Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) förälskelse sötsaker ordspråk trollkonstnärer personlighet militärer (personer) soaréer frustration trollkonster attentaatit diplomaatit instrumentit järjestöt juhlat juomat juutalaiset kalusteet kasvit kaupungit keisarit kielet kirjeet kosinta kukat kuninkaalliset kuninkaat kuolema lääkärit lahjat lapset (perheenjäsenet) luistelu luonteenpiirteet mallit (ammatti) matkat musiikki naiset näytelmät päivälliset rakkaus ranskan kieli ruotsin kieli sää sähkeet samppanja seuraelämä talous teatteritaide tilaukset ulkonäkö valokuvat venäjän kieli venäläiset venäläisyys

Måndag 13 mars
1882
Älskade Mamma,
Jag förgås af skam – det tredje brefvet
från Mamma anlände just nu. Hvarföre
jag varit så lat att skrifva vet jag
ej. Jag tror dock att det varit emedan
jag ständigt hoppats kunna meddela
den glada underrättelsen att jag fått
pengar. Men nej – det tyckes ej bli
af. Jag gör hvad jag kan. Har varit
uppe på kansliet och grälat, har skrifvit
till Mme Flotow och talt med Duperret.
Etter har lofvat tala med Worontzoff.
Är det ej rakt som om jag skulle tigga
och be om någon nådegåfva. Hvad
jag nu förstår att det ryska folket
saknar energi, sedan det gått i en
sådan skola. Wladimirs två äldsta
söner Kill och Bos, ha difterit, och
resan till utlandet som var beramad
måste derföre uppskjutas. Åtminsto

ne en sten har fallit från mitt hjerta.
Min tafla är afsänd till Paris. Olkin
hade försummat kuriren, och tvang
då militär attachén, öfverste R. de
Boisdeffre att ta med sig kistan
som passagerargods. Jag var hos
denne herre – han lofvade göra det
ehuru han afklädde sig all ansvarig-
het för tullnärernas förfarande, kollision
m.m. – Måtte det nu gå bra. Om
torsdag kommer han till Paris, och
jag har skrifvit till Baude att ta
ut den och genast låta spänna
upp den på blindram.
Häromaftonen åkte jag ånyo skridsko,
och det gick betydligt bättre med de
nya skridskostöflarne. En afton
voro vi på theatern och sågo Andrea
af Sardou, en rätt underhållande
pjes, i går var jag först på stor
middag hos Buistroff och sedan superade

jag med Duperret och en Lund,
ryss af svensk extraktion. Middagen
hos Buistroff var ytterst originell
en samling som var pengar värd
Fruarna Etter och Manzey sågo så bort-
komna ut bland dessa högst besynner
liga fruntimmer och Sebastian föraktade
djupt sina bordsgrannar, herrar, som
enligt hans förmenande komma och
böra sluta i Sibirien. Flere läkare
ryska och enkla till sina seder.
Vid desserten fick B. telegram efter
sig till Zarskoïe emedan de 2 äldsta
häftigt insjuknat. Den stackars Ma-
ria Paulowna, nog har hon också
haft ett elände.
Paris – ack, Paris! – Kan Mamma
tänka sig att jag är en sådan karl,
att jag härom morgonen, då jag
läste något strunt i Figaro som
talte on Champs Elysées och lifvet der,
fick tårar i ögonen. Jag kan ej

neka att jag ofta känner mig så
besynnerligt beklämd här. Luft, luft
jag vill andas, en gång känna bröstet
vidgas. I dag åt jag middag hos Manzeys
och stannade der en stund med frun
och fröken. Jag vet ej hur det blef
fråga om Mamma, – och med ens
märkte jag att jag talat ensam, fort,
länge och mycket och att jag gjort en
hel lång lyrisk improvisation öfver
det fruntimmer som jag hållit och
håller mest af på jorden. Mamma
har hvad man så väl betecknar
med franska ordet envergure, bredd
mellan vingspetsarna. Här kommer
detta ord ej i fråga, ty det är så sällan
man träffar på någon som har vingar.
– I går då Champagnen hade öppnat
munnen på Duperret och mig sutto
vi och sjungo Paris lof. – Mamma
förstår så väl hvad jag saknar
och Mamma vet också , hvad menniskor
folk
här ej anse, att menniskan ej lefver af

bröd allena. Hvad jag ändå är lycklig
att ega Mamma, just sådan som
Mamma är, så ung till sinnes, så
glad så modig. – Det skall bli herrligt
att få pengar och bli klar att resa,
och icke är det just med förtjusning
jag tänker på perspektivet att återigen
komma till denna bedröfliga stad.
Detta är ju ej otacksamhet mot
alla dem som visat mig en så
stor och oförtjent vänskap här –
nej det är ett naturhistoriskt faktum
jag konstaterar då jag påstår att
fisken bör lefva i vatten.
Om torsdag är jag bjuden på middag
i Chevaliergardets klubb. Jag känner
dem nu temmeligen. Dem jag ej sett
hos Durassoffs ser jag hos Miatleffs,
och denna senare upplaga är den
finare. – Alltjemnt löpa de der
(för ofta t.o.m. för seancerna). Lika-
så komma storfurstarne dit; Mikaels
äldste son är mycket hygglig och
enkel. I morgon afton på
herrbjudning till Kasimir Ehrn-

rooth. – Sebastian är på godt
humör, jag har aldrig sett honom
så human och glad. Han är indigne
rad öfver att jag ej blifvit betald.
– Underlige seder här. Mauritz Arm-
felts söner, 1 page och en annan
fuling, hyggliga gossar, sitta ännu
och prata med familjen, och klockan
är 2 på natten. Vaka och ha
tråkigt, sofva till kl. 11 för att
vakna upp till ny tråkighet – se
der lifvet i denna stad. –
Hos Miatleffs går det ej med den
fart jag trodde, hufvudsakligen der-
före att ett det grannaste solsken
kastat de mest fantastiska reflexer
på tafla och modell. Gubben Miatleff
är sjuk – en liten gastrit, men han
kommer sig väl. Frun är hygglig
och vänlig och poserar som en engel.
Hon är kokett af födsel och ohindrad
vana, och hittar på att säga indi-
rekta komplimanger utan att det låter
som
om
något vore på färde. – I dag gick

hon ej till Kejsarns dödsmessa, för
mannens sjukdoms skull. Hon spelade
litet för mig under det grannaste
solskenet, piano och orgel – ty som
de ha allt möjligt i det der huset
så ha de också en orgel. – Många
kuriosa, bl.a. Fredrik den stores rid-
sadel tagen i en batalj af hennes
farmors far grefve Soltikoff, en
vacker vapensamling o.d. –
Hon måtte ha varit mycket vacker
vid 16 år. En fotografi af henne
som hoffröken från den tiden är
förtjusande. Nu är hon för mager
och har fått något judiskt i sin
typ, som det gäller att cachera
i taflan. Hennes totala brist
på pose och högmod är tilltalande –
i allmänhet behandlas jag af alla
officerare och andra med stor artig-
het – tack vare de kejserliga. –
Duperret sade att Kejsarn bestämdt
vore ”furieux” om han visste att
jag fått vänta på pengarna – men
det får han aldrig – ”tsar nje snajet”

säger ett ryskt ordspråk.
Buttis fête måtte ha varit rigtigt
rolig att se på. A propos konstmakare
så har jag sett Cazeneuve, den
mest öfverdådiga som nu finnes.
– På Gatchina lär han ha gjort
en tour de force, som vida berömmes
– Han bad att få veta Kejsarinnans
favoritblomma – svar: hvit ros – Kejsaren
sade en stads namn – Köln – en tredje
person tillspordes om han kände någon
i Köln, hvarpå svarades Johann Maria
Farina. – Strax derpå inbars ett tele-
gram stämpladt
från
Köln, innehållan
de en fransk quatrain om kejsarin-
nan och den hvita rosen och signe-
radt Johann Maria Farina. Är
detta ej alldeles förvånande. Mån-
ga dylika saker såg jag. Han är
alldeles öfverdådig.
Kejsaren kom i dag alldeles utan
eskort till dödsmessan i fästningen
och detta lär ha väckt stor entusiasm.
Ack måtte ingenting hända. Man
skulle så väl behöfva litet mera förtro-
ende till hvarandra och mensklig-

heten.
Fröken Manzey är en annan
mennsika, glad och hygglig. Gum-
man Durassoff lär ha gjort ett
ordentligt giftermålsanbud för
Levaschoff, – som dock lyckligtvis
refuserades. Hennes sista flam-
ma, Klüpfel, har nu från sin
förra värdighet af glad naturlig
och okonstlad yngling sjunkit
ned till sin verkliga grad – den
af komplett åsna. Sic transit
o.s.v.
Hvad skall jag ta i med i Paris.
Mitt hufvud är tomt, tomt.
Kanske asfalten på Boulevarden
kan inspirera mig. Hvad skall
jag måla åt Kejsarn?
Fru Miatleffs porträtt, blir om
också ej det mästerverk jag drömde
om, åtminstone en ganska stilig
tafla. – Tror Mamma verkligen
att jag kan ta igen hvad jag
förlorat under denna vinter i

konstnärligt afseende? Och så
ha de glömt mig totalt – nej sen
först måste det rätta arbetet
begynna. Jag skall försöka ånyo.
– Hur mår Anni. Hennes upp-
trädande på soiréen var ej när-
mare beskrifvet. Älskade små flickor
hvad jag ofta önskar se dem, höra
dem prata och vara vigtiga med
sina skolhistorier.
Det skall bli herrligt att få tala
svenska och franska i Paris, och
slippa ryskan!
God natt – Klockan går på 3
med stora steg. Ahrenberg har
ännu ej varit här. Jag är öfver-
tygad om att duken är vacker
och kommer att göra fru Etter
glad. – Och nu farväl, min
goda älskade Mamma
Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Jag förgås af skam – det tredje brefvet från Mamma anlände just nu. Hvarföre jag varit så lat att skrifva vet jag ej. Jag tror dock att det varit emedan jag ständigt hoppats kunna meddela den glada underrättelsen att jag fått pengar. Men nej – det tyckes ej bli af. Jag gör hvad jag kan. Har varit uppe på kansliet och grälat, har skrifvit till Mme Flotow och talt med Duperret. Etter har lofvat tala med Worontzoff. Är det ej rakt som om jag skulle tigga och be om någon nådegåfva. Hvad jag nu förstår att det ryska folket saknar energi, sedan det gått i en sådan skola. Wladimirs två äldsta söner Kill och Bos, ha difterit, och resan till utlandet som var beramad måste derföre uppskjutas.

    Alexandra Edelfelt Boris Vladimirovitj Henri-A. Duperret Sebastian von Etter Marie von Flotow Kirill Vladimirovitj Vladimir Alexandrovitj Illarion Ivanovitj Vorontsov-Dasjkov
  • Åtminstone en sten har fallit från mitt hjerta. Min tafla är afsänd till Paris. Olkin hade försummat kuriren, och tvang då militär attachén, öfverste R. de Boisdeffre att ta med sig kistan som passagerargods. Jag var hos denne herre – han lofvade göra det ehuru han afklädde sig all ansvarighet för tullnärernas förfarande, kollision m.m. – Måtte det nu gå bra. Om torsdag kommer han till Paris, och jag har skrifvit till Baude att ta ut den och genast låta spänna upp den på blindram.

    Pariisi Charles Baude Raoul de Boisdeffre
  • Häromaftonen åkte jag ånyo skridsko, och det gick betydligt bättre med de nya skridskostöflarne.

  • En afton voro vi på theatern och sågo Andrea af Sardou, en rätt underhållande pjes,

    Victorien Sardou Andréa
  • i går var jag först på stor middag hos Buistroff och sedan superade jag med Duperret och en Lund, ryss af svensk extraktion. Middagen hos Buistroff var ytterst originell en samling som var pengar värd Fruarna Etter och Manzey sågo så bortkomna ut bland dessa högst besynnerliga fruntimmer och Sebastian föraktade djupt sina bordsgrannar, herrar, som enligt hans förmenande komma och böra sluta i Sibirien. Flere läkare ryska och enkla till sina seder.

    Siperia Emilie von Etter Alexandra Ivanovna Manzey Nikolaj Ivanovitj Bystrov Henri-A. Duperret Sebastian von Etter Lund
  • Vid desserten fick B. telegram efter sig till Zarskoïe emedan de 2 äldsta häftigt insjuknat. Den stackars Maria Paulowna, nog har hon också haft ett elände.

    Tsarskoje Selo Maria Pavlovna Boris Vladimirovitj Nikolaj Ivanovitj Bystrov Kirill Vladimirovitj
  • Paris – ack, Paris! – Kan Mamma tänka sig att jag är en sådan karl, att jag härom morgonen, då jag läste något strunt i Figaro som talte on Champs Elysées och lifvet der, fick tårar i ögonen. Jag kan ej neka att jag ofta känner mig så besynnerligt beklämd här. Luft, luft jag vill andas, en gång känna bröstet vidgas.

    Pariisi Champs-Élysées Alexandra Edelfelt
  • I dag åt jag middag hos Manzeys och stannade der en stund med frun och fröken. Jag vet ej hur det blef fråga om Mamma, – och med ens märkte jag att jag talat ensam, fort, länge och mycket och att jag gjort en hel lång lyrisk improvisation öfver det fruntimmer som jag hållit och håller mest af på jorden. Mamma har hvad man så väl betecknar med franska ordet envergure, bredd mellan vingspetsarna. Här kommer detta ord ej i fråga, ty det är så sällan man träffar på någon som har vingar.

    Alexandra Edelfelt Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey
  • I går då Champagnen hade öppnat munnen på Duperret och mig sutto vi och sjungo Paris lof.

    Pariisi Henri-A. Duperret
  • Mamma förstår så väl hvad jag saknar och Mamma vet också , hvad folk här ej anse, att menniskan ej lefver af bröd allena. Hvad jag ändå är lycklig att ega Mamma, just sådan som Mamma är, så ung till sinnes, så glad så modig.

    Alexandra Edelfelt
  • Det skall bli herrligt att få pengar och bli klar att resa, och icke är det just med förtjusning jag tänker på perspektivet att återigen komma till denna bedröfliga stad. Detta är ju ej otacksamhet mot alla dem som visat mig en så stor och oförtjent vänskap här – nej det är ett naturhistoriskt faktum jag konstaterar då jag påstår att fisken bör lefva i vatten.

  • Om torsdag är jag bjuden på middag i Chevaliergardets klubb. Jag känner dem nu temmeligen. Dem jag ej sett hos Durassoffs ser jag hos Miatleffs, och denna senare upplaga är den finare. – Alltjemnt löpa de der (för ofta t.o.m. för seancerna). Likaså komma storfurstarne dit; Mikaels äldste son är mycket hygglig och enkel.

    Varvara Iljinitjna Mjatleva Alexandra Durasov Michail Nikolajevitj Vladimir Ivanovitj Mjatlev Nikolaj Michailovitj
  • I morgon afton på herrbjudning till Kasimir Ehrnrooth.

    Casimir Ehrnrooth
  • Sebastian är på godt humör, jag har aldrig sett honom så human och glad. Han är indignerad öfver att jag ej blifvit betald.

    Sebastian von Etter
  • Underlige seder här. Mauritz Armfelts söner, 1 page och en annan fuling, hyggliga gossar, sitta ännu och prata med familjen, och klockan är 2 på natten. Vaka och ha tråkigt, sofva till kl. 11 för att vakna upp till ny tråkighet – se der lifvet i denna stad.

    Mauritz Armfelt Nicolai Armfelt Alexander Armfelt
  • Hos Miatleffs går det ej med den fart jag trodde, hufvudsakligen derföre att ett det grannaste solsken kastat de mest fantastiska reflexer på tafla och modell. Gubben Miatleff är sjuk – en liten gastrit, men han kommer sig väl. Frun är hygglig och vänlig och poserar som en engel. Hon är kokett af födsel och ohindrad vana, och hittar på att säga indirekta komplimanger utan att det låter som om något vore på färde. – I dag gick hon ej till Kejsarns dödsmessa, för mannens sjukdoms skull. Hon spelade litet för mig under det grannaste solskenet, piano och orgel – ty som de ha allt möjligt i det der huset så ha de också en orgel. – Många kuriosa, bl.a. Fredrik den stores ridsadel tagen i en batalj af hennes farmors far grefve Soltikoff, en vacker vapensamling o.d. – Hon måtte ha varit mycket vacker vid 16 år. En fotografi af henne som hoffröken från den tiden är förtjusande. Nu är hon för mager och har fått något judiskt i sin typ, som det gäller att cachera i taflan. Hennes totala brist på pose och högmod är tilltalande – i allmänhet behandlas jag af alla officerare och andra med stor artighet – tack vare de kejserliga.

    Varvara Iljinitjna Mjatleva Alexander II Vladimir Ivanovitj Mjatlev Pjotr Saltykov Fredrik II
  • Duperret sade att Kejsarn bestämdt vore ”furieux” om han visste att jag fått vänta på pengarna – men det får han aldrig – ”tsar nje snajet” säger ett ryskt ordspråk.

    Alexander III Henri-A. Duperret
  • Buttis fête måtte ha varit rigtigt rolig att se på.

    Berta Edelfelt
  • A propos konstmakare så har jag sett Cazeneuve, den mest öfverdådiga som nu finnes. – På Gatchina lär han ha gjort en tour de force, som vida berömmes – Han bad att få veta Kejsarinnans favoritblomma – svar: hvit ros – Kejsaren sade en stads namn – Köln – en tredje person tillspordes om han kände någon i Köln hvarpå svarades Johann Maria Farina. – Strax derpå inbars ett telegram stämpladt från Köln innehållande en fransk quatrain om kejsarinnan och den hvita rosen och signeradt Johann Maria Farina. Är detta ej alldeles förvånande. Många dylika saker såg jag. Han är alldeles öfverdådig.

    Köln Gattjina Maria Fjodorovna Alexander III Marius Cazeneuve Johann Maria Farina
  • Kejsaren kom i dag alldeles utan eskort till dödsmessan i fästningen och detta lär ha väckt stor entusiasm. Ack måtte ingenting hända. Man skulle så väl behöfva litet mera förtroende till hvarandra och menskligheten.

    Alexander II Alexander III
  • Fröken Manzey är en annan mennsika, glad och hygglig. Gumman Durassoff lär ha gjort ett ordentligt giftermålsanbud för Levaschoff, – som dock lyckligtvis refuserades. Hennes sista flamma, Klüpfel, har nu från sin förra värdighet af glad naturlig och okonstlad yngling sjunkit ned till sin verkliga grad – den af komplett åsna. Sic transit o.s.v.

    Alexandra Durasov Sophie Manzey Klüpfel Levasjov
  • Hvad skall jag ta i med i Paris. Mitt hufvud är tomt, tomt. Kanske asfalten på Boulevarden kan inspirera mig. Hvad skall jag måla åt Kejsarn? Fru Miatleffs porträtt, blir om också ej det mästerverk jag drömde om, åtminstone en ganska stilig tafla. – Tror Mamma verkligen att jag kan ta igen hvad jag förlorat under denna vinter i konstnärligt afseende? Och så ha de glömt mig totalt – nej sen först måste det rätta arbetet begynna. Jag skall försöka ånyo.

    Pariisi Alexandra Edelfelt Varvara Iljinitjna Mjatleva Alexander III
  • Hur mår Anni. Hennes uppträdande på soiréen var ej närmare beskrifvet. Älskade små flickor hvad jag ofta önskar se dem, höra dem prata och vara vigtiga med sina skolhistorier.

    Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Det skall bli herrligt att få tala svenska och franska i Paris, och slippa ryskan!

    Pariisi
  • God natt – Klockan går på 3 med stora steg. Ahrenberg har ännu ej varit här. Jag är öfvertygad om att duken är vacker och kommer att göra fru Etter glad. – Och nu farväl, min goda älskade Mamma Atte.

    Alexandra Edelfelt Emilie von Etter Johan Jacob Ahrenberg