Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

personlighet rykten järjestöt juhannus juomat kaupungit kirjeet lähetystöt lapset (perheenjäsenet) maaseutu mallit (ammatti) masennus melankolia näyttelyt osoitteet päivälliset politiikka puutarhat ranskalaiset ravintolat ruoka ruotsalaiset taidenäyttelyt taideyhdistykset taiteilijat tasavaltalaisuus tilaukset valokuvat venäläiset vierailut viinit

Paris d. 20 april 82
Älskade Mamma,
Ändtligen fick jag svar på mina första
bref härifrån. Jag började sjelf att
finna att vi voro på ett förskräcklig
långt afstånd från hvarandra. Ofta
förefalla mig hela min peter-
burgska vinter som en dröm – en
litet tung besvärlig sömn – att der
fans ljusa punkter i drömmen, är
ju visst sannt – men detta oartistiska
lif förefaller mig nu omöjligt.
Deremot tycker jag mig nu finna
Paris mera "bohème" än förr. Vare
sig att det solida familjelifvet eller
åldern öppnat mina ögon. – Igår
hade jag modell, men var alls ej
nöjd med det jag gjorde, så att jag
kl. 1 skickade bort henne, och gick
upp till Gubben Bogoluboff, som
var vänlig och hygglig. Han sade att
Wladimir alls ej skulle komma till
Paris och att Tritiakoff rest redan
innan jag anländt till Paris. Denne
senare har köpt Dagnans tafla,
och skulle nu gubben B. skrifva

till honom att min fortfarande
stod till hans disposition. Får nu
se om det lyckas – ty föga troligt
är att jag här säljer den till det
priset. Sedan gick jag till Har-
lamoff, som icke gjort några syn-
nerliga framsteg sedan sist. Båda
öfvertalade mig att inträda i
de ryska artisternas förening –
nu är jag ju redan i den skandi-
naviska vid avenue de l'Opera –
och jag skulle aldrig hinna måla
tillräckligt många taflor för
att ställa ut dem öfverallt.
I morgon går jag till Antokolsky,
och så har jag gjort undan de tre
förnämsta ryssvisiterna – sedan
till ambassaden. – Jag gick i går
kl. 1/2 3 e.m. till Becker, och i hans
trädgård träffar jag Wahlberg, som
hade modeller, två små barn, som
han förgäfves sökte måla i ett stort
landskap, en makalöst vacker
svensk ängsvy. Han kan just ej
teckna figurer, gubben stackare,
och hade suttit och bråkat, och ändå
sågo de ej mänskliga ut. Jag tog pa-

letten, och målade figurerna
på 2 timmar – ibland lyckas det
ju, isynnerhet då man ej är rädd,
och jag gjorde de vackraste små
figurer en plein air som jag
gjort på länge. Wahlberg
var förtjust, Becker och några
fransmän stodo och beundrade,
och W. försäkrade att jag förtjenat
åt honom 2000 francs mera på
taflan. Följden blef att Wahlberg
genast bjöd Becker och mig på
en alldeles ursinnig middag
med laxöringar, caneton de Rouen, gröna
ärter, sparris, jordgubbar, alla möjliga
viner, allt på en af Paris bästa restau-
rationer. –
Wahlberg är med i den der fin-
fina utställning som Petit tän-
ker ställa till i sin nya expositions
lokal. Det blir bara 20 målare –
för Frankrike: Bonnat, Meissonier, Baudry
Tyskland Mengel och Knaus, Spanien
Madrazo, Italien de Nittis, Sverige Wahlberg
Ryssland Boguluboff och Pohitonoff, England
Herkomer och Millais
österrike-ungern Munkacsy
, Belgien Stevens
hvad tycks? lofvar det ej bli

ganska fint. Om expositionen
lyckas och förnyas i nästa år,
lofvade Wahlberg ställa så till att
jag på något underligt sätt skulle
representera Finland – men då gäller
det att få någonting rigtigt fint.
Tala ej om denna ytterst vågade
idé. – Becker lofsjunger mig nu. –
Hvad färgen är annorlunda här
än i Norden – inga brutala öfver-
gångar, fina, grå toner, allting
delikat, vackert. Jag håller af
Paris ändå, håller af luften här,
färgen, menniskorna som jag ser
på gatan. – Då jag i går satt med
Wahlberg
och Becker
tänkte jag på midsommarafto-
nen 1874 då jag med dessa två herrar satt
i Asnières och åt en middag liksom i går.
Hvad denna tid ligger långt långt borta,
och hvad det hade kunnat gå mycket
sämre för mig. Wahlberg drack för
dessa 8 år, för mig som då var en
anspråkslös sapin, för mina framsteg
och för hvad jag ännu kommer att
göra. Trots sina 48 år blef han lifvad
och svor på att han ännu skulle
göra under och mirakel, och gå

framåt ännu med stora steg –
Detta är det enda rätta, alltid
se framåt och excelsior! "Arg
får man vara, men aldrig modlös"
sade han. Hvad hvarje melankolisk
stund skulle ha varit mycket bättre
använd om jag målat i stället
för att sörja. Skall jag då aldrig
upphöra att bli en stackare!
Gubben Becker han kan just
ej följa med sådana der expensio-
ner som Wahlbergs – men gubben B.
är ju så litet artist som möjligt
fastän han råkat på den under-
liga idén att egna sig åt måleriet
– Berndtson är på landet – hans
tafla behagar mig ej mycket enl.
fotografin. Den är ohjelpligen
bourgeois denna genre, och han
ha sitt berättigande i teckning
men blir tråkig i större format.
Och så äro de tre flickorna
på taflan fula, "des avortons
d'hippopotame" som Baudry
kallade dem. – Cederström är
densamme som förr – nu börjar
han skälla på svenskarne också,

förut var det bara på
fransmän, republikanare och
lilla Bernadotte. –
Bogoluboff gick rysligt åt
Jacoby och Gregarovitsh
och sade att de bestämdt
intrigerat mot mig i Peters-
burg – hvilket jag också är
fullt öfvertygad om. –
Jag har funderat på att
ändå måla något finskt åt
Kejsaren – men hvad, hvad –
Jag måste tillstå att jag går
och söker utan att finna och
känner mig särdeles fattig på
idéer. –
Och nu farväl för denna
gång. Tusen helsningar
till alla från
Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Ändtligen fick jag svar på mina första bref härifrån. Jag började sjelf att finna att vi voro på ett förskräcklig långt afstånd från hvarandra.

  • Ofta förefalla mig hela min peterburgska vinter som en dröm – en litet tung besvärlig sömn – att der fans ljusa punkter i drömmen, är ju visst sannt – men detta oartistiska lif förefaller mig nu omöjligt. Deremot tycker jag mig nu finna Paris mera "bohème" än förr. Vare sig att det solida familjelifvet eller åldern öppnat mina ögon.

    Pariisi Pietari
  • Igår hade jag modell, men var alls ej nöjd med det jag gjorde, så att jag kl. 1 skickade bort henne,

  • och gick upp till Gubben Bogoluboff, som var vänlig och hygglig. Han sade att Wladimir alls ej skulle komma till Paris och att Tritiakoff rest redan innan jag anländt till Paris. Denne senare har köpt Dagnans tafla, och skulle nu gubben B. skrifva till honom att min fortfarande stod till hans disposition. Får nu se om det lyckas – ty föga troligt är att jag här säljer den till det priset. Sedan gick jag till Harlamoff, som icke gjort några synnerliga framsteg sedan sist. Båda öfvertalade mig att inträda i de ryska artisternas förening – nu är jag ju redan i den skandinaviska vid avenue de l'Opera – och jag skulle aldrig hinna måla tillräckligt många taflor för att ställa ut dem öfverallt. I morgon går jag till Antokolsky, och så har jag gjort undan de tre förnämsta ryssvisiterna – sedan till ambassaden.

    Pariisi Mark Antokolskij Aleksej Bogoljubov Alexej Charlamov Pascal Dagnan-Bouveret Pavel Michailovitj Tretjakov Vladimir Alexandrovitj
  • Jag gick i går kl. 1/2 3 e.m. till Becker, och i hans trädgård träffar jag Wahlberg, som hade modeller, två små barn, som han förgäfves sökte måla i ett stort landskap, en makalöst vacker svensk ängsvy. Han kan just ej teckna figurer, gubben stackare, och hade suttit och bråkat, och ändå sågo de ej mänskliga ut. Jag tog paletten, och målade figurerna på 2 timmar – ibland lyckas det ju, isynnerhet då man ej är rädd, och jag gjorde de vackraste små figurer en plein air som jag gjort på länge. Wahlberg var förtjust, Becker och några fransmän stodo och beundrade, och W. försäkrade att jag förtjenat åt honom 2000 francs mera på taflan. Följden blef att Wahlberg genast bjöd Becker och mig på en alldeles ursinnig middag med laxöringar, caneton de Rouen, gröna ärter, sparris, jordgubbar, alla möjliga viner, allt på en af Paris bästa restaurationer.

    Pariisi Rouen Adolf von Becker Alfred Wahlberg
  • Wahlberg är med i den der fin-fina utställning som Petit tänker ställa till i sin nya expositions lokal. Det blir bara 20 målare – för Frankrike: Bonnat, Meissonier, Baudry Tyskland Mengel och Knaus, Spanien Madrazo, Italien de Nittis, Sverige Wahlberg Ryssland Boguluboff och Pohitonoff, England Herkomer och Millais österrike-ungern Munkacsy, Belgien Stevens hvad tycks? lofvar det ej bli ganska fint. Om expositionen lyckas och förnyas i nästa år, lofvade Wahlberg ställa så till att jag på något underligt sätt skulle representera Finland – men då gäller det att få någonting rigtigt fint. Tala ej om denna ytterst vågade idé.

    Ranska Suomi Ruotsi Italia Englanti Venäjä Saksa Belgia Espanja Itävalta Unkari Aleksej Bogoljubov Raimundo de Madrazo Ernest Meissonier Mihály Munkácsy Léon Bonnat Paul Baudry Alfred Wahlberg Alfred Stevens Ludwig Knaus John Everett Millais Hubert von Herkomer Georges Petit Adolph Menzel Giuseppe de Nittis Ivan Pokhitonov
  • Becker lofsjunger mig nu.

    Adolf von Becker
  • Hvad färgen är annorlunda här än i Norden – inga brutala öfvergångar, fina, grå toner, allting delikat, vackert. Jag håller af Paris ändå, håller af luften här, färgen, menniskorna som jag ser på gatan.

    Pariisi Pohjoismaat
  • Då jag i går satt med Wahlberg och Becker tänkte jag på midsommaraftonen 1874 då jag med dessa två herrar satt i Asnières och åt en middag liksom i går. Hvad denna tid ligger långt långt borta, och hvad det hade kunnat gå mycket sämre för mig. Wahlberg drack för dessa 8 år, för mig som då var en anspråkslös sapin, för mina framsteg och för hvad jag ännu kommer att göra. Trots sina 48 år blef han lifvad och svor på att han ännu skulle göra under och mirakel, och gå framåt ännu med stora steg – Detta är det enda rätta, alltid se framåt och excelsior! "Arg får man vara, men aldrig modlös" sade han. Hvad hvarje melankolisk stund skulle ha varit mycket bättre använd om jag målat i stället för att sörja. Skall jag då aldrig upphöra att bli en stackare!

    Asnières Adolf von Becker Alfred Wahlberg
  • Gubben Becker han kan just ej följa med sådana der expensioner som Wahlbergs – men gubben B. är ju så litet artist som möjligt fastän han råkat på den underliga idén att egna sig åt måleriet

    Adolf von Becker Alfred Wahlberg
  • Berndtson är på landet – hans tafla behagar mig ej mycket enl. fotografin. Den är ohjelpligen bourgeois denna genre, och han ha sitt berättigande i teckning men blir tråkig i större format. Och så äro de tre flickorna på taflan fula, "des avortons d'hippopotame" som Baudry kallade dem.

    Charles Baude Gunnar Berndtson
  • Cederström är densamme som förr – nu börjar han skälla på svenskarne också, förut var det bara på fransmän, republikanare och lilla Bernadotte.

    Gustaf Cederström Karl XVI Johan
  • Bogoluboff gick rysligt åt Jacoby och Gregarovitsh och sade att de bestämdt intrigerat mot mig i Petersburg – hvilket jag också är fullt öfvertygad om.

    Pietari Aleksej Bogoljubov Dmitrij Vasiljevitj Grigorovitj Valery Jacobi
  • Jag har funderat på att ändå måla något finskt åt Kejsaren – men hvad, hvad – Jag måste tillstå att jag går och söker utan att finna och känner mig särdeles fattig på idéer.

    Alexander III
  • Och nu farväl för denna gång. Tusen helsningar till alla från Atte.