Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

religion (fenomen) aateli antiikki italialaiset kardinaalit katolisuus keskiaika konsulaatit marttyyrit matkaoppaat matkat paavit politiikka posti puistot pyhimykset renessanssi sää taide tietokirjallisuus

Frascate d. 10 juni 1896
Älskade Mamma
Allt mer och mer begynner den ateligen
väntan, som ofta brukar inställa sig förrän
man skall resa, och isynnerhet nu har den
så mycket mera skål för sig, som jag med
så innerlig glädje emotser hemfärden.
här och huru vi komma att fara, vet
ej ej. Det är ganska slarfvig postuadeln
både i Rom och här, och att besvara
Krohn med frågor i detta afseende är både
onyttigt och oklokt, då han i alla fall
ej kan få ett bestämdt svar. Fru måndag
kommer han sjelf hit, och vi få då talas
vid. Är det så att han ännu anser
sig behöfva mera än en vecka (hvilket
jag, i hans ställe, skulle anse nödigt) för sin tafla,
så skall jag fundera på att resa med
Runebergs till Florens Perugia eller högre
upp för att vänta honom der. – Det
är visserligen vackert och temmeligen
friskt här, men då jag, ledsamt nog,
ser att min mager ännu ej städgat sig
rigtigt, eller åtminstone är svag, så kan
aj denna sydliga breddyra, hettan och
Secraison vara bra för mig. – Får ser om

jag ej, väl hunnen till Libert eller Hambure
har se nog af resande, att jag tar direkt
öfver till Hfors. Vore det dock så att jag
kunde göra Krohn någon glädje genom att
komma till Danmark, eller han skulle
hålla derpå så tar jag väl den vägen
Det är mycket svårt att säga hvart
Mamma skall adressera sina bref. Resa
vi härifrån om en vecka, så torde vi väl
om 2 veckor vara i München, eller reda
förut – svarar Mamma derföre strax på
detta bref så kunde svaret adressens München
poste restante. – I alla fall komma de
bref som skrifvit till danska konsa
låtit mig tillkända, om också sent.
Mitt lif härute är lugnt och stilla.
I dag på morgonen var jag upp i Villa
Alcobrandini numera tillhörig familjen
Borghese, hvilken som bekant här palats
i alla italiens delar. Parken i Villa A.
är i renaissania stil med springbrunna
konstgörde kaskader, stora trappor och
urnor med blommor i. Det är alldeles
som gjordt för att bilda staffage till
taflor med personer i 1600 talets drägt
otroligt hvad allt detta måtte ha
kostat i verlden! Men man vet ju också
att de stora adliga familjerna här i sta-

lien ha att tacka påfvar och kardinaler
för sin skidom. Den skändligaste hepotism
var ju rådande på 15 – 16 hundratalet,
och bl. a. Vet man att Clemens XIII på
3 år af Peterspenningen m. fl. påfliga inkomska
åt sina nevoir Aldobrandini gaf i
reda pengar 5 miljoner franc ((million sende
utom gods, palatser o. s. Sarnese Doria,
Sciarra, Barberine, Borghese, alla dessa
ha öst är hafvens och kardinalernas konsor
förde utan mätta. Också ansågs under
renaissance pinaden de miljoner som
det bigälla Europa skickade till kom
helt enkelt som en tribut till de andli
ge och verldsliga stora här, och med dessa
pengar byggde prelater och furstar slott
och villor, läto pryda dem med målningar
och skulpturer och gifva fester som i prakt
och glans aldrig öfverträffats ens af de
moderna i Tuilerierna eller Vinter
palatser. Ingenting ondt som ej har nå-
got godt med sig, och utan dessa olagligt
tillkomma rikedomar skulle väl aldrig konstan
blomstrat så som den gjorde det under renaissan
cen. –
Hvad det är roligt att om
aftnarna, då solen kastar ett blädiöst
sken öfver stad och land, gå ut och
se på folket, som då kommer hem
från arbetet eller vågat sig ut från sina
om dagen tillslutna böningar. Dessa

menniskor kära alla prägeln af 19 anor" och
mer på sin panna – det är en fin race, och
klokhet strålar ur deras ögon. Underligt
att de ej äro ändå mera förfärde och okun-
niga än de äro, då de hallits så eländigt,
som djur, af Kristi ståthållare, och detta
under sekler. Men säkert är att man
Då man ser deras fina ståtliga växt,
deras ansigten fulla af karaktär och
deras intelligenta, än stolta, än skälmska
utryck, tycker: se så skall menniskor se
ut, likasom man hundrade gånger uppre-
par: Konsten är gjorde för detta land.
Jag har läst Taine: Voyage en Italie,
klokt spirituelt, som allt hvad han skrifva
Hvad Dietrichsons "vandringstid" förefaller
platt och dumt vid sidan haraf ström
att den är skrifven för barn eller sådan
som ej ha idé om konst. Jag mins att jag
förr ansåg dessa Ds böcke så intressanta,
nu då jag sett en del af det beskrifna, före
falla de mig så barnsligt-nordiskt-magister
aktiga. De bästa vän Runeberg medger också
att han ej lyckats i dessa italienssa saker,
utom att hans stil är enformig. Huru mår
gånger förekommer der ej. Hvem är

den stolte yngligen der med det långa bruna
håret" eller Du ser till höger ett palats,
der vänder din blick till venster o. s. v.
Ett kapitel, der han skildrar ett nattligt

besök i Vatikanens antikmuseum, är
rigtigt besätt. Han ser statyerna röras,
han talar med dem, gudar och gudinnor
svara honom, han svimmar, och torsen
(den bekanta herrales torsen) växer fullt färdig
med armar och ben – ja der står han,
den starka, der, med armen slingrande
sig kring den guddomliga jungfors lif"
o.d. – Om antiken, denna lefvande
friska konst, så vidt skild från
mysticism och dunkel filosofi, så verkar
på honom, att han svimmar, ser syner
och obåkar sig, så har han alls ej
begripit antiken. Men hela saken är
att han, författaren, ljugit såväl för
sig sjelf som för läsaren. En massa
okunnigt folk tror att konstnärlig och
poetisk inspiration ej kan existera utan
ett sådant vanvettigt, medvetslöst tillstånd
liksom bönderna ej ko på medicinens
kraft utan att der är signerier med.
framför allt är antiken ej det man
skall ta till då man vill ställa till
en dylik effektscen – välj då hellre
medeltiden med utmärglade blödande tris
lik, med flädda martyrre, St Agotha, hvars
man rycker ut med glödande länger o.d.
der skulle det bättre passa. Jag tror
ej att en författar vinner på dylikt snark.

Med fru Runeberg, som, i allt hvad som rör konst, är
ett cho af sin mans idéer, hade jag i går som ofta
förut en dispyt angående MichelAngelo. Rune-
bergs ha något emot honom, det är tydligt,
och säga t.ex. att han är den största roler
mästan som funnits – säga att berning blott
är en andra upplaga af Michel Angelo o.d.
toge, odödliga Ruonaroth! De äro legio
som ej älska dig, derföre att de ej kan
log att de ständigt innesluter dig i den
stora sorg eller vrede öfver allt det usla
för allt der ej nöjt dig det som så många
funnit tillräckligt i lif och konst, utan sökt
komma längre, och dervid låtit diskarmonien
klarare framstå. – Min saken är, att Ru-
neberg är så rädd för hela Michelangelos
rigtning, för det stora, stridande, kampande
och är för mycket inriden i sin klassiskt-
Thorvaldsenska rigtning för att älska den
djerfva naturalism som den stora florenti-
nåren briljerade med. Likaså tyska Rs att
Met, är så mycket större som målare än skulptör
Jag tycker han är så stor som båda, så sig
sjelf i båda konsterna, att det är omöjligt
att säga hvar han är större – Många af
hans saker äro litet kände i Norden, på
utmärk
samma sätt som en massa antiker aldrig
talas om derföre att man har Apollodi
Belvedera och Laoboon, och Laohoon och
Apollo de Belveder – vanan gör allt, ty dessa
äro visst ej de bästa, så goda de än äro

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Den otåliga väntan på hemfärden har infunnit sig.

  • Edelfelt vet ännu inte hur och när han reser; postutdelningen är slarvig här och i Rom och han vill inte besvära Pietro Krohn; ifall Krohn behöver mera än en vecka, reser Edelfelt kanske i förväg med Runebergs till Florens, Perugia eller längre norrut för att invänta honom där; det är visserligen vackert och friskt här, men Edelfelts mage har ännu inte stadgat sig, så den sydliga breddgraden, hettan och siroccon kan inte vara bra för honom.

    Firenze lukumuistit Perugia Pietro Krohn Lina Runeberg Walter Runeberg
  • Kanske har Edelfelt fått nog av resande då de väl hunnit till Lübeck eller Hamburg att han åker över direkt till Helsingfors; om det gläder Pietro Krohn och denne insisterar på att han kommer till Danmark tar Edelfelt troligen den vägen.

    Helsinki Hampuri Tanska Lyypekki Pietro Krohn
  • Det är svårt att säga vart Alexandra Edelfelt ska adressera sina brev; om Mamma svarar genast kan hon adressera brevet till München poste restante; de brev som skrivits till danska konsulatet har kommit fram, om än sent.

    München Alexandra Edelfelt
  • På morgonen var Edelfelt uppe i Villa Aldobrandini; den tillhör familjen Borghese som har palats i alla Italiens delar; parken går i renässansstil och är som gjord för staffage till tavlor med personer i 1600-talsdräkt.

    Italia Villa Aldobrandini Borghese
  • De stora adelsfamiljerna i Italien har att tacka påvar och kardinaler för sin rikedom; Clemens VIII gav åt sina nevöer [brorsöner] Aldobrandini av den påvliga inkomsten; släkterna Farnese, Doria, Sciarra, Barberini och Borghese har öst ur påvens och kordinalernas kassa; under renässansen byggde prelater och furstar slott och villor, och lät pryda dem med målningar och skulpturer, med de miljoner som det "bigotta" Europa skickade till Rom; de gav fester som inte ens de moderna i Tuilerierna eller Vinterpalatset överträffar i prakt och glans; inget ont som inte har något gott med sig, konsten skulle aldrig ha blomstrat på samma sätt utan de olagligt tillkomna rikedomarna.

    Italia Eurooppa lukumuistit Tuilerieträdgården Vinterpalatset Borghese Clemens VIII Farnese Aldobrandini Doria Sciarra Barberini
  • Edelfelt tycker på kvällarna om att gå och se på folket; de bär alla prägeln av ”19 anor” och mer på sin panna; det är en fin och ståtlig ras; det är underligt att de inte är mera okunniga än de är, då de under sekler hållits så eländigt som djur av "Kristi ståthållare".

    Kristus
  • Edelfelt har läst Hippolyte Taines "Voyage en Italie" [Resa i Italien]; det är klokt, spirituellt som allt vad han skriver; Lorentz Dietrichsons "Vandringstid" förefaller dum och platt i jämförelse; Edelfelt tyckte tidigare att Dietrichsons böcker var intressanta, men de förefaller nu nordiskt-barnsligt-magisteraktiga; Dietrichsons bästa vän Walter Runeberg medger att han inte lyckats i dessa italienska saker; ett kapitel där Dietrichson skildrar ett nattligt besök i Vatikanens antikmuseum, är riktigt besatt, Herculestorsen växer fullt färdig med armar och ben; om antikens levande friska konst har en sådan verkan på honom att han svimmar, ser syner och åbäkar sig, så har han inte begripit antiken; om man vill ställa till en dylik effektscen skall man hellre välja medeltiden med blödande Kristuslik, flådda martyrer, St Agatha o.d.

    Italia Vatikaani Walter Runeberg Lorentz Dietrichson Hippolyte Taine Kristus Herkules Agata
  • Edelfelt har haft en dispyt om MichelAngelo med fru Lina Runeberg, som i konstfrågor är ett eko av sin mans idéer; Runebergs har tydligt något emot Michelangelo, de säger t.ex. att Giovanni Lorenzo Bernini bara är en andra upplaga av MichelAngelo; Runebergs kan inte älska den "store, odödliga Buonarotti" [Michelangelo] för att de inte kan se att han inte nöjt sig med det som så många funnit tillräckligt i liv och konst, utan sökt komma längre och därmed låtit disharmonin framstå klarare.

    Lina Runeberg Michelangelo Walter Runeberg Giovanni Lorenzo Bernini
  • Walter Runeberg är rädd för hela Michelangelos riktning; han är för inriden i sin klassiskt-thorvaldsenska riktning för att älska den djärva naturalism som Michelangelo briljerade med.

    Michelangelo Walter Runeberg Bertel Thorvaldsen
  • Det finns lite kännedom i Norden om många av Michelangelos verk, på samma sätt som om en massa antika verk; man har vant sig vid att det endast finns Apollo di Belvedere och Laokoon [två marmorstatyer från antiken].

    Pohjoismaat Michelangelo Apollo Laokoon
  • Edelfelt måste avsluta brevet för att hinna föra det till postlådan och tar därför farväl.