Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sommarvillor sötsaker transportmedel sjukdom (tillstånd) skärgård kuskar byar landskap (fysiska helheter) förälskelse arkkitehtuuri henkilökuvat huviretket Jumala junat kalusteet kartanot käyntikortit kirkkokunnat kristityt kuolema lämpötila luonteenpiirteet maaseutu matkat naiset päivälliset palvelusväki rakkaus rautatiet sää sähkeet seuraelämä talous talvi teatteritaide tilaukset venäjän kieli vierailut vuodenajat yhteiskuntaluokat

P.burg Måndag d. 20 november 1882
Älskade Mamma,
Det var i dag, vid hemkomsten från
Borovna som jag erhöll Mammas båda,
kärkomna bref. Ännu är jag litet trött
efter en genomvakad natt tillbragt i en
stekhet jernvägsvagon, men ämnar
dock samla mina krafter för att
i afton packa in och i morgon ge
mig af, kl. 1.30.
Nåväl, resan till Borovna var i allo
lyckad och jag har medfört ett det bästa minne
derifrån. Vi voro icke väntade, och kunde
derföre konstatera att deras glädje och öfver-
raskning voro verkliga. Vi reste, som Mam-
ma mins, med Gubben Manzey. Vägen
är ful ända tills en eller 2 stationer från
Zaretje, der vi afstego. En troika från
Manzeys var oss till möte, och så bar det
af öfver isen 7 verst i 20 graders köld.
Lyckligtvis voro vi så väl insvepta i fällar
att vi ej mycktet kände af temperaturen.
Borovna ligger mycket nätt – men är
mindre än jag af Etters berättelser trott.
Det är ett gammaldags stenhus sådant
som massa herrgårdar hemma – icke så
stort och så dominerande som Kiala, på långt

när.
Brygga
Sjö
På mangårdssidan ligga
två små flygelbyggnader
åt sjösidan är en gam-
mal stadig veranda
med två runda trappor
ned. Ungefär 50 steg
derifrån ligger sjön
och bryggan, som är
gammal, halfrund och
af sten. Stället är gam-
maldags, hemtrefligt, men
alls ej storartadt – trappor
o.d af gulmåladt trä, som
på Kiala. – Utmärkt snyggt
öfverallt. Stora björkar
rundtomkring. – en lång
landtunga som bildar som en liten ås, måste
om sommaren vara en särdeles behaglig
promenad. Mest björkar – en och annan liten,
planterad ek. Från Borovna ser man 2 kyrkor,
Wolkoffs ställe midt öfver sjön som endast
är några (2) verst bred, samt alldeles midt öfver
en by som ger åt det hela ett ganska lifligt
utseende. Naturligtvis finnas icke Haikos
bergsformationer, vackra vikar och allt det
der. Inne äro rummen enkla, men
trefliga, stora ej höga men ljusa. Alla
möbler äro gamla, sådana som på Kiala
de adlercreutzska speglarne. stolarna o.d.
Allt Mahogny – i kejsartidens smak 2 vackra
bord och en do pendyl ha de, men öfverhufvud-
taget är möblementet mycket enkelt.
En treflig stor biljardsal med Jakovleffar
och Manzeyar i massa alla från början
af detta århundrade. Varma rum, böcker

framme, tidningar, tidskrifter, god mat gästfrihet. – Alla voro de utomordentligt
förekommande – fröken var ovanligt söt – på godt humör, vacker och helt annor
lunda än i Petersburg, der alla dessa förfärliga familjehistorier mala på
sinnet. Tjotje Nadja var bättre än någonsin och ej ett enda gräligt tonfall för-
nam jag på de 2 dagarne. Vi åkte första och andra dagen omkring – till
det närbelägna Berioska ett litet gammalt sommarställe der fru Jacobson
bott. Detta kan ej jemföras med vårt Haiko i komfort och behagligt utseende
På söndagsmorgonen åkte fröken Sofi och jag ut i en liten släde, Paul och
Tjotje Nadja följde efter – Utfärden gälde en by Fedowa, bebodd af raskolniki.
miserabelt såg der ut ehuru icke smutsigare än i en finsk by. Mycket godt
förhållande tyckes råda mellan Manzeys och folket. Åtminstone tilltalade både
gubben och fröken alla särdeles vänligt, frågade efter barn och blomma o.s.v
– I stall och fähus var jag äfven – ingenting anmärkningsvärdt. Deremot ha de två
stora och vackra orangerier med alla slags bladväxter, hvilka, om sommaren,
lära helt och hållet skymma nedra våningen. Några lusthus, paviljonger allt
med doriska pelare och af sten bidraga att ge åt det hela en mycket
harmonisk prägel af torr arkitektur från seklets första tider. Fröken Sofi
sade sig trifvas utmärkt väl, och jag förstår att derute är lika roligt som i
Petersburg med det underliga slägtlif de lefva. De togo ett löfte af mig att åter-
komma i sommar och att då måla gubbens porträtt. Frökens hänger nu derute,
och är verkligen dåligt. – När jag får henne så der skildt från slägten förefaller
hon också mindre rysk än då hon är inne i alla de här historierna med German
Gustavovitch Alexander Ivanowitch etc. etc. – A propos, Alexander Iwanowitch, Sasha
Jacobson, lär ha någonsorts bröståkomma, så att han skall resa till Nizza under
vintern, via Paris. Om fredag reser han, så att jag har honom hos mig i Paris
några dagar efter min ankomst dit. Han telegraferade i går till Borovna att Buistroff
rådt honom att resa genast – jag tolkade detta såsom en påminnelse
åt Manzey
att förstärka kapitalerna
åt Manzey. Mamma vet huru de ta sådana saker. Sascha gör sig tror jag sjukare
än han är. Alla äro ytterst oroliga för hononm. Tänk, han tar sin kusk med sig till Nizza,
för han vågar ej resa ensam ochvill ha någon att tala ryska med. De våga ej kriticera
denna hans fundering. Jag skall försöka att vara artig mot honom i Paris,
men kusken tänker jag hvarken bjuda på middag eller på theatern. I och med detsamma
jag kom tillbaka inom Petersburgs murar, kände jag hela detta tryckande,

tråkiga, ofria, som jag alltid erfarit.
Fru Etter skulle nödvändigt vilja att
jag skulle resa först om onsdag, ty
Sebastian Paulowitsch reser först i
morgon qväll till Finland (han kommer
med konfekt åt flickorna från mig) –
och Mamma vet att man ej kan
tala ett ord med henne då han är der.
Nu i afton skall jag först till Sascha,
som lär vara sämre – icke ser han så
dålig ut – han går på theatern alla dagar
o.s.v. – och så skall jag packa in.
Jag vill ej söla längre, och tycker att
Jag redan förlorat nog mycken tid
här.
Boris har varit här på e.m. – Föga förän
drad. Kort har jag lemnat hos Kræmers,
Bruuns och Casimir,
af
hvilka ingen
var hemma.
Kejsarinnan såg endast den Schjerfbeckska
skizzen, taflan såg hon ej. Något pris
var ej fråga om. Är det värdt
att tala om detta i tidningarna, förrän
expositionen hos Petit går af stapeln.
Troligen är detta dock redan gjordt,
om Bos fått tag i saken.
– Hvad mina känslor efter Borovna
resan beträffar, så tror jag att jag

att det vänskapliga förhållandet mellan
fröken och mig aldrig varit bättre.
hon var tusen gånger bättre nu
än sist, och Jag kände mig mindre
främmande och oförstådd.
Skada blott att hon skall vara härifrån
detta land, som jag så litet svärmar
för.
Sorgligt med dödsfallen hemma!
Gud låte Eder alla vara friska och
raska.
Helsa alla tusen gånger och hjertligt
från mig – det är troligen sista
brefvet från Petersburg – om ej Etters
öfvertalningar inverkar så på min
svaga karaktär att jag stannar
till onsdag.
Farväl. Gud välsigne Eder, det
är min enträgna bön
Mammas
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Det var i dag, vid hemkomsten från Borovna som jag erhöll Mammas båda, kärkomna bref.

    Borovno Alexandra Edelfelt
  • Ännu är jag litet trött efter en genomvakad natt tillbragt i en stekhet jernvägsvagon, men ämnar dock samla mina krafter för att i afton packa in och i morgon ge mig af, kl. 1.30.

  • Nåväl, resan till Borovna var i allo lyckad och jag har medfört ett det bästa minne derifrån. Vi voro icke väntade, och kunde derföre konstatera att deras glädje och öfverraskning voro verkliga.

    Borovno
  • Vi reste, som Mamma mins, med Gubben Manzey. Vägen är ful ända tills en eller 2 stationer från Zaretje, der vi afstego. En troika från Manzeys var oss till möte, och så bar det af öfver isen 7 verst i 20 graders köld. Lyckligtvis voro vi så väl insvepta i fällar att vi ej mycktet kände af temperaturen.

    Zaretje Alexandra Edelfelt Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Borovna ligger mycket nätt – men är mindre än jag af Etters berättelser trott. Det är ett gammaldags stenhus sådant som massa herrgårdar hemma – icke så stort och så dominerande som Kiala, på långt när. På mangårdssidan ligga två små flygelbyggnader åt sjösidan är en gammal stadig veranda med två runda trappor ned. Ungefär 50 steg derifrån ligger sjön och bryggan, som är gammal, halfrund och af sten. Stället är gammaldags, hemtrefligt, men alls ej storartadt – trappor o.d af gulmåladt trä, som på Kiala. – Utmärkt snyggt öfverallt. Stora björkar rundtomkring. – en lång landtunga som bildar som en liten ås, måste om sommaren vara en särdeles behaglig promenad. Mest björkar – en och annan liten, planterad ek. Från Borovna ser man 2 kyrkor, Wolkoffs ställe midt öfver sjön som endast är några (2) verst bred, samt alldeles midt öfver en by som ger åt det hela ett ganska lifligt utseende. Naturligtvis finnas icke Haikos bergsformationer, vackra vikar och allt det der. Inne äro rummen enkla, men trefliga, stora ej höga men ljusa. Alla möbler äro gamla, sådana som på Kiala de adlercreutzska speglarne. stolarna o.d. Allt Mahogny – i kejsartidens smak 2 vackra bord och en do pendyl ha de, men öfverhufvudtaget är möblementet mycket enkelt. En treflig stor biljardsal med Jakovleffar och Manzeyar i massa alla från början af detta århundrade.

    Kiala Haikko Borovno Emilie von Etter Sebastian von Etter Michail Sergejevitj Volkov Jelena Nikolajevna Volkova
  • Varma rum, böcker framme, tidningar, tidskrifter, god mat gästfrihet. – Alla voro de utomordentligt förekommande – fröken var ovanligt söt – på godt humör, vacker och helt annorlunda än i Petersburg, der alla dessa förfärliga familjehistorier mala på sinnet. Tjotje Nadja var bättre än någonsin och ej ett enda gräligt tonfall förnam jag på de 2 dagarne.

    Pietari Nadine Armfelt Sophie Manzey
  • Vi åkte första och andra dagen omkring – till det närbelägna Berioska ett litet gammalt sommarställe der fru Jacobson bott. Detta kan ej jemföras med vårt Haiko i komfort och behagligt utseende

    Haikko Berioska Emilia Venjaminovna Jacobson
  • På söndagsmorgonen åkte fröken Sofi och jag ut i en liten släde, Paul och Tjotje Nadja följde efter – Utfärden gälde en by Fedowa, bebodd af raskolniki. miserabelt såg der ut ehuru icke smutsigare än i en finsk by.

    Fedova Nadine Armfelt Sophie Manzey Paul von Etter
  • Mycket godt förhållande tyckes råda mellan Manzeys och folket. Åtminstone tilltalade både gubben och fröken alla särdeles vänligt, frågade efter barn och blomma o.s.v

    Sophie Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • I stall och fähus var jag äfven – ingenting anmärkningsvärdt. Deremot ha de två stora och vackra orangerier med alla slags bladväxter, hvilka, om sommaren, lära helt och hållet skymma nedra våningen. Några lusthus, paviljonger allt med doriska pelare och af sten bidraga att ge åt det hela en mycket harmonisk prägel af torr arkitektur från seklets första tider.

  • Fröken Sofi sade sig trifvas utmärkt väl, och jag förstår att derute är lika roligt som i Petersburg med det underliga slägtlif de lefva. De togo ett löfte af mig att återkomma i sommar och att då måla gubbens porträtt. Frökens hänger nu derute, och är verkligen dåligt.

    Pietari Sophie Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • När jag får henne så der skildt från slägten förefaller hon också mindre rysk än då hon är inne i alla de här historierna med German Gustavovitch Alexander Ivanowitch etc. etc.

    Alexander Jacobson Herman Gustavovitj Lerche
  • A propos, Alexander Iwanowitch, Sasha Jacobson, lär ha någonsorts bröståkomma, så att han skall resa till Nizza under vintern, via Paris. Om fredag reser han, så att jag har honom hos mig i Paris några dagar efter min ankomst dit. Han telegraferade i går till Borovna att Buistroff rådt honom att resa genast – jag tolkade detta såsom en påminnelse åt Manzey att förstärka kapitalerna. Mamma vet huru de ta sådana saker. Sascha gör sig tror jag sjukare än han är. Alla äro ytterst oroliga för hononm. Tänk, han tar sin kusk med sig till Nizza, för han vågar ej resa ensam och vill ha någon att tala ryska med. De våga ej kriticera denna hans fundering. Jag skall försöka att vara artig mot honom i Paris, men kusken tänker jag hvarken bjuda på middag eller på theatern.

    Pariisi Nizza Borovno Alexandra Edelfelt Nikolaj Ivanovitj Bystrov Alexander Jacobson Nikolaj Nikolajevitj Manzey Mischa
  • I och med detsamma jag kom tillbaka inom Petersburgs murar, kände jag hela detta tryckande, tråkiga, ofria, som jag alltid erfarit.

    Pietari
  • Fru Etter skulle nödvändigt vilja att jag skulle resa först om onsdag, ty Sebastian Paulowitsch reser först i morgon qväll till Finland (han kommer med konfekt åt flickorna från mig) – och Mamma vet att man ej kan tala ett ord med henne då han är der.

    Suomi Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Emilie von Etter Alexandra Edelfelt Sebastian von Etter
  • Nu i afton skall jag först till Sascha, som lär vara sämre – icke ser han så dålig ut – han går på theatern alla dagar o.s.v. – och så skall jag packa in. Jag vill ej söla längre, och tycker att Jag redan förlorat nog mycken tid här.

    Alexander Jacobson
  • Boris har varit här på e.m. – Föga förändrad.

    Boris
  • Kort har jag lemnat hos Kræmers, Bruuns och Casimir, af hvilka ingen var hemma.

    Sofia von Kræmer Maria Bruun Oskar von Kræmer Casimir Ehrnrooth Theodor Bruun
  • Kejsarinnan såg endast den Schjerfbeckska skizzen, taflan såg hon ej. Något pris var ej fråga om. Är det värdt att tala om detta i tidningarna, förrän expositionen hos Petit går af stapeln. Troligen är detta dock redan gjordt, om Bos fått tag i saken.

    Maria Fjodorovna Berndt Otto Schauman Helene Schjerfbeck Georges Petit
  • Hvad mina känslor efter Borovnaresan beträffar, så tror jag att jag att det vänskapliga förhållandet mellan fröken och mig aldrig varit bättre. hon var tusen gånger bättre nu än sist, och Jag kände mig mindre främmande och oförstådd. Skada blott att hon skall vara härifrån detta land, som jag så litet svärmar för.

    Borovno Sophie Manzey
  • Sorgligt med dödsfallen hemma! Gud låte Eder alla vara friska och raska.

  • Helsa alla tusen gånger och hjertligt från mig – det är troligen sista brefvet från Petersburg – om ej Etters öfvertalningar inverkar så på min svaga karaktär att jag stannar till onsdag. Farväl. Gud välsigne Eder, det är min enträgna bön Mammas Atte

    Pietari Alexandra Edelfelt Emilie von Etter