Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

landskap (fysiska helheter) rättigheter henkilökuvat huutokauppa hyväntekeväisyys kaiverrukset kaivertajat kaupungit kirjeet kunniamerkit maaseutu näyttelyt opettajat sähkeet sanomalehdet seuraelämä taidenäyttelyt taiteilijat valokuvat

Paris d 29 Maj 2dra dag Pingst. 1882
Älskade Mamma
Jag väntar allt fortfarande på
brefvet som skulle svara på mitt
telegram om medaljen. Det borde
komma i dig. Det förvånar väl
ej om jag är nyfiken att veta
hvad Ni säger och tycker.
Denna sista vecka har gått temme-
ligen onyttigt förbi. Salongen, fest-
middigar o.d., men nu har jag beslu-
tat att det skall vara slut igen.
I afton är jag emellertid bjuden
till Runebergs. Hvilka der äro vet
jag ej. I lördags öppnades expositionen
för det der välgörande ändamålet,
dit jag gifvit Annis porträtt,
Mamma vet. Det har en mycket
vacker ram och tar sig särdeles väl.
ut, får se huru högt det säljs
på auktionen. Courtois Dagnan
och jag voro der, och vid utgången
sade Courtois med sin vanliga

naivetet, och upprigtighet.
"Il n'y a vraiment de bien à
cette exposition que Meissonnier,
Gérôme et puis nous trois.”
Det är märkvärdigt hvad många
våga skicka ofärdiga skizzer, illa
tecknade och usla. – Det är farligt
om man redan har ett namn.
Jan van Beers t.ex. har skickat
en horrör.
Courtois vill försöka att åstadkomma
en "rapprochement" mellan Gérôme
och mig – Jag begär ej bättre, men
jag är dock innerst öfvertygad om
att han ej bryr sig stort om mig.
Courtois försäkrar motsatsen. Så
mycket bättre om så är.
I går voro vi, Courtois, v. Stetten
och jag i vagn i le Bois samt
åkte hela eftermiddagen. Seinens
stränder äro ändå bland det vackraste

i hela verlden. Och så går allt
så ypperligt väl tillsammans –
De lummiga träden, floden med
hundrade eleganta båtar, de
fina ekipagerna, de vackra toiletter
na i gröngräset, och öfver allt
detta, denna grå himmel der solen
bryter igenom – nej grå är den ej
pariserhimmeln – hvit hellre, ej
sorgsen utan glad, distinguerad och –
svår att måla, ty alla dessa fina
skiftningar äro nästan omöjliga
att återge. Och sådana fonder –
Mont Valerien, St Cloud, Meudon –
det är vackert, vackert. Nog är
väl detta ändå den vackraste stad
norr om alperna. De som icke
förstå denna skönhet äro att beklaga,
de ha ej färgsinne. –
Ännu komma bref och lyckönsknings
kort. –
Jag har haft ett högst tråkigt
trassel med editeuren för l'Art
som nu, sedan han narrat mig

att öfverge Goupil för det att
denna begärt uteslutande reproduktions
rätt, vill ha precis samma pre-
vilegium. Jag bad honom naturligt
vis dra dit pepparn vexer.
Emellertid har Braun nu fotografi-
rättigheten. Den gamle gravören
Ramus är förtviflad. Det gör mig
ondt om honom. Han var kär
i taflan, och som han ej sjelf kan
ta gravuren på förlag blir det
ej något af – Stackars gubbe.
Jag skickar fortfarande tidnings
utklipp – icke alla som komma
naturligtvis.
Och nu farväl. – Det är sannt,
jag fick igår ett lyckönsknings
telegram signeradt Etter och Manzey,
hvilket bevisar att mitt bref kom-
mit fram – Det är snällt af dem
att tänka på mig
helsningar
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Jag väntar allt fortfarande på brefvet som skulle svara på mitt telegram om medaljen. Det borde komma i dig. Det förvånar väl ej om jag är nyfiken att veta hvad Ni säger och tycker.

  • Denna sista vecka har gått temmeligen onyttigt förbi. Salongen, festmiddigar o.d., men nu har jag beslutat att det skall vara slut igen.

  • I afton är jag emellertid bjuden till Runebergs. Hvilka der äro vet jag ej.

    Lina Runeberg Walter Runeberg
  • I lördags öppnades expositionen för det der välgörande ändamålet, dit jag gifvit Annis porträtt, Mamma vet. Det har en mycket vacker ram och tar sig särdeles väl. ut, får se huru högt det säljs på auktionen.

    Alexandra Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Courtois Dagnan och jag voro der, och vid utgången sade Courtois med sin vanliga naivetet, och upprigtighet. "Il n'y a vraiment de bien à cette exposition que Meissonnier, Gérôme et puis nous trois.”

    Gustave Courtois Pascal Dagnan-Bouveret Jean-Léon Gérôme Ernest Meissonier
  • Det är märkvärdigt hvad många våga skicka ofärdiga skizzer, illa tecknade och usla. – Det är farligt om man redan har ett namn. Jan van Beers t.ex. har skickat en horrör.

    Jan van Beers
  • Courtois vill försöka att åstadkomma en "rapprochement" mellan Gérôme och mig – Jag begär ej bättre, men jag är dock innerst öfvertygad om att han ej bryr sig stort om mig. Courtois försäkrar motsatsen. Så mycket bättre om så är.

    Gustave Courtois Jean-Léon Gérôme
  • I går voro vi, Courtois, v. Stetten och jag i vagn i le Bois samt åkte hela eftermiddagen. Seinens stränder äro ändå bland det vackraste i hela verlden. Och så går allt så ypperligt väl tillsammans – De lummiga träden, floden med hundrade eleganta båtar, de fina ekipagerna, de vackra toiletterna i gröngräset, och öfver allt detta, denna grå himmel der solen bryter igenom – nej grå är den ej pariserhimmeln – hvit hellre, ej sorgsen utan glad, distinguerad och – svår att måla, ty alla dessa fina skiftningar äro nästan omöjliga att återge. Och sådana fonder – Mont Valerien, St Cloud, Meudon – det är vackert, vackert. Nog är väl detta ändå den vackraste stad norr om alperna. De som icke förstå denna skönhet äro att beklaga, de ha ej färgsinne.

    Pariisi Saint-Cloud Meudon Bois de Boulogne Seine Mont-Valérien Alpit Gustave Courtois Carl von Stetten
  • Ännu komma bref och lyckönsknings kort.

  • Jag har haft ett högst tråkigt trassel med editeuren för l'Art som nu, sedan han narrat mig att öfverge Goupil för det att denna begärt uteslutande reproduktionsrätt, vill ha precis samma previlegium. Jag bad honom naturligt vis dra dit pepparn vexer.

    Adolphe Goupil Émile Cardon
  • Emellertid har Braun nu fotografirättigheten. Den gamle gravören Ramus är förtviflad. Det gör mig ondt om honom. Han var kär i taflan, och som han ej sjelf kan ta gravuren på förlag blir det ej något af – Stackars gubbe.

    Gaston Braun Edmond Ramus
  • Jag skickar fortfarande tidningsutklipp – icke alla som komma naturligtvis.

  • Och nu farväl.

  • Det är sannt, jag fick igår ett lyckönskningstelegram signeradt Etter och Manzey, hvilket bevisar att mitt bref kommit fram – Det är snällt af dem att tänka på mig helsningar Atte

    Emilie von Etter Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Sebastian von Etter Nikolaj Nikolajevitj Manzey