Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) opera (konstart) akatemiat arkkitehtuuri gotiikka hiukset junat kasvit kaupungit keskiaika kuolema kuvataideoppilaitokset linnat matkat muistomerkit museot musiikki professorit puut rokokoo taidekokoelmat

Denden d. 26 Juni 1876.
Älskade Mamma
Ändtligen har jag då hunnit så långt,
att jag kan tala om att ha kommit half-
vägs hem. Krohn vill nödvändigt att
jag skall bli bekant med hans vän Hall-
lund, och att jag således skall komma till
själland, så det blir väl så att vi från
Rostock fara till Nykjobing och Kjøbenhavn,
min huruvida jag får tillbaka till Lübeck
eller reser öfver Sverige har jag ännu ej
klart för mig. Jag skall i dessa dagar
skrifva till Lübeck för att få höra om
ångbåtarna under de närmaste veckor-
na, och skall i hvarje fall ge Mamma
del af mitt beslut, hvilket det än må
blifva. – Från München reste vi i
går på morgonen till Nürnberg, och vi ångra
oss alls icke att ha passerat gårdagen
i denna underbara stad. Nürnberg är
ju verldsberömdt för sina gathiska kyrkor,
sin borg och sina fullkomliga medeltidstycker
och har dessutom sett en af de största må
lare födas: Albrecht Dürer. Flere af kyrkorna

och de gamla husen voro mig redan på för-
han bekanta genom de fotografier som
Pappa i verlden köpt, och som jag så ofta
betraktat. De allna vackraste motiv erbju-
de sig öfverallt, isynnerhet äro broarna öfver
den lilla floden Pegnitz, som flyter genom
staden, husen som äro byggde rakt ned i
vattnet, de utspringarde saken af röd tegelsten
och de gamla händelstorgen af en alldeles
stående målerisk effekt. St Sebaldi graf
af Vischer, Dürers samtida, kände jag också
förut från Dukmåler der kunst; detta graf.
monument förtjenar med rätta namnet af
det utmärktast det tyska bronsgjuteriet åstad
manisiker
kommit. I museum: präktiga saker i medel-
tids konst och slöjd, några mästerliga porträt
af Dürer och så mycket af intresse, som
skulle ha fordrat långt noggrannare studier
under veckotal. Sedan vi ätit middag, gick
jag för att söka upp Scriba, som i sitt
sista bref (förleden Oktober) sade sig vilja
fortsätta sina studier i Nürnberg der hans
vän Schwabe nu blifvit professor. Jag
sökte derföre upp denne på konstaka
demin, och frågade efter min gamla vän

el
kostra
om
studier
ck, gick
sett
tern
aka
var
och kumpan. Schwabes anlete antog det
mest sorgliga uttryck under det jag passa
terade mig som Ss vän, och bad att få veta
hvar han bodde: "Tyvare" sade Schwale" han
jag blott en mycket sorglig underrättelse
att meddela er – Scriba är död sedan
tvenne månader! Jag stannade mallas
en låna stund; jag hade väntat mig ett
gladt sammanträffade med den kare var
nen, en afton, som med ens skulle åter
kalla i minnet de sorglösa dagarna i
Antwerpen – och möttes blott af ett hemskt
dödsbudskap. – Det hjertlidande, hvaröfver
S. redan i Antw. klagade, och hvilket jag
då höll för hutter inbillning, hade under vin
tern så med tagit hans krafter att han
tvungits än lemna Nürnberg och rest hem
till Offenbach än Maria. Dock sade Schwaber, att
han aldrig trött att Kaivassjukdom var dödlig
och äfven för honom hade detta sorgliga budskys
om Ss död varit varit fullkomligt oväntadt.
Det var en glad, hjertegod och intelligent
und man, och jag tror att han höll
af mig, som jag af honom. Sedan i går
här ofta vara många stunder förhålla
i samtal der borta vid Schilds strand, stått

lifliga för mitt minne. I alla sina gatan
påhitt och upplag blandade han dock stän-
digt så mycken hjertligt godhet, och våra
sympathier för hvarandra grundade
sig ej endast på likstämmighet i åsigter
angående den eller den kolossaldriften
med fil. Fischer eller Raufel, Många gånger
mins jag sutto vi på en man hand till
I på natten, och då kröp hans melankoliska
lynne fram, då yppade han mig sin
säkra aning att döden om några år skulle
astade
lägga sin ikhålla hand på alla de framtids-
planer som så tråkigde sig i hans brösten stadensen
Hans sorg öfver all hans mor bli så ensam
om han gingo bort, gransade ofta till förtviflan.
Då ansåg jag allt detta endast som griller och
sjukligt lynne, nu har det allmot visat
sig att hans aning var sann. – Af Schwabe
hade jag att hans syster i höstas blifvit för
lofvad med en rik köpmnar i Frankfurt, och
habe kunde således se sin moders ålder
som tryggad och lugn, förr än han dog.
trid och välsignelse öfver honom – komma
jag någonsin till Frankfurt, så skall jag får
till Offenbach ak – och der söka upp den
trifva under hvilken den kära vänner
hvilar.

Af Dresden har jag ännu ej sett mycket
Vi kommo hit i dag kl. 4 e.m. och gingo
så litet omkring till slottet, Zwiniern, Brukta
tenars o. s. v. – Ett bra mycket behagligare
intryck får man af Dresden än af Münche
Här är lif och rörelse och staden ger sig ej
ut för att vara annat än den är – Münche
deremot, med sina efterapningar af Ather
Rom o. Florens, tyckes alltid vilja påminner
folk om sölat förmåtta, sjelftagna litet,
das nere Athen. – De nya byggnaderna
Maximiliancum, Regreringsgebände o. Nation
museur äro helt simpelt fasliga. Man har
anklagat vår tids arkitektur för att ej
uppfinna något nytt: må den hellre kopier
i evighet än frambringa sådant mischmaste
som dessa tre kolossalbyggnader. – Der Zwingen
i Dresden är, som Mamma vet, i Rococo, men
den allra vackraste socoro man kan se massor
så äro välberäknade och vackert komponerade.
detaljerna fina. – Och så ligger ju Dresden
så makalöst vackert, under det att
münchen är planteradt midt i det mest
sorgliga slättlandskap. – I morgon skall
jag söka upp Reinhold, hvars adress
jag lärer kunna få af några härbomde fin-
när. – Det skall bli roligt att träffa honom.

Krohn o. Hasschins äro på afresan i aftonen
Resan har varit utmärkt angenäm hela
tiden, vi ha ej haft en ledsam minut i jerna
vägskupéerna och det vackraste väder har
hela tiden följt att åt. – Hasselvis är mycket
rolig och hans älsklingsamme är musik, ehur
han sjelf ej traktar något instrumet. I dag
gnolade han för mig tvenne af Mozart ouverta-
rer, och anställde sina musikaliskt-filosofiska
reflexioner deröfver. Krohn är äfven ytterst intre
serad af musik, och är förtroger med reglerna all
na konst. En gång i Rom öfverraskade jag honom
sättade ifrigt studerande en harmoni lära. Då jag
log åt hans bemödander än sätta sig rigtigt veten
skapligt in i tonernas konst, svarade han
allvarsamt med det latinska ordslifvet. Niket huma
vare
Kicki atenum est – intet menskligt af mig från
mande. Att jag hört och läst mycket under
vår lifliga diskussioner i konst behöfver jag
ej säga. Det är roligt att vara med kloka
och intresserade menniskor! – Jag sof illa
sista natten i kupén (vi väntade 3 timmar
på ett tåg i Hof i morgse) och har sedan hela da-
gen suttit och skakat på jernväg, ergo är jag
rätt trött och säger Mamma och alla de
kära derhemma ett hjertligt godnatt
Atte
Hvad ha är kyligt mot Italien, och hvad
vegatationen ser klen ut då man varit
sig vid Cypresser, stensk, aloc och oljelrad.
Jag märker till fullt att jag är i Norden.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • De har hunnit halvvägs hem; Pietro Krohn vill att Edelfelt blir bekant med Ole (Otto) Hasslund, så han reser troligen till Själland; de åker från Rostock till Nykjøbing och Kjøbenhavn; han vet ännu inte om han reser tillbaka till Lübeck och tar ångbåten hem, eller om han åker över Sverige; han meddelar Alexandra Edelfelt då han vet.

    Ruotsi Kööpenhamina Lyypekki Själland Rostock Nykøbing Alexandra Edelfelt Pietro Krohn Otto Haslund
  • Från München reste de till Nürnberg, som är världsberömt för sina gotiska kyrkor, sin borg och sin fullkomliga medeltidsprägel, dessutom är det Albrecht Dürers födelsestad; mycket av vyerna var bekanta från de fotografier som pappa Carl Albert Edelfelt köpt; broarna över den lilla floden Pegnitz utgör ett vackert motiv; St Sebalds grav av Peter Vischer kände Edelfelt främst från Denkmäler der Kunst; i Germanisches museum fanns präktiga saker i medeltidskonst.

    München Nürnberg Pegnitz Germanisches Museum Albrecht Dürer Carl Albert Edelfelt Sebald Peter Vischer
  • Edelfelt gick för att söka upp Karel Scriba, som i sitt senaste brev nämnt att han ville fortsätta sina studier i Nürnberg där hans vän Heinrich Schwabe blivit professor; han sökte upp Schwabe på konstakademien och fick veta att Scriba var död sedan två månader tillbaka; det "hjärtlidande" som Scriba klagat över redan i Antwerpen hade under vintern tagit på hans krafter till den grad att han lämnat Nürnberg och rest hem till Offenbach am Main; Edelfelts tankar har gått till alla samtal de haft borta vid Scheldes strand; deras sympatier grundade sig inte endast på samstämmiga åsikter eller att de drev med Fischer; Schwalbe sade att Scribas syster förlovat sig med en rik köpman i Frankfurt och därmed var hans mors ålderdom tryggad.

    Antwerpen Frankfurt Schelde Nürnberg Konstakademien i Nürnberg Offenbach am Main Karel Scriba Heinrich Fischer Heinrich Schwabe
  • I Dresden har Edelfelt ännu bara hunnit se slottet, Zwingern och Brülscheterass; Dresden ger ett behagligare intryck än München; München med sina efterapningar av Athen, Rom och Florens tycks vilja påminna folk om sin förmätna titel Das neue Athen [det nya Aten]; de nya byggnaderna Maximilianeum, Regierungsgebäude [regeringsbyggnad] och Nationalmuseum är fasliga; Der Zwinger i Dresden är, som Alexandra Edelfelt vet, i rokoko; Dresden ligger ju också så makalöst vackert, medan München är placerat mitt i ett sorgligt slättlandskap.

    München Dresden Firenze lukumuistit Zwinger Ateena Residenzschloss Dresden Brülsche Terrasse Maximilianeum Regierungsgebäude Bayerisches Nationalmuseum Alexandra Edelfelt
  • Följande dag ska Edelfelt söka upp Bernhard Reinhold.

    Bernhard Reinhold
  • Pietro Krohn och Louis Hasselriis är på operan; resan och sällskapet har varit angenäm hela tiden; Hasselriis är mycket rolig och hans älsklingsämne är musik, även Krohn är intresserad av musik; i Rom överraskade Edelfelt honom med att studera harmonilära och Krohn förklarade sig med det latinska ordspråket "Nihil humani mihi alienum est", inget mänskligt är mig främmande; Edelfelt sov dåligt senaste natt i tågkupén och är följaktligen trött; han hälsar Alexandra Edelfelt och alla därhemma god natt.

    lukumuistit Alexandra Edelfelt Pietro Krohn Louis Hasselriis
  • Edelfelt märker att han är i norden; det är kyligt i jämförelse med Italien; vegetationen [växtligheten] ser klen ut då man vant sig vid cypresser, stenek, aloe och oljeträd.

    Italia Pohjoismaat
  • Håret har börjat lossa i stora testar, får se om Edelfelt har något kvar då han kommer hem.