Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

förälskelse te telefoner militärer (personer) änke- och änklingsstånd personlighet promenader ministerstatssekreterare opera (konstart) sjukdom (tillstånd) festskrifter aateli aikakauslehdet juomat kansat kartat keisarit kirjailijat kirjeet kuolema kuorot lääkärit lapset (perheenjäsenet) laulajat luistelu majatalot musiikki naiset päivälliset posti rakkaus ravintolat romanit ruotsin kieli sää sähkö samppanja seuraelämä suomalaiset teatteritaide ulkonäkö vaatteet yhteiskuntaluokat

Gatchina d. 5 februari 1882
Älskade Mamma.
Jag har samvetsqval öfver att jag
ej skref igår, och det dugtigt. Två
bref har jag fått – Ahrenbergs har
också kommit, ehuru adressen var på
svenska. Morbror Gustafs karta har
jag ännu ej tagit ut från posten.
Jag förmodar åtminstone att det
är den fördömda Odensö historien –
ty jag har ett rek. paket af 5 rubels
värde att ta ut. Det är ju alldeles
omöjligt för mig att blanda mig i
dessa saker. – Icke ha de engagerat
mig för något annat än för att måla.
Dessutom tänker kejsarn minst af allt
nu på att köpa sig egendomar. Jag
skall kanske be om råd af Bruun
i denna sak, men icke går jag och
dabbar mig. Taflan är nu nästan
färdig – Lille Michael är ännu ej rigtigt
lik – han står också aldrig en half
sekund. I morgon hoppas jag dock
ha slutat – få bara se om kejsarinnan
då blir nöjd. Tonen är bra – teckningen

si och så, flickan mycket lik, en
beau. För resten är hon söt, och utan
att vara vacker blir hon mycket
behaglig, och får bestämdt mycket stort
karltycke. Hon embellerar för resten
alla dar, och har alltid kejsarinnans
vackra ögon och hennes kokett-behagliga
miner. – Madame Flotow är i extas –
vore ej Mischas mun och hake galen,
så vore det ypperligt, förklarar gumman.
I sista veckan var här ett herrligt
månsken, och Wesander, Duperret och
jag promenerade en afton till kl. ½
1 på natten på den hårdfrusna snön –
(det lilla som finnes af snö). I lördags
reste jag in – var på aftonen bjuden
af Manzeys på Romeo och Julia af
Gounod. Sembrich var utmärkt. Jag
har en chertendre för R. o. J. som dock
ej slog an på fru Etter och Manzeys så
som jag hade väntat. – Det ämnet
intresserar mig. Mamma får se mig
en vacker dag ta ihop med en stor
Rom. och Jul. – men jag gör då af dem
verkliga barn – som icke rigtigt ha
reda på alla de dumheter de göra –
förgiftningshistorien inbegripen. Shakespeares

text står alltid framför mig – finns
det på jorden något vackrare?
I går söndag steg jag upp kl. 12
– Ja det var sannt – efter theatern
reste Paul, Sascha, Boris och jag ut
till ”Ziganki” på Samarkand.
En ypperlig kör – de sjöngo för oss hela
natten. Jag hade ej en skilling, men
Sascha gick i utläggning. Det är något
så egendomligt i dessa nedrökta
utvärdshus, der zigenarsången klingar
frisk och vild mellan champagnekorkar-
nas smällande. En flicka som hette Alexandra
var mycket vacker, och jag tecknade
henne, ganska likt, samt gjorde skizzer
af det hela. Dessa zigenerskor äro
mycket dygdiga – Många officerare
ha gift sig med dem, men detta är
också enda sättet att närma sig dem. För
resten äro de ociviliserade och kamratsliga
men alls ej fräcka. – Ja, vi kommo
hem kl. 5 på morgonen, och fru Etter bultade
upp oss kl. 12. – Kl. 2 gick jag till
skrinnbanan der fröken M. och grefvinnan A
åkte skridsko, och der jag också försökte,
trögt gick det, men det gick ändå. Hade
jag bara litet trängre bottiner, som hölle
stramt om fotleden, så gick det nog bättre
med amerikanska skridskorna.

På banan träffade jag Wilhelm Hoffren
med barn och blomma. Hans döttrar
äro fullvuxna och se ej illa ut. Vännen
Wilhelm har krithvita polisonger och ser
mycket bankirsmessig ut i sin magni-
fika bäfverskinnspels. – Mima Lerche
har nu tagit sitt bad och jag kan derför
gå till Manzeys. – Nikolai Ivanowitsch
den store sade det. Han åkte också
skridsko, men det var min själ ej vackert
att se – der var då åtminstone en som
var sämre än jag. Hos Manzeys drack
jag the, och skyndade mig derefter hem
för att klä mig, ty jag var sedan en vecka
bjuden på middag af Gubben Furuhjelm –
Skandal – jag kom då alla sutto till bords,
men ljög en historia som urskuldade mig.
Omkr. 20 personer. Baron Boije, Casimir,
4 ryska genraler, Tudeer, en fru Smitten,
en page Furuhjelm, bror till Walleenernas
bekanta, och ännu några personer som jag
ej hörde namnen på. Fru Smitten har
varit 2 ggr gift ena gången 2 dagar,
så dog hennes man, andra gången 6 veckor
så kreperade också han. Hon är ung ännu
talar mycket väl alla språk, har varit
öfver allt, känner allt och resonnerar
med ofantlig ledighet. Hon hade en

stor diskussion med Casimir om
konst, hvari jag understödde henne,
ty C. hade tydligen orätt. C. förfäkta-
de Tegners skönt är allt hvad snillrikt
är – men då vore ju Euklides elementa
och Jablochkoffs elektriska ljus, telefonen
o.d. skönt och konst. Casimir roddade
betydligt i sina utläggningar om le vrai
och le beau. – Han sade för resten att
han vore mig mycket tacksam om jag
ville lotsa Anna i Eremitaget och
Akademin. Efter middagen talade han
mycket om sin nièce, som han fram-
höll såsom den mest lyckade af sina
niècer på alla sätt. – Hon har sinnet
öppet för allting, och det vore skada om
hon ej finge utveckla sig, sade han.
Gumman Furuhjelm är ryssinna,
god vän till grefvinnan Hayden, en
hygglig och vänlig gumma. Gubben
bråkade igen med sina taflor; jag
måste nödvändigt dit engång till
för att säga hvilka som har verkligt
konstvärde (det blir svårt). – Den der
flygeladjutanten Tudeer är mera led.
Han tror sig vara något extra-fint
mycket belåten med sin person, sin
karrièr o.d. – litet misslyckad tycker jag

Derifrån gick jag till Spetchinskys,
och der blef jag underrättad om att
det fanns en plats på franska
theatern för mig. Fru Etter och Lily
som ej begrep mycket voro också der, Manzeys
hade en annan loge. Det gafs ”le
gendre de M. Poirier, och en burlesk
komedi. Det förra är ändå bra
fint skrifvet och speltes utmärkt
väl, så när som på flickan-frun.
Det nötet Dica Petit förderfvade rolen
totalt. En herrlig role att spela.
Denna lilla borgerliga fröken som
ofta vurmar att hon ändå är markisinna
de Presles, all hennes enthusiasm,
hennes storsinthet – det kunde göras
något ypperligt deraf. Gurli Åberg
spelar rolen bättre, för att ej tala
om Comedie Française. Förnöjda
öfver vår afton tågade vi hem, fru
Etter Lily och jag, i det allra herrligaste
månsken, och vi resonnerade mycket
om stycket, om karaktären och litteratur.
Tydligen hörde Emile Augier till ett tide
hvarf som flyr, och kan nog kriticeras

om han mätes med realismens
måttstock, men hvad det är väl
gjordt – hvad det är väl sagdt!
– Om torsdag kommer Anna så-
ledes – och hennes Mamascha. Jag
inser till fullo min svåra belägen-
het. Hur jag än ställer mig så
går det ej rigtigt bra. Fröken
M. har nu ett sätt att taquinera
mig som är ganska plågsamt,
Jag förefaller mig sjelf både
tölpig och dum. Men också missför
står hon med flit mina ord och
tyder till det löjligaste mina paradoxer.
– Ahrenberg ber mig teckna
något till en festskrift för Lönn-
rot, som tyckes föranstaltad
af Finsk Tidskrifts redaktion. –
Det blir sent på qvällen och
jag fruktar att brefvet ej afgår
om jag ej slutar nu. – God natt
och tusen helsningar
från
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Jag har samvetsqval öfver att jag ej skref igår, och det dugtigt. Två bref har jag fått – Ahrenbergs har också kommit, ehuru adressen var på svenska.

    Johan Jacob Ahrenberg
  • Morbror Gustafs karta har jag ännu ej tagit ut från posten. Jag förmodar åtminstone att det är den fördömda Odensö historien – ty jag har ett rek. paket af 5 rubels värde att ta ut. Det är ju alldeles omöjligt för mig att blanda mig i dessa saker. – Icke ha de engagerat mig för något annat än för att måla. Dessutom tänker kejsarn minst af allt nu på att köpa sig egendomar. Jag skall kanske be om råd af Bruun i denna sak, men icke går jag och dabbar mig.

    Odensö Alexander III Gustaf Brandt Theodor Bruun
  • Taflan är nu nästan färdig – Lille Michael är ännu ej rigtigt lik – han står också aldrig en half sekund. I morgon hoppas jag dock ha slutat – få bara se om kejsarinnan då blir nöjd. Tonen är bra – teckningen si och så, flickan mycket lik, en beau. För resten är hon söt, och utan att vara vacker blir hon mycket behaglig, och får bestämdt mycket stort karltycke. Hon embellerar för resten alla dar, och har alltid kejsarinnans vackra ögon och hennes kokett-behagliga miner. – Madame Flotow är i extas – vore ej Mischas mun och hake galen, så vore det ypperligt, förklarar gumman.

    Maria Fjodorovna Marie von Flotow Michail Alexandrovitj Xenia Alexandrovna
  • I sista veckan var här ett herrligt månsken, och Wesander, Duperret och jag promenerade en afton till kl. ½ 1 på natten på den hårdfrusna snön – (det lilla som finnes af snö).

    Henri-A. Duperret Oskar August Wesander
  • I lördags reste jag in – var på aftonen bjuden af Manzeys på Romeo och Julia af Gounod. Sembrich var utmärkt. Jag har en chertendre för R. o. J. som dock ej slog an på fru Etter och Manzeys så som jag hade väntat.

    Emilie von Etter Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Charles Gounod Nikolaj Nikolajevitj Manzey Marcella Sembrich Julia Romeo
  • Det ämnet intresserar mig. Mamma får se mig en vacker dag ta ihop med en stor Rom. och Jul. – men jag gör då af dem verkliga barn – som icke rigtigt ha reda på alla de dumheter de göra – förgiftningshistorien inbegripen. Shakespeares text står alltid framför mig – finns det på jorden något vackrare?

    Alexandra Edelfelt William Shakespeare Julia Romeo
  • I går söndag steg jag upp kl. 12

  • Ja det var sannt – efter theatern reste Paul, Sascha, Boris och jag ut till ”Ziganki” på Samarkand. En ypperlig kör – de sjöngo för oss hela natten. Jag hade ej en skilling, men Sascha gick i utläggning. Det är något så egendomligt i dessa nedrökta utvärdshus, der zigenarsången klingar frisk och vild mellan champagnekorkarnas smällande. En flicka som hette Alexandra var mycket vacker, och jag tecknade henne, ganska likt, samt gjorde skizzer af det hela. Dessa zigenerskor äro mycket dygdiga – Många officerare ha gift sig med dem, men detta är också enda sättet att närma sig dem. För resten äro de ociviliserade och kamratsliga men alls ej fräcka. – Ja, vi kommo hem kl. 5 på morgonen, och fru Etter bultade upp oss kl. 12.

    Samarkand Emilie von Etter Alexandra Boris Paul von Etter Alexander Jacobson
  • Kl. 2 gick jag till skrinnbanan der fröken M. och grefvinnan A åkte skridsko, och der jag också försökte, trögt gick det, men det gick ändå. Hade jag bara litet trängre bottiner, som hölle stramt om fotleden, så gick det nog bättre med amerikanska skridskorna.

    Nadine Armfelt Sophie Manzey
  • På banan träffade jag Wilhelm Hoffren med barn och blomma. Hans döttrar äro fullvuxna och se ej illa ut. Vännen Wilhelm har krithvita polisonger och ser mycket bankirsmessig ut i sin magnifika bäfverskinnspels.

    Wilhelm Hoffrén Lydia Catarina Virginia Hoffrén Vilhelmina Dorotea Karolina Hoffrén
  • Mima Lerche har nu tagit sitt bad och jag kan derför gå till Manzeys. – Nikolai Ivanowitsch den store sade det. Han åkte också skridsko, men det var min själ ej vackert att se – der var då åtminstone en som var sämre än jag.

    Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Nikolaj Ivanovitj Bystrov Emilia Lerche Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Hos Manzeys drack jag the, och skyndade mig derefter hem för att klä mig, ty jag var sedan en vecka bjuden på middag af Gubben Furuhjelm – Skandal – jag kom då alla sutto till bords, men ljög en historia som urskuldade mig. Omkr. 20 personer. Baron Boije, Casimir, 4 ryska genraler, Tudeer, en fru Smitten, en page Furuhjelm, bror till Walleenernas bekanta, och ännu några personer som jag ej hörde namnen på

    Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Otto Furuhjelm Nikolaj Nikolajevitj Manzey Smitten Sten Carl Tudeer Emil Walleen Mikael Walleen Casimir Ehrnrooth Axel Boije af Gennäs Otto Furuhjelm Elis Furuhjelm
  • Fru Smitten har varit 2 ggr gift ena gången 2 dagar, så dog hennes man, andra gången 6 veckor så kreperade också han. Hon är ung ännu talar mycket väl alla språk, har varit öfver allt, känner allt och resonnerar med ofantlig ledighet. Hon hade en stor diskussion med Casimir om konst, hvari jag understödde henne, ty C. hade tydligen orätt. C. förfäktade Tegners skönt är allt hvad snillrikt är – men då vore ju Euklides elementa och Jablochkoffs elektriska ljus, telefonen o.d. skönt och konst. Casimir roddade betydligt i sina utläggningar om le vrai och le beau.

    Smitten Esaias Tegnér Casimir Ehrnrooth Euklides Pavel Jablotjkov
  • Han sade för resten att han vore mig mycket tacksam om jag ville lotsa Anna i Eremitaget och Akademin. Efter middagen talade han mycket om sin nièce, som han framhöll såsom den mest lyckade af sina niècer på alla sätt. – Hon har sinnet öppet för allting, och det vore skada om hon ej finge utveckla sig, sade han.

    Eremitaget Ryska konstakademien Anna Ehrnrooth Casimir Ehrnrooth
  • Gumman Furuhjelm är ryssinna, god vän till grefvinnan Hayden, en hygglig och vänlig gumma. Gubben bråkade igen med sina taflor; jag måste nödvändigt dit engång till för att säga hvilka som har verkligt konstvärde (det blir svårt). – Den der flygeladjutanten Tudeer är mera led. Han tror sig vara något extra-fint mycket belåten med sin person, sin karrièr o.d. – litet misslyckad tycker jag

    Olga Furuhjelm Elisabeth Nikolajevna Heyden Otto Furuhjelm Sten Carl Tudeer
  • Derifrån gick jag till Spetchinskys, och der blef jag underrättad om att det fanns en plats på franska theatern för mig. Fru Etter och Lily som ej begrep mycket voro också der, Manzeys hade en annan loge. Det gafs ”le gendre de M. Poirier, och en burlesk komedi. Det förra är ändå bra fint skrifvet och speltes utmärkt väl, så när som på flickan-frun. Det nötet Dica Petit förderfvade rolen totalt. En herrlig role att spela. Denna lilla borgerliga fröken som ofta vurmar att hon ändå är markisinna de Presles, all hennes enthusiasm, hennes storsinthet – det kunde göras något ypperligt deraf. Gurli Åberg spelar rolen bättre, för att ej tala om Comedie Française. Förnöjda öfver vår afton tågade vi hem, fru Etter Lily och jag, i det allra herrligaste månsken, och vi resonnerade mycket om stycket, om karaktären och litteratur. Tydligen hörde Emile Augier till ett tidehvarf som flyr, och kan nog kriticeras om han mätes med realismens måttstock, men hvad det är väl gjordt – hvad det är väl sagdt!

    Théâtre-Français Franska teatern i Sankt Petersburg Emilie von Etter Alexandra Ivanovna Manzey Eugénie Spetschinsky Sophie Manzey Émile Augier Dica-Petit Emilia (Emilie) von Etter Nikolaj Nikolajevitj Manzey Viktor Alexandrovitj Spetschinsky Gurli Åberg Poirier Presles
  • Om torsdag kommer Anna således – och hennes Mamascha. Jag inser till fullo min svåra belägenhet. Hur jag än ställer mig så går det ej rigtigt bra. Fröken M. har nu ett sätt att taquinera mig som är ganska plågsamt, Jag förefaller mig sjelf både tölpig och dum. Men också missförstår hon med flit mina ord och tyder till det löjligaste mina paradoxer.

    Wilhelmina Ehrnrooth Sophie Manzey Anna Ehrnrooth
  • Ahrenberg ber mig teckna något till en festskrift för Lönnrot, som tyckes föranstaltad af Finsk Tidskrifts redaktion.

    Elias Lönnrot Johan Jacob Ahrenberg
  • Det blir sent på qvällen och jag fruktar att brefvet ej afgår om jag ej slutar nu. – God natt och tusen helsningar från Atte