Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

avund stil (egenskap) sjukdom (tillstånd) förälskelse sevärdheter personlighet militärer (personer) aamiaiset eläimet henkilökuvat kartat keisarinnat kirjeet kirkkokunnat konsertit kuninkaalliset kuolema leikkaushoito luistelu museot naamiaiset naiset näyttelyt päivälliset rakkaus romanit ruoka sairaalat seuraelämä taidenäyttelyt taiteilijat tanssiaiset taulut turkit ulkonäkö vaatteet venäläisyys vierailut

Måndag natt kl. ½ 2
12 febr. 1882
Älskade Mamma
I dag igen samvets qval, sjelfförakt och
bondånger för att ej ha skrifvit förr. Tack
för de båda sista brefven – Sorgliga underrättel-
ser! Stackars Gubben Lampén och stackars Emil
Jag ser den senares öde nästan lika hårdt
som den förres. Om Gubben Kristian ännu
är vid lif, och såsom jag af allt hjerta
hoppas, bättre, så helsa honom från mig.
Man har ju sett att operationer lyckats
äfven på äldre personer. –
För att från dessa stora sorger återkomma
till mina små förtreter (som dock ej ta på mig
särdeles, ty jag blir allt mera ferré à glace)
så har jag icke slutat på Gatchina, icke fått
något af Wladimir, och icke kunnat börja
fru Miatleff. Senaste fredag kallade
Kejsarinnan mig ned till sig. Med taflan i
handen tågade jag in till hennes majestät.
Hon var mycket vänlig, beklagade att den
lille stått så illa, och att jag förlorat så
mycken tid, samt sade sig i allmänhet
nöjd med taflan. Dock vore der ännu något

i den lilles mun som ej vore bra, hvar-
före hon rådde mig att ännu försöka
ändra, somt, och lofvade afsyna det
hela följande dag. Följande dag hade
jag åter haft barnen, och satt sedan
och väntade förgäfves till kl. 4 – då
Mme Flotow kom och sade att kejsarinnan
ej kunnat komma, och att hon bad
mig först om några dagar återkom-
ma för att med friska ögon ta ihop
med arbetet. Jag reste, med fru
Miatleff i hågen till P.burg, i hopp
att ändtligen få arbeta, dugtigt,
med lif och själ – då jag af gubben
M
iatleff
som jag händelsevis träffade
på gatan fick höra att flickan nu
också haft skarlakansfeber, ehuru
hon nu var bättre, samt att jag omöjligen
kunde komma till dem innan jag helt
och hållet slutat på Gatchina. – Emeller-
tid lät kejsarinnan mig förstå, att
Kejsaren gerna ville köpa Bertha
som han lär vara mycket betagen
i. – Jag tar derföre och gör en
kopia i flygande fläng – jag har
redan börjat, för att om onsdag
eller torsdag föra originalet med

mig, och säga att min systers
konterfej med Capi står till hans dispo-
sition. Blir det ej fint för paret
Butti och Capi?
– Till Ehrnrooths gick jag på lördag
morgon. Casimir mötte mig med
underrättelsen att betjenten in-
sjuknat i tyfus, och såg högst bekymrad
ut – hvilket också haft följder –
hvarom mera
längre
fram. – Damerna
hade just gått in för att klä sig, och
som jag ej ätit frukost, höll Casimir
mig sällskap vid en biffstek med
lök, smörgåsbord o.d. – Och så kom
skön Annna och Mamma Mimmi.
Skön Anna såg betydligt medfaren
ut, följder af nattvak och oregelbundet
lif i den stora staden. Det är då en
märkvärdig flicka att ej säga just
annat än ”aj, jess” eller ”aj, så
herrligt” eller ”att han int litet skäms”.
För resten hade de hört Sembrich i
Romeo och Julia – Casimir tyckte
att Gounods R o. J. ej var så bra
som Rossinis (sic) – musikaliskt folk.
De ville nu först gå till Isakskyrkan
sedan till Utställningen vid Stora
Morskoi, men jag bad dem först
komma till Ermitaget, efter de

ändå skulle dit, samt ställde mig
till deras disposition. Jag var
artig och språksam. Först gingo
vi till Isaaksk. ”Aj jess ändå” hvad
den sången var vacker” och så till
Ermitaget. Casimir var en ypperlig
guide, kände allt och förklarade,
ofta med tydlig mening att genom
sin lärdom förbluffa mig. – Men också
i det fallet är jag nog mycket verserad
nu redan för att låta förbluffa
mig så lätt. C. var galant, men
icke annat. Då och då tog han
Mimmi à part för att berätta
någon pikant anekdot ”Voj, voj
den Cassimir”. Som jag uppsnappade
några ord af hvarje, och olyckligtvis
känner till de flesta i den stilen, kan
jag påstå att de lutade åt allt det
grofva som luktar rofva. – Härefter
gingo vi till Gregarovitshs utställning
der mina taflor togo sig rätt bra ut.
– I allmänhet är det rätt svårt att
visa målningar åt menniskor som ej
det ringaste begripa sig derpå, men
i bland blir det verkligen mycket
mödosamt. Hos G. var det endast några
ohyggliga crôuter som frunt. fäste sig
vid. – Anna var förvånad öfver

rikedomen i Eremitaget – de magni-
fika rummen, borden, smyckena allt
det der som ju verkligen är magnifikt.
Helene hade bedt dem se på Aiwasoffsky
– (Verldens skapelse) och vi sågo och
beundrade – Jag vågar ej säga hvad
jag tycker – att Aivasoffkys måleri
är en grym smörja, utan går på
och himlar mig också. – Vacker
är Anna Ehrnrooth, men har ett
underligt sätt. Detta eviga fäktande
med händerna, detta knypplande om
kjolen eller muffen eller handske,
förefaller så märkvärdigt. Bara blyg-
het, ovana och brist på korrektion.
Och så dessa hemligheter och detta
fnissande! Nog vore hon helt annan
om hon varit i ett annat sällskap
och haft andra kavaljerer än de
der. På aftonen skulle de på middag
till Haartmans. Jag for hem, dit
Manzeys voro bjudna på middag.
Mlle S. var på godt humör – men,
hvad det är för en annan genre!
Jag har en sådan der aktörs-natur
som följer med spelet, och jag trifs
ganska bra i den koqvicka burlesken
med härmningar och hundkonster – men
tycker ändå om att vara med på en
comedie française – les belles manières

et l’art de bien dire – åtminstone
lika ofta som på skojet. – Hvarföre,
hvarföre skall denna ryskhet ha ställt
sig med religion, sympathier o.d. emellan
mig och ”le beau style”? –
I dag har jag begynt kopiera af Butti
Det började skymma, då det knackade
på dörren och Ehrnrooths stego in
på visit till fru Etter. Mycket aimabla
på båda sidor. Fru E. sade sig finna fru
Mimmi mera vänlig och mera sympathisk
än förr. Anna maltraiterade sin muff
och sin handske, och sade ej just mycket
Casimir hade skickat sin sjuke betjent
på ett hospital – men denne vantrifs
der och vill tillbaka, och Casimir som
är så god, tar honom tillbaka, och
skrämmer bort sin svägerska och nièce,
som lofvade resa sösom om onsdag
redan. – Hvad är nu detta för spektakel.
Har han fläcktyfus, Petterson, så må
han hålla sig på hospitalet, der han troligen
blir bättre skött. Stå icke hans
Casimirs
svägerska
och nièce honom närmare? Petterson
hade lofvat dö om ej genralen tog honom
tillbaka, och då det gäller räddning
af menniskolif, då är Casimirs hjerta
mjukt som vax. – Emellertid är jag
af honom bjuden på middag i

morgon, på krogen, med Damerna,
ty hemma, i det af betjenten
och tyfusen uppochnedvända
hushållet kan mat ej åstadkommas.
Middag åt jag i dag hos Manzeys,
der fröken Sophie fortfor att vara
mycket söt och stilig – jag känner
att jag tryggar mig i hennes sällskap,
under det jag låter mig gå i den
andras – det senare är kanske roligare,
isynnerhet då man har succès, och
det är märkvärdigt hvad man
försonar sig med de största och
plattaste dumheter man kläcker,
då det finnes folk som anse dem
ojemförligt qvicka.
Hos Gregarowitshs blef jag bekant
med Kuindjï, som på ryssarnes
maner omfamnade mig och höll
vackra tal om min stora talang
”Jeg veed s’Gu’ godt at det betyder
slæt ingen ting, men det gjør allige-
vel saa godt” sa Gubben Bournon-
ville när Phister med tårar i ögonen
kom och tryckte hans hand och tackade
honom för hans dans.
Buistroff har varit dum igen.
Manzeys och Spetschinskys har gifvit
honom en pels, magnifik, som kostade

700 rub., och han har varit ovettig
och sagdt sig vara led åt alla dessa
presenter, samt lofvade skicka till-
baka pelsen – N.B. han skickar icke
tillbaks den. – Alla äro arga – men
det är den stora Nikolai Iwanowitsh,
som får uppträda hur han vill. –
Häromaftonen var stor fest på skridsko-
banan – särdeles vackert – Etters, Manzeys,
Armfelts voro der. Jag var nog klok
att ej våga mig på det hala, men
Buistroff var ute och svajade, och
ramlade och var urkomisk, så att
t.o.m. fru Armfelt icke ville se ditåt.
– Jag har försonat mig med fru A.
och vi äro nu de bästa vänner. Jag
tar näml. numera aldrig de höga begreppen
om fosterland och nationalitet på allvar
utan börjar ett förskräckligt skoj – ypper-
ligt, ty sålunda slutas allt bra. – Arm-
felt gör mig t.o.m. äran att vara
jaloux, och var rigtigt uppbragt då
frun proponerade mig att följa henne
på kostymbalen hos Durassoffs i
morgon. – Ja der är kostymbal,
och gubben M. som har sina kapriser,
låter ej sin dotter gå dit, ehuru hon har
en förskräcklig lust. – Han hatar
chevaliergardisterna och tycker ej om den
Durassoffska genren säger han.

Paul och jag gå okostymerade – dels
emedan man är säker på att sålunda
alltid vara convenabel och ej sämre
än andra, dels emedan flere civila
herrar, Wolkoffarne m.fl. ej kostymera
sig. – Visserligen kunde jag få flera
vackra kostymer af Jacoby – kanske
jag också besluter annorlunda i
morgon. – Kitty skall ha en vacker
polsk kostym, – gumman D. skall
vara kostymerad, friherrinnan Maydel
en marquise Louis XV, Lize Odinzoff
empire o.s.v. – Levaschoff sotare i
svart sammet. Gubben M. är jaloux
på sin dotter – han kan ej tåla dessa
dumhufvuden säger han, och lider af
att se dem slå för Sonjutschka, men
han går för långt då han bråkar emot
ett tillfälle att roa sig för henne.
Således först på middag med Casimir
så möjligtvis på Zigankis koncert
(dit komma dock Es ej, ”Cassimer” på
står att det är bara strunt) och
så hos Durassoffs.
Och nu god natt. Klockan påminner
mig om att det är tid att gå
till kojs. Och dock vore det så roligt

att sitta länge, länge ännu och prata
med den intelligenta, hjertegoda, i allo
convenabla person som jag har lyckan
kalla till Mamma, och som verkligen
går utanpå alla de andra, och som
jag verkligen ändå trifs allra bäst
med. – Ack den Morbror Gustafska
kartan! – den skall förtullas på Wassili
ostroff, någonstans långt, långt borta,
och jag får endera resa dit sjelf och
förlora en half dag, eller låta den
stackars Feodor göra det. Huru
skulle jag kunna blanda mig i vild-
främmande menniskors saker. t.o.m.
om jag sjelf hade något att sälja
vore tillfället olämpligt valdt. Jag
tycker mig se kejsarinnans förvåning
om jag midt i talet om porträtterna
skulle komma fram med mina små
geshäft om allodialsäteriet med
skatte och kronohemman.
God natt, god natt – Tusen de
varmaste helsningar från
Atte.
Maria Pawlovna är bättre, men
konvalescensen lär bli mycket långvarig.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • I dag igen samvets qval, sjelfförakt och bondånger för att ej ha skrifvit förr. Tack för de båda sista brefven

  • Sorgliga underrättelser! Stackars Gubben Lampén och stackars Emil Jag ser den senares öde nästan lika hårdt som den förres. Om Gubben Kristian ännu är vid lif, och såsom jag af allt hjerta hoppas, bättre, så helsa honom från mig. Man har ju sett att operationer lyckats äfven på äldre personer.

    Emil Walleen Kristian Lampén
  • För att från dessa stora sorger återkomma till mina små förtreter (som dock ej ta på mig särdeles, ty jag blir allt mera ferré à glace) så har jag icke slutat på Gatchina, icke fått något af Wladimir, och icke kunnat börja fru Miatleff.

    Gattjina Varvara Iljinitjna Mjatleva Vladimir Alexandrovitj
  • Senaste fredag kallade Kejsarinnan mig ned till sig. Med taflan i handen tågade jag in till hennes majestät. Hon var mycket vänlig, beklagade att den lille stått så illa, och att jag förlorat så mycken tid, samt sade sig i allmänhet nöjd med taflan. Dock vore der ännu något i den lilles mun som ej vore bra, hvarföre hon rådde mig att ännu försöka ändra, somt, och lofvade afsyna det hela följande dag. Följande dag hade jag åter haft barnen, och satt sedan och väntade förgäfves till kl. 4 – då Mme Flotow kom och sade att kejsarinnan ej kunnat komma, och att hon bad mig först om några dagar återkomma för att med friska ögon ta ihop med arbetet.

    Maria Fjodorovna Marie von Flotow Michail Alexandrovitj Xenia Alexandrovna
  • Jag reste, med fru Miatleff i hågen till P.burg, i hopp att ändtligen få arbeta, dugtigt, med lif och själ – då jag af gubben Miatleff som jag händelsevis träffade på gatan fick höra att flickan nu också haft skarlakansfeber, ehuru hon nu var bättre, samt att jag omöjligen kunde komma till dem innan jag helt och hållet slutat på Gatchina.

    Pietari Gattjina Varvara Iljinitjna Mjatleva Vladimir Ivanovitj Mjatlev Maria (Marina) Vladimirovna Mjatleva
  • Emellertid lät kejsarinnan mig förstå, att Kejsaren gerna ville köpa Bertha som han lär vara mycket betagen i. – Jag tar derföre och gör en kopia i flygande fläng – jag har redan börjat, för att om onsdag eller torsdag föra originalet med mig, och säga att min systers konterfej med Capi står till hans disposition. Blir det ej fint för paret Butti och Capi?

    Berta Edelfelt Maria Fjodorovna Alexander III
  • Till Ehrnrooths gick jag på lördag morgon. Casimir mötte mig med underrättelsen att betjenten insjuknat i tyfus, och såg högst bekymrad ut – hvilket också haft följder – hvarom mera längre fram. – Damerna hade just gått in för att klä sig, och som jag ej ätit frukost, höll Casimir mig sällskap vid en biffstek med lök, smörgåsbord o.d. – Och så kom skön Annna och Mamma Mimmi. Skön Anna såg betydligt medfaren ut, följder af nattvak och oregelbundet lif i den stora staden. Det är då en märkvärdig flicka att ej säga just annat än ”aj, jess” eller ”aj, så herrligt” eller ”att han int litet skäms”. För resten hade de hört Sembrich i Romeo och Julia – Casimir tyckte att Gounods R o. J. ej var så bra som Rossinis (sic) – musikaliskt folk. De ville nu först gå till Isakskyrkan sedan till Utställningen vid Stora Morskoi, men jag bad dem först komma till Ermitaget, efter de ändå skulle dit, samt ställde mig till deras disposition. Jag var artig och språksam. Först gingo vi till Isaaksk. ”Aj jess ändå” hvad den sången var vacker” och så till Ermitaget. Casimir var en ypperlig guide, kände allt och förklarade, ofta med tydlig mening att genom sin lärdom förbluffa mig. – Men också i det fallet är jag nog mycket verserad nu redan för att låta förbluffa mig så lätt. C. var galant, men icke annat. Då och då tog han Mimmi à part för att berätta någon pikant anekdot ”Voj, voj den Cassimir”. Som jag uppsnappade några ord af hvarje, och olyckligtvis känner till de flesta i den stilen, kan jag påstå att de lutade åt allt det grofva som luktar rofva. – Härefter gingo vi till Gregarovitshs utställning der mina taflor togo sig rätt bra ut. – I allmänhet är det rätt svårt att visa målningar åt menniskor som ej det ringaste begripa sig derpå, men i bland blir det verkligen mycket mödosamt. Hos G. var det endast några ohyggliga crôuter som frunt. fäste sig vid. – Anna var förvånad öfver rikedomen i Eremitaget – de magnifika rummen, borden, smyckena allt det der som ju verkligen är magnifikt. Helene hade bedt dem se på Aiwasoffsky – (Verldens skapelse) och vi sågo och beundrade – Jag vågar ej säga hvad jag tycker – att Aivasoffkys måleri är en grym smörja, utan går på och himlar mig också.

    Isakskatedralen Eremitaget Wilhelmina Ehrnrooth Helena Ehrnrooth Ivan Aivazovskij Anna Ehrnrooth Charles Gounod Dmitrij Vasiljevitj Grigorovitj Petterson Marcella Sembrich Gioacchino Rossini Casimir Ehrnrooth Julia Romeo
  • Vacker är Anna Ehrnrooth, men har ett underligt sätt. Detta eviga fäktande med händerna, detta knypplande om kjolen eller muffen eller handske, förefaller så märkvärdigt. Bara blyghet, ovana och brist på korrektion. Och så dessa hemligheter och detta fnissande! Nog vore hon helt annan om hon varit i ett annat sällskap och haft andra kavaljerer än de der. På aftonen skulle de på middag till Haartmans.

    Alice von Haartman (epävarma yhteys) Anna Ehrnrooth Rafael von Haartman (epävarma yhteys) Victor von Haartman (epävarma yhteys) Fanny Maria von Haartman (epävarma yhteys)
  • Jag for hem, dit Manzeys voro bjudna på middag. Mlle S. var på godt humör – men, hvad det är för en annan genre! Jag har en sådan der aktörs-natur som följer med spelet, och jag trifs ganska bra i den koqvicka burlesken med härmningar och hundkonster – men tycker ändå om att vara med på en comedie française – les belles manières et l’art de bien dire – åtminstone lika ofta som på skojet. – Hvarföre, hvarföre skall denna ryskhet ha ställt sig med religion, sympathier o.d. emellan mig och ”le beau style”?

    Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Det började skymma, då det knackade på dörren och Ehrnrooths stego in på visit till fru Etter. Mycket aimabla på båda sidor. Fru E. sade sig finna fru Mimmi mera vänlig och mera sympathisk än förr. Anna maltraiterade sin muff och sin handske, och sade ej just mycket

    Wilhelmina Ehrnrooth Emilie von Etter Anna Ehrnrooth
  • Casimir hade skickat sin sjuke betjent på ett hospital – men denne vantrifs der och vill tillbaka, och Casimir som är så god, tar honom tillbaka, och skrämmer bort sin svägerska och nièce, som lofvade resa sösom om onsdag redan. – Hvad är nu detta för spektakel. Har han fläcktyfus, Petterson, så må han hålla sig på hospitalet, der han troligen blir bättre skött. Stå icke Casimirs svägerska och nièce honom närmare? Petterson hade lofvat dö om ej genralen tog honom tillbaka, och då det gäller räddning af menniskolif, då är Casimirs hjerta mjukt som vax. – Emellertid är jag af honom bjuden på middag i morgon, på krogen, med Damerna, ty hemma, i det af betjenten och tyfusen uppochnedvända hushållet kan mat ej åstadkommas.

    Wilhelmina Ehrnrooth Anna Ehrnrooth Petterson Casimir Ehrnrooth
  • Middag åt jag i dag hos Manzeys, der fröken Sophie fortfor att vara mycket söt och stilig – jag känner att jag tryggar mig i hennes sällskap, under det jag låter mig gå i den andras – det senare är kanske roligare, isynnerhet då man har succès, och det är märkvärdigt hvad man försonar sig med de största och plattaste dumheter man kläcker, då det finnes folk som anse dem ojemförligt qvicka.

    Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Hos Gregarowitshs blef jag bekant med Kuindjï, som på ryssarnes maner omfamnade mig och höll vackra tal om min stora talang ”Jeg veed s’Gu’ godt at det betyder slæt ingen ting, men det gjør alligevel saa godt” sa Gubben Bournonville när Phister med tårar i ögonen kom och tryckte hans hand och tackade honom för hans dans.

    August Bournonville Dmitrij Vasiljevitj Grigorovitj Archip Kuindzji Ludvig Phister
  • Buistroff har varit dum igen. Manzeys och Spetschinskys har gifvit honom en pels, magnifik, som kostade 700 rub., och han har varit ovettig och sagdt sig vara led åt alla dessa presenter, samt lofvade skicka tillbaka pelsen – N.B. han skickar icke tillbaks den. – Alla äro arga – men det är den stora Nikolai Iwanowitsh, som får uppträda hur han vill. – Häromaftonen var stor fest på skridskobanan – särdeles vackert – Etters, Manzeys, Armfelts voro der. Jag var nog klok att ej våga mig på det hala, men Buistroff var ute och svajade, och ramlade och var urkomisk, så att t.o.m. fru Armfelt icke ville se ditåt.

    Nadine Armfelt Emilie von Etter Alexandra Ivanovna Manzey Eugénie Spetschinsky Carl Alexander Armfelt Nikolaj Ivanovitj Bystrov Nikolaj Nikolajevitj Manzey Viktor Alexandrovitj Spetschinsky
  • Jag har försonat mig med fru A. och vi äro nu de bästa vänner. Jag tar näml. numera aldrig de höga begreppen om fosterland och nationalitet på allvar utan börjar ett förskräckligt skoj – ypperligt, ty sålunda slutas allt bra. – Armfelt gör mig t.o.m. äran att vara jaloux, och var rigtigt uppbragt då frun proponerade mig att följa henne på kostymbalen hos Durassoffs i morgon.

    Nadine Armfelt Alexandra Durasov Carl Alexander Armfelt
  • Ja der är kostymbal, och gubben M. som har sina kapriser, låter ej sin dotter gå dit, ehuru hon har en förskräcklig lust. – Han hatar chevaliergardisterna och tycker ej om den Durassoffska genren säger han. Paul och jag gå okostymerade – dels emedan man är säker på att sålunda alltid vara convenabel och ej sämre än andra, dels emedan flere civila herrar, Wolkoffarne m.fl. ej kostymera sig. – Visserligen kunde jag få flera vackra kostymer af Jacoby – kanske jag också besluter annorlunda i morgon. – Kitty skall ha en vacker polsk kostym, – gumman D. skall vara kostymerad, friherrinnan Maydel en marquise Louis XV, Lize Odinzoff empire o.s.v. – Levaschoff sotare i svart sammet. Gubben M. är jaloux på sin dotter – han kan ej tåla dessa dumhufvuden säger han, och lider af att se dem slå för Sonjutschka, men han går för långt då han bråkar emot ett tillfälle att roa sig för henne.

    Alexandra Durasov Sophie Manzey Catharina Fjodorovna Durasov Paul von Etter Valery Jacobi Levasjov Nikolaj Nikolajevitj Manzey Maydell Jelizaveta Alexejevna Odintsova Michail Sergejevitj Volkov Alexander Sergejevitj Volkov Ludvig XV
  • Således först på middag med Casimir så möjligtvis på Zigankis koncert (dit komma dock Es ej, ”Cassimer” påstår att det är bara strunt) och så hos Durassoffs.

    Wilhelmina Ehrnrooth Alexandra Durasov Anna Ehrnrooth Casimir Ehrnrooth
  • Och nu god natt. Klockan påminner mig om att det är tid att gå till kojs. Och dock vore det så roligt att sitta länge, länge ännu och prata med den intelligenta, hjertegoda, i allo convenabla person som jag har lyckan kalla till Mamma, och som verkligen går utanpå alla de andra, och som jag verkligen ändå trifs allra bäst med.

    Alexandra Edelfelt
  • Ack den Morbror Gustafska kartan! – den skall förtullas på Wassiliostroff, någonstans långt, långt borta, och jag får endera resa dit sjelf och förlora en half dag, eller låta den stackars Feodor göra det. Huru skulle jag kunna blanda mig i vildfrämmande menniskors saker. t.o.m. om jag sjelf hade något att sälja vore tillfället olämpligt valdt. Jag tycker mig se kejsarinnans förvåning om jag midt i talet om porträtterna skulle komma fram med mina små geshäft om allodialsäteriet med skatte och kronohemman.

    Vasilij ostrov Maria Fjodorovna Gustaf Brandt Feodor
  • God natt, god natt – Tusen de varmaste helsningar från Atte.

  • Maria Pawlovna är bättre, men konvalescensen lär bli mycket långvarig.

    Maria Pavlovna