Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

höyrylaivat matkat merikapteenit silmälasit sukulaiset ylioppilaat

Reval kl 4 1 / 2 e. m.
Älskade Mamma
Det är ännu icke 5 timmar sedan
vi skildes, och dock känner jag det redan
som ett behof att skrifva till Mamma. Så
länge jag kunde, höll jag mina fuktiga ögon
rigtade mot Eder alla på stranden, och när jag
icke mera kunde urskilja de hvita näsdukarne
eller de oläsligt studentmössorna kändes det tungt,
mycket tungt för mig. Med begärlighet hängde jag
med blickar fast vid Helsingfors hvita stenhus
och de älskade, skrofliga, finska klipporna.
Jag hviskade ett långt, varmt farväl till
allt det kära jag lemnade bakom mig, brydde
mig icke om att tänka framåt, utan beslöt att
söka det botemedel som ovilkorligen är det
bästa för allt hvad sorg och ledsnad heter – sömn.
Jag gick ned i min hytt, bröd min blå paletå
öfver mig, och somnade tungt. Då jag vaknade
var vi redan helt nära Reval och vi hade

knappast fått i oss vår middag, förrän vi
voro der.
Med
Mina reskamrater, den engelska
kaptenen och "mitt lilla kusin in Reval" (ty
det var verkligen hon) hade jag således intet
tillfälle att göra bekantskap. Ännu har jag
ej varit i land, men har likväl erfarit i att
ångbåten Helsingfors går härifrån först kl.
6. i dag – mina vänner skulle således godt hafva
kunnat komma med. Det är just med detta
Helsingfors, som jag tänker skicka af detta
bref. De vanliga hamnföreteelserna, tull-
snokar, hamnbusar, istvoschiker och sjömän var na-
turligtvis min första syn här på Viru-sidan
Nu sitter kaptenen tillsammans med några
andra sjöbussar här utanför och dricker vin
och pratar, och som jag hör hvartendaste ord
af den temligen lifliga konversationen om
skeppsklareringar, konnoissementer, mist, tjocka
och elakt väder, får Mamma ursäkta om
jag ej kan få sammanhang i brefvet.
Kapten Mattson tyckes vara en mycket
präktig och gemüthlisch sjöbus, och har
visat sig mycket vänlig och munter.

Jag begriper ej hvad jag skall göra i
afton – kaptenen tyckes ha det lika
oklart för sig, och jag lider derföre till
den öfvertygelse att jag så tidigt som
möjligt oläsligt mig till kojs. Tänk
så roligt det bara varit att ha Mille
och Serlachius här. Jag tror ej att "Helsning
fors" går en kl. 6 och vi skulle derföre
ha ypperligt tid att se oss kring i den
stora staden. Förargligt! Jag kan ej be
skrifva hvad det förargade mig att se det
finska båten ligga så lugnt och i makligt
vid kajen! – Goda, älskade Mamma, nu
ber jag att får jag sluta med att säga mitt
farväl alla bedja om mina hjertligt helsningar
till alla mina kära, stora och små i Helsing-
fors. Om några dagar är jag i Lybeck,
och mitt allra första göra blir att skrifva
till Eder. – Adjö älskade Mamma, helsa
alla från Mammas
Atte –
P. S. Min pencenez har gått sönder, icke
genom slarfvighet utan emedan stålet rostat
Ett gammal "landratt" Fock, får jag till reskamrat till Lübeck

Välborna
Fru A. Edelfelt
Helsingfors
S. Esplanadgatan No 10

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Då båten lämnade hamnen stod Edelfelt och tittade med fuktiga ögon mot stranden så länge han kunde se de vita näsdukarna, studentmössorna och Helsingfors vita stenhus; han botade saknaden med sömn.

    Helsinki
  • Då Edelfelt vaknade var de redan nära Reval och han hade inte hunnit bekanta sig med varken sina reskamrater, den engelska kaptenen eller ”mitt lilla kusin in Reval” som var med på båten; ångbåten "Helsingfors" som han skulle sända brevet med gick inte förrän klockan 6, så hans vänner skulle mycket väl ha kunnat göra honom sällskap till Reval.

    Tallinna Edelfelt
  • Kapten Mattsson visar sig vara en präktig och "gemütlich" sjöbuse, vänlig och munter; Alexandra Edelfelt får ursäkta om brevet saknar sammanhang, det är svårt att skriva då kaptenen och två andra sjöbusar sitter strax utanför och dricker vin och pratar.

    Alexandra Edelfelt Mattsson
  • Edelfelt grämer sig över att Mille (Emil) Cedercreutz och bröderna Lulle (Julian) och Leonard Serlachius inte hade följt med honom till Reval.

    Tallinna Emil Cedercreutz Julian Serlachius Leonard Serlachius
  • Om några dagar väntas de anlända till Lübeck, då blir det första han gör att skriva till Alexandra Edelfelt; han ber henne hälsa alla i Helsingfors.

    Helsinki Lyypekki Alexandra Edelfelt
  • Edelfelts pince-nez-glasögon har gått sönder.

  • En reskamrat fram till Lübeck är "landrath" Eduard von Fock.

    Eduard von Fock