Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

personlighet sjukdom (tillstånd) nyårsgåvor diamant henkilökuvat jalokivet joulu joululahjat junat kansanluonne kaupungit kirjeet kritiikki lääkärit luonteenpiirteet maskuliinisuus matkat miehet näyttelyjulkaisut näyttelyt rautatiet seuraelämä taidekritiikki taidenäyttelyt taiteilijuus talous taulut uusivuosi venäläiset venäläisyys vuotuisjuhlat

Paris d. 19 Xbre 82 fortsatt den
22 Xbre
Älskade Mamma
Idag är således den egentliga öppnings
dagen för den inbjudna publiken. –
Förfärligt trött att hänga, deruppe
hela gårdagen, gick jag hit och åt
middag med St Marceaux, Boldini
och Van Beers. Min dag var dock
icke onödigt bortkastad, ty jag belönades
under densamna med ett erkännande,
som på det högsta gladde mig. –
Gubben Meissonier kom näml upp på
utställningen, och fäste sig specielt vid
Cazins och mina taflor. Han vinkade
åt Petit som kom fram och presenterade
mig. Gubben hade totalt glömt att jag
förut varit hos honom. Han gjorde mig
stora komplimenter öfver mina taflor, och
kri isynnerhet öfver Berthas figur, som han
fann i allo lyckad. Hvad som isynnerhet
gladde mig var att han, innan han lemnade
expositionen, kom och tog mig i armen

och återigen förde mig fram först till
Butti och sedan till Marinen, Mamma
vet, den der vyn af Gråhara som jag
i tiden svängde till på en timme, och
som har stor succès.
Wolff var också der och tycktes väl-
stämd. Huru det går med inkomsten
är svårt att säga. Föga lära vi få igen
våra tusen francs – får vi helfen så är
det bra. –
Meissonnier stannade icke mycket framför Bastien
Lepage – möjligt att han som många andra
tycka att B.L. alltjemnt, gör samma
sak. Lillys porträtt prisade, Meissonnier
äfven. – Får nu se hvad publiken säger:
olyckligtvis är det nyårs och jultid så att
folk har hufvudet fullt af visiter och
étrenner, och icke hinner tänka på
vår exposition. –
Jag är glad att personer med stor talent
som Gérome, Meissonnier och sedan
bland de yngre Sargent och Dagnan
finna att jag gjort framsteg, att mitt
måleri blifvit mer fritt och mera konst-
närligt, att jag litet mera fått tag i
min personlighet. Jag hoppas jag ändå
har någon. – I afton blir det
en ryslig massa menniskor – det

som man kallar "tout Paris" kommer
att vara der, och dessutom en massa
utländingar. Jag har bjudit 120
personer. Bl. dem Björnstjerne Björn
son, Jonas Lie, Gérôme, Laurens,
Antonin Proust (f.d. konstminister)
Koechlin – ja jag kan ju ej räkna
upp dem alla 120. –
– Fortsättning torsdag. I går skref
jag några rader för att tala om
Saschas underbara återkomst.
Den odågan har haft hemlängtan i
Nizza, och reser nu tillbaka utan
att ha gjort en enda bekantskap
dernere, utan att ha talt med en
enda läkare hvarken der eller här
i Paris. – Mamma kan tänka huru
glad jag blef åt hans återkomst
Mme Pasca skref samtidigt till
mig derom – hon som en förnuftig
menniska, anser hans företag van-
vettigt. Jag begriper mig allt
mindre och mindre på ryssar i all-
mänhet och Jacobsöner i synnerhet.
Denna 3 veckorstripp till Nizza
har kostat honom tretusen rubel –

hvad sagt om det. Han tyckes
sjelf vara förtjust öfver att ha
gjort af med så mycket pengar.
och ändå har han ej spelat. I går
åto vi frukost hos Mme Pasca,
i går afton följde jag honom
igen till bangården och stufvade
in honom och Grischka i en sof-
kupe med direkt destination till
Eydtkuhnen. Jag tror ju icke att han
är så farligt sjuk. Det är den
mest bortskämda kapriciösa, egen-
sinniga och tomma figur jag i
mitt lif sett, tom, tom så att
jag kan sitta och söka på samtals-
ämnen i en qvart timme, jag som
annars brukar prata sju stugor fulla
Hela hans väsen enerverar mig. Han
intresserar sig för ingenting annat
i hela verlden än diamanter,
är ej karl för två styfver. Hade han
någon last så vore han dock
ej så ointressant. Jag skulle föredraga
honom som falskmyntare, kyrkotjuf
och utlefvad roué framför detta
ynkliga ingenting som han nu är.
Nej, Gumman Jacobson i all sin

intelligens har ej lyckats med den
sonen. Både Pasca och jag pinade
honom att gå till en läkare för att
få veta hvad han egentligen lider
af ty hon och jag anse att det
finnas andra läkare i verlden än
Buistroff, men nej, tvärt nej från
Saschas sida. Här finnes ju verldens
bästa nerf läkare Charcot, och jag er-
bjöd mig t.o.m. att genast få tag
i Charcot genom en af hans intima
vänner som jag känner. Nej, nej och
så ett fånigt grin, precis som en liten
pojke som är glad åt att göra tvärt
emot hvad klokt folk säger. – Sascha
är alldeles borttappad då han ej har
sina femtioelfva slägtingar, sitt
Petersburgslif med namnsdagar, födelse
dagar, årsdagar och the tjugo gånger
om dager med konfekt och lättja.
Jag känner mig så underligt främ-
mande med dessa ofullständigt
utvecklade eller missrigtade hjernor.
Det der måtte ligga i Ryssland, ty ingen
tädes i verlden har jag sett något
thesso likt, och jag känner ändå folk

af alla möjliga sorter. Pasca
trodde honom bestämdt vara
litet rubbad i går – så såg hon
på honom. – Skrockfull på fullt
allvar, pjåkig, nej – han är svår!
Och så det der spetsiga hufvudet
med de olycksaliga kindknotorna direkt
från Urasien och Tamerlan! (Till min
oändliga sorg måste jag erkänna att
fröken Manzey har samma spetsiga
huvudform och samma kindknotor.
– Jag undrar hur han blir emottagen
i Petersburg – oh, den Jacobsonska
slägtkärleken försonar allt, och så blir
allt bra igen efter ett kort bouderie.
– Mme Pasca lät påskina igår angående
Wolkoffs, att hon visst var dem oändligen
tacksam för deras vänlighet, deraf
beundran och allt det som detta gifvit
henne i Valuta, men att den der vän-
skapen ändå ibland var högst tryckande
Que voulez-vous, nous sommes des natures
si differentes. Il y a des bizarreries dans
le caractère russe qu'un étranger ne
comprendra jamais. – Sascha talar om
Petersburg som ett Eldorado – hvilket

blott späder på mitt hat till denna
stad.
Ändtligen är han borta. Dör han, så
är det då helt och hållet hans eget
fel. – En sådan der skall låtsa vara
karl och gå i byxor – en gammal
halftokig Mamsell, det är han.
Af de tegnerska brefven har jag
läst en massa, och tycker nästan
mest om Geijers och Franzéns.
I går var jag återigen ett ögon-
blick på boulevard expositionen hos
Petit och fann rätt mycket folk
der. Måtte det fortfara på detta
sätt. Katalogen, som för resten
ej är särdeles lyckad skall jag skicka
en af dagarne. Kan Mamma för-
låta mig min försumlighet vis à vis
julklapparne – Jag skäms som en hund.
Vi ha haft så många jern i elden
allt sedan en vecka att jag ännu,
då allt är förbi erfar en förfärlig
utmattning såsom reaktion. –
God fortsättning på Julhelgen och
tusen helsningar från Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Idag är således den egentliga öppningsdagen för den inbjudna publiken.

  • Förfärligt trött att hänga, deruppe hela gårdagen, gick jag hit och åt middag med St Marceaux, Boldini och Van Beers.

    Jan van Beers Giovanni Boldini René de Saint-Marceaux
  • Min dag var dock icke onödigt bortkastad, ty jag belönades under densamna med ett erkännande, som på det högsta gladde mig. – Gubben Meissonier kom näml upp på utställningen, och fäste sig specielt vid Cazins och mina taflor. Han vinkade åt Petit som kom fram och presenterade mig. Gubben hade totalt glömt att jag förut varit hos honom. Han gjorde mig stora komplimenter öfver mina taflor, och isynnerhet öfver Berthas figur, som han fann i allo lyckad. Hvad som isynnerhet gladde mig var att han, innan han lemnade expositionen, kom och tog mig i armen och återigen förde mig fram först till Butti och sedan till Marinen, Mamma vet, den der vyn af Gråhara som jag i tiden svängde till på en timme, och som har stor succès.

    Gråhara Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Ernest Meissonier Georges Petit Jean Charles Cazin
  • Wolff var också der och tycktes välstämd.

    Albert Wolff
  • Huru det går med inkomsten är svårt att säga. Föga lära vi få igen våra tusen francs – får vi helfen så är det bra.

  • Meissonnier stannade icke mycket framför Bastien Lepage – möjligt att han som många andra tycka att B.L. alltjemnt, gör samma sak.

    Jules Bastien-Lepage Ernest Meissonier
  • Får nu se hvad publiken säger: olyckligtvis är det nyårs och jultid så att folk har hufvudet fullt af visiter och étrenner, och icke hinner tänka på vår exposition.

  • Jag är glad att personer med stor talent som Gérome, Meissonnier och sedan bland de yngre Sargent och Dagnan finna att jag gjort framsteg, att mitt måleri blifvit mer fritt och mera konstnärligt, att jag litet mera fått tag i min personlighet. Jag hoppas jag ändå har någon.

    Pascal Dagnan-Bouveret Jean-Léon Gérôme Ernest Meissonier John Singer Sargent
  • I afton blir det en ryslig massa menniskor – det som man kallar "tout Paris" kommer att vara der, och dessutom en massa utländingar. Jag har bjudit 120 personer. Bl. dem Björnstjerne Björnson, Jonas Lie, Gérôme, Laurens, Antonin Proust (f.d. konstminister) Koechlin – ja jag kan ju ej räkna upp dem alla 120.

    Pariisi Bjørnstjerne Bjørnson Jean-Léon Gérôme Alfred Koechlin Jean Paul Laurens Jonas Lie Antonin Proust
  • Fortsättning torsdag. I går skref jag några rader för att tala om Saschas underbara återkomst. Den odågan har haft hemlängtan i Nizza, och reser nu tillbaka utan att ha gjort en enda bekantskap dernere, utan att ha talt med en enda läkare hvarken der eller här i Paris. – Mamma kan tänka huru glad jag blef åt hans återkomst Mme Pasca skref samtidigt till mig derom – hon som en förnuftig menniska, anser hans företag vanvettigt. Jag begriper mig allt mindre och mindre på ryssar i allmänhet och Jacobsöner i synnerhet. Denna 3 veckorstripp till Nizza har kostat honom tretusen rubel – hvad sagt om det. Han tyckes sjelf vara förtjust öfver att ha gjort af med så mycket pengar. och ändå har han ej spelat. I går åto vi frukost hos Mme Pasca, i går afton följde jag honom igen till bangården och stufvade in honom och Grischka i en sofkupe med direkt destination till Eydtkuhnen. Jag tror ju icke att han är så farligt sjuk. Det är den mest bortskämda kapriciösa, egensinniga och tomma figur jag i mitt lif sett, tom, tom så att jag kan sitta och söka på samtalsämnen i en qvart timme, jag som annars brukar prata sju stugor fulla Hela hans väsen enerverar mig. Han intresserar sig för ingenting annat i hela verlden än diamanter, är ej karl för två styfver. Hade han någon last så vore han dock ej så ointressant. Jag skulle föredraga honom som falskmyntare, kyrkotjuf och utlefvad roué framför detta ynkliga ingenting som han nu är. Nej, Gumman Jacobson i all sin intelligens har ej lyckats med den sonen.

    Pariisi Nizza Eydtkuhnen / Tjernysjevskoje Alexandra Edelfelt Emilia Venjaminovna Jacobson Alexander Jacobson Pasca Grischka
  • Både Pasca och jag pinade honom att gå till en läkare för att få veta hvad han egentligen lider af ty hon och jag anse att det finnas andra läkare i verlden än Buistroff, men nej, tvärt nej från Saschas sida. Här finnes ju verldens bästa nerf läkare Charcot, och jag erbjöd mig t.o.m. att genast få tag i Charcot genom en af hans intima vänner som jag känner. Nej, nej och så ett fånigt grin, precis som en liten pojke som är glad åt att göra tvärt emot hvad klokt folk säger.

    Nikolaj Ivanovitj Bystrov Jean Martin Charcot Alexander Jacobson Pasca
  • Sascha är alldeles borttappad då han ej har sina femtioelfva slägtingar, sitt Petersburgslif med namnsdagar, födelsedagar, årsdagar och the tjugo gånger om dager med konfekt och lättja. Jag känner mig så underligt främmande med dessa ofullständigt utvecklade eller missrigtade hjernor. Det der måtte ligga i Ryssland, ty ingenstädes i verlden har jag sett något thesso likt, och jag känner ändå folk af alla möjliga sorter. Pasca trodde honom bestämdt vara litet rubbad i går – så såg hon på honom.

    Pietari Venäjä Alexander Jacobson Pasca
  • Skrockfull på fullt allvar, pjåkig, nej – han är svår! Och så det der spetsiga hufvudet med de olycksaliga kindknotorna direkt från Urasien och Tamerlan! (Till min oändliga sorg måste jag erkänna att fröken Manzey har samma spetsiga huvudform och samma kindknotor.

    Aasia Sophie Manzey Alexander Jacobson Tamerlan
  • Jag undrar hur han blir emottagen i Petersburg – oh, den Jacobsonska slägtkärleken försonar allt, och så blir allt bra igen efter ett kort bouderie.

    Pietari Alexander Jacobson
  • Mme Pasca lät påskina igår angående Wolkoffs, att hon visst var dem oändligen tacksam för deras vänlighet, deraf beundran och allt det som detta gifvit henne i Valuta, men att den der vänskapen ändå ibland var högst tryckande Que voulez-vous, nous sommes des natures si differentes. Il y a des bizarreries dans le caractère russe qu'un étranger ne comprendra jamais.

    Michail Sergejevitj Volkov Alexander Sergejevitj Volkov Pasca Jelena Nikolajevna Volkova
  • Sascha talar om Petersburg som ett Eldorado – hvilket blott späder på mitt hat till denna stad. Ändtligen är han borta. Dör han, så är det då helt och hållet hans eget fel. – En sådan der skall låtsa vara karl och gå i byxor – en gammal halftokig Mamsell, det är han.

    Pietari Alexander Jacobson
  • Af de tegnerska brefven har jag läst en massa, och tycker nästan mest om Geijers och Franzéns.

    Esaias Tegnér Erik Gustaf Geijer Frans Mikael Franzén
  • I går var jag återigen ett ögonblick på expositionen hos Petit och fann rätt mycket folk der. Måtte det fortfara på detta sätt. Katalogen, som för resten ej är särdeles lyckad skall jag skicka en af dagarne.

    Georges Petit
  • Kan Mamma förlåta mig min försumlighet vis à vis julklapparne – Jag skäms som en hund. Vi ha haft så många jern i elden allt sedan en vecka att jag ännu, då allt är förbi erfar en förfärlig utmattning såsom reaktion. – God fortsättning på Julhelgen och tusen helsningar från Atte

    Alexandra Edelfelt