Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

religion (fenomen) landskap (fysiska helheter) antiikki arkkitehtuuri helluntai italian kieli Jumala kansallispäivät katolisuus keskiaika kielet kulkueet kuninkaat munkit (uskonto) musiikki papit pohjoismaalaiset politiikka ranskan kieli sanomalehdet vuotuisjuhlat

Frascati d. 5 juni 1896.
Älskade Mamma! Forts. d. 6te Gustafade
Jag är just nu hemkommen från en herrlig
morgonpromenad och är ännu i alldeles samma
stämning som just sedan man sett en stor måla
res mästerverk eller hört en Beethovens sonet.
Men naturen öfvergår dock all konst. – Ett målar
landskap lemnar, om det är godt ett intryck
endast föregåt – en vandring i trakten om-
kring tusenlum, är en vallust för alla sin-
nen. De stora praktiga träden samman sluta
sina lummiga kronor till ett fast hvalf öfver
skogsvägarna, musgröna, stora hvita convaler
och slingerväxter af egendomlig ärt klänga
upp öfver murarna vid den skuggiga vägen,
och här och der öppnar sig skogen och
blicken skådar ut öfver bergssluttningen
skiftande i tusen olika nyanser af grönt,
och längre bort ligger den ändlösa cam-
pagnan med Rom och sist höjer sig
öfver allt detta den blå aruren, lik ett
finale i den concert, som endast vår
Herre kan låta uppstämma. Togesqveller
sortet af dolda skringbrunnar och hållar
blomsterdoft och en mild mål morgon.

luft – det gör sinnet gladt och man känner
sig lycklig öfver sin tillvaro. – På vägen
mötte jag en capucinermunk som slog
sig i samtal med mig, och vi gingo en
god bit tillsammans. Då jag ej förstod
hans tal, som mest inskränkte sig till
beskrifning af den närmaste trakten, kunde
han dock genom om skrifningar och gesten
göra saken klar för mig. Finge jag
stanna här ett år så tror jag nog att
jag skulle reda mig i den alldagliga
italienskan. Hvad jag mest tycker Nord.
borna ha emot sig då de tala italiensk
är att de tala så sockersött och fint,
samt utan betoning – ungefär som
något finskt fruntimmer i Paris, jag
mins ej mera hvem som för att vara
riktigt fin sade Fan-L-Elysées.
Under min vandring kom jag på man
go tankar om de gamles konst, som
jag också tror mig förstå något bättre
nu, ehuru jag alltjemnt tycker mig
ha läst så litet af hvad jag sett.
Man måste ständigt tänka sig de
antika mästerverken i deras naturliga

risser
igen
liga,
uersprungliga omgifning för att rätt kunna
förstå deras skönhet och den fina takt,
som var så extmärkande för de gamla
konstnärerna. Här i Södern (Italien o gick
land) erbjuder vanligtvis landskapet
en sådan mångfäld af former, en
sådan rikedom på varierande linier
att arkitekturen måste välja enkla
och sina former för att bilda kontrast
mot öfverflödet rundt omkring. I Nord-
Frankrikes och slanderns ställand kapa
också frambragt en arkitektur, ogrval-
konsten (den s. k gothiken fastän tyskarna ej
haft något att göra med denna rent fransk-
Normanniska konst) – som så att säga kom-
pletterar naturen – derföre är denna nordiska
byggnadskonst rik på form och ornament
i högsta grad. – Huru guddomligt
skönt måtte ej ett af dessa antika
tempel ha varit, då det strålande
i sin marmorglans aftecknade sig mot
himmeln, nedanför i dalen blomma
olivträd och marken är röd af åker
vallmo – det finnes alltså färg nog i

taflan och marmorn sin
blir nästan en nödvändighet
att afsluta hela harmonien af färger

Tänker man sig att sjelfva templet ofta
var krydt med sina ornamenter i rödt och
guld, att statyerna voro öfverdraga med
fina tenter, för att göra formen mera
i ögonenfallande, så klarnar så mycket
mera den öfvertygelsen att de antika måste
ne voro de finaste artister äfven hvad får.
gen beträffar. – Huruvida det är värdt
att i norden, der vi ej ha marmor och
traderten, använda de grekiska byggnade.
motiden, vet jag ej, men mig tyckes att
dessa antika former måste utföras i dessa
stenaster för att skarpan i profiler och
kapital rätt må kunna framstå likaså
kunde de gamla greker o. romare (likasom
sedan Bramante) ofta nöja sig med en bas.
relief i ornamentiken, som i Nordens mätta,
sneda solsken ej skulle sinas, men åt hvilka
söderns sol ger tillräckliga skuggor. –
(Fortsättning d. 6 Juni) för att från antiken
hvarmed jag ser att jag här äfven varit
sysselsatt, komma rakt in i medeltiden
må jag tala om den sjudundrande
kyrkoprocession som i går annan
pingst, satte hela trascati-
i rörelse. Sådant får man ej ens
se i Rom – Tack vara Victor Emannel

liksom prester och korgossar, alla voro ikläd
då en hvit folsid dragt med ljusblå silfver
broderad krage. Sammanställ nu den olik-
artade musik som man samtidigt bjöds
på – klockor, kanoner, andliga sånger och 2
regementsmusikkorpser, hvardera med sin
melodi och Mamma får ett begrepp om det
oljud som åtföljde ceremonin. – En liten
obetydlig Kristus på korset bars med i pro-
lessionen – Madonnarna 4 à 5 – men Kristus
har ju också så litet att göra med Vatika-
nens kult. – Jag har förr sett processio
ner i Flandern, men der var ännu så
mycket andakt och bigötteri hos det knäfallna
folket omkring att man tyckte det hela här.
tidligt – här var det ej folknöje med
granna kyrkotjenare som med sina härold
stäfvar och hölande åtbörder höll köpen
på tillbörligt afstånd, allt utan tecken
till andakt eller religiös prägel.
konstitutions festen dagen förut lika skryt
samt ytlig, baner med påskrift "Patrio
et lavoré" och stora skyltar som framenter
om att "la grandezza della natione
skulle ha vara en ovelkorlig följd af som
harmoni som nu rådde mellan konung
och folk – måtte så ske!
Jag tror jag skrifver om detta till Dah. eller
Lagus tidning.

Kl. 4 e.m. började ett förfärligt rin-
gande i stadens alla kyrkklockor, och
ändå till kl. 8 på aftonen aflossa-
des kanonstall hvar femte minut
En berömd Madonna hade näml.
kommit på besök till Madonnan i Frasca
ti och den senare drog med pomp och
ståt ut att ta emot sin gäst några
hundra steg utom staden. Nationalgården
musik i teten spelade samma marschen
och polkor som Victor Emannel och "la
constitutione i la liberta dagen förut hade
hedrals med. Så kom ett 30 tal korgossar
barande mycket långa stånger med granna
kronglas-lyktor, så ett ståndar buret
af en prest – så hela jesuiter kollegiet
från en bys närheten, så ett nytt ständar
med madonnan, äter ett antal prester
med facktor och lyktor, vidare en
liten obetydlig korgosse helt ensam
med ett oformligt stort baner så en
kör med accompagnement af bassiner
och så slutligen den rigtiga, allrake-
ligaste helgonbilden, under guldbro-
kadsbaldakin, buren af 12 man, hvilka

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har just kommit hem från en härlig morgonpromenad och är i samma stämning som då man sett en stor målares mästerverk eller hört en sonat av Ludwig van Beethoven; men naturen övergår ändå all konst, en vandring i trakten kring Tusculum är en vällust för alla sinnen; han har gått bland lummiga träd, här och där öppnar sig skogen och blicken kan se ut över bergssluttningen och den ändlösa campagnan med Rom längre bort och över allt detta den blå azuren, lik ett "finale" i den konsert "som endast Vår Herre kan låta uppstämma".

    lukumuistit Campagna romana Tusculum/Tusculanum Ludwig van Beethoven
  • Edelfelt hade träffat på en capucinermunk på vägen, som mest beskrivit den närmaste omgivningen; med hjälp av omskrivningar och gester förstod Edelfelt något; om han stannade där ett år skulle han troligen reda sig i den alldagliga italienskan.

  • Nordbors svaghet då de talar italienska är att de talar så sockersött och fint, samt utan betoning, med undantag för Walter Runeberg; det påminner om något finskt "fruntimmers" försök att tala riktigt fint i Paris.

    Pariisi Walter Runeberg
  • Under vandringen hade Edelfelt fått många tankar om antikens konst; de antika mästerverken måste tänkas i deras naturliga omgivning; i Italien och Grekland bjuder landskapet en sådan mångfald av former att arkitekturen måste välja enkla och fina former för att kontrastera mot överflödet runtomkring; slättlandet i Nordfrankrike och Flandern har också gett upphov till en egen arkitektur, ogivalkonsten (den s.k. gotiken, fastän tyskarna inte haft något att göra med denna fransknormandiska konst); denna nordiska byggnadskonst är rik på form och ornament för att komplettera naturen; Edelfelt vet inte om det lönar sig att använda de grekiska byggnadsmotiven i norden; de gamla grekerna och romarna, liksom senare Donato Bramante, kunde ofta nöja sig med en basrelief i ornamentiken, som i nordens matta, sneda solsken inte skulle synas.

    Ranska Italia Kreikka Pohjoismaat Flanderi Donato Bramante
  • Fortsatt den 6.

  • Från antiken kommer Edelfelt rakt in i medeltiden då han berättar om den "sjudundrande" kyrkoprocession som annandag pingst satte hela Frascati i rörelse; en berömd Madonna hade kommit på besök till Madonnan i Frascati vilket firades med en lång procession ledd av Nationalgardets musik, som spelade samma marscher och polkor som Victor Emanuel och "la constituzione e la libertà" [konstitutionen och friheten] hade hedrats med föregående dag; en liten obetydlig Kristus på korset bars med i processionen, men Kristus har så lite att göra med Vatikanens kult; Edelfelt har sett processioner i Flandern, men där var ännu så mycket andakt och "bigotteri" hos folket att man tyckte det hela var högtidligt; här var det inte ett folknöje; granna kyrkotjänare höll med sina häroldstavar och hotande åtbörder hopen på tillbörligt avstånd, utan tecken på andakt eller religiös prägel.

    Frascati Vatikaani Flanderi Viktor Emanuel II Maria Kristus
  • Konstitutionsfesten föregående dag var lika skrytsamt ytlig med skyltar som påminnelse om att "la grandezza della natione" [nationens storhet] var en ovillkorlig följd av den harmoni som rådde mellan konung och folk.

  • Edelfelt tänker skriva om allt detta till Helsingfors Dagblad eller Gabriel Lagus tidning.

    Gabriel Lagus
  • Brevet oavslutat.