Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

personlighet diamant förälskelse sjukdom (tillstånd) aamiaiset ateljeet henkilökuvat jalokivet Jumala kalusteet kamiinat kansallisuus käsityöläiset kaunokirjallisuus kirjeet lääkärit lämpötila matkat museot myymälät naiset näytelmäkirjallisuus näyttelijät näyttelyt osoitteet rakkaus taidekauppa taidenäyttelyt talous teatteritaide venäläiset ystävät

Paris d. 2 Dec 1882
Älskade Mamma,
Jag vet verkligen ej med hvad jag skall
börja och hvar jag skall sluta – så mycket
tycker jag mig har att skrifva om.
I afton känner jag mig för första gån-
gen hemvan och erfar trefnad af existensen
ty jag har ändtligen fått varmt i ateliern.
Rören till min gamla kamin voro så
förderfvade och sönderbrända, att den ohyggli-
gaste rök uppstod hvar gång jag skulle göra
det. Jag har nu köpt en s.k. "Choubersky"
d.v.s en amerikansk poële, som ser
snygg ut och brinner natt och dag. Den kostar
med röret 150 frcs – Får se om den skall
värma tillräckligt. I alla fall är den ut-
märkt bra att ha. Egentligen är den
flyttbar, men som sofrummet är till-
räckligt uppvärmdt fastän kakelugnen är
här, har jag fästat den vid röret här i
ateliern. Fördelen häraf att ateliern all-
tid hålles varm, och ungefär vid en och
samma temperatur, 16 grader. –
Mitt sofvum börjar också bli hyggligare
nu. I nästa vecka – om tisdag sätter tapissiern
upp ridåer, hänger upp en "séparation, bekläder

sängen, toiletten o.s.v. Jag njuter verkli-
gen af tanken att en gång få det
menskligt deruppe på min lafve.
Sascha kom i onsdags. Han såg temme
ligen frisk ut tyckte jag. Det var ej
Mischa utan Grischka han hade med
sig. Mischas gemål hade näml. förkla-
rat att hon skulle afhända sig lifvet om
han reste. I sista minuten tog Sacha
då sin förre hejduk, Grishka, hvilken
ovilkorligen är mera reputerlig och
blir honom till större nytta. Hos Ma-
dame Pasca hade jag varit förut. Hon
var prevenerad om Ss ankomst, och
som Wolkoffs, likasom Etters framställt
honom som döende, skyndade hon genast
upp på hotellet för att erbjuda honom
sin vård. Då hon fann honom så pass dugtig –
bjöd hon honom och mig på theatern.
Jag protesterade för Saschas skull, men
gick dock, då jag märkte att ingenting
afhöll honom. Vid tredje akten
började han dock må illa och gick.
Man märker inga yttre tecken till
hans sjukdom, som lär vara nervös,

men han säger sig känna en grym
smärta i högra sidan ef bröstet. Vore verkli-
gen smärtan så svår, skulle han väl,
pjåkig som han är skrika, men han
säger ej ett ord. Vi voro upp i Pascas
klädloge, och jag gick efter Ss affärd
upp dit under alla mellanakterna.
Hon gör intrycket af en "bonne femme"
– helt och hållet fransyska och aktris –
rakt på saken, energisk, pratsam
och godmodig, men med hela sitt in-
tresse fästadt på succès, applåder, tidnin-
gar o.d. Huru en sådan vänskap
kunnat uppstå mellan de bigotta,
fördomsfulla Volkoffs och denna routi-
nerade aktris, som ej har det minsta
gemensamt med dem, begriper jag
ej, nej icke det minsta. Unter uns
tror jag hon småningon börjar tycka
den der Wolkoffska vänskapen bli
litet tryckande, så inbringande den än
kan vara. ”Un roman parisien”
är Feuilletsk alltigenom. Samma
ädla karaktärer som i "un jeune homme
pauvre" samma underbara, otroliga uppoffrin
gar, samma spännande situationer.
Hvad som brister i stycket ersätts genom

ett alldeles mästerligt spel. Madame
Pasca är ypperlig. Jag anser henne
dock ha mera routine än geni.
Men hon har rätt – hennes plats är
icke här på Gymnase, utan på Th. fran-
çais. Coquelin lär dock intrigera mot
henne. Pasca är alldeles lika bra som
Favart – båda i fru Hvassers genre-
konst, eller rättare konstfärdighet
drifven till sin högsta potens – men
icke detta ursprungliga, uppfinnande
verkliga som skiljer rigtig konst
från chic. Emellertid skulle jag
vilja att Mamma skulle se pjesen
spelas. Feuillet kan vara rigtigt
nöjd och är det. Pasca bjöd oss
på frukost som i går. Sascha kom
efter mig, men då hade jag, beklagligt
vis en förfärlig migraine – huru
jag fått den vet jag ej. Alltnog, jag
låg för ankar hela dagen inne hos
Kaufmann, ty i min atelier arbetade
de med uppsättningen af kaminen.
I dag träffade jag Mme P. hos Jacobson
och hon trodde att min migraine
var en ”collé” d.v.s. lögn. – Igår
hade Sascha gått upp på Opera

Comique med sin hejduk, men redan
under första akten känt sig så illa
att han gått sina färde. Idag var
han blek och eländig och vågade
ej gå ut. Jag förde honom dock
till Palais Royal för att se diaman-
terna. Vid åsynen af dessa blef han
lifvad. Hans ögon lyste af en inre
eld, ett vildt leende, som ofta öfver
gick i ett grymtande skratt bodde på
hans läppar. Då var Sascha skön. –
Underlig mani för ädelstenar! Jag
har nu visat honom alla butiker
na vid Rue de la Paix, Palais Royal
och Boulevarden. Han har naturligt-
vis aldrig i sitt lif sett så mycket
diamanter. I Petersburg finnas 4 à
5 Juvelerare, här gå de till hundra-
tal. Också är det denna sida af
Paris som mest slår an på honom.
I morgon reser han. Jag har konvojerat
honom mest hela tiden. Jag kan
ej tåla hans spetsiga hufvuddskål.
Mme P. tog mig afsides och frågade
på själ och samvete om hans
sjukdom, som ej synes till just, var

så der dödsfarlig, eller om Volkoffs
och Jacobsönerna öfverdrifvit. Si
c'est l'éternel Buistroff qui l'a dit,
je n'en croirais pas un mot” sade
hon. Men nog måste det ju vara
något med hans sjukdom efter B. haft
konsultation med andra och alla sagt
att han bordt resa. Pasca sade att
bankiren, den stormrike Ephrussi
talt med henne om mig, och bad
mig komma på frukost till sig med
honom. Hon bor trångt och anspråks
löst, men har det mycket trefligt –
mycket konstsaker bl.a. det magnifika
Bonnatska porträttet, som visserligen
är totalt olikt, men ett utmärkt
konstverk. Hon tycker ej mycket
om Krohn och Kaufmann, då desse
i Köpenhamn så "öfverdrifvet”
firat Coquelin, och ställt henne i
skuggan. Alltid denna yrkesfåfänga
och afvundsjuka.
På Luxembourg har jag varit. Min
tafla är utmärkt väl placerad.
Der är icke många nya, och endast
3 eller fyra från årets Salong.

Jag skall dock göra bättre saker,
vänta bara! Flere konsthandlare
ha varit här – Ty vår exposition
har varit omtalt i tidningarna re-
dan. Jag har ingentinng annat än
Tajta att sälja. Schaus, den tyska
amerikanen, tycktes fundera på
henne, men som en klok jude väntar
han tills expositionen är öppnad.
Bulla var i extas öfver mina
saker – Madame Miatleffs porträtt
ställer mig enl. honom ”au premier
rang”. Vi få väl se. Dagnan an-
ser mig ha gjort framsteg.
Just nu fick jag Mammas och
Annis bref – Tack tack!
Samtidigt fick jag ett från – fröken
Sophie M., som ber mig skrifva
till henne om Sascha, tackar mig
för visiten på Boravna m.m –
en vänligt bref. Hvad har gjort
att jag vederfarits en sådan ära.
"Je suis bien indiscrète en vous
priant de m'écrire” – Soyez sans
crainte, Mademoiselle, vous ne savez
pas combien cela me fait plaisir.

Det är ändå någonting med den
flickan. De der familjehistorier-
na ha ibland alldeles skymt bort
henne för min blick. Jag tror att
om man får rätt på bilden, är
den ändå bra sympathisk. Skada
att hon skall vara af en race som
jag hatar.
Mycket, mycket har jag att skrifva
om, men det kommer ej nu genast
klockan är 1 på natten och jag skju-
ter upp resten till härnäst. Tack
för vexeln. Kan mamma
skicka ännu en på 500 då detta
kommer fram, så vore det bra.
Teckningen har ännu ej kommit,
men paket gå ju alltid långsam-
mare.
Härmed farväl, Gud bevare er
alla, mina käraste –
Mammas Atte
Hvad Anni har för en treflig handskrift
och hvad hennes styl är bra – enkel
klar och ledig!

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Jag vet verkligen ej med hvad jag skall börja och hvar jag skall sluta – så mycket tycker jag mig har att skrifva om.

  • I afton känner jag mig för första gången hemvan och erfar trefnad af existensen ty jag har ändtligen fått varmt i ateliern. Rören till min gamla kamin voro så förderfvade och sönderbrända, att den ohyggligaste rök uppstod hvar gång jag skulle göra det. Jag har nu köpt en s.k. "Choubersky" d.v.s en amerikansk poële, som ser snygg ut och brinner natt och dag. Den kostar med röret 150 frcs – Får se om den skall värma tillräckligt. I alla fall är den utmärkt bra att ha. Egentligen är den flyttbar, men som sofrummet är tillräckligt uppvärmdt fastän kakelugnen är här, har jag fästat den vid röret här i ateliern. Fördelen häraf att ateliern alltid hålles varm, och ungefär vid en och samma temperatur, 16 grader. – Mitt sofvum börjar också bli hyggligare nu. I nästa vecka – om tisdag sätter tapissiern upp ridåer, hänger upp en "séparation, bekläder sängen, toiletten o.s.v. Jag njuter verkligen af tanken att en gång få det menskligt deruppe på min lafve.

    Avenue de Villiers 147
  • Sascha kom i onsdags. Han såg temmeligen frisk ut tyckte jag. Det var ej Mischa utan Grischka han hade med sig. Mischas gemål hade näml. förklarat att hon skulle afhända sig lifvet om han reste. I sista minuten tog Sacha då sin förre hejduk, Grishka, hvilken ovilkorligen är mera reputerlig och blir honom till större nytta.

    Alexander Jacobson Mischa Grischka
  • Hos Madame Pasca hade jag varit förut. Hon var prevenerad om Ss ankomst, och som Wolkoffs, likasom Etters framställt honom som döende, skyndade hon genast upp på hotellet för att erbjuda honom sin vård. Då hon fann honom så pass dugtig – bjöd hon honom och mig på theatern. Jag protesterade för Saschas skull, men gick dock, då jag märkte att ingenting afhöll honom. Vid tredje akten började han dock må illa och gick. Man märker inga yttre tecken till hans sjukdom, som lär vara nervös, men han säger sig känna en grym smärta i högra sidan ef bröstet. Vore verkligen smärtan så svår, skulle han väl, pjåkig som han är skrika, men han säger ej ett ord. Vi voro upp i Pascas klädloge, och jag gick efter Ss affärd upp dit under alla mellanakterna. Hon gör intrycket af en "bonne femme" – helt och hållet fransyska och aktris – rakt på saken, energisk, pratsam och godmodig, men med hela sitt intresse fästadt på succès, applåder, tidningar o.d. Huru en sådan vänskap kunnat uppstå mellan de bigotta, fördomsfulla Volkoffs och denna routinerade aktris, som ej har det minsta gemensamt med dem, begriper jag ej, nej icke det minsta. Unter uns tror jag hon småningon börjar tycka den der Wolkoffska vänskapen bli litet tryckande, så inbringande den än kan vara.

    Emilie von Etter Alexander Jacobson Michail Sergejevitj Volkov Pasca Jelena Nikolajevna Volkova
  • ”Un roman parisien” är Feuilletsk alltigenom. Samma ädla karaktärer som i "un jeune homme pauvre" samma underbara, otroliga uppoffringar, samma spännande situationer. Hvad som brister i stycket ersätts genom ett alldeles mästerligt spel. Madame Pasca är ypperlig. Jag anser henne dock ha mera routine än geni. Men hon har rätt – hennes plats är icke här på Gymnase, utan på Th. français. Coquelin lär dock intrigera mot henne. Pasca är alldeles lika bra som Favart – båda i fru Hvassers genrekonst, eller rättare konstfärdighet drifven till sin högsta potens – men icke detta ursprungliga, uppfinnande verkliga som skiljer rigtig konst från chic. Emellertid skulle jag vilja att Mamma skulle se pjesen spelas. Feuillet kan vara rigtigt nöjd och är det.

    Théâtre-Français Théâtre du Gymnase (Dramatique) Alexandra Edelfelt Benoît Constant Coquelin Octave Feuillet Marie Favart Pasca Elisa Hwasser
  • Pasca bjöd oss på frukost som i går. Sascha kom efter mig, men då hade jag, beklagligtvis en förfärlig migraine – huru jag fått den vet jag ej. Alltnog, jag låg för ankar hela dagen inne hos Kaufmann, ty i min atelier arbetade de med uppsättningen af kaminen. I dag träffade jag Mme P. hos Jacobson och hon trodde att min migraine var en ”collé” d.v.s. lögn.

    Alexander Jacobson Richard Kaufmann Pasca
  • Igår hade Sascha gått upp på Opera Comique med sin hejduk, men redan under första akten känt sig så illa att han gått sina färde. Idag var han blek och eländig och vågade ej gå ut. Jag förde honom dock till Palais Royal för att se diamanterna. Vid åsynen af dessa blef han lifvad. Hans ögon lyste af en inre eld, ett vildt leende, som ofta öfvergick i ett grymtande skratt bodde på hans läppar. Då var Sascha skön. – Underlig mani för ädelstenar! Jag har nu visat honom alla butikerna vid Rue de la Paix, Palais Royal och Boulevarden. Han har naturligtvis aldrig i sitt lif sett så mycket diamanter. I Petersburg finnas 4 à 5 Juvelerare, här gå de till hundratal. Också är det denna sida af Paris som mest slår an på honom. I morgon reser han. Jag har konvojerat honom mest hela tiden. Jag kan ej tåla hans spetsiga hufvuddskål.

    Pariisi Pietari Palais-Royal Opéra-Comique Alexander Jacobson Grischka
  • Mme P. tog mig afsides och frågade på själ och samvete om hans sjukdom, som ej synes till just, var så der dödsfarlig, eller om Volkoffs och Jacobsönerna öfverdrifvit. Si c'est l'éternel Buistroff qui l'a dit, je n'en croirais pas un mot” sade hon. Men nog måste det ju vara något med hans sjukdom efter B. haft konsultation med andra och alla sagt att han bordt resa.

    Emilie von Etter Alexandra Ivanovna Manzey Nikolaj Ivanovitj Bystrov Alexander Jacobson Michail Sergejevitj Volkov Pasca Jelena Nikolajevna Volkova
  • Pasca sade att bankiren, den stormrike Ephrussi talt med henne om mig, och bad mig komma på frukost till sig med honom.

    Pasca Maurice Ephrussi
  • Hon bor trångt och anspråkslöst, men har det mycket trefligt – mycket konstsaker bl.a. det magnifika Bonnatska porträttet, som visserligen är totalt olikt, men ett utmärkt konstverk.

    Léon Bonnat Pasca
  • Hon tycker ej mycket om Krohn och Kaufmann, då desse i Köpenhamn så ”öfverdrifvet” firat Coquelin, och ställt henne i skuggan. Alltid denna yrkesfåfänga och afvundsjuka.

    Kööpenhamina Pietro Krohn Benoît Constant Coquelin Richard Kaufmann Pasca
  • På Luxembourg har jag varit. Min tafla är utmärkt väl placerad. Der är icke många nya, och endast 3 eller fyra från årets Salong. Jag skall dock göra bättre saker, vänta bara!

    Luxembourgpalatset
  • Flere konsthandlare ha varit här – Ty vår exposition har varit omtalt i tidningarna redan. Jag har ingentinng annat än Tajta att sälja.

    Fredrika Snygg
  • Schaus, den tyska amerikanen, tycktes fundera på henne, men som en klok jude väntar han tills expositionen är öppnad.

    William Schaus
  • Bulla var i extas öfver mina saker – Madame Miatleffs porträtt ställer mig enl. honom ”au premier rang”. Vi få väl se. Dagnan anser mig ha gjort framsteg.

    Varvara Iljinitjna Mjatleva Joseph Bulla Pascal Dagnan-Bouveret
  • Just nu fick jag Mammas och Annis bref – Tack tack!

    Alexandra Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Samtidigt fick jag ett från – fröken Sophie M., som ber mig skrifva till henne om Sascha, tackar mig för visiten på Boravna m.m – en vänligt bref. Hvad har gjort att jag vederfarits en sådan ära. "Je suis bien indiscrète en vous priant de m'écrire” – Soyez sans crainte, Mademoiselle, vous ne savez pas combien cela me fait plaisir. Det är ändå någonting med den flickan. De der familjehistorierna ha ibland alldeles skymt bort henne för min blick. Jag tror att om man får rätt på bilden, är den ändå bra sympathisk. Skada att hon skall vara af en race som jag hatar.

    Borovno Sophie Manzey Alexander Jacobson
  • Mycket, mycket har jag att skrifva om, men det kommer ej nu genast klockan är 1 på natten och jag skjuter upp resten till härnäst. Tack för vexeln. Kan mamma skicka ännu en på 500 då detta kommer fram, så vore det bra. Teckningen har ännu ej kommit, men paket gå ju alltid långsammare. Härmed farväl, Gud bevare er alla, mina käraste – Mammas Atte

    Alexandra Edelfelt
  • Hvad Anni har för en treflig handskrift och hvad hennes styl är bra – enkel klar och ledig!

    Alexandra Edelfelt