Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

förälskelse avioliitto henkilökuvat hyvästely kaunokirjallisuus kirjailijat kirjeet lahjat lyriikka matkat museot naiset näytelmät näyttelyt rakkaus seuraelämä taidenäyttelyt talous tanssiaiset tilaukset tulevaisuus vaatteet

Petersburg d 27 mars 1882
Älskade Mamma,
Det var återigen ett af dessa uppfriskande
dugtiga bref, som göra mig så godt. Snoilskys
vers slog mig ett samvete, och all min
lallighet var som bortflugen då jag tänkte
på att alla, som ha något inombords, haft
att kämpa mig samma tråk och samma
platta elände som jag så ofta känt mig
pinad af. – I dag har jag slutat och
signerat Mme Miatleffs porträtt. Egendomligt
nog drömde jag att Gêrome och Krohn kritice-
rade taflan, bådo mig noga se efter teckningen
och delvis ändra ställningen – och detta deras
mycket förnuftiga råd har jag följt i dag.
– Allmän belåtenhet med porträttet. Ra-
men är icke så lyckad som jag hade tänkt.
Peluchen har blifvit för hårdt spänd på träet,
och har derigenom mist något af sin
glans och mjukhet. Om tisdag skall jag
gå till Miatleffs för att säga farväl (och
få mina pengar). I morgon och tisdag har
jag således visiter att göra. Tänk att
Sebastian ännu uppskjutit sin resa, denna
gång till tisdag afton. Jag tycker mig märka
att fru Etter gerna såge att jag dröjde åtminstone
till torsdag morgon. Från Leuchtenberg
har jag ännu ej fått något bud, troligen
skall jag gå dit om tisdag. – Eget
är att jag dagtingar med mig sjelf

om min hitkomst i höst. Visserligen
säger jag att jag kommer att stanna
här September, Oktober och November,
och hvar gång går en rysning genom
mig vid blotta tanken derpå. Hem till
Haiko vill jag – och jag känner min svaghet
an, så att jag isynnerhet som jag
gifvit mitt löfte, nog kommer att derifrån
komma hit. Mitt öde blir således att stan-
na här ännu nästa vinter eller åtminstone
en god del deraf. Jag hoppas dock i
hemlighet på att någon jordbäfning tills
dess uppslukat hela Petersburg.
– Min oro att ha blifvit förslöad att att
ha bifvit efter är endast alltför väl
grundad. Jag har ju ingen jemförelse-
punkt att hålla mig till, och ser endast
och uteslutande hvad jag sjelf gör.
I afton var fröken M. här med sin Mamma.
– och samtalet föll naturligtvis igen på
medlemmar af familjen. De sakna då totalt
förmågan att generalisera och kunna
ej föra det minsta samtal utan att genast
komma till Jacobsönerna.
Ibland tänker jag på att denna vinter
varit för mig en profbit på familjelif
sådant det skulle gestalta sig för mig om
jag gifte mig. – Är jag då en så
inpiskad vagabond och bohême-natur
att jag derför finner detta lif mördande?
Kontrasten har ju dock varit stor, det
måste medgifvas. Jag har alltid förut

varit omgifven af artistiskt och intelligent
folk, ofta stora nöt, det är sannt.
Jag känner på mig att jag är främling
i Paris, likasom här och öfverallt –
half, half, half – se der min olycka,
litet ett och litet ett annat, ingenting
i grund och botten. Också har jag blifvit
latare här – de långa familjesittningarna
med thy åtföljande sena uppstigande ha
till stor del varit orsaken dertill. –
Men jag känner på mig ett brinnande
begär att komma bort från detta tröga,
dumma, dabbiga, vegeterande lif – måtte
Paris’ ”air capiteux” ge mig mera idéer!
Roligt vore det att träffa på någon
reskamrat, som ville stanna ett dygn
öfver i Berlin. Jag skulle ha god lust
att gå och se på museet der, de ha
utmärkta saker af gammal konst.
Resan hem förefaller mig också som
en dröm, men en angenäm sådan.
Sällan få vi ju vara rigtigt i fred, rigtigt
rigtigt ohörda och ocensurerade. Brefven
äro dock de säkraste budbärarne oss
emellan.
Buttis storartade planer för användandet
af pengarne roade mig mycket. Det är
dock orättvist att Mamma skall betala
hennes skor. Ack de snälla systrarna,
det är ändå ledsamt att ej alltjemnt
kunna ha dem omkring sig.

Ingen ny mössa har jag köpt. Vädret
är ganska drägligt och temmeligen
varmt. I morgon är balen hos Bruuns
och den lär börja med sällskapsspektakel,
der fröknarne Siemens och Poggenpohl
skola göra furor. Jag tillstår att jag
hellre skulle ha se och beundrat Hanna
och Anna på tiljan. – I morgon skall
jag först och fernissa mina Wladimirska
taflor innan de skickas till Moskva,
de äro nu på akademin. Jag får troligen
alla Ettrar Manzeyar och Spetchinsky’ar med
mig för att se på dem. – Hvad skall
jag hitta på åt Lilly? Jag har rådgjort
med fröken Manzey, men vi ha ej
hittat på något. Det vore så bra om jag finge
tag i något nyttigt och vackert. En
lång piske lär hon ha önskat sig, men
dels har jag gifvit henne en förut, dels
är detta ej tillräckligt.
Jag kan ej få det i mitt hufvud att jag
snart skall bort härifrån. Fru Etter kom-
mer jag nog ändå att sakna.
– Och nu god natt, älskade Mamma –
tusen helsningar till alla från
Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Det var återigen ett af dessa uppfriskande dugtiga bref, som göra mig så godt. Snoilskys vers slog mig ett samvete, och all min lallighet var som bortflugen då jag tänkte på att alla, som ha något inombords, haft att kämpa mig samma tråk och samma platta elände som jag så ofta känt mig pinad af.

    Carl Snoilsky
  • I dag har jag slutat och signerat Mme Miatleffs porträtt. Egendomligt nog drömde jag att Gêrome och Krohn kriticerade taflan, bådo mig noga se efter teckningen och delvis ändra ställningen – och detta deras mycket förnuftiga råd har jag följt i dag. – Allmän belåtenhet med porträttet. Ramen är icke så lyckad som jag hade tänkt. Peluchen har blifvit för hårdt spänd på träet, och har derigenom mist något af sin glans och mjukhet. Om tisdag skall jag gå till Miatleffs för att säga farväl (och få mina pengar).

    Pietro Krohn Varvara Iljinitjna Mjatleva Jean-Léon Gérôme Vladimir Ivanovitj Mjatlev
  • I morgon och tisdag har jag således visiter att göra. Tänk att Sebastian ännu uppskjutit sin resa, denna gång till tisdag afton. Jag tycker mig märka att fru Etter gerna såge att jag dröjde åtminstone till torsdag morgon.

    Emilie von Etter Sebastian von Etter
  • Från Leuchtenberg har jag ännu ej fått något bud, troligen skall jag gå dit om tisdag.

    George von Leuchtenberg Therese Petrovna von Leuchtenberg
  • Eget är att jag dagtingar med mig sjelf om min hitkomst i höst. Visserligen säger jag att jag kommer att stanna här September, Oktober och November, och hvar gång går en rysning genom mig vid blotta tanken derpå. Hem till Haiko vill jag – och jag känner min svaghet an, så att jag isynnerhet som jag gifvit mitt löfte, nog kommer att derifrån komma hit. Mitt öde blir således att stanna här ännu nästa vinter eller åtminstone en god del deraf. Jag hoppas dock i hemlighet på att någon jordbäfning tills dess uppslukat hela Petersburg. – Min oro att ha blifvit förslöad att att ha bifvit efter är endast alltför väl grundad. Jag har ju ingen jemförelsepunkt att hålla mig till, och ser endast och uteslutande hvad jag sjelf gör.

    Pietari Haikko
  • I afton var förken M. här med sin Mamma. – och samtalet föll naturligtvis igen på medlemmar af familjen. De sakna då totalt förmågan att generalisera och kunna ej föra det minsta samtal utan att genast komma till Jacobsönerna. Ibland tänker jag på att denna vinter varit för mig en profbit på familjelif sådant det skulle gestalta sig för mig om jag gifte mig. – Är jag då en så inpiskad vagabond och bohême-natur att jag derför finner detta lif mördande? Kontrasten har ju dock varit stor, det måste medgifvas. Jag har alltid förut varit omgifven af artistiskt och intelligent folk, ofta stora nöt, det är sannt. Jag känner på mig att jag är främling i Paris, likasom här och öfverallt – half, half, half – se der min olycka, litet ett och litet ett annat, ingenting i grund och botten. Också har jag blifvit latare här – de långa familjesittningarna med thy åtföljande sena uppstigande ha till stor del varit orsaken dertill.

    Pariisi Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey
  • Men jag känner på mig ett brinnande begär att komma bort från detta tröga, dumma, dabbiga, vegeterande lif – måtte Paris’ ”air capiteux” ge mig mera idéer! Roligt vore det att träffa på någon reskamrat, som ville stanna ett dygn öfver i Berlin. Jag skulle ha god lust att gå och se på museet der, de ha utmärkta saker af gammal konst.

    Pariisi Berliini Altes Museum / Gamla museet (epävarma yhteys)
  • Resan hem förefaller mig också som en dröm, men en angenäm sådan. Sällan få vi ju vara rigtigt i fred, rigtigt rigtigt ohörda och ocensurerade. Brefven äro dock de säkraste budbärarne oss emellan.

  • Buttis storartade planer för användandet af pengarne roade mig mycket. Det är dock orättvist att Mamma skall betala hennes skor. Ack de snälla systrarna, det är ändå ledsamt att ej alltjemnt kunna ha dem omkring sig.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Ingen ny mössa har jag köpt. Vädret är ganska drägligt och temmeligen varmt.

  • I morgon är balen hos Bruuns och den lär börja med sällskapsspektakel, der fröknarne Siemens och Poggenpohl skola göra furor. Jag tillstår att jag hellre skulle ha se och beundrat Hanna och Anna på tiljan.

    Maria Bruun Hanna von Born (epävarma yhteys) Anna Ehrnrooth (epävarma yhteys) Poggenpohl Charlotte von Siemens (epävarma yhteys) Theodor Bruun
  • I morgon skall jag först och fernissa mina Wladimirska taflor innan de skickas till Moskva, de äro nu på akademin. Jag får troligen alla Ettrar Manzeyar och Spetchinsky’ar med mig för att se på dem.

    Moskova Ryska konstakademien Emilie von Etter Alexandra Ivanovna Manzey Eugénie Spetschinsky Sophie Manzey Sebastian von Etter Nikolaj Nikolajevitj Manzey Viktor Alexandrovitj Spetschinsky Vladimir Alexandrovitj
  • Hvad skall jag hitta på åt Lilly? Jag har rådgjort med fröken Manzey, men vi ha ej hittat på något. Det vore så bra om jag finge tag i något nyttigt och vackert. En lång piske lär hon ha önskat sig, men dels har jag gifvit henne en förut, dels är detta ej tillräckligt.

    Sophie Manzey Emilia (Emilie) von Etter
  • Jag kan ej få det i mitt hufvud att jag snart skall bort härifrån. Fru Etter kommer jag nog ändå att sakna.

    Emilie von Etter
  • Och nu god natt, älskade Mamma – tusen helsningar till alla från Atte.

    Alexandra Edelfelt