Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

militärer (personer) sjukdom (tillstånd) akatemiat antiikki arkeologia höyrylaivat huviretket ilmasto insinöörit junat kartanot kaupungit keisarit kesä kihlaus kirjeet kuvataideoppilaitokset lääkärit luennot maaseutu matkat monumentaalitaide museot naiset papit patsaat pohjoismaalaiset poliitikot professorit puistot puutarhat saksalaiset saksalaisuus seuraelämä sikarit taide taidekokoelmat taiteilijat tanskalaiset taulut teologit vaatteet valo

Morvänge egendom, (Vordingborg) de
1886
Älskade Mamma
Steget är således uttaget, och jag har följt
Krohn till Danmark. rigtigt upprigtigt saladt,
hade jag i förrgår en så stack hemlängtan
att jag icke kunde tänka på att uppskjuta
rekan ens på några dagar men då jag märkte,
att Krohn så gerna vill ha mig med, så
tyckte jag mig böra göra honom till viljes.
Det känner helt ovanligt att vara på lander
i Norden igen. Hit kommo vi i går och blefvet
på det hjertligaste emottagna af vård och vär-
dinna, d. Ingersler och hans fru, hjertligt
och gladt folk, som slagit sig ned här.
americk
i trakten af deras slägtingars egendom.
Krohn o. Haslund ha gjort Ingerslevs
terkantskap i Rom, der de varit
flere vintrar, och Haslund har här blifvit
förlofvad med deras nièce fr. Witte, det
entrum, hvaromkring allt nu vänder
sig här i huset. Krohns sippehåll här,
som naturligtvis icke kan ses med rigtigt
goda ögon af hans familj som med bra.
lighet väntar honom, har uteslutande
blifvit förandadt att hans stora lust att
se sin bästa vans fästino. Hon hemta-

des i går från bangården efter att ha blifva
behöriger eftertelegraferad. Att hennes debut
var en formlig brunnt kan ej nekas. Hon
var näml. hundra ger vackrare än de
porträtt Krohn och jag sett af henne, och
föreföll så god, glad och naturligt, att man
blått af fullast hjerta kan gratulera Haska
Hon är helt ung ännu, blått 17 år, blond
och stor, har ett fint och lifligt ansigte, med
sådana snida ögon – som Mamma svärmar
för, och som vid hvarje leende bli alldeles
förträttande. Den enkelhet som egentligen
är utmärkande för danskarna, besitter hon
i stor glad, likasom alla här. En främling
som jag blir derigenom lätt hemmastadd,
och jag tycker mig redan vara bekant
här i huset sedan länge. Ingersted sjelf
är omkr. 50 år, sysslar med sin landtbruk
populära föreläsningar och arkeologi. Han
håller på med något populärt arbete om
Pompeje för närvar. Det är en klok
och lärd man, alldeles hvithång redan,
och med utseendet af en äldre skollare
hos oss. Hans fru liknar sal. Fru Erme
lours i Borgå, men är mycket yngre

me
man
kastar
fort kanske 10 år, och har bestämdt varit
mycket vackert i sina dagar. Skovvänga
är utmärkt vackert och så danskt
som något kan vara – med trädgården
full af blommor, rosor som slingra sig
upp längs musen, och en skod (den
vi skulle kalla park) som är utmärkt
vacker. Inne finner man denna nordiska
snygghet och ordning, som man aldrig ser
i Italien, blommor i fönstren, taflor af
Skovgaard och fotografier från kom och
Florens på väggarna. Trefnad och glada
lyckliga ansigten åt alla håll och kan
fter. Vidare finnas har tvenne ungherrar tyck
kommer, den ena på I den andra på 10 år, (som
till en skolrektör i Köpenham, hvilka tillbringar
sommarferierna här och gifva mycket lif
åt åt det hela. – Allt är således så bra
och trefligt det kan vara, men jag nu –
stämmes ofta af tanken att ännu nu
så lång väg qvar, och att denna resa
aldrig tar slut. I måndag reser Krohn
till Köpenhe och jag kommer väl att stan-
na der 1 dag och beger mig onsdags morgo-
nen aut. till Lübeck eller fr. Malme korrut-
Ännu har jag näml. ej fått något drar fr.

Tehl & Schling om ångbåtarna. Huru det än må
vara så hoppas jag vara hemma d. 11 à 12t, om
ej ångbåtar och dylikt sätter sig på tvären
Skall jag stanna en afton i försköping?
– Jag har räknat ut att resan öfver
Aubeck blir precis lika dyr som den öfver
Sverige d. v. s. fr. Köpenhamn 125 mkfinska
I morgon äro vi bjudna till herrska-
pet Hammericks på Islingen. Krohn
känner dem inte mycket, och det är alltid
en tröst, ty det är ledsamt att vara den
enda främmande bland många gamla bekan
ta. Ingerslevs ha korresponderat med
Krohn och ha således fall hela beskrifver
gen af min person och min misslyckas
de resa på förhand, hvadare de också
betrakta mig som en gammal bekant.
Olyckligtvis har vädret i dag varit ruskigt
och alla de planer om middag i det
gröna, utfärder i eftermiddag d. s. v. får
väl derföre krypa i skrinet. – Längre
än 1 dag vill jag ej bli i Köpenhamn, dels
derför att jag brinner af lust att snart
komma hem, dels emedan jag ändå
ej får se Krohn så mycket der. Hans
far är, som jag kanske redan skrifvit om

konst
medalggravör, f.d. professor vid Akademin,
och nu myntdirektör, mycket gammal och
rätt konservativ och gammaldags i åsigt
enl. hvad jag kunnat inhemta. Zarthmann
har tala om för mig att gubben t.ex.
då der är främmande hos dem, bjuden
cigarren endast åt de två tre äldsta
i sällskapet, sina soner och ungt folk
anser han i allmänhet som pojkar utan
mycket förstånd. Krohn håller ofantligt
af sin fär, ehuru jag tror han ibland
känner det ledsamt att denne vill bestämma
om hans görande och låtande i allt. Krohns
mor är död, och hans far är omgift.
styfmodren är ej mycket äldre än sonerna
och är mycket afhållen af dem. Hans
bror, theologie kandidaten, skall efter att
beskrifning vara utmärkt älskvärd och
begåfvad, en annan bror är läkare och
den tredje, som var ingeniör är död i Basch
Jag känner så väl till huru det
är att komma hem, sedan man varit
länge borta, och jag skall derföre ej vara
Krohn till hinders under den eller de dagar
Jag blir i Köpenhamn. Så förargligt att

det ej skall finnas direkt ångbåtsförbindelar mellan
Khamn och Hfors. – Som jag redan omtalade
träffade vi genast Svedbom i Berlin, den första
aftonen voro vi hos honom, hörde mycken
musik och befunno oss ypperligt. – Dagen
derpå gingo vi i solen och dammet på
Berlins särdeles tråkiga, snörråta gator,
förirrade oss till nya museet der vi ville
Se Cornelius omtalta kartonger. Huru dessa
ens i Tyskland kunnat bli utskrikna som
mästerverk kan jag ej förstå. Utom den fullka
liga brist på lugn, harmoni o. originalitet
som utmärker dem, äro de så uselt teckna-
de i detaljerna. Händer fötter och hufvuden
höra ej till kroppen, några ha tre gånger för
långa ben o. s. v. – Kaulbach tål icke heller
någon närmare granskning, och förefaller
ju längre man ser honom, allt mera sea
tralisk och tråkig. Kunnenschlacke är
och förblir det bästa han har gjort. Homer o.
Grekerna" är deremot bland det sämst
tecknade man kan se. Alla hans fryper
liknar hvarandra, alla äro lika stora, lika
affekterade, och lika lockomskyggade –
ett i det hela taget bra ointressant sällskap.
A
de
der
kons
lade
tra,
strar
det
eller
rikt
att
le be
gamm
Råer
sliten
bekan
Runs
mäste
att bo
torna,
ställt
då ku
komm

or,
er ville
er dessa
som
a fullko
litet
teckna
fviden
yger för
che heller
refaller
ra sig
er o.
sämst
frågan
lika
e. –
sällskap

Något så dåligt som det moderna museet
för resten skall man få söka efter. Stora krigs-
bilder, med Wilhelm Moltke o. Bismark.
dessa tre herrar tyckas för resten ha gifvit
den starkaste impulsen åt den moderna preussera
i
konsten, ty på utställningen funnos de må-
lade i olja och vattenfärg, nuggna i sten, skurna
itra, gjutna i brons, stöpta i chokolade och
stearin – ja i alla upptänkliga gestatern
Det gamla museet vid unter den Linder
eller åtminstone der i trakter) är ju ofantligt
rikt jag gick blott igenom det, utan
att se på något annat än några af
de berömdarne Gamalitalienska och
gammalhollandska taflorna – galerie
Suermandt som nu inköpt af preussis
sliken för 450,000 thaler, var mig väl.
bekant från Brüssel. Frans Hals, Holbein
Ruysdael och Van den Meer ha rigtiga
mästervist här. – Hvad det vore tråkigt
att bo i Berlin, synes det mig! De stora öde gå.
torma, de tråkiga palatser som på kommande
ställt sig som solvaler, för att bilde hare
då någongång Kejsaren, Bismarck eller Moltke
kommer, de styfva officerar, allt detta

jalar bra litet till hans lam
göra otroliga ting för att få sitt Berlin till en
verldstad, som skall slå menniskorna med häpen
Den lyx i guld, marmor, och hela inredning
som utvecklats i det gamla som i det nya
museet gränsar till det otroliga. Likaså
är deras otäcka siegesmonument i Thier
gasten lika dyrt som det är fult, och det
vill säga mycket. Att Berlin, der det ändå
finnes så många utmärkta arkitekter
och åtminstone några utmärkta målare
o. skulptörer, skall kunna nöja sig med
något så i ögonenfallande fult dumt och
nedan absgripligt
klumpigt, är en sen gata, men att folk
en
skall kunna stå och beundra (sådant fabrik
skorsten med den förgylda madamen ger-
mania) ofvanpa, gansar till det otroliga
Dresden gjorde på mig ett så ojämförligt
behagligt intryck, och menniskorna säga der
så älskvärda och trefliga ut, staden bästa
behaga en kvar, och man skulle gerna vilja
bo der några tid. Saken är att Dresden ej
ger sig ut för annat än hvad den är
intelligent
en glad, vacker, treflig stad, München
deremot vill klä den grekiska klasys
på sin bayerska kropp, Sandalen så

sina breda fötter, och får så något onaturligt
i hela sitt väsen, Berlin nöjer sig ej med
med att vara Athen och Rom nej, Baby-
lon, Babylon, der stadsmuren var
tolf mil och så bred att fara vagna
kunde köra i bredd der upp, det, sträfva
staden vid Sprée till. Det kan ju hända
att Sprée ännu kommer att spela samma
kol i verldshistoria som Tibern och Seiner
men nog räcker det ännu en liten tid.
kuskar och kypare, voro alldeles exempla
riskt hyggliga i Berlin, och erkännas mån
ju att i allt finnes en militärisk ordning
som man saknar i så många andra städer.
Bauernfånger träffade vi ej på, och upp-
klädda blefvo vi ej heller, och kunna således
ej, med stöd af egen erfannhet säga det
minsta ondt om bestinarne. Då jag träffa
de Svedkom i fjol i Paris, var han den min
inbitna tysk, nu, sedan han varit ett år
i Berlin har han så svårigt om, att det är
alldeles förvånande, och hvad han talte
om Berlin o. berlinare lände ej till deras
förmån. – I går på morgonen såg
jag åter Östersjöns kära, mörka böljor,

och då de fartyget styrde af still Danmark, var
jag förtviflad öfver att ej kunna få det att
vända mot det kära gamla Finland, och
hemmet der. – Vår det en dumhet af
mig att komma hit, så kan jag i alla
fått trösta mig med att den friska luften
s
gör mig godt, och jag kanske hade tröttats
att köra i en sträcka till Lübeck och så
genast på ångbåten för att bli der 3 à 4 dagar
och ha tråkigt. – Trösten är klen, men medlet
Nu
13
det att vara Krohn till lags ger mig tålamod
Ack om jag i dag om en vecka skulle
e
kunna gå ombord i Stockholm eller gunga
på Östersjön ger mellan Lybeck och Helsing-

fors. – Jag är öfvertygad om att det
nordiska klimatet gjort mig mycket
godt, och ju längre såg jag kommit
Risto bättre har jag kännt mig. Ännu i
Verona var magen särdeles krånglig, men
nu är allt så bra som det kan vara. –
Jag tror egentligen ej att jag hade
de
kunnat anträda resan mycket tidigar
Att jag nu gjort, ty ännu i Frascati kän-
de jag mig trött efter den kortaste vändning
Gu
och det är ju ändå så ansträngande att då i
resa
en

te
dtals
och så
dagar
medbat-
tålamod
kulle
gunga
elling
sid
chel
en
gar
an
våndag
hade att
resa på jernväg. Vi ha rest på 2o klass
emedan det ofvifvelaktigt är mycket
mindre tröttande än att sitta och trängas i
tredje, resan har derigenom blifvit dyra.
re än den kans blifvit om jag varit full-
komligt återstäld och ej behöft sky trött-
het och alla obeqvämligheter. Utom i Verona
kan jag ej säga att vi blifvit skimrade någonsta-
des. – Kejsarståten i Hfors får jag väl
nog se fastän jag kommer hem fort den
12, det var ju den 15 som Am. skulle
anlända. Får se om jag kommer att arbe
ta något i sommar – teckna må jag väl alltid
kunna, det kan ju ej vara så ofantligt
ansträngande. – Månne ej Axelats projekt
att komma till oss på någon vecka kun-
na realiseras äfven om vi bo på Lindhart
Jag har sett efter ångbåtarna fr. Köpenham
till Stockholm, direkt går ingen, de vika in
i alla möjliga vinklar och var
måtte
omma huset har föreföll mig så egen
domligt, ty jag har ju ej sett det
på tre år. Kl. 1/2 10 år har ännu så
just att man ser läsa o. skrifva, och
då är det naturligtvis ännu ljusare

derhemma. Jag tänker med så mycken glädje
huru
på att jag de vackra aftnarna derhemma
skall sitta med eder och tala om söder och
nörd, prisa Italien och dock i mitt
innersta hjerta känna huru Norden
och Finland är mig husen gånger kärare!
– Dagen derpå. I går hans brefvet ej gå
af med postbudet och har således blifvit för-
dröjda en dag. – Ig Professor Hammerik
med fru och döttrar. Rektor förehammer,
kaplanen med fästmö, prestens 2 döttrar
och Haslunds fastmös syster voro här, tal
des ganska mycket folk. Hammericks
känna Runebergs i Rom mycket väl, och
talade mycket om dem. För resten tror jag
att man här icke skulle ha något emot
att Krohn skulle se mildt på fröken Hammande
som är vacker och särdeles begåfvad (enl. hvad
man sagt, men litet gammal sedan. I går kräma-
de sig en af prestdottrarna en fr. Bosch, ganska
mycket för honom, oss andra till Stor förnöjelsen
Hammansk voro högst förvånade att se mig,
de hade trött jag var en liten, satt man med
rödt skägg; hvarifrån de fått det vet jag
ej. – I dag skola vi till Sls på Islingen
och i morgon bara Strohn, Haslund och ras

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har följt med Pietro Krohn till Danmark, trots sin starka hemlängtan; det känns ovanligt att vara på landet i Norden igen.

    Tanska Pohjoismaat Pietro Krohn
  • Värden och värdinnan, dr Ingerslev och hans fru, är hjärtliga och glada; de har slagit sig ned i trakten av sina släktingar Hammerichs egendom; Pietro Krohn och Ole (Otto) Haslund blev bekanta med Ingerslevs i Rom och Haslund är förlovad med deras niece, fröken Frederikke Witte; Krohn ville träffa fästmön och hon visade sig vara hundra gånger vackrare än de porträtt Krohn och Edelfelt sett av henne; hon är 17 år, blond och stor, har ett fint och livligt ansikte med sådana sneda ögon som Alexandra Edelfelt svärmar för; hon, liksom alla andra där, besitter den enkelhet som är utmärkande för danskarna.

    lukumuistit Alexandra Edelfelt Pietro Krohn Otto Haslund Vitus Bering Ingerslev Ingerslev Frederikke Haslund Martin Hammerich Anna Mathea Hammerich
  • Ingerslev är omkring 50 år och håller på med lantbruket, populära föreläsningar och arkeologi; som bäst håller han på med ett arbete om Pompeji; hans fru liknar salig fru Eymelæus i Borgå, men mycket yngre, kanske 40 år, och har bestämt varit mycket vacker i sina dagar.

    Porvoo Pompeji Vitus Bering Ingerslev Ingerslev Fredrika Henrika Carolina Aejmelaeus (epävarma yhteys)
  • Skovvänge är vackert och danskt, med en trädgård full av blommor och en skov (park) som är "utmärkt vacker"; inomhus råder en nordisk snygghet och ordning, som man aldrig ser i Italien, blommor i fönstret, tavlor av Skovgaard och fotografier från Rom och Florens på väggarna.

    Italia Firenze lukumuistit Skovvænge Peter Christian Skovgaard
  • Två pojkar Forchhammer, 7 och 10 år gamla, söner till en skolrektor i Köpenhamn, tillbringar sommarferierna [sommarlov] där.

    Kööpenhamina Ejnar Forchhammer Johannes Forchhammer Georg Forchhammer (epävarma yhteys)
  • På måndag reser Pietro Krohn till Köpenhamn och Edelfelt stannar där troligen en dag och beger sig därefter till antingen Lübeck eller från Malmö norrut; han har ännu inte fått svar från Piehl & Fehling om ångbåtarna; skall han stanna en afton i Jönköping?; resan via Lübeck blir lika dyr som resan över Sverige.

    Malmö Ruotsi Kööpenhamina Jönköping Lyypekki Pietro Krohn Richard Piehl Hermann Wilhelm Fehling
  • Följande dag är de bjudna på middag hos Hammerichs på Islingen; Pietro Krohn känner dem inte så bra, vilket är en tröst, det är tråkigt att vara den enda främmande bland många gamla bekanta; Krohn hade korresponderat med Ingerslevs, så de hade reda på Edelfelts person och misslyckade resa och betraktade honom därför som en gammal bekant; vädret har varit uselt och planerna på middag i det gröna och utfärder får troligen ställas in.

    Iselingen Pietro Krohn Vitus Bering Ingerslev Ingerslev Martin Hammerich Anna Mathea Hammerich
  • Edelfelt vill inte stanna längre än en dag i Köpenhamn, han kommer ändå inte att se mycket av Pietro Krohn där; Krohns far är medaljgravör, f.d. professor vid konstakademien, och nu myntdirektör; Frederik Krohn är gammal och rätt konservativ, Kristian Zarthmann har berättat att "gubben" endast bjuder cigarrer åt de äldsta i sällskapet då där är främmande, söner och ungt folk betraktas som pojkar utan mycket förstånd; Krohns mor [Sophie Krohn] är död och fadern är omgift; styvmordern [Emelie Krohn] är inte mycket äldre än sönerna och mycket omtyckt; en bror är teologie kandidat [Johan Krohn], en annan är läkare [Herman Krohn] och den tredje [Mario Krohn] som var ingenjör dog i Basel.

    Kööpenhamina Basel Pietro Krohn Kristian Zahrtmann Frederik Krohn Herman Krohn Emilie Krohn Johan Krohn Sophie Krohn Mario Krohn
  • Edelfelt känner till hur det är att komma hem efter en lång bortavaro, han ska därför inte vara Pietro Krohn till hinders den eller de dagar han är i Köpenhamn; det är förargligt att det inte finns direkt ångbåtsförbindelse mellan Köpenhamn och Helsingfors.

    Helsinki Kööpenhamina Pietro Krohn
  • I Berlin träffade de Vilhelm Svedbom; första kvällen var de hos honom och hörde mycket musik; följande dag "förirrade" de sig till Nya museet för att se Peter von Cornelius kartonger, Edelfelt kan inte förstå att man i Tyskland kallar dem för mästerverk; inte heller Wilhelm von Kaulbach tål någon närmare granskning, Hunnenschlacht [Hunnerslaget] är och förblir det bästa han gjort, "Homer och grekerna" är bland det sämst tecknade man kan se; Wilhelm I, Helmuth von Moltke och Otto von Bismarck tycks ha gett den starkaste impulsen åt den moderna preussiska konsten; på utställningen i München fanns de målade i olja och vattenfärg, huggna i sten, skurna i trä, gjutna i brons, stöpta i choklad och stearin.

    Saksa München Berliini Neues Museum / Nya museet Wilhelm von Kaulbach Otto von Bismarck Vilhelm Svedbom Peter von Cornelius Homeros Wilhelm I Helmuth von Moltke
  • Gamla museet i trakten av Unter den Linden är ofantligt rikt; Edelfelt gick bara igenom det, utan att se på något annat än några av de mest berömda gammalitalienska och gammalholländska tavlorna; Galerie Suermondt, som inköpts av preussiska staten, var bekant från Brüssel, där fanns mästerverk av Frans Hals, Hans Holbein, Salomon van Ruysdael och Van den Meer.

    Bryssel Unter den Linden Altes Museum / Gamla museet Galerie Suermondt / Gemäldegalerie Frans Hals Hans Holbein Salomon van Ruysdael Jan Van der Meer (epävarma yhteys)
  • Det vore tråkigt att bo i Berlin, med sina långa öde gator och tråkiga palats som ställt sig i långa snörräta rader för att bilda haie [häck/spaljé] de gånger kejsaren, Otto von Bismarck eller Helmuth von Moltke kommer; allt detta talar lite till känslorna; tyskarna gör otroliga saker för att göra Berlin till en världsstad, vilket märktes av lyxen i guld, marmor och hela inredningen på både det gamla och nya museet; siegesmonumentet [segerkolonnen] i Thiergarten är lika dyrt som det är fult, Edelfelt förstår inte hur folk kan stå och beundra en sådan fabrikskorsten med den förgylda madamen (Germania) ovanpå.

    Berliini Neues Museum / Nya museet Altes Museum / Gamla museet Tiergarten Siegessäule Otto von Bismarck Wilhelm I Helmuth von Moltke Germania
  • Dresden gjorde ett behagligt intryck, staden ger sig inte ut för att vara annat än den är; München däremot vill klä den grekiska klamys [knälång kappa] på sin bayerska kropp, sandaler på sina breda fötter och får på så sätt något onaturligt över sig; Berlin, staden vid Spree, nöjer sig inte med att vara Athen och Rom, det vill vara Babylon; det kan ju hända att Spree ännu kommer att spela samma roll i världshistorien som Tibern och Seinen, men det räcker nog ännu en tid.

    München Berliini Dresden lukumuistit Seine Ateena Tibern Spree Babylon
  • Kuskar och kypare var exemplariskt hyggliga i Berlin och där finns en militärisk ordning som saknas i många andra städer; de träffade inte på Bauernfänger [bondfångare], de blev inte heller uppklådda, så med stöd av egna erfarenheter kan Edelfelt inte säga något ont om berlinarna; då Edelfelt föregående år träffade Vilhelm Svedbom i Paris var han inbiten tysk, efter ett år i Berlin har han helt svängt om och har inte mycket gott att säga om staden och invånarna.

    Pariisi Berliini Vilhelm Svedbom
  • Föregående morgon återsåg Edelfelt Östersjön; då ångbåten styrde av mot Danmark var Edelfelt förtvivlad över att inte kunna få den att vända mot Finland; han får ändå tålamod av att veta att han är Pietro Krohn till lags; han önskar att han om en vecka skulle kunna gå ombord i Stockholm eller gunga på Östersjön mellan Lübeck och Helsingfors.

    Helsinki Suomi Tukholma Tanska Lyypekki Itämeri Pietro Krohn
  • Det nordiska klimatet gör gott, ju längre upp Edelfelt har kommit, desto bättre har han känt sig; ännu i Verona krånglade magen; han tror inte att han kunnat resa mycket tidigare, ännu i Frascati kände han sig trött efter den kortaste vandring; för att tågresan inte skulle trötta ut honom har de åkt i andra klass, vilket har gjort resan dyrare; förutom i Verona har de inte blivit skinnade på pengar någonstans.

    Frascati Verona
  • Edelfelt borde hinna se kejsarståten i Helsingfors fastän han anländer den 12 juli; Hans Majestät skulle anlända den 15.

    Helsinki Alexander II
  • Får se om Edelfelt kommer att arbeta i sommar; att teckna borde åtminstone inte vara så ansträngande.

  • Edelfelt undrar om Axel Antells planer på att besöka dem kan realiseras även om de bor på Hindhår?

    Hindhår gård Axel Antell
  • Edelfelt har hört sig för om ångbåtarna från Köpenhamn till Stockholm, men ingen av dem går direkt utan viker in i alla möjliga vinklar och vrår.

    Tukholma Kööpenhamina
  • Edelfelt har inte sett sommarnattsljuset på 3 år; han tänker med glädje på hur han om kvällarna därhemma ska sitta och tala om söder och nord, prisa Italien och i sitt innersta känna hur Finland är honom tusen gånger kärare.

    Suomi Italia
  • (Dagen därpå): Föregående dag var där Professor Martin Hammerich med fru och döttrar, rektor Johannes Forchammer, kaplanen med fästmö, prästens två döttrar, och Ole (Otto) Haslunds fästmös syster.

    Otto Haslund Frederikke Haslund Johannes Forchhammer Martin Hammerich Anna Mathea Hammerich Meta Magdalene Hammerich Borch Louise Lange (epävarma yhteys) Marie Hammerich
  • Hammerichs känner Runebergs i Rom.

    lukumuistit Lina Runeberg Walter Runeberg Martin Hammerich Anna Mathea Hammerich
  • Edelfelt tror att man inte skulle ha något emot att Pietro Krohn "såg milt" på fröken Hammerich, som är vacker och begåvad, men lite gammal; igår "kråmade" sig en av prästdöttrarna, fröken Borch, för Krohn, till de andras förnöjelse; Hammerichs var förvånade över att se Edelfelt, de trodde han var en liten satt man med rött skägg.

    Pietro Krohn Martin Hammerich Anna Mathea Hammerich Borch Marie Hammerich
  • Idag ska de till Hammerichs på Islingen och följdande dag far Pietro Krohn, Ole (Otto) Haslund och Edelfelt till Köpenhamn; budet går till stationen så Edelfelt tar farväl.

    Kööpenhamina Iselingen Pietro Krohn Otto Haslund Martin Hammerich Anna Mathea Hammerich
  • Edelfelt har fått brev från Piehl & Fehling, den 8 juli går ett ångfartyg från Lübeck.

    Lyypekki Richard Piehl Hermann Wilhelm Fehling