Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

militärer (personer) intendenter sjukdom (tillstånd) opera (konstart) fylleri förmän aateli alkoholi diplomaatit espanjalaisuus illalliset juomat kartanot keisarinnat kirjeet kuljetus kuninkaalliset kuolema matkat museot naiset näyttelyt palvelusväki porvarillisuus sähkeet taide taidenäyttelyt taiteilijat taiteilijuus talous taulut ulkonäkö venäläiset venäläisyys viinat

Petersburg Onsdag 15 nov
82
Älskade Mamma,
I går gick hela förmiddagen till
att få fru Miatleffs porträtt
borttaget från den yttre och kil-
ramen, att rulla det och föra
det tillbaka till staden. Jurij Leuchten
berg var derute, blef lifvad att hjelpa
mig, och på tumanhand togo vi
ned den tunga taflan, bräckte upp
spikarne, samt rullade duken. Det
är icke alla dagar man har
en storfurste om emballeur.
Taflan afreste, följd af deras
lyckönskningar – Jurij önskade
mig allt fortfarande succès –
"vous en avez déjà tant eu" sade
han. Det gamla nötet, gubben,
sof, hette det. Jag är öfvertygad
om att det var för att undslippa
alla obehagliga explikationer an-
gående de femhundra rublarne.

Jag reste derifrån med en
fru Arsenieff ryska militär
attachéns i Konstantinopel
gemål. Lätt att komma i
samspråk med, tillochmed om
de intimaste ämnen, som alla
ryssinnor, berättade hon bl.a.
i kupén, att hela intendenthistorien
och dermed följande förluster för
Miatleffs vore lögn. Gubben hade
haft icke en manlig, utan en
qvinlig, och mycket vacker intendent
på sina egendomar och denna hade
klått honom på en så enorm
summa som 400.000. "Ou est la
femme?" – den eviga frågan.
Det roade mig så mycket mera
som gubben lagt ut vidt och bredt
för mig om denna intendent, som
är död för 10 år sedan, och hvars
kära maka det är som så högt
uppskattat sin vänskap för gubben.

– Tack för alla Edra bref. Annis
Buttis och Mammas. Det käns
så godt att få litet doft af hem-
met i näsan igen. Det förefaller
mig som om jag verkligen,
som fröken Born sade, såge rysk
ut, när jag är här – Just som de
andra – åtminstone blir mina
själsegenskaper betydligt slappade
af den här luften.
Först i går fick jag svar från
Duperret, som ger mig rendez-vous
i morgon. Jag skall då tala med
honom om Gatchina. Emellertid
gå de här allt på med sitt Boruvna
– Paul tycker att vi skulle resa
fredag afton och vara tillbaka mån-
dag morgon – men på det sättet
skulle jag ju ej kunna resa förr
än om tisdag. Paul kan nämligen
ej resa förr – kejsarinnan tar emot
om fredagarna, och 2 dygn tar
det minst att resa till Boruwna

då sjelfva resan tager 2 nätter.
Det är som från Helsingfors
till Wiborg. Jag har min hätä
på mig att komma till Paris,
och vantrifs här, trots Etters
utmärkta vänlighet.
Genralen kommer först i afton.
Sascha är här alla dagar, och
representerar den tråkiga sidan
af familjen – detta jämrande
som jag känner så väl från
i fjol.
Igår voro vi på theatern och
sågo Carmen – en charmant
opera, som Mamma vet.
En Germano, tror jag hon hette,
spelte Carmen bra, och sjöng
bra, men var ohjelpligt tjock
och ful. Dock måste, efter
beskrifning Mme Artôt
ha sjungit bättre: l'Amour
est enfant de Bohème".
Hela operan är spansk,

genomspansk – musiken allde-
les förtjusande, originel alls ej
"bourgeois". Hvilken skada att
Bizet skulle dö så ung. Efteråt
bjöd jag Paul och Sascha på
supé. De voro ej glada
Jag tror rakt af att ("la
plume miraculeuse", se hvad
den gör mig för spratt) – ja att
man ej ens vet hvad glädje
är här i landet. Jag drack
bara för att dricka och hoppades
sålunda bli på bättre humör.
Men jag blef hvarken full eller
glad. Hvad jag förstår väl
att folk super bränvin
här i landet Ryssland.
– Alla mina taflor äro nu
upphängda här hos Etters,
fru Miatleff med. Jag kan
ungefär se hvilken effekt de
komma att göra hos Petit

Innan jag reser telegraferar
jag. Ännu har jag alls
ingen lust att resa till
Boruvna – kanske den kom-
mer. Visserligen är ju två
dagar ej hela verlden, men
med den oro jag har i kroppen,
är det mycket.
Har mamma någonsin sett
ett sluskigare bref? Jag tittade
just på föregående sida –
och den vittnar minsann ej om
någon öfverdrifven skrifkunnig-
het.
Min halsbränna är regel-
bunden här – alla dagar, från
morgon till qväll.
Idag försökte jag ett stort
medel –
mot sorgset sinne
att gå på Eremitaget
och jag fann mig, som flere

gånger i fjol, ypperligt deraf.
Dessa gamla bekanta, utmärkte
målare, intelligenta karlar, äro
roliga att språka med, så
gamla
och döda
de äro – ofta bra mycket
roligare än de lefvande. Der
ha kommit några nya Rembrandt
till – två som jag åtminstone
ej sett förut – Gigantiska, enorma
mästerverk. En helig familj
med Maria som ser efter
om Kristusbarnet sofver och
en hop små englar som kom-
ma nedtrippande i luften och
säga "schsch" är bland de största
konstverk jag någonsin sett.
Se en sådan realist bör man
vara, en som kan röra alla
själens finaste strängar så
att de dallra länge efteråt
af förtjusning. Hvilken herrlig
bild, och hvilken stor målare!
Taflan är dessutom målad så,

som blott en till kunde göra
det, Velasquez. Och så en
gammal gumma, också ny –
så obeskrifligt bra! De händerna
der äro så att man för en
stund glömmer allt annat.
Då Jag kom hem och såg mina
opera omnia, svor jag öfver
att vara en sådan Fnaslund.
Storheten, hvarifrån skall man
taga den, då man är en liten,
tarflig natur? Om Mamma
skulle se den der ängeln på
taflan, hans rörelse, hans tycke –
det är öfverdådigt, oförsigtigt
bra! Och detta måleri är min-
sann ej hvarken torrt eller magert;
dugtigt, manligt, så att man
darrar i sin litenhet då man ser
derpå. – Nu tar pappret slut,
och jag tar farväl tills i morgon
eller öfvermorgon Mammas
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • I går gick hela förmiddagen till att få fru Miatleffs porträtt borttaget från den yttre och kilramen, att rulla det och föra det tillbaka till staden. Jurij Leuchtenberg var derute, blef lifvad att hjelpa mig, och på tumanhand togo vi ned den tunga taflan, bräckte upp spikarne, samt rullade duken. Det är icke alla dagar man har en storfurste om emballeur. Taflan afreste, följd af deras lyckönskningar – Jurij önskade mig allt fortfarande succès – "vous en avez déjà tant eu" sade han. Det gamla nötet, gubben, sof, hette det. Jag är öfvertygad om att det var för att undslippa alla obehagliga explikationer angående de femhundra rublarne.

    Varvara Iljinitjna Mjatleva Vladimir Ivanovitj Mjatlev George von Leuchtenberg
  • Jag reste derifrån med en fru Arsenieff ryska militär attachéns i Konstantinopel gemål. Lätt att komma i samspråk med, tillochmed om de intimaste ämnen, som alla ryssinnor, berättade hon bl.a. i kupén, att hela intendenthistorien och dermed följande förluster för Miatleffs vore lögn. Gubben hade haft icke en manlig, utan en qvinlig, och mycket vacker intendent på sina egendomar och denna hade klått honom på en så enorm summa som 400.000. "Ou est la femme?" – den eviga frågan. Det roade mig så mycket mera som gubben lagt ut vidt och bredt för mig om denna intendent, som är död för 10 år sedan, och hvars kära maka det är som så högt uppskattat sin vänskap för gubben.

    Konstantinopoli Arsenieff Vladimir Ivanovitj Mjatlev
  • Tack för alla Edra bref. Annis Buttis och Mammas. Det käns så godt att få litet doft af hemmet i näsan igen. Det förefaller mig som om jag verkligen, som fröken Born sade, såge rysk ut, när jag är här – Just som de andra – åtminstone blir mina själsegenskaper betydligt slappade af den här luften.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Hanna von Born (epävarma yhteys) Alexandra Edelfelt
  • Först i går fick jag svar från Duperret, som ger mig rendez-vous i morgon. Jag skall då tala med honom om Gatchina.

    Gattjina Henri-A. Duperret
  • Emellertid gå de här allt på med sitt Boruvna – Paul tycker att vi skulle resa fredag afton och vara tillbaka måndag morgon – men på det sättet skulle jag ju ej kunna resa förrän om tisdag. Paul kan nämligen ej resa förr – kejsarinnan tar emot om fredagarna, och 2 dygn tar det minst att resa till Boruwna då sjelfva resan tager 2 nätter. Det är som från Helsingfors till Wiborg.

    Viipuri Helsinki Borovno Maria Fjodorovna Paul von Etter
  • Jag har min hätä på mig att komma till Paris, och vantrifs här, trots Etters utmärkta vänlighet. Genralen kommer först i afton. Sascha är här alla dagar, och representerar den tråkiga sidan af familjen – detta jämrande som jag känner så väl från i fjol.

    Pariisi Emilie von Etter Sebastian von Etter Alexander Jacobson
  • Igår voro vi på theatern och sågo Carmen – en charmant opera, som Mamma vet. En Germano, tror jag hon hette, spelte Carmen bra, och sjöng bra, men var ohjelpligt tjock och ful. Dock måste, efter beskrifning Mme Artôt ha sjungit bättre: l'Amour est enfant de Bohème". Hela operan är spansk, genomspansk – musiken alldeles förtjusande, originel alls ej "bourgeois". Hvilken skada att Bizet skulle dö så ung.

    Alexandra Edelfelt Désirée Artôt Georges Bizet Carmen Germano
  • Efteråt bjöd jag Paul och Sascha på supé. De voro ej glada Jag tror rakt af att ("la plume miraculeuse”, se hvad den gör mig för spratt) – ja att man ej ens vet hvad glädje är här i landet. Jag drack bara för att dricka och hoppades sålunda bli på bättre humör. Men jag blef hvarken full eller glad. Hvad jag förstår väl att folk super bränvin i Ryssland.

    Venäjä Paul von Etter Alexander Jacobson
  • Innan jag reser telegraferar jag. Ännu har jag alls ingen lust att resa till Boruvna – kanske den kommer. Visserligen är ju två dagar ej hela verlden, men med den oro jag har i kroppen, är det mycket.

    Borovno
  • Har mamma någonsin sett ett sluskigare bref? Jag tittade just på föregående sida – och den vittnar minsann ej om någon öfverdrifven skrifkunnighet.

    Alexandra Edelfelt
  • Min halsbränna är regelbunden här – alla dagar, från morgon till qväll.

  • Idag försökte jag ett stort medel – mot sorgset sinne att gå på Eremitaget och jag fann mig, som flere gånger i fjol, ypperligt deraf. Dessa gamla bekanta, utmärkte målare, intelligenta karlar, äro roliga att språka med, så gamla och döda de äro – ofta bra mycket roligare än de lefvande. Der ha kommit några nya Rembrandt till – två som jag åtminstone ej sett förut – Gigantiska, enorma mästerverk. En helig familj med Maria som ser efter om Kristusbarnet sofver och en hop små englar som komma nedtrippande i luften och säga "schsch" är bland de största konstverk jag någonsin sett. Se en sådan realist bör man vara, en som kan röra alla själens finaste strängar så att de dallra länge efteråt af förtjusning. Hvilken herrlig bild, och hvilken stor målare! Taflan är dessutom målad så, som blott en till kunde göra det, Velasquez. Och så en gammal gumma, också ny – så obeskrifligt bra! De händerna der äro så att man för en stund glömmer allt annat. Då Jag kom hem och såg mina opera omnia, svor jag öfver att vara en sådan Fnaslund. Storheten, hvarifrån skall man taga den, då man är en liten, tarflig natur? Om Mamma skulle se den der ängeln på taflan, hans rörelse, hans tycke – det är öfverdådigt, oförsigtigt bra! Och detta måleri är minsann ej hvarken torrt eller magert; dugtigt, manligt, så att man darrar i sin litenhet då man ser derpå.

    Eremitaget Alexandra Edelfelt Rembrandt Diego Velázquez Maria Kristus
  • Nu tar pappret slut, och jag tar farväl tills i morgon eller öfvermorgon Mammas Atte

    Alexandra Edelfelt