga hvarandra.
Gubben Nik. Nikwitch är alls ej rysk –
snarare kosmopolit – hvarifrån har då
fr. Sofi fått sin inbitna ryskhet?
Häromaftonen släpades jag igen på
ryska operan, och Paul och fr Sofi bli
högst mankerade, om jag ej himlar
mig öfver Orloff, Prianischuckoff och
hvad alla dessa bölare heta. De
sjunga så simpelt att om de hade
röster med 8 oktaver och kunde sjunga
trestrukna 3 fortissimo, så förefalla
de mig odrägliga. I denna opera "Nijni
gorodki" förekommer en hymn till ryss-
lands heliga jord. Ingenting kan beskrifva
det vrålande som deraf framkallades
hos publiken. De tjöto, klappade, stampade
– Nog har jag sett kommunarderna komma
tillbaka till Paris och hört pöbeln hylla dem,
men det var bara barnlek mor dessa
panslavistiska och patriotiska utbrott.
Och nu god natt, goda, älskade Mamma
tusen helsningar
från
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Nu skäms jag rigtigt förfärligt för att jag ej skrifvit på så länge.

  • Vi skola börja med den Durassoffska dansen. Den var ytterst animerad, der var rigtigt roligt. Gumman var så pigg och vänlig så att det gjorde godt i själen. Chevaliergardet var starkt representeradt kanske en 15 officerare. Levaschoff anförde dansen. Sofi M. var utmärkt väl klädd och såg fin och lady like ut, samt tycktes roa sig bra. Bland andra unga flickor var der en 18 årig furstinna Galitzin, mycket vacker, men litet fåraktig. Hon är förlofvad med en stormrik tchinovnik i Molanders stil 60 år, ful. Det är synd och skam. En mycket vacker men litet stel Mme Trepoff var der vidare en samling gamla spektakel med dekolleterade klädningar och diamanter hejdlöst, hvilket ej hjälpte upp deras utseende. Bland herrarne många generaler och en turkisk pascha. Vi dansade till kl. 5.

    Alexandra Durasov Sophie Manzey Levasjov Herman Molander Trepov Galitzin
  • Sedan har jag alltjemnt varit härute med undantag af nyårsdagen o. aftonen. Ack, nu har jag igen ändrat taflans fond. Kejsarinnan ville så ha det. Barnen stå ej en minut. Flickan blir bra – pojken liknar deremot ännu ej. Grefve Woronztoff har varit inne och sett mig måla några gånger. Det lärer verkligen vara meningen att det skall bli en surpris för kejsaren.

    Maria Fjodorovna Alexander III Michail Alexandrovitj Illarion Ivanovitj Vorontsov-Dasjkov Xenia Alexandrovna
  • Nyårsaftonen voro vi hos Manzeys, bara slägten, och der var en storartad supé med champagne. Kl. 12 stöptes tenn och företogs alla möjliga spådoms och trullerikonster – I ett slags lotteri som anstäldes drog fröken M ut "déception" hvilket kastade ett visst melankoliskt drag öfver spelet – jag drog ut "succés"

    Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • På nyårsdagen var jag från 12 till 6 åkande i släde (i menföre) på visiter: Storfursten Wladimir, Bruuns, alla i slägten, Buistroff, Miatleffs, Mme Zassietsky, Linders, akademin m.fl.

    Ryska konstakademien Varvara Iljinitjna Mjatleva Maria Bruun Nikolaj Ivanovitj Bystrov Konstantin Linder Vladimir Ivanovitj Mjatlev Vladimir Alexandrovitj Zasetskij Helène Linder Theodor Bruun
  • Vi åto middag hos Manzeys och fingo der infallet att kostymera oss och gå till Spetschinskys. Jacoby efterskickades och kom med en massa kostymer. Jag var klädd till Gammal jude och ansågs spela min rol bra. Paul hade en italiensk renaissanskostym, Boris var mujik, Sofi var klädd i en föga klädande drägt från Saratov. Jacoby var arab, fru Armfelt persiska o.s.v. Vi voro hos Sp. till 2, då Paul och Sascha Jacobson ännu gingo på operamaskeraden, dit jag ej hade mod att gå med eftersom jag skulle vara uppe följande morgon kl. 7.

    Saratov Nadine Armfelt Alexandra Ivanovna Manzey Eugénie Spetschinsky Sophie Manzey Boris Paul von Etter Alexander Jacobson Valery Jacobi Nikolaj Nikolajevitj Manzey Viktor Alexandrovitj Spetschinsky
  • Kejsarinnan har stött sig och har varit sjuk några dagar. Då hon for ut och åkte kom en bonde emot på vägen, vek ej åt sidan och hans släde gaf en så häftig knuff åt Kejsarinnans att hon höll på att falla ut och stötte sig dugtigt. Nu är hon bra igen.

    Maria Fjodorovna
  • Utmärkt vacker sång i Kyrkan har jag hört. Jag hörde repetitionen till nyårsdagen här. De bästa sångarne voro efterskickade från Petersburg och det var verkligen vackert.

    Pietari
  • I dag, söndag då kejsarinnan var i kyrkan, skulle jag taga skizz af hennes hvardagsrum – ack det är så svårt då det är så mörkt i dessa låga entre sol-rum. Den blir hvad den blir min tafla, men inte blir den något konstverk.

    Maria Fjodorovna
  • Wladimir tyckes ej tänka på betalning förr än ramarne komma. Han skall emellertid vara mycket nöjd med porträtterna och har talt om dem för många menniskor, och visar dem med stolthet. – Jag är nu mycket villrådig – skall jag våga dra fram med anhållan om lån af gubben Manzey. Det blir väl det sista, men litet obehagligt är det. Jag känner mig så stukad när jag är pank.

    Nikolaj Nikolajevitj Manzey Vladimir Alexandrovitj
  • Från Paris har jag haft många bref. De gjuta blott olja på elden, och ibland är min längtan dit rigtigt akut.

    Pariisi
  • Fröken Sofi har på de sista dagarna mycket taquinerat mig, anklagat mig för att vara opåpasslig, låta tillfället gå mig ur händerna, ha svårt att besluta mig, att välja i wäpplingen, att komma för sent o.s.v. – Hvarföre hon nu med ens gör det vet jag ej. – För resten är hon fix och vet nog precis huru sakerna stå. Då jag talte om att Anna Ehrnrooth frågat något om henne, sade hon: Ah, elle parle déjà de moi – mauvais signe pour vous!

    Sophie Manzey Anna Ehrnrooth
  • I morgon reser jag in till staden och stannar öfver tisdagen. Jag måste låta någon af familjens barn sitta för armar och ben, ty med de här blir det ingenting af.

    Sergej Viktorovitj Spetschinsky
  • Konstantin Manzey är här – tyst och vänlig. De två bröderna ha ej ett ord att säga hvarandra. Gubben Nik. Nikwitch är alls ej rysk – snarare kosmopolit – hvarifrån har då fr. Sofi fått sin inbitna ryskhet?

    Sophie Manzey Konstantin Nikolajevitj Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Häromaftonen släpades jag igen på ryska operan, och Paul och fr Sofi bli högst mankerade, om jag ej himlar mig öfver Orloff, Prianischuckoff och hvad alla dessa bölare heta. De sjunga så simpelt att om de hade röster med 8 oktaver och kunde sjunga trestrukna 3 fortissimo, så förefalla de mig odrägliga. I denna opera "Nijni gorodki" förekommer en hymn till rysslands heliga jord. Ingenting kan beskrifva det vrålande som deraf framkallades hos publiken. De tjöto, klappade, stampade – Nog har jag sett kommunarderna komma tillbaka till Paris och hört pöbeln hylla dem, men det var bara barnlek mor dessa panslavistiska och patriotiska utbrott.

    Pariisi Venäjä Mariinskijteatern Sophie Manzey Paul von Etter Dmitrij Alexandrovitj Orlov Ippolit Petrovitj Prjanisjnikov
  • Och nu god natt, goda, älskade Mamma tusen helsningar från Atte

    Alexandra Edelfelt