Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) förälskelse pennor militärer (personer) älskarinnor aateli henkilökuvat kalusteet keisarinnat keisarit kihlaus kirjeet konsertit kuorot laulut luistelu musiikki naamiaiset naiset rakkaus ranskalaiset romanit sää seuraelämä taiteilijat talous taulut tilaukset ulkonäkö vaatteet venäläiset venäläisyys

Måndag d 23 jan 1882
Älskade Mamma,
I går var jag kanske för första gången
i Petersburg rigtigt uppskojad och lifvad –
och det var en zigenarkör som var orsaken
dertill. På f.m. hade jag träffat fröken
Manzey på skridskobanan, och proponera
då att gå på konserten – men alla voro
deremot. Hur Paul och jag lirkade fingo
vi fröken att gå hem och öfvertala
sin Pappa. – Ack hvad deras sång slog
an på mig. Det var något af de
spanska gitanos, dock mera civili-
seradt – sången utmärkt – kören i
fyra stämmor, med soli och duetter
och guitarraccompagnemang. Alla dessa
visor som vi känna från Haiko, men
alla sjungna med en så egendomlig
rytm, ett sådant lif och sådana
egendomliga modulationer i rösten,
att det var en fröjd att höra derpå –
Det var icke banalt, och deri låg
knuten. Kören bestod af ung 100 personer
flickorna brokigt klädda, i siden
diamanter, ytterst granna, men med
en viss bizarr chic. – Och så var

der en bland dem, Natalia Alexeevna,
som helt simpelt var bland det
skönaste jag sett. Hon liknade
fröken Nordenstam så som en vacker
ung 18 årig vildunge kan likna en
gammal flunsa, – hon var derjemte
makalöst klädd, med sekiner i pan-
nan och på halsen – en sådan typ
för en odalisk trodde jag ej skulle
få se i verkligheten. Jag satt bred-
vid fröken Manzey som visade sig
nog intelligent att också beundra
zigenerskan – hon var alls ej vacker
men hon var skön. Och hvilken
färg – hår, smycken, huden de
nakna armarna med guldarmbanden
på allt detta skimrande af glöd och
dunkel färgprakt. – Hvad jag kan
begripa att man kan ruinera sig
för en sådan der. Hon satt
och smålog åt några Chevaliergardister
som tycktes mycket smickrade af
hennes uppmärksamhet. – Hvad
de sjöngo bra: en sjöng Weterotschek,
som Butti kan, men alldeles egen-
domligt, utmärkt bra – detta slä-

pande, loja något gälla som
ibland brister ut i en skyndande
vildt passionerad rytm! De dansa-
de också, ett slags ryska, men
dervidlag kunde de ej jemföras med
gitanos. Mycket lifvad kom jag
från konserten – omöjligt att gå
till Manzeys, så gerna jag än velat
det, och jag begaf mig derföre till
Armfelts, der Gisiko och Wille Ca-
denius skulle vara och der vi sutto
och pratade kallprat och gjorde några
svaga försök att sjunga Gluntar
Cadenius och jag. Gisiko sitter tyst,
tänker uppå intet just och är rolig.
I dag har det varit töväder. Jag
har nu fullbordat 2 aqvareller och
gjort ett nyttigt verk. d.v.s. – fröken
Manzeys fjäriljagt och en danserska
åt Paul. Den förra är verkligen
rigtigt fin och jag har lyckats – den
är mera liten figuren ung 5 tum,
med ett tjog flygande fjärilar och
10 fångade och uppträdda på en
nål – Hon står sjelf på en blom-
stjelk och det hela ser derföre mycket
lätt och luftigt ut. Nu skall

jag försöka få en ram, helst
af pelucher. I afton tror jag jag tar
pengar af Armfelt som häromdagen
erbjöd mig – jag är ju så säker
som möjligt. Vi träffas nämligen
hos Bruuns i afton. Hos fröken
Krogius har jag varit. Hennes
värdinna generalskan Lawroff är
så lång som Paul men ett utmärkt
hyggligt fruntimmer. Hon ville
fråga om jag nu hade tid att måla
hennes systers porträtt, men det
blef uppskjutet till nästa gång jag
kommer till Petersburg
Fru Etter väntas i morgon. Måtte
nu ej Sebastian alltför mycket
nedstämt henne. Armfelts berättade
att han umgås med tanken
att sälja Haiko och få henne att
för somrarna flytta till Petroffsky
Park vid Moskva. Hvilket döds-
hugg blefve det ej för henne –
Ack hvad den här spetsiga
pennan plågar mig – Jag skulle
ha varit en mycket bättre skribent
om jag ej vore tvungen att rista
in mina tankar med den här
skarpa och hårda maskin.

I morgon går jag till Spetschinskys
för att teckna Sirioschas ben
och fötter för Michail Alexandrowitsch.
Jag hoppas nu på 10 dagar
få taflan derborta färdig.
Till fru Miatleff kan jag ju ej
gå nu, då hennes pojke vid
ryska nyåret var som sämst
i scharlakansfeber, och nu
troligen ej är bra. 6 veckor
räcker ju karantän är det
ej så?
Anna Ehrnrooths hitkomst ger
mig ett och annat att tänka
på. Huru bli det möjligt
att ej stöta sig med någondera
parten för hufvudet.
”Entre les deux mon coeur balance”
men mina känslor för de båda
äro af fullkomligt olika art.
Vore ej fröken M. så rysk, så rysk
som hon är, så vore jag vid det
här laget blixtkär i henne, men
detta moskowitiska som alltjemnt
kommer fram låter mig ofta förstå
att jag är en främling för dem.
Schura sitter i salen och spelar

några af de Sarasateska danser-
na och hvad de lifva mig –
– Wille Wallgrens förlofning visste
jag af genom Berndtson, men
trodde att det var en sensations
nyhet. Flickan har jag sett på
åtskilliga skandinaviska tillställningar
i Paris – hon är söt, blond, kokett
en fattig flicka som lefver af sitt
arbete. Hon har specielt fäst sig
i mitt minne genom de pikanta
kostymer, directoire och empire som
hon vid några kostymbaler burit.
Wille slog redan i fjol, men jag
trodde aldrig att det var någonting
allvarligt. Men hvad skola de
lefva af?? Willes inkomster
synas mig vara högst problema-
tiska –
Duperré och jag har beslutat att
fara ut till zigenarne någon afton
– De här lalliga pojkarne komma
sig ej dertill. Jag tycker mycket
om Duperré – Det är så roligt
att kunna sitta i timtal och tala
om litteratur, konst, Frankrike

och Paris, utan att behöfva
tänka på all möjlig jemmer,
småaktighet och strunt. Då jag
nu kanske mera än någonsin
förut talat med värme om Frankrike
har det naturligtvis slutit honom
närmare till mig. Han skall stan-
na här i 7 år till (3 har han
redan varit), och ber mig derföre
enträget komma i nästa år.
Så är det roligt med honom, att
han vet allt, och är som ett konversa-
tionslexikon att slå upp i. Rysslands
historia, literatur, folksägner o.
d. känner han på sina 5 fingrar.
Han skrifver för resten i Madame
Adams ”Nouvelle Revue.
Mamma gör några frågor som
jag skall besvara. Durassoffs
ha det mycket fint hos sig –
goda taflor, specielt en Greuze,
utmärkta saxiska porsliner
Möblerna äro som i allmänhet med
grannt öfvertåg och dåligt snickar
arbete, – men det hela ser
rikt ut hos dem. Gumman
har 60 tusen rubel om året.

Grefve Worontzoff förefaller
långsam och talar ytterst sakta
tjock och fet med slätt
hår och svarta mustascher. Här
i Petersburg ljugs en massa saker
om Kejsaren och grefvinnan, så lögn
som möjligt då Kejsaren och Kejsarinnan
äro de bästa makar i verlden, och
specielt nu lära hålla ihop som
ler och långhalm.
– Var nu lugn för mig och mina
pengar, jag har ej en minut
varit nedstämd häraf. Nej icke
är det pengar som får bugt på
mig. Dessutom kan det ju
vara bra att jag får allt på
en gång –
Och nu farväl helsa Wallgren
och Lampén, Morbror G. tante
Gadd och främst systrarna
från
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • I går var jag kanske för första gången i Petersburg rigtigt uppskojad och lifvad – och det var en zigenarkör som var orsaken dertill.

    Pietari
  • På f.m. hade jag träffat fröken Manzey på skridskobanan, och proponera då att gå på konserten – men alla voro deremot. Hur Paul och jag lirkade fingo vi fröken att gå hem och öfvertala sin Pappa.

    Sophie Manzey Paul von Etter Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Ack hvad deras sång slog an på mig. Det var något af de spanska gitanos, dock mera civiliseradt – sången utmärkt – kören i fyra stämmor, med soli och duetter och guitarraccompagnemang. Alla dessa visor som vi känna från Haiko, men alla sjungna med en så egendomlig rytm, ett sådant lif och sådana egendomliga modulationer i rösten, att det var en fröjd att höra derpå – Det var icke banalt, och deri låg knuten. Kören bestod af ung 100 personer flickorna brokigt klädda, i siden diamanter, ytterst granna, men med en viss bizarr chic.

    Haikko
  • Och så var der en bland dem, Natalia Alexeevna, som helt simpelt var bland det skönaste jag sett. Hon liknade fröken Nordenstam så som en vacker ung 18 årig vildunge kan likna en gammal flunsa, – hon var derjemte makalöst klädd, med sekiner i pannan och på halsen – en sådan typ för en odalisk trodde jag ej skulle få se i verkligheten. Jag satt bredvid fröken Manzey som visade sig nog intelligent att också beundra zigenerskan – hon var alls ej vacker men hon var skön. Och hvilken färg – hår, smycken, huden de nakna armarna med guldarmbanden på allt detta skimrande af glöd och dunkel färgprakt. – Hvad jag kan begripa att man kan ruinera sig för en sådan der. Hon satt och smålog åt några Chevaliergardister som tycktes mycket smickrade af hennes uppmärksamhet.

    Sophie Manzey Sofia Nordenstam Natalia Alexejevna
  • Hvad de sjöngo bra: en sjöng Weterotschek, som Butti kan, men alldeles egendomligt, utmärkt bra – detta släpande, loja något gälla som ibland brister ut i en skyndande vildt passionerad rytm! De dansade också, ett slags ryska, men dervidlag kunde de ej jemföras med gitanos. Mycket lifvad kom jag från konserten

    Berta Edelfelt Sasha Veterotsjek
  • omöjligt att gå till Manzeys, så gerna jag än velat det, och jag begaf mig derföre till Armfelts, der Gisiko och Wille Cadenius skulle vara och der vi sutto och pratade kallprat och gjorde några svaga försök att sjunga Gluntar Cadenius och jag. Gisiko sitter tyst, tänker uppå intet just och är rolig.

    Nadine Armfelt Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Carl Alexander Armfelt Wilhelm Cadenius Axel Daniel Gisiko Emilia Lerche Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • I dag har det varit töväder.

  • Jag har nu fullbordat 2 aqvareller och gjort ett nyttigt verk. d.v.s. – fröken Manzeys fjäriljagt och en danserska åt Paul. Den förra är verkligen rigtigt fin och jag har lyckats – den är mera liten figuren ung 5 tum, med ett tjog flygande fjärilar och 10 fångade och uppträdda på en nål – Hon står sjelf på en blomstjelk och det hela ser derföre mycket lätt och luftigt ut. Nu skall jag försöka få en ram, helst af pelucher.

    Sophie Manzey Paul von Etter
  • I afton tror jag jag tar pengar af Armfelt som häromdagen erbjöd mig – jag är ju så säker som möjligt. Vi träffas nämligen hos Bruuns i afton.

    Maria Bruun Carl Alexander Armfelt Theodor Bruun
  • Hos fröken Krogius har jag varit. Hennes värdinna generalskan Lawroff är så lång som Paul men ett utmärkt hyggligt fruntimmer. Hon ville fråga om jag nu hade tid att måla hennes systers porträtt, men det blef uppskjutet till nästa gång jag kommer till Petersburg

    Pietari Paul von Etter Krogius (epävarma yhteys) Lavrov
  • Fru Etter väntas i morgon. Måtte nu ej Sebastian alltför mycket nedstämt henne. Armfelts berättade att han umgås med tanken att sälja Haiko och få henne att för somrarna flytta till Petroffsky Park vid Moskva. Hvilket dödshugg blefve det ej för henne

    Moskova Haikko Petrovskijparken Nadine Armfelt Emilie von Etter Carl Alexander Armfelt Sebastian von Etter
  • Ack hvad den här spetsiga pennan plågar mig – Jag skulle ha varit en mycket bättre skribent om jag ej vore tvungen att rista in mina tankar med den här skarpa och hårda maskin.

  • I morgon går jag till Spetschinskys för att teckna Sirioschas ben och fötter för Michail Alexandrowitsch. Jag hoppas nu på 10 dagar få taflan derborta färdig.

    Eugénie Spetschinsky Michail Alexandrovitj Sergej Viktorovitj Spetschinsky Viktor Alexandrovitj Spetschinsky
  • Till fru Miatleff kan jag ju ej gå nu, då hennes pojke vid ryska nyåret var som sämst i scharlakansfeber, och nu troligen ej är bra. 6 veckor räcker ju karantän är det ej så?

    Varvara Iljinitjna Mjatleva Mjatlev
  • Anna Ehrnrooths hitkomst ger mig ett och annat att tänka på. Huru bli det möjligt att ej stöta sig med någondera parten för hufvudet. ”Entre les deux mon coeur balance” men mina känslor för de båda äro af fullkomligt olika art. Vore ej fröken M. så rysk, så rysk som hon är, så vore jag vid det här laget blixtkär i henne, men detta moskowitiska som alltjemnt kommer fram låter mig ofta förstå att jag är en främling för dem.

    Sophie Manzey Anna Ehrnrooth
  • Schura sitter i salen och spelar några af de Sarasateska danserna och hvad de lifva mig

    Alexander von Etter Pablo de Sarasate
  • Wille Wallgrens förlofning visste jag af genom Berndtson, men trodde att det var en sensationsnyhet. Flickan har jag sett på åtskilliga skandinaviska tillställningar i Paris – hon är söt, blond, kokett en fattig flicka som lefver af sitt arbete. Hon har specielt fäst sig i mitt minne genom de pikanta kostymer, directoire och empire som hon vid några kostymbaler burit. Wille slog redan i fjol, men jag trodde aldrig att det var någonting allvarligt. Men hvad skola de lefva af?? Willes inkomster synas mig vara högst problematiska

    Pariisi Antoinette Råström Gunnar Berndtson Ville Vallgren
  • Duperré och jag har beslutat att fara ut till zigenarne någon afton – De här lalliga pojkarne komma sig ej dertill. Jag tycker mycket om Duperré – Det är så roligt att kunna sitta i timtal och tala om litteratur, konst, Frankrike och Paris, utan att behöfva tänka på all möjlig jemmer, småaktighet och strunt. Då jag nu kanske mera än någonsin förut talat med värme om Frankrike har det naturligtvis slutit honom närmare till mig. Han skall stanna här i 7 år till (3 har han redan varit), och ber mig derföre enträget komma i nästa år. Så är det roligt med honom, att han vet allt, och är som ett konversationslexikon att slå upp i. Rysslands historia, literatur, folksägner o.d. känner han på sina 5 fingrar. Han skrifver för resten i Madame Adams ”Nouvelle Revue.

    Ranska Pariisi Venäjä Juliette Adam Henri-A. Duperret
  • Mamma gör några frågor som jag skall besvara. Durassoffs ha det mycket fint hos sig – goda taflor, specielt en Greuze, utmärkta saxiska porsliner Möblerna äro som i allmänhet med grannt öfvertåg och dåligt snickararbete, – men det hela ser rikt ut hos dem. Gumman har 60 tusen rubel om året.

    Alexandra Edelfelt Alexandra Durasov Jean-Baptiste Greuze
  • Grefve Worontzoff förefaller långsam och talar ytterst sakta tjock och fet med slätt hår och svarta mustascher. Här i Petersburg ljugs en massa saker om Kejsaren och grefvinnan, så lögn som möjligt då Kejsaren och Kejsarinnan äro de bästa makar i verlden, och specielt nu lära hålla ihop som ler och långhalm.

    Pietari Maria Fjodorovna Alexander III Illarion Ivanovitj Vorontsov-Dasjkov Elizaveta Vorontsov-Dasjkov (epävarma yhteys)
  • Var nu lugn för mig och mina pengar, jag har ej en minut varit nedstämd häraf. Nej icke är det pengar som får bugt på mig. Dessutom kan det ju vara bra att jag får allt på en gång

  • Och nu farväl helsa Wallgren och Lampén, Morbror G. tante Gadd och främst systrarna från Atte

    Berta Edelfelt Adelaide Gadd Gustaf Brandt Alexandra Edelfelt Georg Vallgren Kristian Lampén