Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

förälskelse turkiska avioliitto kansallisuus kaupungit kevät kielet laulelmat musiikki naiset pohjoismaalaiset rakkaus ranskalaiset romanit turkkilaiset venäjän kieli venäläiset venäläisyys vuodenajat

Paris fredag d. 21 april 82
Älskade Mamma,
Det är löjligt att taga intryck af
hvad den första bästa säger, men å
andra sidan är det visst och sannt
att månget förnuftigt ord ofta utgår
från ointressanta och ointresserade
personers mun. Jag var i går
afton hos herrskapet Chevaliers,
der voro några herrar och dessa jemte
den språksamma gamla Claire, sjöngo
hela tiden för mig: hittils har ni varit
tillräckligt delad mellan Finland och
Paris, nu får ni Ryssland till – hvart
hör ni, när får ni tid att göra nå-
got stort. Att jag i allt är och varit
delad, att mina nyförväfvade ryska
sympathier ställer till ännu värre
oreda i mina tankar och intressen
det är säkert, och jag säger mig det
sjelf alltjemnt; att jag genom mitt
flammeri under de två sista åren
och deras ryskhet skulle vilja ha
sympathi för ryssarna, intressera mig
för dem, skryta med dem. – Men
det går ej. Här talar man om ryssar-
na ungefär som hemma, d.v.s.

såsom ett mycket arriereradt folk,
och den vän- och frändskap som
existerar är mycket mer till namnet
än till gagnet. Jag känner så
tydligt att jag ej är annat än
en. nordisk målare som utveckladt
mig i Paris, och att jag är resulta-
tet af denna min härkomst och ut-
veckling. Alla moskovitiska funderin-
gar och sympathier bli mig alltid
i grunden främmande – något påklistradt
falskt, onaturligt. Då jag några gån-
ger försvarat ryssarne i dispyt
med fransmän, har jag känt på
mig att de innerst haft rätt och
att jag haft fullkomligt samma
åsigt, men att fru Etter och Sonutschka
Manzey liksom tvungit mig att ta
deras försvar. Det förefaller mig
ibland som vore det en rigtig
olycka att dessa två fruntimmer
äro ryskor. Jag hade bordt inse
detta från början, så hade jag alltid
hållit mig mera reserverad och icke
gifvit mig in på en äfventyrlig

affär, som kan ha oberäkneliga
följder. Om du skulle hålla af
henne rigtigt, säger Mamma "Skulle
denna race-olikhet göra ingenting –
Detta kan vara bra då man är 20
år. Detta gäller om passion. Men
giftermålet har ej mycket att skaffa
med passion.
Jag har med lexikon i handen ar-
betat mig igenom dessa zigenar-
visor, som sjöngos så mycket i
Petersburg, och ser deraf att
ryskan för mig är mycket svår.
Skulle jag råka bli kär i en tur-
kisk dam, skulle det vara precis
lika lätt att lära mig turkiska. –
Jag tror dessutom att det vore
vida lättare att få sympathier
för turkarne.
Jag skrifver för öppna fönster
derute ligger förstäderna i vår-
lig skrud. Hvad jag känner dem
bra! Jag kan följa Seinen som
jag ej ser, mellan husen ända
till Asnières som syns längst
bort.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Det är löjligt att taga intryck af hvad den första bästa säger, men å andra sidan är det visst och sannt att månget förnuftigt ord ofta utgår från ointressanta och ointresserade personers mun. Jag var i går afton hos herrskapet Chevaliers, der voro några herrar och dessa jemte den språksamma gamla Claire, sjöngo hela tiden för mig: hittils har ni varit tillräckligt delad mellan Finland och Paris, nu får ni Ryssland till – hvart hör ni, när får ni tid att göra något stort. Att jag i allt är och varit delad, att mina nyförväfvade ryska sympathier ställer till ännu värre oreda i mina tankar och intressen det är säkert, och jag säger mig det sjelf alltjemnt; att jag genom mitt flammeri under de två sista åren och deras ryskhet skulle vilja ha sympathi för ryssarna, intressera mig för dem, skryta med dem. – Men det går ej.

    Suomi Pariisi Venäjä Chevalier Claire Chevalier
  • Här talar man om ryssarna ungefär som hemma, d.v.s. såsom ett mycket arriereradt folk, och den vän- och frändskap som existerar är mycket mer till namnet än till gagnet. Jag känner så tydligt att jag ej är annat än en. nordisk målare som utveckladt mig i Paris, och att jag är resultatet af denna min härkomst och utveckling. Alla moskovitiska funderingar och sympathier bli mig alltid i grunden främmande – något påklistradt falskt, onaturligt. Då jag några gånger försvarat ryssarne i dispyt med fransmän, har jag känt på mig att de innerst haft rätt och att jag haft fullkomligt samma åsigt, men att fru Etter och Sonutschka Manzey liksom tvungit mig att ta deras försvar. Det förefaller mig ibland som vore det en rigtig olycka att dessa två fruntimmer äro ryskor. Jag hade bordt inse detta från början, så hade jag alltid hållit mig mera reserverad och icke gifvit mig in på en äfventyrlig affär, som kan ha oberäkneliga följder.

    Pariisi Emilie von Etter Sophie Manzey
  • Om du skulle hålla af henne rigtigt, säger Mamma "Skulle denna race-olikhet göra ingenting – Detta kan vara bra då man är 20 år. Detta gäller om passion. Men giftermålet har ej mycket att skaffa med passion.

    Alexandra Edelfelt Sophie Manzey
  • Jag har med lexikon i handen arbetat mig igenom dessa zigenarvisor, som sjöngos så mycket i Petersburg, och ser deraf att ryskan för mig är mycket svår. Skulle jag råka bli kär i en turkisk dam, skulle det vara precis lika lätt att lära mig turkiska. – Jag tror dessutom att det vore vida lättare att få sympathier för turkarne.

    Pietari
  • Jag skrifver för öppna fönster derute ligger förstäderna i vårlig skrud. Hvad jag känner dem bra! Jag kan följa Seinen som jag ej ser, mellan husen ända till Asnières som syns längst bort.

    Asnières Seine
  • Brevet saknar slut.