Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

religion (fenomen) kanoter personlighet kolonier (gemenskaper) indier naturkatastrofer transportmedel förälskelse sällskapande amerikkalaiset englantilaiset höyrylaivat järjestöt Jumala kansallisuus kansanluonne käsityöläiset kaunokirjallisuus kielet kirjailijat kirjeet konfirmaatio konsertit kristinusko kritiikki naiset nationalismi norjalaiset onnettomuudet opettajat parlamentit pohjoismaalaiset rakkaus ranskalaiset ruotsin kieli saksalaiset sanomalehdet seuraelämä taidekauppa taidekritiikki tanssiaiset tulvat ulkonäkö yhteiskuntaluokat

Paris d. 9 dec. 1882
Älskade Mamma,
Det är således i dag som Anni
konfirmeras. Hon är lycklig, då
hon nu, god och ren, första gången
vaknar till lifvet. Gud låte aldrig
hennes själ förmörkas, Gud bevare
henne för detta andra uppvaknande
efter synd och nöd. År kunna
förgå utan att vi se klarheten –
och för ett ögonblick kunna vi blott
drömma igen att vi äro ett med Gud,
goda och ädla. Jag påminnes mig en
strof i Adam Homo:
Har du Erindringen endnu bevaret,
om dette Haabets andet morgenskær,
Da har du kjendt, hvordan et Hjerte banker,
Naar Barn man blir igjen med voxne Tanker.
Mamma säger: "Måtte någon välsignelse
af vårt lif här följa vårt minne"! Men
vet Mamma då icke, att
om
den granslösa
olyckan skulle hända oss att förlora vår Mor,

vet Mamma då icke, att intet minne
på jorden skulle stå för oss så heligt
så skördt, och
att
alla våra lifs samman-
räknade stunder var för korta för att
tillräckligt nedkalla välsignelse deröfver.
Jag vet att mina systrar tänka som jag.
(Fortsättning, söndag) Jag är alltjemnt
hos Er med mina tankar. För att
få vara i fred för störande visiter har
Jag sagt till att jag icke är hemma
för någon. Jag kan således fritt säll-
skapa med dem jag har kärast, med
Eder.
Igår var Gérome här. Han var särdeles
vänlig – sade att jag haft orätt i att ej
ha varit hos honom på två år, och
att han, långt ifrån att ej sympathisera
med mig och min konst, följt med mig
med största intresse. "Vos succès m’ont
fait un véritable plaisir, et j'ai beau-
coup admiré votre tableanu qui est au
Luxembourg. Som jag uti den "froid”
som varit mellan min gamle lärare och
mig, ovilkorligen är den som haft rätt –
erkände jag att jag varit dum, och lofvade
ha mera förtroende till honom. Jag ta-

lade om den stora skiljaktighet som
fanns mellan hans principer och
det jag nu gör, hur jag allt mer och
mer kommit bort från mitt första
maner o.s.v. "Mais vous croyer donc,
mon cher Edelfelt, que je ne comprends
pas cela? – Mais tant mieux! Que chacun
garde sa personnalité. Han såg länge
på alla mina taflor, studier o.d.
– Mest kritiserade han fru Miatleff, rådde
mig att göra några små ändringar
i fonden, förenkla den och ta bort
några "tous faux” i sammeten.
Han tyckte att Mamma liknade mig –
det tycka alla för resten. Lily var
"très-bien" och taflan sade han
mycket godt om. Då jag anmärkte
att Annies figur ej var utförd (jag
har emellertid ändrat fötterna) sade
han: mais n'y touches donc plus,
malheureux, c’est tres bien comme ça.
Tajta såg han länge på – teg först
och sade sedan: "Vous avez du talent"
i det han vände sig till mig och såg mig
i ögonen. Då han gick sade han:
Je ne vous souhaite qu'une chose, c'est
de continuer. – venez donc me voir un peu
plus souvent!

Det är märkvärdigt hvad den karlen
ser intelligent ut. – En amerikansk
marinmålare, som bor här i huset
var inne hos mig då Gerôme kom –
den lurken steg ej upp och tog ej mössan
af sig – Jag hade velat vrida halsen
af honom, den lymmeln. Det finns a-
merikanare som äro rysliga. Den här
förstår ej annat engelska, och har
debarquerat i Europa för 2 månader sedan.
"Kände ni då ej Gérôme?" frågade jag
i vredesmod. "Oh, yees, I know him
very well, I saw a photograph of him in
America" svarade han med idiotiskt lugn.
– En sådan der usling utan talent borde
ligga på sina knän då en sådan karl
som Gérôme kommer in. – Lyckligtvis
satt han i andra rummet under visiten.
Jag hoppas Gérôme tog honom för någon
handtverkare som var der för att stoppa
en stol eller sätta in ett fönster.
Denna Gérômes visit gjorde mig godt.
Det är dumt att vara snarstucken, och
ta illa upp hans
de
anmärkningar som
jag gjorde för 2 år sedan – jag läd
då inverka på mig af en massa
stöflar som skällde ned G. till byxor

och tröja. Han är ändå "l'une des
Gloires de l'école française” och har ju
gjort makalösa ting. Jag kände mig
så skamsen och så liten och så dålig
inför honom. – Strax efteråt kom
gamla gubben Goupil, 75 år – som
frågade om jag ej ville sälja min tafla –
men den är ju väl placerad redan.
Tajta såg han på, men sade att hon
ej var för "le public qui achète” –
"Mais nous ferons des affaires en-
semble n'est-ce pas? Får jag nu goda
idéer under vintern, och tid och frid
och lugn och rigtig arbetslust, så
kommer det nog att gå
På eftermiddagen, i skumrasket
gingo Courtois, Dagnan, Stetten och
jag ut åt Neuilly för att se på
öfversvämningarna. Ni ha naturligt-
vis läst om denna landsplåga hem-
ma i tidningerne. En del af villor
na vid l"Ile de la Grande jatte” stå
i vatten till andra våningen, Seinen
är bred som en liten Neva och träd
och alleer sticka upp ur vattnet –
Menniskorna som bo i dessa villor

få ro fram och åter som i Vene-
dig. Många ha flyttat bort. Jag
talte med en gammal Engelsk
dam som skulle ro ut till några
unga flickor från Indien, som bodde
der ute i en villa. – Don't you think
Sir, that it is very dangerous to live
there in that water for such little
girls" sade hon med denna barna-
naivetet som utmärker gamla engelska
misser. I det samma kom en
af de unga indiska damerna
roende i en liten canot. Hon
såg så innerligen käck ut och var
tillika så vacker att vi alla stodo
häpna vid denna syn. Hon förkla-
rade att vattnet nu begynte falla
ut (hvilket det också gör) att
tantens räddsla var onödig,
stufvade så gumman in i båten
och rodde henne in genom
trädgårdsporten och fram till villan.
– De värst utsatta platserna
äro Ivry, Maison d’Alfort och
Grenelle, der tusentals fattiga äro
utan husrum och ha fått allt

sitt bohag förstört sjelfva Paris
har ej lidit vidare af öfversväm
ningen än att vattnet trängt in
i gasrören i Notre Dame trakten,
så att der varit kolmörkt nu
under två nätter. Kammaren
har i förrgår voterat en million
åt di öfversvämmade, och en
massa subskriptioner äro började
fester förestår. Seinen
i staden
har svullit
betydligt, är bred och man har
vattnet tätt under broarne, så
att ångbåtarne alls ej kunna
passera. Emellertid tyckes nu
floden ge med sig, och om några
dagar blir det väl bra igen.
– Detta har naturligtvis syssel-
satt tusentals lättingar och nyfikna,
broar och quaier stå fulla af
dem, och detta ämne utgör all-
männa samtalsämnet i staden
– Sedan jag sist skref har jag
varit hos Runebergs en afton –
Jag var så utled på Ibsen med
gengångare och annat (den nyaste
en folkefiende lemnar samma un-
derliga stora frågetecken efter sig),

att jag höll ett alldeles improviseradt
loftal öfver J.L. Runeberg, hvari
Walter instämde. Victor Hugo kännes
också som en frisk fläkt, trots alla
galenskaper, efter detta rotande
i smörjan som nu är vårt dagliga
bröd.
En annan afton voro vi, Kaufmann
och jag af Dahlberg bjudna på tyska
kolonins en bal och konsert i hôtel
kontinental. Det var ett förfär-
ligt knoddsällskap – bara Linden-
waldar och Studar. Man kände
sig förfärligt främmande, fastän
man med handen på hjertat måste
säga att dessa glasögonprydda
kontorister bra nog mycket påminner
om herrarne hemma i Norden –
dock äro de vulgärare, simplare,
mera krystade är skandinaverne. –
Den der Dahlberg med sin "tant"
Tammelin, en gammal halftokig
svensk kärring, är så till den grad
otillräkneligt enfaldig att man
ej kan vara arg på honom.

Men Nog är det en af de enfal-
digaste figurer jag ännu tills dato
träffat på. "Tanten” som älskar
honom som en mor”, är också
så fånigt dum, att man frågar sig
om hon icke stordrifver med
en när hon kommer fram med
det ena och det andra. Hon talar
franska, som hon ej alls kan, låts
ha glömt svenskan – något
förfärligt! Har blond peruk och
är målad.
– Både Kauffmann och jag skämdes
öfver att vara här i denna
fransk-fiendtliga klick. Tal
höllos om Deutscher Patriotismus
o.s.v. och då svallade nästan
min blod öfver – De uppträda
fräckt, och jag undrar ej numera
öfver att Paul Deroulède och
"la ligue patriotique" piskade upp
dem. Om det också var af miss
tag, så var det likväl ytterst
välgörande. De ha något betjent-
aktigt, som förargar. Dahlberg

måtte ha talt om hvem jag var
och strax var det ytterst väl:
herr von Edelfeld par ci, herr
von Edelfeld par là. – Nej, ut
i köket med hela sällskapet –
inte komma in i herrskaps-
hem!
Jonas Lie är här med familj och
Runebergs ha lofvat
göra
mig bekant
med dem. Björnson kommer
snart, säges det.
– Det Lilleska profnumret har
jag fått – och år fullkomligt af
samma åsigt som Mamma –
jag fann det förskräckligt skralt
– Sådant der skrefvo vi i våra
konventstidningar. Isynnerhet
Helsingforsbrefvet! Konstkri-
tiker af den kalibern skall
jag skrifva hur många som
helst utan att någonsin se
taflorna. Måtte tidningen bli

bättre. Men jag fruktar att
Lille ej är den som kan sköta
den. Han har aldrig gjort
på mig intrycket att vara
på något sätt öfverlägsen.
– Nej om jag skrifver något
så nog skall det vara genom-
arbetadt på ett annat sätt.
Dessa banala floskler
komma en ibland att tvifla
på svenska literaturens fram-
tid
i Finland
. Kunna de då ej en enda
gång hitta på ett nytt ord,
en ny vändning, ett originelt
sätt att ordna en artikel.
Till Etters skall jag skrifva
igen. Jag talte ju om att
jag skref till fröken Manzey.
Hvad tyckes om ett sådant brott
mot convenanserna! –
Farväl nu min goda, snälla
Mamma, Gud välsigne Eder
nu och alltid
Eder Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Det är således i dag som Anni konfirmeras. Hon är lycklig, då hon nu, god och ren, första gången vaknar till lifvet. Gud låte aldrig hennes själ förmörkas, Gud bevare henne för detta andra uppvaknande efter synd och nöd. År kunna förgå utan att vi se klarheten – och för ett ögonblick kunna vi blott drömma igen att vi äro ett med Gud, goda och ädla. Jag påminnes mig en strof i Adam Homo: Har du Erindringen endnu bevaret, om dette Haabets andet morgenskær, Da har du kjendt, hvordan et Hjerte banker, Naar Barn man blir igjen med voxne Tanker.

    Alexandra Edelfelt Adam
  • Mamma säger: "Måtte någon välsignelse af vårt lif här följa vårt minne"! Men vet Mamma då icke, att om den granslösa olyckan skulle hända oss att förlora vår Mor, vet Mamma då icke, att intet minne på jorden skulle stå för oss så heligt så skördt, och att alla våra lifs sammanräknade stunder var för korta för att tillräckligt nedkalla välsignelse deröfver. Jag vet att mina systrar tänka som jag.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • (Fortsättning, söndag) Jag är alltjemnt hos Er med mina tankar. För att få vara i fred för störande visiter har Jag sagt till att jag icke är hemma för någon. Jag kan således fritt sällskapa med dem jag har kärast, med Eder.

  • Igår var Gérome här. Han var särdeles vänlig – sade att jag haft orätt i att ej ha varit hos honom på två år, och att han, långt ifrån att ej sympathisera med mig och min konst, följt med mig med största intresse. "Vos succès m’ont fait un véritable plaisir, et j'ai beaucoup admiré votre tableanu qui est au Luxembourg. Som jag uti den "froid” som varit mellan min gamle lärare och mig, ovilkorligen är den som haft rätt – erkände jag att jag varit dum, och lofvade ha mera förtroende till honom. Jag talade om den stora skiljaktighet som fanns mellan hans principer och det jag nu gör, hur jag allt mer och mer kommit bort från mitt första maner o.s.v. "Mais vous croyer donc, mon cher Edelfelt, que je ne comprends pas cela? – Mais tant mieux! Que chacun garde sa personnalité.

    Luxembourgpalatset Jean-Léon Gérôme
  • Han såg länge på alla mina taflor, studier o.d. – Mest kritiserade han fru Miatleff, rådde mig att göra några små ändringar i fonden, förenkla den och ta bort några "tous faux” i sammeten. Han tyckte att Mamma liknade mig – det tycka alla för resten. Lily var "très-bien" och taflan sade han mycket godt om. Då jag anmärkte att Annies figur ej var utförd (jag har emellertid ändrat fötterna) sade han: mais n'y touches donc plus, malheureux, c’est tres bien comme ça. Tajta såg han länge på – teg först och sade sedan: "Vous avez du talent" i det han vände sig till mig och såg mig i ögonen. Då han gick sade han: Je ne vous souhaite qu'une chose, c'est de continuer. – venez donc me voir un peu plus souvent! Det är märkvärdigt hvad den karlen ser intelligent ut.

    Alexandra Edelfelt Varvara Iljinitjna Mjatleva Alexandra Edelfelt Emilia (Emilie) von Etter Jean-Léon Gérôme Fredrika Snygg
  • En amerikansk marinmålare, som bor här i huset var inne hos mig då Gerôme kom – den lurken steg ej upp och tog ej mössan af sig – Jag hade velat vrida halsen af honom, den lymmeln. Det finns amerikanare som äro rysliga. Den här förstår ej annat engelska, och har debarquerat i Europa för 2 månader sedan. "Kände ni då ej Gérôme?" frågade jag i vredesmod. "Oh, yees, I know him very well, I saw a photograph of him in America" svarade han med idiotiskt lugn. – En sådan der usling utan talent borde ligga på sina knän då en sådan karl som Gérôme kommer in. – Lyckligtvis satt han i andra rummet under visiten. Jag hoppas Gérôme tog honom för någon handtverkare som var der för att stoppa en stol eller sätta in ett fönster.

    Amerikka Eurooppa Jean-Léon Gérôme
  • Denna Gérômes visit gjorde mig godt. Det är dumt att vara snarstucken, och ta illa upp de anmärkningar som jag gjorde för 2 år sedan – jag lät då inverka på mig af en massa stöflar som skällde ned G. till byxor och tröja. Han är ändå "l'une des Gloires de l'école française” och har ju gjort makalösa ting. Jag kände mig så skamsen och så liten och så dålig inför honom.

    Jean-Léon Gérôme
  • Strax efteråt kom gamla gubben Goupil, 75 år – som frågade om jag ej ville sälja min tafla – men den är ju väl placerad redan. Tajta såg han på, men sade att hon ej var för "le public qui achète” – "Mais nous ferons des affaires ensemble n'est-ce pas? Får jag nu goda idéer under vintern, och tid och frid och lugn och rigtig arbetslust, så kommer det nog att gå

    Adolphe Goupil
  • På eftermiddagen, i skumrasket gingo Courtois, Dagnan, Stetten och jag ut åt Neuilly för att se på öfversvämningarna. Ni ha naturligtvis läst om denna landsplåga i tidningerne. En del af villorna vid l"Ile de la Grande jatte” stå i vatten till andra våningen, Seinen är bred som en liten Neva och träd och alleer sticka upp ur vattnet – Menniskorna som bo i dessa villor få ro fram och åter som i Venedig. Många ha flyttat bort. Jag talte med en gammal Engelsk dam som skulle ro ut till några unga flickor från Indien, som bodde der ute i en villa. – Don't you think Sir, that it is very dangerous to live there in that water for such little girls" sade hon med denna barnanaivetet som utmärker gamla engelska misser. I det samma kom en af de unga indiska damerna roende i en liten canot. Hon såg så innerligen käck ut och var tillika så vacker att vi alla stodo häpna vid denna syn. Hon förklarade att vattnet nu begynte falla ut (hvilket det också gör) att tantens räddsla var onödig, stufvade så gumman in i båten och rodde henne in genom trädgårdsporten och fram till villan. – De värst utsatta platserna äro Ivry, Maison d’Alfort och Grenelle, der tusentals fattiga äro utan husrum och ha fått allt sitt bohag förstört sjelfva Paris har ej lidit vidare af öfversvämningen än att vattnet trängt in i gasrören i Notre Dame trakten, så att der varit kolmörkt nu under två nätter. Kammaren har i förrgår voterat en million åt di öfversvämmade, och en massa subskriptioner äro började fester förestår. Seinen i staden har svullit betydligt, är bred och man har vattnet tätt under broarne, så att ångbåtarne alls ej kunna passera. Emellertid tyckes nu floden ge med sig, och om några dagar blir det väl bra igen. – Detta har naturligtvis sysselsatt tusentals lättingar och nyfikna, broar och quaier stå fulla af dem, och detta ämne utgör allmänna samtalsämnet i staden

    Pariisi Venetsia Notre Dame Intia Neva (joki) Seine Île d la Grande Jatte Neuilly-sur-Seine Ivry Maisons-Alfort Grenelle Gustave Courtois Pascal Dagnan-Bouveret Carl von Stetten
  • Sedan jag sist skref har jag varit hos Runebergs en afton – Jag var så utled på Ibsen med gengångare och annat (den nyaste en folkefiende lemnar samma underliga stora frågetecken efter sig), att jag höll ett alldeles improviseradt loftal öfver J.L. Runeberg, hvari Walter instämde. Victor Hugo kännes också som en frisk fläkt, trots alla galenskaper, efter detta rotande i smörjan som nu är vårt dagliga bröd.

    Johan Ludvig Runeberg Lina Runeberg Victor Hugo Henrik Ibsen Walter Runeberg
  • En annan afton voro vi, Kaufmann och jag af Dahlberg bjudna på tyska kolonins en bal och konsert i hôtel kontinental. Det var ett förfärligt knoddsällskap – bara Lindenwaldar och Studar. Man kände sig förfärligt främmande, fastän man med handen på hjertat måste säga att dessa glasögonprydda kontorister bra nog mycket påminner om herrarne hemma i Norden – dock äro de vulgärare, simplare, mera krystade än skandinaverne.

    Pohjoismaat Hôtel Continental Richard Kaufmann Dahlberg
  • Den der Dahlberg med sin "tant" Tammelin, en gammal halftokig svensk kärring, är så till den grad otillräkneligt enfaldig att man ej kan vara arg på honom. Nog är det en af de enfaldigaste figurer jag ännu tills dato träffat på. "Tanten” som älskar honom som en mor”, är också så fånigt dum, att man frågar sig om hon icke stordrifver med en när hon kommer fram med det ena och det andra. Hon talar franska, som hon ej alls kan, låts ha glömt svenskan – något förfärligt! Har blond peruk och är målad.

    Dahlberg Tammelin
  • Både Kauffmann och jag skämdes öfver att vara här i denna fransk-fiendtliga klick. Tal höllos om Deutscher Patriotismus o.s.v. och då svallade nästan min blod öfver – De uppträda fräckt, och jag undrar ej numera öfver att Paul Deroulède och "la ligue patriotique" piskade upp dem. Om det också var af misstag, så var det likväl ytterst välgörande. De ha något betjentaktigt, som förargar. Dahlberg måtte ha talt om hvem jag varoch strax var det ytterst väl: herr von Edelfeld par ci, herr von Edelfeld par là. – Nej, ut i köket med hela sällskapet – inte komma in i herrskapshem!

    Richard Kaufmann Paul Déroulède
  • Jonas Lie är här med familj och Runebergs ha lofvat göra mig bekant med dem. Björnson kommer snart, säges det.

    Lina Runeberg Bjørnstjerne Bjørnson Jonas Lie Walter Runeberg
  • Det Lilleska profnumret har jag fått – och år fullkomligt af samma åsigt som Mamma – jag fann det förskräckligt skralt – Sådant der skrefvo vi i våra konventstidningar. Isynnerhet Helsingforsbrefvet! Konstkritiker af den kalibern skall jag skrifva hur många som helst utan att någonsin se taflorna. Måtte tidningen bli bättre. Men jag fruktar att Lille ej är den som kan sköta den. Han har aldrig gjort på mig intrycket att vara på något sätt öfverlägsen. – Nej om jag skrifver något så nog skall det vara genomarbetadt på ett annat sätt. Dessa banala floskler komma en ibland att tvifla på svenska literaturens framtid i Finland. Kunna de då ej en enda gång hitta på ett nytt ord, en ny vändning, ett originelt sätt att ordna en artikel.

    Helsinki Suomi Alexandra Edelfelt Axel Lille
  • Till Etters skall jag skrifva igen. Jag talte ju om att jag skref till fröken Manzey. Hvad tyckes om ett sådant brott mot convenanserna!

    Emilie von Etter Sophie Manzey Paul von Etter