Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) förälskelse nattvard akatemiat ateljeet diplomaatit hyvästely Jumala käsityöläiset kaupungit keisarit kihlaus kirjeet kuolema kuvanveistäjät lääkärit lahjat matkat museot naapurit naiset rakkaus sää sanomalehdet taiteilijat talous tilaukset venäläiset venäläisyys vesimittarit (luteet) vierailut viikkolehdet vuokra-asunnot ystävät

Paris d. 7 april 1882
Älskade Mamma,
Kommer Mamma ihog början af
Fromont jeune och Risler ainé? Risler
går och gnuggar sig i händerna och
säger alltjemt: Je suis content, je
suis content – så ock jag. Trots alla
de goda vänner jag lemnat efter
mig derborta, känner jag mig dock så
outsägligt lycklig att åter vara här
i denna kära stad, i detta klimat,
bland mina gamla vänner och med
mina varmaste intressen omkring
mig. Jag känner mig som fisk
i vatten, frisk, rask, glad, färdig att
omfamna hela verlden. Under resan
mådde jag som en hund – Fördenskull
gick jag genast efter ankomsten
till Schulten, som är här. Jag gick
ett stycke på boulevarden, och med
ens glömde jag min magkatarr,
och då jag kom fram till Max,
var jag fullkomligt frisk. Han sade:

”Litet pariserluft i näsan på dig,
så blir det nog bra”. Jag har ej
tagit in något af de droppar
han förskref mig, och ändå
är jag nu frisk, ja friskare än
jag varit på många månader –
Ack, menniskan lefver ej af
bröd allena! Jag tror ej att man
så mycket glömt mig här – Tidnin-
garne lära ha talat om mina
kejserliga beställningar, alla lyckönska
mig. – Berndtson var mig till möte –
lika trist som förr. – Snart träffade
jag Courtois och Dagnan m.fl. –
de anse min tafla (för salongen) bra,
bättre än likfärden, dock tycka de ej
om vattnet. Sargent likaså. I går
afton var jag med Schulténerna, Casper
Wrede och Berndtson. Ack denna
luft! 16 grader i skuggan, den
herrligaste sol, träden ljusgröna,
en doft af vår och lif, vackra
toiletter, rörelse, eleganta ekipager.
Hvad detta ändå är tusen gånger

vackrare än Petersburg! – Och denna
frihetens luft, denna fullkomliga
trygghet, hvarmed jag här intager min
plats, denna sällhet man erfar
i Paris, som gammal Parisare, (då
man har pengar i fickan isynnerhet),
detta är något berusande, herrligt.
– Mitt afsked från Petersburg var
rörande – Fru Etter har varit som
en mor för mig, och var det ännu
i sista stunden – en resdyna och
en matsäck, samt ett reseapotek
hade hon gjort i ordning åt mig –
tacka henne för all hennes utomor-
dentliga vänlighet. Hon är en krona
till qvinna, och jag håller af henne
och kan aldrig nog tacka henne.
Manzeys voro vid stationen, fru
M. tårades – och bra ledsamt var
det för mig att skiljas från Sonsitschka
– men fröjden att lemna det hålet
Pburg var nästan lika stor. Nu
på morgonen har jag varit hos
några bekanta, och träffade på
gatan Mannerheim, som nu är
eklatt förlofvad med fr. Nordenstam.
Han begärde naturligtvis att få

låna pengar, men jag svarade att
jag gifvit allt åt Mamma – han
nedstämde sina pretentioner till
några hundra – men förgäfves. Jag
kände mig obehagligt berörd af
denna första historia – han kommer
att bli här hela sommarn, så att
jag nog ofta får samma nöje.
Fröken Nordemstam lär vara mycket
kär och anse M. som ett stort
snille. –
En ryslig massa bref har jag haft
här, bl. annat några affärsbref
från N. I .T. som 3 ggr, i allt
skarpare och skarpare ordalag, ber
att få mitt porträtt och min biogra-
fi – att jag ej svarat härpå är
ju ej mitt fel. –
Då jag kom stod Mme Bertaux,
proprietaire och stor skulptris
på trottoiren, och smickrade
mig, alla ha längtat efter mig
sade hon, alla ha väntat med
otålighet. Stor omfamning med Dagnan
och Courtois. – De äro ändå bra
hyggliga. Dagnan är en fin natur –
och klok. Det är ett godt hufvud
på karlen. Hvad det är roligt att

återse dem. D. har varit i Italien
hela vintern. Han har haft en
liten son, som dog efter 10 dagar.
Detta hade mycket tagit på hans
unga fru (ännu ej 20 år) och det
har varit för att förströ sig som
han nu legat i Neapel och på
Sicilien. Jag har naturligtvis
fått berätta, berätta i evighet. ”Ce
n’est pas moi qui voudrais être empe-
reur” var Dagnans slutrefräng.
– Mycket har jag tänkt på Sofi
Manzey. Skulle hon trifvas här,
skulle hennes hjerta slå som mitt
vid åsynen af detta lif, denna
stad? Skulle hon förstå Paris?
Hvarför, hvarför skall hon vara
moskovit. Det pinar mig, plågar
mig. Det är som om ödet ville
förfölja mig. Hennes inbitna
ryskhet gör mig förtviflad. Jag
kan aldrig gå in derpå, aldrig
ens med sympathi följa det ryska
lifvet. Och det är grymt att ej
i en så vigtig fråga kunna
sympathisera. Ack om Mamma
visste hur hjertat vidgas här. Fri-

heten, friheten, se den gör
sitt till saken! Och hvad vore
väl lättare än att älska den –
skall ett ungt hjerta anslås
deraf, skola aldrig oförderfvade
ögon se hvilket elände det är
deruppe vid Nevan i jemförelse
med det stora mägtiga lif som
pulserar här?
Nu strax skall jag gå till Rune-
berg, derefter till min skräddare. –
– Ack många minnen, som
ofrivilligt tränga sig på mig, ville
jag för alltid bortrycka från mitt
hjerta – bittra, orena minnen
som tala till mig från den leende
staden. – Men det är här jag också
varit mest entusiastisk – jag var
ju bra ung då jag kom hit, och
jag älskar Paris, det känner jag
på mig. Jag har lidit här, men
fröjdats också. Det är icke ostraffadt
man lefver fram 10 år af sin
grannaste ungdomstid i verldens
centrum. – Hvad de första intrycken

prägla sig djupt, outplånligt i
hjertat. –
Baude har jag ännu ej träffat.
Jag köpte åt honom en liten silfver-
sked med emaljinkrustationer i
rysk stil, och jag hoppas han skall
bli glad deröfver. –
I morgon går jag ännu på
visiter och sedan börjar jag på
med ett hufvud i samma storlek
som les Cerises, för att komma
in i takten. Undertiden skall jag
tänka på kejsarns beställning – Månne
det ej vore mera patriotiskt att må-
la något finskt åt honom –
Min atelier var hållen i utmärkt
skick – den föreföll mindre än jag
trott (likasom gatorna förefalla mig
mycket smala), men treflig och
vacker. Jag har funderat på
att flytta midt öfver i samma
våning i en hörnatelier som är
att hyra. Den har ljus från två
sidor och är större än min.
Courtois och Dagnan bo qvar här

ännu flere år, och bättre grannar
kan man ej ha.
I dag har Mamma begåt herrans
nattvard. Gud välsigne Mamma nu
och alltid. Måtte jag i ringaste
mon kunna göra Mamma glädje,
det är min varmaste bön. Jag
skall arbeta ännu – jag känner
luft under vingarna, och tackar
Gud för att den andliga död
jag fruktade endast var skenbar.
I Berlin begagnade jag mig af en 5 tim
mars rast för att noga genomse
museet, der det verkligen finnes
ypperliga saker; jag kände dem
förut. Säg Schauman det så blir
han nöjd. Pasteur är i Rom, 2dra
legationssekreterare, men kommer hit
i maj, till fadrens intagande i
Akademin. Gubben lärer arbeta
flitigt på sitt inträdestal, och har
derföre ej kunnat sitta för Berndtson.
– Tusen helsningar, vårluft, vårsol
och glädje sänder jag eder –
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Kommer Mamma ihog början af Fromont jeune och Risler ainé? Risler går och gnuggar sig i händerna och säger alltjemt: Je suis content, je suis content – så ock jag. Trots alla de goda vänner jag lemnat efter mig derborta, känner jag mig dock så outsägligt lycklig att åter vara här i denna kära stad, i detta klimat, bland mina gamla vänner och med mina varmaste intressen omkring mig. Jag känner mig som fisk i vatten, frisk, rask, glad, färdig att omfamna hela verlden.

    Alexandra Edelfelt Fromont Guillaume Risler
  • Under resan mådde jag som en hund – Fördenskull gick jag genast efter ankomsten till Schulten, som är här. Jag gick ett stycke på boulevarden, och med ens glömde jag min magkatarr, och då jag kom fram till Max, var jag fullkomligt frisk. Han sade: ”Litet pariserluft i näsan på dig, så blir det nog bra”. Jag har ej tagit in något af de droppar han förskref mig, och ändå är jag nu frisk, ja friskare än jag varit på många månader

    Maximus af Schultén
  • Ack, menniskan lefver ej af bröd allena! Jag tror ej att man så mycket glömt mig här – Tidningarne lära ha talat om mina kejserliga beställningar, alla lyckönska mig.

  • Berndtson var mig till möte – lika trist som förr. – Snart träffade jag Courtois och Dagnan m.fl. – de anse min tafla (för salongen) bra, bättre än likfärden, dock tycka de ej om vattnet. Sargent likaså. I går afton var jag med Schulténerna, Casper Wrede och Berndtson.

    Gunnar Berndtson Gustave Courtois Pascal Dagnan-Bouveret John Singer Sargent Maximus af Schultén Casper Wrede af Elimä Hugo af Schultén August af Schultén
  • Ack denna luft! 16 grader i skuggan, den herrligaste sol, träden ljusgröna, en doft af vår och lif, vackra toiletter, rörelse, eleganta ekipager. Hvad detta ändå är tusen gånger vackrare än Petersburg! – Och denna frihetens luft, denna fullkomliga trygghet, hvarmed jag här intager min plats, denna sällhet man erfar i Paris, som gammal Parisare, (då man har pengar i fickan isynnerhet), detta är något berusande, herrligt.

    Pariisi Pietari
  • Mitt afsked från Petersburg var rörande – Fru Etter har varit som en mor för mig, och var det ännu i sista stunden – en resdyna och en matsäck, samt ett reseapotek hade hon gjort i ordning åt mig – tacka henne för all hennes utomordentliga vänlighet. Hon är en krona till qvinna, och jag håller af henne och kan aldrig nog tacka henne. Manzeys voro vid stationen, fru M. tårades – och bra ledsamt var det för mig att skiljas från Sonsitschka – men fröjden att lemna det hålet Pburg var nästan lika stor.

    Pietari Emilie von Etter Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey
  • Nu på morgonen har jag varit hos några bekanta, och träffade på gatan Mannerheim, som nu är eklatt förlofvad med fr. Nordenstam. Han begärde naturligtvis att få låna pengar, men jag svarade att jag gifvit allt åt Mamma – han nedstämde sina pretentioner till några hundra – men förgäfves. Jag kände mig obehagligt berörd af denna första historia – han kommer att bli här hela sommarn, så att jag nog ofta får samma nöje. Fröken Nordemstam lär vara mycket kär och anse M. som ett stort snille.

    Alexandra Edelfelt Sofia Nordenstam Carl Mannerheim
  • En ryslig massa bref har jag haft här, bl. annat några affärsbref från N. I .T. som 3 ggr, i allt skarpare och skarpare ordalag, ber att få mitt porträtt och min biografi – att jag ej svarat härpå är ju ej mitt fel.

  • Då jag kom stod Mme Bertaux, proprietaire och stor skulptris på trottoiren, och smickrade mig, alla ha längtat efter mig sade hon, alla ha väntat med otålighet. Stor omfamning med Dagnan och Courtois. – De äro ändå bra hyggliga. Dagnan är en fin natur – och klok. Det är ett godt hufvud på karlen. Hvad det är roligt att återse dem. D. har varit i Italien hela vintern. Han har haft en liten son, som dog efter 10 dagar. Detta hade mycket tagit på hans unga fru (ännu ej 20 år) och det har varit för att förströ sig som han nu legat i Neapel och på Sicilien. Jag har naturligtvis fått berätta, berätta i evighet. ”Ce n’est pas moi qui voudrais être empereur” var Dagnans slutrefräng.

    Italia Napoli Sisilia Hélène Bertaux Anne-Marie Dagnan-Bouveret Gustave Courtois Pascal Dagnan-Bouveret
  • Mycket har jag tänkt på Sofi Manzey. Skulle hon trifvas här, skulle hennes hjerta slå som mitt vid åsynen af detta lif, denna stad? Skulle hon förstå Paris? Hvarför, hvarför skall hon vara moskovit. Det pinar mig, plågar mig. Det är som om ödet ville förfölja mig. Hennes inbitna ryskhet gör mig förtviflad. Jag kan aldrig gå in derpå, aldrig ens med sympathi följa det ryska lifvet. Och det är grymt att ej i en så vigtig fråga kunna sympathisera. Ack om Mamma visste hur hjertat vidgas här. Friheten, friheten, se den gör sitt till saken! Och hvad vore väl lättare än att älska den – skall ett ungt hjerta anslås deraf, skola aldrig oförderfvade ögon se hvilket elände det är deruppe vid Nevan i jemförelse med det stora mägtiga lif som pulserar här?

    Pariisi Neva (joki) Alexandra Edelfelt Sophie Manzey
  • Nu strax skall jag gå till Runeberg, derefter till min skräddare.

    Walter Runeberg
  • Ack många minnen, som ofrivilligt tränga sig på mig, ville jag för alltid bortrycka från mitt hjerta – bittra, orena minnen som tala till mig från den leende staden. – Men det är här jag också varit mest entusiastisk – jag var ju bra ung då jag kom hit, och jag älskar Paris, det känner jag på mig. Jag har lidit här, men fröjdats också. Det är icke ostraffadt man lefver fram 10 år af sin grannaste ungdomstid i verldens centrum. – Hvad de första intrycken prägla sig djupt, outplånligt i hjertat.

    Pariisi
  • Baude har jag ännu ej träffat. Jag köpte åt honom en liten silfversked med emaljinkrustationer i rysk stil, och jag hoppas han skall bli glad deröfver.

    Charles Baude
  • I morgon går jag ännu på visiter och sedan börjar jag på med ett hufvud i samma storlek som les Cerises, för att komma in i takten. Undertiden skall jag tänka på kejsarns beställning – Månne det ej vore mera patriotiskt att måla något finskt åt honom

    Alexander III
  • Min atelier var hållen i utmärkt skick – den föreföll mindre än jag trott (likasom gatorna förefalla mig mycket smala), men treflig och vacker. Jag har funderat på att flytta midt öfver i samma våning i en hörnatelier som är att hyra. Den har ljus från två sidor och är större än min. Courtois och Dagnan bo qvar här ännu flere år, och bättre grannar kan man ej ha.

    Avenue de Villiers 147 Gustave Courtois Pascal Dagnan-Bouveret
  • I dag har Mamma begåt herrans nattvard. Gud välsigne Mamma nu och alltid. Måtte jag i ringaste mon kunna göra Mamma glädje, det är min varmaste bön. Jag skall arbeta ännu – jag känner luft under vingarna, och tackar Gud för att den andliga död jag fruktade endast var skenbar.

    Alexandra Edelfelt
  • I Berlin begagnade jag mig af en 5 timmars rast för att noga genomse museet, der det verkligen finnes ypperliga saker; jag kände dem förut. Säg Schauman det så blir han nöjd.

    Berliini Altes Museum / Gamla museet (epävarma yhteys) Berndt Otto Schauman
  • Pasteur är i Rom, 2dra legationssekreterare, men kommer hit i maj, till fadrens intagande i Akademin. Gubben lärer arbeta flitigt på sitt inträdestal, och har derföre ej kunnat sitta för Berndtson.

    lukumuistit Gunnar Berndtson Jean Baptiste Pasteur Louis Pasteur
  • Tusen helsningar, vårluft, vårsol och glädje sänder jag eder – Atte